Försök, om du kan, att nu fokusera på dig och ditt barn. Försök att släppa taget om det destruktiva kring dig. Ta hjälp. Försök fånga in en bild av vart du vill komma i livet, vad du vill ge dig själv och ditt barn.
Detta handlar inte om att jag fokuserar på mitt ex, men han är narrcisist och psykopat och behöver därmed alltid försöka ligga 1 steg före honom i hans planer, för de finns alltid en plan med allt me honom. Så för att inte gå i hans fällor måste jag analysera hans drag för att inte fastna i dem.
Jag försöker att fokuserar på mig o barnen men jag tror att alla som gått igenom en separation har gått igenom en sorgeprocess först innan man kommer tillbaka till livet igen o de är precis vad jag gör nu, anser inte de vara fel eller osunt, tvärtom. Har de tagit slut m nån man älskar o sen bara skakar av sig de o tänker nu ska jag fokusera på mig så har man nog fel uppfattning av vad ett förhållande är o betyder. Spelar ingen roll hur bra/ dålig mannen var eller hur bra eller dåligt förhållandet slutade. Jag älskade iallafall honom, jag trodde på honom o vårat förhållande, jag lärde känna en bra man som sen förvandlades med hjälp av droger. Och jag kommer sörja färdigt honom. Jag anser att det är viktigt för min egen skull…
Det tror jag också, absolut.
Det var inte meningen om det lät som att jag negligerade det du skrev, det var det verkligen inte.
Din historia berörde mig, och jag undrade bara hur det gick för dig. Igår var jag trött efter flera jobbiga händelser, så kanske mitt svar blev lite för kort och avhugget. Det jag ville få fram var bara att du är så värdefull och du och barnet är värd det allra bästa i livet. Man blir så ledsen av att läsa om det som hänt omkring dig. Men visst förstår jag att det inte lätt går att glömma och gå vidare; även om relationen inte varit hälsosam, eller om partnern är narcissist eller psykopat. Jag vet att det kan då vara ännu svårare, av egen erfarenhet…
Jag har själv nyligen separerat från en man med narcissistiska personlighetsdrag. Vi hade varit tillsammans i nästan 20 år och har tre barn ihop. Han har haft lättare narcissistiska drag från början, men efter att han blev allvarligt sjuk, fick en slags hjärninflammation för några år sedan, har han blivit mer och mer personlighetsförändrad. Han har humörsvängningar, tål inte kritik, det är som att gå på ett minfält. Jag har försökt få honom att ta hjälp i flera år, inom flera instanser, för det har påverkat både mig och barnen att må psykiskt dåligt, men han vill inte. Han är som ett stort barn, han ser bara utifrån sitt.
Så att lämna honom har varit nödvändigt för att jag skulle hålla själv inför barnen, för att komma bort från det ”sjukliga”, ge luft till barnen, men det var ett jättesvårt beslut, för jag känner inte att han är kapabel att ha hand om våra barn 50/50 som en ”vanlig” pappa och särskilt ett av barnen har mått väldigt dåligt att bo där. Men han är bestämd att han ska ha dem 50/50. Så nu görs en utredning utifrån barnens behov på kommunen, där barnen och även vi får gå i enskilda samtal. Vi gick i samarbetssamtal, men familjerätten tyckte vi behövde annat stöd, det var för komplext. Även nuvarande utredare tycker vårt fall är komplicerat. Men ett steg i taget.
Så det jag ville säga var att jag förstår att du behöver sörja, och jag förstår att det inte är enkelt och lätt att bara gå vidare i livet. Jag skrev egentligen bara för att höra hur det gick för dig och om du får hjälp för att komma vidare, jag var egentligen bara mån om dig. 
1 gillning
Alla har rätt och bör förmodligen sörja. Här finns flera som levt i destruktiva förhållanden. Jag tror alla förstår din sorg och vill hjälpa dig.
Här finns de som lyckats lämna sitt destruktiva förhållande och det var bara en delmängd i ett större sammanhang där övriga sociala kontakter och nätverk inte var destruktiva.
Baserat på din historia är det svårt att se att det går att känna trygghet för dig och barnet eller hitta bra män i den miljön för du befinner dig. Du behöver inte bara lämna ett förhållande, du behöver lämna en ”miljö”. Det är nog det som de flesta fokuserar på när man läser dina inlägg. Droger och kompisar osv är prioritet för de män du träffar i den miljön. Du kommer inte att träffa någon som vill dig och ditt barns bästa. Du blir alltid ensam i den strävan.
Du verkar vara stark och landa på fötterna, varje gång, men risken för ett tufft liv för dig och att ditt barn känner otrygghet osv är väldigt mycket större i den miljön.
Du skrev att du tagit hjälp, att människor gett upp runt omkring dig. Vi vill inte ge upp. Vi vill att du ska hitta en annan miljö för dig och ditt barn, inte bara ge stöd i sorgen utan att ge dig en knuff till att hitta ett nytt socialt sammanhang.
Du verkar vara en bra person som tar ansvar osv. Ditt ansvar är dig själv och ditt barn och det är inte meningen att vara dum och diskvalificera de kretsar du rör dig i men du behöver stänga dörren till den den ”världen” och hitta ett socialt liv med vänner som inte missbrukar eller rör sig i utkanten av (eller i) kriminalitet. Jag tror inga barn vill växa upp i en sådan miljö, för det är tufft. Du väljer, men ditt barn kan inte välja.
Du skriver om ditt/dina trauma. Vi vet inget om dem. Men kommer inte många av dem från det du upplevt i denna miljön? Du har ett val och en möjlighet att ge ditt barn något annat. Ditt barn har redan en stark och ansvarstagande mamma. Bygg på det!
Men du måste se det och vilja ha en förändring.
Ta hjälp och bryt med den här miljön. Det blir ensamt ett tag men du kommer att ge dig själv och ditt barn helt andra förutsättningar i livet, med helt andra förebilder. Man blir som man umgås är ju ett talesätt. Du har lyckats att inte bli beroende eller kriminell, det är starkt och bra men vad vill du i fortsättningen och vad vill du för ditt barn? Hur växte du upp, vilka känslor har det gett dig och vilka känslor vill du bygga vidare på? Allt hänger ihop och miljön är basen där mycket tar sin början.
4 gillningar
Jag förstår att ni menar väl det gör jag, jag blir bara så trött på att alla säger bara gå vidare, tänk på dig själv…livet funkar inte så för mig… jag lever inte i missbruks miljö med barnet jag umgås inte med missbrukare på de viset. Jag är uppvuxen med kriminella och missbrukare och utstötta men de har inte mitt barn gjort inte på samma vis, visst barnets pappa var missbrukare och jag o barnet hade tunga perioder men också långa perioder av “normalt liv” med pappan eftersom jag var väldigt emot hans missbruk så tog han inte droger hemma eller hade pundar kompisar hemma utan då fick han gå. Sen har han mot min vilja druckit hemma o jag har tagit hjälp då o han med för missbruket av både kommun o landstinget mm men de hjälpte i slutändan inte ändå o jag blev tvungen att välja bort honom. Jag umgås annars inte med missbrukare däremot är jag väldigt ensam har egentligen bara min mamma (som icke missbrukar) kag dricker inte själv o tar inga droger så mitt barn har inte alls min uppväxt, har aldrig ens sett mig ta en öl. När jag blev ihop m tom så var han på behandligshemmet och skulle vara där 1 år och under den tiden skulle mitt barn inte träffa honom eller ens veta om honom hade jag tänkt. Jag ville lära känna tom och se om han skulle lämna sitt gamla liv för att bli en familjemedlem hos oss. Och jag trodde att han skulle göra det men de blev inte så. Men de var våran plan när vi blev ihop. Jag mår inge vidare men jag försöker gå vidare. Jag söker jobb, jag försöker styra upp allt med bilen o skaffa en ny bil, jag går upp på morgonen jag tar hand om mitt hem, mitt barn, mig själv. O livet lunkar på utan att mitt barn tagit någon skada av de som hänt, men på kvällen när jag är själv så kommer all sorg.
3 gillningar
Tom är inte bra för dig.
Han kommer inte att ändra sig.
Håller du fast vid honom håller du fast dig och barnet i en destruktiv miljö.
2 gillningar
Jag vet att han inte är bra för mig o just nu är han ju hans leverne inget jag ens kommer bli indragen i mer eftersom han kommer sitta inne i ganska många år framöver, dessutom så hatar han mej ju av nån anledning så han lär nog inte höra av sig även när restriktionerna släpps. Men det är ändå jobbigt för mig. Jag hade velat att de skulle sluta annorlunda, iallafall fått förklara för honom att den där påstådda kyssen aldrig hände och kanske fått hans versionen av allt. Men jag kommer inte skriva till honom.
I förrgårkväll ringde exet. Han som är pappa till barnet. Jag hade inte sparat hans nummer så jag visste inte att de var han så jag blev lite chockadeftersomjag inte pratat m honom på 6 mån…men han frågade först om jag hade fått bort bilen annars kunde han hjälpa mig, jag svarade att den var borta, han frågade hur allt de där m bilen hände o jag berättade en hel del av historien om tom o bilen. Han hadde hålt koll på mig o tom genom gemensam missbruks kompisar till han o tom förstod jag, tom hade tydligen sagt att vi väntar barn sa exet. O så frågade han om tom fortfarande var häktad o om jag hade lämnat honom nu o insett vilken idiot tom är…precis som att han är bättre!!
Sen börjadr han prata om hur vi skulle göra m umgänget m barnet o jag svarade att precis som jag sagt innan de får gå via soc…han tyckte de var en dålig idé för alla inblandade, jag sa ne, det är en jobbig ide för dej för då måste du lämna pisseprov o så men jag måste tänka på mig o barnet. Han sa, vadå de e väl inte jobbigt för dej att träffa mig, du ha ju gått vidare me ny pojkvän o så!! Jag svarade, det handlar inte alltid om kärleks känslor utan vad du o din psykopati har gjort med mej och vilka men jag fått av alla år med fysisk o psykisk misshandel från dej. Jag har de tufft efter allt jag gått igenom med dej o det är ännu tuffare för mig att då se dej igen o då ska jag finnas där för vårat barn också som kommer bli knäckt av att se dej gå igen efter nån timme. Så de får gå via soc. Konstigt nog så var han förstående o sa att jag förstår att jag gjort dej illa. Sen började vi prata om annat, han stod ute o väntade på tåget o sa att han nog kollat fel på tåg tiderna, att de inte kommer nått tåg o jag hörde på honom att han ville att jag skulle erbjuda hobom att köra hem honom, eller möjligen bjuda honom hit. Han sa att han sagt upp sin lägenhet o skulle flytta men visste inte vart. Så jag sa, vadå du bor ju i ett hus m din nya tjej? Han , ne vadå nya tjej jag har ingen tjej vi var väl knappt ihop vi umgicks lite i somras typ men de e slut på de nu. Jag, jaha hon har slängt ut dej? Han, ne men hon är ju helt dum i huvudet o vi har inget ihop. Vi pratade i nästan 3 timmar o jag märkte att han inte ville lägga på,tillslut var kl halv 2 på natten o han skulle ringa en kompis om skjuts hem, men frågade om han fick ringa när han kommit hem, jag sa ne jag måste sova nu du får ha de bra o så la vi på. En timme senare fick jag ett sms om att han tyckte att d vart kul o prata m mej igen o hoppades att vi kunde hålla kontakten i fortsättningen, att han saknat me o tänker mkt på oss. Jag svarade inte. Igår fick jag sms av honom igen där han skrev att han antagligen skulle åka hit på kvällen o kunde då lämna mina nycklar (som han haft sen de tog slut) i brevlådan, jag skrev ja de blir bra skicka ett sms när du lämnat de. Då frågade han vad jag hade för planer på kvällen, jag skrev, bara vara hemma o kolla film. Då svarade han att ja jag ska också vara hemma o kolla tv orkar inte ge mig ut ikväll. Sen slutade jag svara för jag fattar inte ens varför han ens började skriva då om han ändå tänkt vara hemma då skulle han väl inte alls hit o lämna mina nycklar!! O eftersom jag märkte i smsen att han druckit så blev jag orolig att han skulle dyka upp här mitt i natten, att de där sms bara var för o kolla om jag var hemma så han kanske kunde använda sin gamla nyckel för att ta sej in här på natten så jag skulle bli tvungen att träffa honom o han hade kunnat manipulera sig in i familjen igen. De hade inte varit 1a gången han kört m den taktiken i så fall…
O nån nyckel fick jag inte o inte har jag hört av honom mer heller men oron över vad han vill ha ut av denna kontakten med mej finns där. Vill han komma tillbaka? Vill han vara “vänner” så han slipper blanda in soc i umgänget eller vad e de me honom?!
Se till att få tillbaks nycklarna eller ännu hellre byt lås, svara inte på sms och blockera hans telnr. Troligen försöker han nästla sig in hos dig igen.