Sorgeperiod, igen

Det jobbiga är att han inte riktigt är med på att göra slut. Att han har starka känslor och längtar han med osv. Om han bara vore en svikare så skulle det ha varit så otroligt mycket enklare. Jag låter mig inte behandlas hur som helst. Men de där som drar och släpper, drar och släpper … de är ju skitfarliga.

Ibland undrar jag om jag fick detta av livet för att få en andra chans att sätta ner foten och sätta stopp på eländet. Den här dynamiken är väldigt lik den med X för 22 år sedan. Och honom väntade jag in tills han hade velat färdigt. Så blev det ju stormigt och svårkommunicerat under hela vårt äktenskap. Att önska det ogjort vore ju att önska bort mina barn så det går ju inte. Men jag undrar verkligen hur mitt liv hade gestaltat sig om jag satt ned foten ordentligt där 1998 och vänt på klacken och gått.

2 gillningar

Min tanke kring detta är att när man väl har börjat se att man faktiskt bara får smulor - då kan man omöjligen gå tillbaka och låtsas att det nog är fullt tillräckligt ändå.

Då kommer känslan av att man tydligen bara är värd smulor att överskugga allt annat.

Men jag instämmer med dig att det är så svårt ändå. Jag har fått hindra mig själv aktivt för att inte springa tillbaka till exet och börja vänta på att de där smulorna kanske ska växa till sig.

1 gillning

Nu skriver han att jag inte förstår hur mycket han älskar mig. Fan.

Han halar liksom in mig så fort jag är på väg bort :see_no_evil:.

Har du läst något om anknytningsmönster? Det är ett ganska vanligt beteende av någon med en undvikande anknytning att inte vara så intresserad och ffa inte vilja binda sig och anpassa sig när någon är “på” men sen bli desto mer intresserad och sugen om denna avvisar och drar sig undan…

2 gillningar

Jag har läst massor om anknytningsmönster. Ja, det är supertydligt, du har helt rätt.

Då vet du ju också att han troligtvis går tillbaka till sitt tidigare läge om du tar honom tillbaka.

Sen kan jag iofs sympatisera lite med honom där för med det där exet från helvetet är det kanske inte så underligt att han är rädd för att släppa in någon och ge för mycket förhoppningar…

1 gillning

Ja, faktiskt! Mitt ex framstår som en riktigt präktig karl i jämförelse. Han är hur smidig som helst då det gäller barnen. :raised_hands:t4: Han var en usel partner men han är rätt bra exman.

Men det är nog det nya exets eget kors att bära. Tror inte du kan göra så mycket för att rädda honom från hans känslor annat än förstås att låta bli att bli ännu ett klängigt ex från helvetet.

Han behöver nog själv bearbeta sina känslor kring allt det där mera innan han ger sig in i något. Eller åtminstone bli mer klar själv över hur han egentligen fungerar och därmed kunna hantera det med mer transparens och eget ansvar gentemot en ny partner.

1 gillning

Du har så rätt.

Känns igen! Jag har lika ont. Men min “nya”, gjorde slut när jag började ställa krav… Jag känner som du… efter mitt äktenskap ville jag träffa en ny person som passade mig bättre och så gjorde jag det, fick bara smulor. Jag protesterade och så tog det slut. Och nu tror jag eller vill jag aldrig mer bli kär. Besvikelsen och smärtan är nästan outhärdlig.

1 gillning

Det låter jättejobbigt :heart:️:heart:️:heart:️
Vad var det för krav du ställde, vill du berätta?

Kan bara hålla med! Det är så svårt att förklara för någon som inte har upplevt detta hur förödande det beteendet är. Min exman som jag hade varit tillsammans med nästan 22 år och hade två barn tillsammans med avslutade relationen på detta sätt. Och jag var ändå en person som många såg som stark och som stod upp för olika saker. Jag krossades!

Men som du nog själv innerst inne inser så kommer detta förhållande aldrig bli hållbart och stabilt. Det kommer inte sluta att växla! De vackra orden är bara ord. Säkert på riktigt för honom i stunden de uttrycks, men vad står de egentligen för? Förr eller senare måste du resa dig och lämna definitivt. Gör du det förr kommer du i förlängningen må bättre.

2 gillningar

Jag instämmer med @Hej_och_h här. Sannolikheten är väldigt liten att det kommer att bli stabilt.

Det blir farligt, för personens känslor kan säkert vara hur äkta som helst. Det behöver ju inte vara lögner och blå dunster avsedda att luras.

När han skriver att du inte förstår hur mycket han älskar dig har han kanske helt rätt. Men problemet är att han inte förstår vad som ingår i att älska någon i en relation. Han tror att det bara räcker med känslorna.

Så ligger det till med mitt ex också. Jag tvivlar inte på att han älskade mig på sitt sätt, och gjorde sitt bästa. Men att älska någon (i betydelsen att ha en partner) betyder att man måste sätta den personen först. Eller åtminstone direkt efter barnen. Inte bara dela ut lagom stora smulor när det passar.

Det förmådde inte mitt ex. Han styrdes mer av andra känslor. Som pliktkänsla gentemot andra, traditioner och obehag inför förändringar. Och precis som för @Storstadstjej gjorde han därför slut när jag tydligt markerade vad jag förväntade mig av en riktig relation.

Även nu ett halvår efter vårt uppbrott tror jag att mitt ex känner att jag var lite kräsen. Att jag begärde för mycket. För han försökte ju. Han kom ofta flängades med andan i halsen för att hinna med lite umgänge med mig en helg. Hjälpte mig med lite praktiska saker. Tog ut mig på nån aktivitet. Sen swoschade han iväg igen till sitt riktiga, viktiga liv.

Att jag inte kunde nöja mig med det i längden sätter nog fortfarande myror i huvudet på honom. Men eftersom vi alltid har haft det bra under de här gemensamma stunderna saknar jag honom förstås massor. Jag har inte särskilt många dåliga minnen! Det försvårar alltihop.

Men allt kokar ner till de där smulorna. Jag må älska honom fortfarande, men jag kan inte finna mig i att vara den som kommer sist på någons lista. Att titta på vad människor väljer att göra säger mer om deras känslomässiga prioriteringar än deras egna känslouttryck.

4 gillningar

Hej alla!

TACK för era stöttande ord i den här processen. Jag har försökt flera gånger och det måste verkligen ta slut nu.

Det är som att lägga sv med en drog där knarket alldeles självt hör av sig och säger: Snälla. Bara lite till.

:hibiscus:

Styrkeklemmer til deg :hugs::hugs:

1 gillning

@Hej_och_h , @Trassel, @Nimue och alla andra kloka fina som svarat i tråden.

Ni betyder jättemycket för mig. Era ord har bokstavligen fått mig att gå steget längre och uttala mina krav på tydlighet, åtagande och pålitlighet. Svaret kom hyfsat snabbt: “Jag är TRÖTT på det här. Du ställer mycket höga krav på mig som jag inte kan uppfylla. Jag är ledsen, men jag har tyvärr inte tid för kärleken just nu”.

Det var exakt vad jag behövde höra för att växla om mitt känsloläge. Jag vet att det kommer en sorgeperiod, och jag vet att jag kommer att få återfall då jag längtar ihjäl mig efter honom. Då kommer jag att skriva här och be om ert stöd.

Men just nu känner jag mig stark och tacksam. Tack! :muscle::raised_hands:

3 gillningar

Så bull’s eye allt du skriver här :+1:

Men… hur ska du göra den här gången då? För riktigt över verkar det här sista (och oxå dysfunktionella) inte vara ännu, eller hur…

[EDIT] Sorry, läste inte till botten på tråden innan jag svarade, så förhoppningsvis är det klart nu :muscle: :revolving_hearts:

Han är supertydlig (äntligen) med att jag ställer för höga krav och att han inte har tid för kärlek. Jag tänkte använda er här som ankare om det spårar ur. :+1:t4::anchor:

1 gillning

Det gör du helt rätt i :canoe::anchor::wink:

1 gillning