Den här historian är egentligen ganska kort så någon skilsmässa kan man knappast prata om. Men den bottnar i en knappt två år gammal skilsmässa och ni har varit mitt andrum vid så många tillfällen så jag hoppad att jag får komma tillbaka.
Jag skilde mig i februari 2018 efter 20 års relation. Vi hade då varit i en separationsprocess i tre år med fruktansvärda gräl och oreparabelt distanstagande. När skilsmässan väl var ett faktum så rasade mitt liv ihop, jag hade lagt så mycket på att laga och reparera och nu stod jag där anklagad för alla möjliga elakheter och jag började nästan tro på det själv.
Jag arbetade hårt med mig själv och när skilsmässan gått igenom så längtade jag inte längre efter mitt ex och hade inga önskningar att gå tillbaka. Jag var redo att gå vidare.
Jag började dejta så smått och det var ganska kul. Jag var inte ute efter att hitta en seriös kärlekspartner. Men så dök en man upp i mars (Tinder, japp) och det var starkt intresse från första ögonkastet.
Han klargjorde redan från början att han hade en hektisk tillvaro, nyseparerad han med, med jobb och studier och trasslig boendesituation. Men vi träffades så ofta vi kunde och började så smått prata om framtiden. Jag vill att du ska vara min, sa han, och jag vill vara din.
Tills sommaren kom. Då blev det väldigt krångligt och han skulle vid flera tillfällen plötsligt ta hand om sin son när vi planerat att träffas. Det visade sig att hans ex styrde helt över umgängestiderna och han vågade inte sätta något emot när hon ändrade i sista minuten. Sedan var vi dumma nog att introducera sonen och mig för varandra och då tog det hus i helvetet. Hon slog honom och hotade både honom och mig. Hon tog reda på var jag bodde. Deras relation var betydligt sämre än jag anat.
(De har gått i samarbetsamtal och från och med i januari har han tillstånd att introducera barnet för vem han vill. Men det blir nog inte för mig.)
Efter det där slutade han helt att prata om framtiden, det vill säga om vår framtid, han pratade gärna om sin. Vi kunde bara ses varannan helg och någon kväll i veckan. Och jag mådde sämre och sämre under de dagar vi inte kunde vara tillsammans. Detta orsakade gräl och vi gjorde slut en, två, tre gånger, jag tappade räkningen. Men han påtalade hela tiden hur mycket han älskade mig, hur mycket jag betydde för honom.
En dag fick jag beskedet att en gammal vän, min sambo för länge sen, begått självmord. Jag var chockad och fick inte särskilt stor stöd från min nya kärlek, han var så inne i sitt. Vi gjorde slut.
Ett par veckor gick och jag kunde inte förmå mig att lämna honom på riktigt. Hur lämnar man någon som ideligen säger att han älskar en och längtar efter en? Jag bestämde mig för att ge det en ärlig och tålmodig chans. Han måste prioritera sin son, det är självklart. Jag har själv tre barn som är allt för mig. Och han har den boende- och arbetssituation han har. Han väljer inte bort mig utan hans liv ser ut som det gör.
Det pågick dock en intensiv diskussion i mitt inre. Gör jag rätt? Ska jag nöja mig med de här små smulorna? Varför prioriterar han mig inte mer om han nu älskar mig? Och varför mår jag så dåligt?
Det hör till saken att han ofta blir sen eller glömmer små löften som han råkat ge i förbifarten. Jag blir ledsen och han blir arg för att jag blir ledsen. Där har vi haft riktigt svårt att möta varandra.
Och jag blev bara mer och mer sorgsen, tills jag insåg: detta gör mig faktiskt deprimerad. Det finns bara ett sätt för mig att komma ur det här helvetet av saknad och längtan, och det är att bryta. Så jag talade om hur dåligt jag mådde, nu i natt, och vi är nu överens om att det är bäst att göra slut.
Så nu står jag här och hanterar en sorgeperiod igen. Sörjer att det inte kunde bli vad jag hoppades. Sörjer att han inte ville det jag trodde. Sörjer dessutom min gamle vän. Mycket.
Den stora skillnaden från när det tog slut med mitt ex är att jag då kände att jag måste hitta en ny så fort som möjligt (jo, jag förstod att jag inte borde). Men nu känns det som att jag aldrig vill bli kär igen. Det här gör för jävla ont.
Tack för att du läste 
.
Han var en usel partner men han är rätt bra exman.
️:heart:️:heart:️