Sorgeperiod, igen

@Hej_och_h , @Trassel, @Nimue och alla andra kloka fina som svarat i tråden.

Ni betyder jättemycket för mig. Era ord har bokstavligen fått mig att gå steget längre och uttala mina krav på tydlighet, åtagande och pålitlighet. Svaret kom hyfsat snabbt: “Jag är TRÖTT på det här. Du ställer mycket höga krav på mig som jag inte kan uppfylla. Jag är ledsen, men jag har tyvärr inte tid för kärleken just nu”.

Det var exakt vad jag behövde höra för att växla om mitt känsloläge. Jag vet att det kommer en sorgeperiod, och jag vet att jag kommer att få återfall då jag längtar ihjäl mig efter honom. Då kommer jag att skriva här och be om ert stöd.

Men just nu känner jag mig stark och tacksam. Tack! :muscle::raised_hands:

3 gillningar

Så bull’s eye allt du skriver här :+1:

Men… hur ska du göra den här gången då? För riktigt över verkar det här sista (och oxå dysfunktionella) inte vara ännu, eller hur…

[EDIT] Sorry, läste inte till botten på tråden innan jag svarade, så förhoppningsvis är det klart nu :muscle: :revolving_hearts:

Han är supertydlig (äntligen) med att jag ställer för höga krav och att han inte har tid för kärlek. Jag tänkte använda er här som ankare om det spårar ur. :+1:t4::anchor:

1 gillning

Det gör du helt rätt i :canoe::anchor::wink:

1 gillning

Det är så knäckande att få höra det där. Men samtidigt är det ju bättre att han är tydlig. Nu i efterhand är jag nästan lite tacksam mot mitt ex att han inte lovade bättring, som så många andra gör. Jag skulle ju ha gått på det! Jag skulle ha gett honom alldeles för många chanser. Det hade blivit ett elände. Bättre såhär.

1 gillning

Hm.

Vi sågs i måndags. Han skulle lämna tillbaka en grej han lånat. Vi fikade. Vi pratade. Vi tjafsade. Vi var överens om att vi inte kunde komma överens. Och så gick vi mot tunnelbanan.

Väl där kramade han om mig. Jag vill ge dig hela brödet!, sa han. Och en massa saker om att han var beredd att vänta och att jag var det bästa som hänt honom. Jag svarade att jag kan inte leva i det här kaoset. Jag måste vara i balans, för mina barns skull, jag kan inte gå omkring och gråta över en man, jag är inte den närvarande förälder jag vill vara.

Jaha. Där står jag nu, ambivalent som alltid. Vet inte om jag vågar en gång till. Vet inte om jag vill låta bli.

Läser era ord här ovan och vet att ni har rätt. Jag borde lägga detta bakom mig.

Jag mår rätt bra just nu, det drar inte så mycket i mig. Ska meditera och fixa lite hemma. Lägga mig i tid och försöka bli bättre på att komma i tid över huvud taget. Imorgon kommer barnen hem. Jag saknar dem.

2 gillningar

Hej @Trassel och @Kristinaa… Hur har det gått för er? Min började höra av sig till mig igen… Vi hade det lika fint som vanligt… jag trillade dit direkt. Även om jag inte förstod någonting så njöt jag…tog mod till mig och frågade hur han kände och att det som händer inte är något jag förväntade mig. Han blev som till is. Fick svaret att han inte vet vad han känner. Men tillslut fick han ur sig att han vill ta myrsteg… Några dagar senare var det dags, han säger jag borde leta upp någon annan… jag blir såklart jätteledsen. Vi ses för sista gången säger vi
Sagt och gjort… Jag återgår till Tinder. Bokar upp dejter… han hör av sig igen. Jag med. Han kommer hem till mig. Passionerat sex… och nu hörs vi hela tiden. Jag fattar verkligen ingenting… Och det går inte att prata med honom heller… frågan är hur långt man ska gå… När man hittat någon man älskar. Undra hur länge man kan vänta och hoppas? Undra om han kan ändra sig, våga och satsa på mig…om jag bara har tålamod. Problemet är ju att jag är kär i honom… Finns en uppsjö av män… Men för mig finns bara honom.

@Storstadstjej. Det gör ont i mig när jag läser det du skriver. Nej, man ska inte vänta och hoppas. Om du är med honom så får du ta honom som han är, utan att hoppas på förändringar. Och det låter inte särskilt kul. Ett totalbrejk låter som det enda vettiga. Ingen kontakt alls. Och kanske vänta med Tinder ett tag så du hinner läka lite innan du träffar nästa?

Det låter som att du har låg självkänsla och omedvetet signalerar att du inte är värd mer än det där. Det kanske är läge att gå till botten med det där? Bryta med honom och börja ditt nya liv med att lära känna dig själv på djupet?

Det låter som om du skulle kunna välja och vraka bland tilltänkta partners. Gör det, och välj noga. Men rensa ut honom först.

Ditt beteende, att ta emot en man som inte behandlar dig respektfullt, påminner om missbruk. ”Bara lite till. Jag fixar en dos till. Jag måste ha det här nu, jag mår för dåligt utan det.” I missbruksbehandling talar man om ”bottom line”. Det är när ens missbruk får en att tappa kontrollen och man inser att man måste sluta, att man måste ha hjälp. Var har du din bottom line?

——

För min del: ja, vi är tillsammans. Jag har gjort slut två gånger och ångrat mig. Det sliter förstås jättehårt på ossbåda. Sista gången trodde jag absolut att det var kört.

Jag har jättesvårt att acceptera honom som han är men jag vill verkligen det. Han motsvarar inte exakt det jag önskar, men det handlar mest om yta, förväntningar jag har på vad som är ”normalt” som ställs på ända. Å andra sidan ger han mer känslomässigt än jag kunnat fantisera om. Det är utmanande men ger mig nya perspektiv.

Jag har en stor brist på tillit. Jag försöker utkämpa min kamp med tilliten på egen hand nu, utan att blanda in honom för mycket, i alla fall inte i konflikter. Jag har ett nätverk till hjälp och fick redskap av min terapeut när jag gjorde återbesök häromveckan. Jag vill inte lägga mina sorger i hans knä och ge honom i uppdrag att reda upp dem, det får jag göra själv. Det bästa hade nog varit om jag rett ut dem innan jag träffat honom, men så blev det inte. Jag misstänker också att många av mina sår liksom går i vila när jag inte är i relation, och då är de svåra att bearbeta. Så det är väl rätta tiden nu.

Ojojoj, man ska ju inte tala om för andra hur de ska bete sig… Men här vill jag bara hoppa in och stoppa dig, @Storstadstjej !

Jag tror att han vet att han utnyttjar dig och dina känslor. Han vill ha din tillgivenhet, han vill ha dig på lut, som backup och säkerhet. Han gillar känslan av att vara åtrådd! Men han vill inte ge dig det du behöver. Och han vet att han beter sig svinigt som utnyttjar det faktum att du inte kan säga nej, men han friskriver sig från eget ansvar genom att lite halvhjärtat uppmana dig att hitta någon annan.

Då kan han ju med gott samvete fortsätta använda dig för sina egna behov, för vadå, han har ju till och med sagt åt dig att gå vidare…! Han kan behålla sin självbild som en bra och ärlig snubbe men ändå dra fördelarna av att vara ett egoistiskt svin.

Snälla. Dumpa honom en gång för alla. (Sorry, men jag bara måste säga det!)

Jag har varit sträng som få i min nollkontakt. Eller tja, inte hundra procent. Jag svarar t ex i telefon om exet ringer, vilket han gjorde senast dagen för julafton. Då småpratade vi lite vänligt. Men jag spinner inte vidare på det, om du förstår. Jag tar det inte som anledning att själv ringa honom senare.

Samma med sms. Han skickade en nyårshälsning. Jag svarade på den - men inte mer än så. Det är på den punkten jag är benhård med mig själv. Jag märker att han söker kontakt med mig. Jag svarar artigt, för jag har inget behov av att ta principiellt avstånd. Men jag plockar inte upp tråden.

Förr gjorde jag ju det. I efterhand har jag insett att vår relation baserades på att han tog små initiativ och att jag sedan gödde och förstorade och höll liv i dessa ganska klena initiativ. Och tidigare skulle jag ha sett dessa kontaktförsök som tydliga tecken på att han vill ha tillbaka mig.

Jag skulle ha tolkat dem som att det är hans sätt att säga att han ångrar sig, och jag skulle ha börjat driva den processen genom att själv börja kontakta honom och liksom fortsätta där vi slutade.

Men det gör jag inte den här gången. Och då ser jag ju också nivån på hans engagemang. Det är inte nämnvärt högt. :sunglasses:

Om han verkligen hade ångrat sig och ville ha mig tillbaka, då hade han inte nöjt sig med något enstaka samtal och meddelande. Då hade han börjat organisera om sitt liv redan. Han skulle ha kommit fram till att hans tidigare prioriteringar inte är hållbara om man man menar allvar med en relation.

Det har han inte gjort. Det betyder att han egentligen är väldigt nöjd med sakernas tillstånd. Och detta skriver jag för att jag ser en tydlig parallell till din man och hans låga engagemang. Han tar det han får, så länge du är beredd att ge honom det. Han är nöjd med hur det är nu! Men han är noll beredd att kämpa eller anstränga sig för att få behålla dig resten av livet. Den ansträngningen vill han inte ge dig.

Cut. Him. Off. :muscle: :hugs: :heart:

3 gillningar

Tack fina ni för erat ärliga svar! Jag uppskattar dem verkligen. Tack för att ni tog er tid att skriva. Ni har rätt, det påminner om ett missbruk. Jag skriver mer sen.