Släpp honom.
Han är inte bra för dig.
Ha inget med honom eller hans familj att göra.
Tur du inte råkade ännu värre ut än du gjorde den kvällen.
Fortsätter du att gå på hans lögner kommer det att sluta med att du blir misshandlad. Lämba lämna lämna och negligera honom. Annars kommer han att förstöra ditt liv. Du är värd så mycket bättre och för honom är du inte värd någonting utan ska vara hans lilla marionettedocka.
2 gillningar
Just nu känns de som att de hade varit bättre om han hade gett sig på mig istället för bilen för den har ju iallafall ett värde för mig… jag vet att jag kanske borde släppa honom men det är så svårt han är den först jag tänker på när jag vaknar…allt påminner om honom, all musik handlar om honom mitt hjärta går sönder lite mer för varje dag som går utan honom…jag vill liksom inte se att den fina tom jag lärde känna på behandligshemmet inte finns kvar…jag är dessutom väldigt ensam i min sorg. Har typ bara en vän o prata med o hon hör aldrig av sig o pratar vi nån gång så är hon totalt likgiltig i allt jag säger…hon är väldigt ego o vill inte lyssna på andras problem eftersom hon är för bra för de o vill inte slösa sin energi…så jag har bara mitt barn o min mamma o min mamma tycker att yom är jättefin o att jag borde vänta på honom för han har haft de så svårt i sitt liv…hon är väldigt mycket medberoende…inte till honom men i sin egen personlighet och sätt att tänka…så jag har väl ärvt de av henne…om jag satt gränser gör nån så tycker hon oftast att jag gör fel så hon är inte alltid ett bra bollplank…jag känner mig så ensam o deprimerad och jag vet att jag inte blir hjälpt av psykolog eller liknande jag har gjort allt dedär genom livet men jag är nog för trasig för att lagas… jag känner mig också väldigt dum som i början när jag träffade tom trodde att jag var värd en sån man som han var då…han var ju perfekt på alla vis o jag trodde att jag skulle för 1a gången i mitt 30åriga liv skulle bli lycklig o förtjänade de. Men istället blev jag bara hårt bränd igen o gjord till åtlöje ännu en gång…hur mycket kan man brännas innan man bara är en bit kol kvar? Jag tror jag har kommit dit nu…jag kommer aldrig våga älska nån igen, våga öppna mig o älska en man igen…jag skulle gjort allt för tom men han bara spottade på vår kärlek o gick vidare 
Ja du.
Det är inte lätt att älska och leva med någon med missbruk/ beroende. Det är lätt att bli medberoende och råka illa ut.
Ja, varför går de fina, rara, goa tjejerna - empaterna - till de narcissiter, psykopater, missbrukare medan snälla, blyga, rara och beskedliga gossar står ensamma som överblivna paneltuppar? Är det för att vi inte bröstar oss, visar upp sidor som väcker modersinstinkter utan står på egna ben och söker jämlikar?
Det finns många hyggliga män som är ensamma för att kvinnor väljer de ohyggliga.
2 gillningar
Ja jag kan ju inte svara för alla tjejer som är som mig men jag har nog gått till de jag är “trygg” med o känner igen från min uppväxt…alltså missbrukare o kriminella…sen är dom ju duktiga på o charma en i början…många kvinnor som haft arbetsnarkoman pappa tex väljer ofta en sån man när dom är vuxna för de känner dem igen =trygghet…så jag är väl som andra jag söker trygghet i de jag känner igen,bara att de jag känner igen o ser som trygghet är (sjukt)
Men sen är de nog mkt med att jag kanske inte har så mkt att erbjuda en “normal” man jag vet inte hur man beter sig med en sån tyvärr
Jag måste bara vända mig lite emot det här påståendet, som jag anser är något av en myt.
På samma sätt kan man vända på det och säga att det finns många hyggliga kvinnor som är ensamma för att män väljer dramaqueens. Eller för att män föredrar de kvinnor som dras till skitstövlar och inte ser oss andra. Eller… tja. 
3 gillningar
Visst har du rätt.
Både i att det är något av en myt även om det är mitt livs historia. Jag tycker rent subjektivt att jag är snäll, omtänksam och romantisk och att de kvinnor jag fallit för, uppvaktat och trott jag varit på väg att få en kärleksrelation till har valt en mer nonchalant och stökigare typ och jag har stått ensam.
Du har också rätt i att många snälla, hyggliga, rara och omtänksamma kvinnor tagits för givna och har fått se sig åsidosatta och bortprioriterade för andra kvinnor eller intressen.
Vissa av oss är för snälla. Jag har upplevt att kvinnor som farit illa har sökt sig till mig, fått stöd, sympati, närhet. De har visar ömhet och tecken på förälskelse som varit besvarad ich precis när jag trott mig vara hemma med halmen har de gått tillbaka till eller inlett ett nytt destruktivt förhpllande med någon annan.
Är lite rädd att jag faktiskt befinner mig i den situatilonen just nu.
1 gillning
I tonåren var jag snäll, skötsam och studiemotiverad. En plugghäst, helt enkelt.
Som sådan var jag förstås ganska ointressant och osynlig. Även för de killar som själva var skötsamma. Min upplevelse var att det fanns en viss sorts spännande, utåtagerande tjejer som drog till sig allas uppmärksamhet.
Som vuxen har jag förstås en mer nyanserad bild, men jag tror att de här mekanismerna existerar bland båda könen.
Å andra sidan - jag har ingen lust att ha en partner som egentligen attraheras av en annan sorts kvinnor, men ändå väljer mig för att jag är snäll och inkännande. Då är jag ju hellre singel.
De män som gillar dramaqueens - be my guest. Jag skulle ändå inte passa ihop med dem. Och jag tror att du måste tänka likadant, @Rulle. Män är inte ensamma för att vissa kvinnor dras till skitstövlar. De hade antagligen ändå inte passat ihop med varandra, utan då hade fler varit singel istället. 
Förlåt för trådkapning, @Jaja1.
2 gillningar
Instämmer i ursäkten.
Håller med dig i mångt och mycket.
Dock dras jag till empater, snälla, rara, intelligenta och självständiga kvinnor som dock mest verkar dras till narcissiter och psykopater och hamnar i ett medberoende/ destruktiv relation.
Nu upprepar jag mig men summan av kardemumman är att det finns hyggliga män och kvinns där ute som är svåra att hitta för de håller sig mest för sig själva, söker inte uppmärksamhet och tar inte så stor plats.
Det är i vardagen - på arbetsplatsen, i föreningslivet, på.biblioteket, i mataffären, där man möts med gemensamt intresse, som det är störst chans att träffa dem.
2 gillningar
Usch…idag åkte jag till stan o den första jag såg var givetvis tom…han så mig med han gick på andra sidan gatan och vi kollade bara på varandra o fortsatte gå. Jag skulle gå hem till min mamma o då gick jag först hem till toms bror där min bil står, tänkte kolla om dom hade försökt laga den…men ne de hade dem inte gjort,tvärt om dom hade varit ute o kört med den igen o nu var ett däck till sönder och på de ena hjulet var de bara fälgen kvar däcket låg som slamsor över fälgen typ…jag ringde på hos brodern o han öppnade fönstret o gav mig nyckeln tillomed den hade dem tagit sönder… jag frågade vad i helvete som hänt men han visste ju såklart ingenting nä tom hade ju bara flyttat på dilen för att få loss ett däck? Jaha sa jag o då gick ett däck till sönder då eller? Han ringde tom med högtalare o så frågade jag att vad fan har ni gjort de e ju ännu värre med bilen nu! Han skyllde ifrån sig o sa nä jag har bara flyttat bilen o jag har beställt delar till den o du ska ge fan i att anmäla oss anmäl mig men inte min bror.
Då blev jag skit arg o sa de har jag redan gjort varan tror ni? Ni snor o kör sönder min bil o ingen av er tar ansvar. Ska jag bara skita i fr menar ni, jag vet inte vem av er som tagit sönder den ytterligare de får polisen utreda… då sa tom, om du nämner min bror i en anmälan så kan du se dej själv som redan död!!
Jag gick därifrån och ringde polisen o dem gjorde en anmälan om övergrepp i rättssak…jag gjorde ingen polisanmälan om bilstöld för jag vet inte om jag vågar det…jag vet att tom är farlig,så jag känner mig ganska otrygg just nu…han ska väl snart in i fängelse hoppas jag men de kan ju ta ett tag till ändå…jag vet att han håller på mkt med vapen o han är med i gäng plus att han redan suttit för mordförsök innan…så det känns ju på riktigt…jag känner mig så dum att jag har gråtit efter honom varje dag nu o så mordhotar han mig, för att skydda den som bröt upp oss! Hans bror har manipulerat både mej o tom o fått oss att bryta o tom vet inte ens om de!! Han skyddar honom och riktar sitt hat mot mig, istället för att bara fråga mig om vad som egentligen hände på festen o få reda på sanningen. Han har ljugit för både tom o mig för att han ville ha mig o tom är så dum o tror honom!!
Lilla du, det är sorgligt att läsa din tråd.
Kan du inte snälla gå till vårdcentralen och säga att du behöver samtalsstöd. Du behöver en klok person som hjälper dig att se klart. Du förtjänar ett bättre liv och du är ung nog att kunna börja om. Så här kan du inte ha det!
4 gillningar
Jag läser också din tråd och det smärtar i hela mig. Jag förstår att du har med dig erfarenheter i livet som gjort att du kanske inte just nu ser klart, men att du vänder dig hit, är ett tecken på att du själv känner att det inte är hälsosamt varken för dig eller för ditt barn. Och det är ett jättebra och viktigt första steg.
Men det är inte lätt att bryta gamla vanor och mönster och beteenden, för det kan man behöva professionell hjälp, man behöver så mycket stöd man kan få. Och det finns! Och du fixar det! Du har hela livet framför dig, så även barnet, inte minst barnet! Barnet kommer få med sig att mamma vågade och orkade bryta sig ur det destruktiva, att du skriver här och öppnar upp är början.
Det är inte bara du, utan det finns ett barn med i bilden. Så ta hjälp, du kan be om samtalsstöd hos både vårdcentralen och kommunen, det finns duktiga yrkesmänniskor som jobbar med barnens främsta i fokus. Du fixar detta. Ni är värda ett fint och bra liv, du och barnet. 
3 gillningar
Du får bra råd här. För din skull och för ditt barn så försök att ta emot dem.
Det är svårt att läsa dina inlägg då du lever ett liv som man inte önskar någon med missbruk, kriminalitet och otrygghet. Om du ser det och inte normaliserar det, alla har det inte så här, skulle du inte hellre vilja leva ett annat liv? Leva ett lugnare liv med en partner som respekterar dig, där du får trygghet och kan må bra utan att behöva läsa av nivån av substanser hela tiden. Vill du förändra? Då måste du börja där. Bryta med vänner som inte är bra för dig. Är du beredd att göra det? Du måste bygga upp dig själv, du är värd så mycket mer.
Vill du vända det och ge dig själv och ditt barn helt andra förutsättningar? Det är du som kan bryta detta och ta hjälp. Ditt barn väljer inte sina förutsättningar. Jag tror även kvinnojouren skulle kunna vara en bra startpunkt, de har säkert bra råd och kan guida, men du måste vilja.
2 gillningar
Detta är också ett bra stöd.
Klokt skrivet @Lisa0987.
Det finns mycket stöd att få, och för att få kraft att bryta sig ur det destruktiva, kan du behöva samtalsstöd. Även jag, som inte har den bakgrunden du bär med dig, har haft jättestor nytta av en kurator att bolla med och stärka mig själv.
I vår kommun finns samtalsstöd att få både via vårdcentralen och via kommunen, det finns mottag både för barn, unga och vuxna, och kvinnojouren har mycket erfarenhet av att leva i och bryta sig ur destruktiva relationer.
Du äger ditt eget liv, ingen annan. Och ditt barn är beroende av dig och påverkas av de beslut du fattar. Du fixar detta. Att du lyfter det här är starten på något annat, något bättre, du och ditt barn är värda något mycket bättre!!
1 gillning
Vill du att ditt barn ska växa upp i en sådan miljö?
Det kommer inte att bli bättre, tvärtom.
Hur mycket är bilen värd? Hur mycket skulle den kosta att reparera?
Personligen tycker jag du ska ha så lite med dem som möjligt att göra.
1 gillning
Tack för erat stöd och fina ord:heart: jo jag kanske förtjänar bättre mitt barn gör det definitivt…men det är ett liv jag levt i över 30 år utan att ens själv valt missbruket jag tar inget själv…har druckit kanske 4 gånger dem senaste 7 åren… jag har ju haft ansvar… jag vet att ni vill väl,men jag har varit inne i hela systemet en väldigt lång tid, jag har haft medberoende terapi, psykolog, terapeut, kurator, bott på många kvinnojourer både som liten och vuxen, jag har sökt hjälp från både kommun och vc under åren. Men jag har gett upp dedär att bli hjälpt. Jag är nog för skadad kanske. Jag vet inte, men folk förstår inte…jag har kanske för mkt trauman för att bota mig. Den senaste psykologen jag gick hos sa efter 2 års kamp med att få mig att öppna mig för henne att hon ger upp, hon sa, du har alldeles för stora tillitsproblem för att göra någon trauma bearbetning, du berättar ingenting som du bär på i stort sett så jag ger upp efter 2 år litar du inte ens på mig än…jag förstår henne…mitt barns far tog bort den lilla gnutta självkänsla jag hade med så otroligt mkt misshandel både psykiskt o fysiskt. Det tog sönder min själ tror jag. O när jag äntligen blev fri ifrån honom så möter jag tom och tror verkligen att han är den rätta, att jag skulle få den jag drömmde om när jag levde med mitt vidriga ex. Tom var min tvillingsjäl och jag kände mig hel med honom, han är en kopia av mig fast ändå raka motsatsen, men jag älskade honom så otroligt mycket och jag tror han älskade mig med… iallafall den riktiga och drogfria tom. Men idag fick jag veta att han åkt in igen, för rån…så han blir nog borta ett tag. Jag antar att jag kommer få ett brev av honom inom en överskådlig framtid iallafall. Vet inte vad jag ska göra då. Hans mamma skickade en vänförfrågan på fb ikväll. Jag misstänkte att hon skulle göra det när han åkte in. Jag svarade inte på den. Men usch vad jag saknar honom. 
det vi hade under hela sommaren var så fint och så var han tvungen att förstöra allt 
Rulle: Den är inte värd många 1000 lappar. Så den är inte ens värd att laga o om jag säljer den får jag nog inte många kr i detta skick. Men jag har ingen ekonomi att varken laga eller köpa ny, o jag har ingen släkt eller vänner att låna av heller så jag sitter fast.
Jag ger inte upp. Du är insiktsfull, det Inger hopp. Däremot är inte Tom din tvillingsjäl. Han är kriminell och missbrukare, det finns ingen tydlig själ hos missbrukare eftersom man aldrig vet vad man har dem. Nu ska jag vara hård, vill du ge ditt barn samma trauman som du har eller vill du ge ditt barn bättre förutsättningar?
Nu har Tom försvunnit lite ur ditt liv. Kan du inte ta en paus då ifrån trasiga relationer och människor? Med tanke på alla besvikelser i ditt liv litar du inte på någon men ändå har du en övertro på killarna i denna miljön. Du tror varje gång att nu blir det bättre. Har du inga vänner som inte lever i denna miljö? Sök dig till dem eller hoppa av själv, även om du blir ensam. Vad jobbar du med? Kan du hitta vägar fram genom fokus på andra saker än att hänga upp livet på fel social miljö och fel män.
Lätt för mig att säga men kan du inte börja med att distansera dig från denna miljön något? Låt dig hjälpas, lite grann. Men man måste vilja och tycka att man förtjänar något bättre. Du behöver bli stark ensam och hitta nytt socialt sammanhang. Det tar tid och kraft. Du kan ge ditt barn ett annat arv än den ryggsäck du bär med dig. Lätt att säga, men det börjar med att du vill något bättre för dig själv och ditt barn och att du tar emot erbjuden hjälp. Att du ser problemet med sättet du lever och människorna du träffar.
Du är inte dum i huvudet och man ska inte ge upp dig. Men du tycker att ditt liv hittills är vad du är ”värd” . Det finns ett annat liv och bara du kan ändra det (med hjälp). Ingen av oss här tycker att Tom är bra för dig, sörj det, men du har fått en möjlighet att inte vara insyltad med honom. Förändring består av vilja, att du vill förändra din situation, och att du ser vad miljön gör med dig och ditt barn, dvs insikt och erkännande.
Vill du förändra så kan du, men jag är osäker på om du vill? Du är värd så mycket mer och ditt barn borde få andra förutsättningar än du själv har fått med trauma osv. Du kan.
3 gillningar
Att du hållit dig undan missbruk och till stor del alkohol trots att du levt i sådan miljö i så gott som hela ditt liv, det tyder på att du är stark, och du har säkert försökt hantera allt så bra det går utifrån dina förutsättningar. Vi vill absolut inte komma med några pekpinnar utan vill bara försöka fånga upp ditt rop på hjälp, för vi känner alla oro när vi läser din berättelse.
@Lisa0987 har skrivit kloka ord och frågeställningar till dig, begrunda dessa. Vi förstår att det inte är lätt att vända, men vi vill ge dig tron och hoppet att det faktiskt går. Människan är starkare än man tror. Du har hela livet framför dig! Du behöver inse att du och barnet är värda något annat i livet, ett bättre liv, där man behandlas med respekt och kärlek och omtanke.
Jag har som sagt inte alls den bakgrunden du har eller det bagage du bär med dig, men det har ändå varit svårt att lämna en relation jag inte mådde väl i. Och behövde ta mycket stöd för det. Jag trodde också någonstans att jag inte var värd mer. Men det är man! För mig var det så, att när jag väl insåg mitt egna värde, gick det sedan lättare att skapa en förändring. Jag blev då plötsligt väldigt målmedveten och fick mycket kraft.
Och vi för ju över så mycket också till våra barn, hur vi ser på oss själva och vad vi är värda och vilka beslut vi fattar. Säkert en jobbig fråga, men vad tror du att du fått med dig från din egen uppväxttid?
Jag har rannsakat mig själv mycket, och förstår att mitt sätt att se på mig själv och mitt eget värde, är något jag haft med mig sedan liten, av olika anledningar, och det har jag sedan fört med mig in i vuxenlivet, som gett konsekvenser. Jag har ändå vuxit upp i en kärleksfull familj, men det fanns tyvärr med en för hög konsumtion av alkohol i bilden, som jag tror har gett mig något slags medberoende-beteende som jag har haft med mig i vuxen ålder.
Om du skulle sätta ett drömscenario om ett nytt, framtida liv, hur skulle det se ut, hur vill du må, hur vill du ha det? Om du fritt fick välja och inte just nu tänkte på vägen dit? Formulera det, och använd det som målbild. Rita, måla, skriv ned. Om du kunde ta med dig denna målbild till en klok person, ett professionellt samtalsstöd som kan hjälpa dig, ”hjälp mig komma hit, jag vill inte vara kvar i denna destruktiva miljön längre”. Kan vara en början. Var tydlig med att du vill bort från detta.
Jag tror mycket handlar om att du behöver känna själv att du och barnet är värda något mycket bättre, och att du faktiskt har möjlighet att påverka. När du väl får den insikten på riktigt kommer det också komma en vilja och styrka att förändra. Det finns ett annat liv än det här!
Tips att lyssna på:
4 gillningar
Det är fortfarande likadant här…Tom åkte ju in förra helgen. Har inte hört något från honom och jag mår skit. Jag hoppas kanske nånstans att han ska bli den tom jag lärde känna isomras o höra av sig om bara för att be om ursäkt. Suck…
Sen fick mitt ex (barnets pappa) höra vad som hänt o messade mig,inte svarat honom på 6 mån sen separationen o vad jag vet så har han en ny. Han skrev
Han. Såg vårat barn när tom slog sönder bilen
Jag. Ne givetvis inte
Han. Ok får väl tro på dej,kan ni vara hemma eller finns de nån hotbild mot er isåfall hjälper jag dej
Jag. Ne vi är säkra
Han. Ok bra om de ändras så ringer du mig direkt. Nu måste du förstå att du inte kan va med idioten tom. Har du ingen bil nu?
Jag. Ne jag har ingen bil
Han. Okej men jag kan köpa en åt dej
Jag. Tack men jag löser de själv.
Vet inte varför han har blivit snäll nu när tom åkte in, o ska spela hjälte men jag vet att han är psykopat och är han snäll mot mig så har han en baktanke med de. Så jag är kort mot honom. Han messade sen dagen efter de o skrev att han precis åkte förbi vårat hus o såg oss ute o de var kul att se vårat barn igen.
Jag svarade inte. Men de känns lite obehagligt att han har ändrat attityd o börjat “bli snäll” mot mig, vet inte vad han har i kikaren…