Sorg

Masai · 21 November 2020 06:28

Jag läser också din tråd och det smärtar i hela mig. Jag förstår att du har med dig erfarenheter i livet som gjort att du kanske inte just nu ser klart, men att du vänder dig hit, är ett tecken på att du själv känner att det inte är hälsosamt varken för dig eller för ditt barn. Och det är ett jättebra och viktigt första steg.

Men det är inte lätt att bryta gamla vanor och mönster och beteenden, för det kan man behöva professionell hjälp, man behöver så mycket stöd man kan få. Och det finns! Och du fixar det! Du har hela livet framför dig, så även barnet, inte minst barnet! Barnet kommer få med sig att mamma vågade och orkade bryta sig ur det destruktiva, att du skriver här och öppnar upp är början.

Det är inte bara du, utan det finns ett barn med i bilden. Så ta hjälp, du kan be om samtalsstöd hos både vårdcentralen och kommunen, det finns duktiga yrkesmänniskor som jobbar med barnens främsta i fokus. Du fixar detta. Ni är värda ett fint och bra liv, du och barnet.

Lisa0987 · 21 November 2020 07:30

Du får bra råd här. För din skull och för ditt barn så försök att ta emot dem.
Det är svårt att läsa dina inlägg då du lever ett liv som man inte önskar någon med missbruk, kriminalitet och otrygghet. Om du ser det och inte normaliserar det, alla har det inte så här, skulle du inte hellre vilja leva ett annat liv? Leva ett lugnare liv med en partner som respekterar dig, där du får trygghet och kan må bra utan att behöva läsa av nivån av substanser hela tiden. Vill du förändra? Då måste du börja där. Bryta med vänner som inte är bra för dig. Är du beredd att göra det? Du måste bygga upp dig själv, du är värd så mycket mer.

Vill du vända det och ge dig själv och ditt barn helt andra förutsättningar? Det är du som kan bryta detta och ta hjälp. Ditt barn väljer inte sina förutsättningar. Jag tror även kvinnojouren skulle kunna vara en bra startpunkt, de har säkert bra råd och kan guida, men du måste vilja.

Masai · 21 November 2020 07:40

Detta är också ett bra stöd.

Klokt skrivet @Lisa0987.

Det finns mycket stöd att få, och för att få kraft att bryta sig ur det destruktiva, kan du behöva samtalsstöd. Även jag, som inte har den bakgrunden du bär med dig, har haft jättestor nytta av en kurator att bolla med och stärka mig själv.
I vår kommun finns samtalsstöd att få både via vårdcentralen och via kommunen, det finns mottag både för barn, unga och vuxna, och kvinnojouren har mycket erfarenhet av att leva i och bryta sig ur destruktiva relationer.

Du äger ditt eget liv, ingen annan. Och ditt barn är beroende av dig och påverkas av de beslut du fattar. Du fixar detta. Att du lyfter det här är starten på något annat, något bättre, du och ditt barn är värda något mycket bättre!!

Rulle · 21 November 2020 09:35

Vill du att ditt barn ska växa upp i en sådan miljö?

Det kommer inte att bli bättre, tvärtom.

Hur mycket är bilen värd? Hur mycket skulle den kosta att reparera?

Personligen tycker jag du ska ha så lite med dem som möjligt att göra.

Jaja1 · 21 November 2020 22:00

Tack för erat stöd och fina ord:heart: jo jag kanske förtjänar bättre mitt barn gör det definitivt…men det är ett liv jag levt i över 30 år utan att ens själv valt missbruket jag tar inget själv…har druckit kanske 4 gånger dem senaste 7 åren… jag har ju haft ansvar… jag vet att ni vill väl,men jag har varit inne i hela systemet en väldigt lång tid, jag har haft medberoende terapi, psykolog, terapeut, kurator, bott på många kvinnojourer både som liten och vuxen, jag har sökt hjälp från både kommun och vc under åren. Men jag har gett upp dedär att bli hjälpt. Jag är nog för skadad kanske. Jag vet inte, men folk förstår inte…jag har kanske för mkt trauman för att bota mig. Den senaste psykologen jag gick hos sa efter 2 års kamp med att få mig att öppna mig för henne att hon ger upp, hon sa, du har alldeles för stora tillitsproblem för att göra någon trauma bearbetning, du berättar ingenting som du bär på i stort sett så jag ger upp efter 2 år litar du inte ens på mig än…jag förstår henne…mitt barns far tog bort den lilla gnutta självkänsla jag hade med så otroligt mkt misshandel både psykiskt o fysiskt. Det tog sönder min själ tror jag. O när jag äntligen blev fri ifrån honom så möter jag tom och tror verkligen att han är den rätta, att jag skulle få den jag drömmde om när jag levde med mitt vidriga ex. Tom var min tvillingsjäl och jag kände mig hel med honom, han är en kopia av mig fast ändå raka motsatsen, men jag älskade honom så otroligt mycket och jag tror han älskade mig med… iallafall den riktiga och drogfria tom. Men idag fick jag veta att han åkt in igen, för rån…så han blir nog borta ett tag. Jag antar att jag kommer få ett brev av honom inom en överskådlig framtid iallafall. Vet inte vad jag ska göra då. Hans mamma skickade en vänförfrågan på fb ikväll. Jag misstänkte att hon skulle göra det när han åkte in. Jag svarade inte på den. Men usch vad jag saknar honom. det vi hade under hela sommaren var så fint och så var han tvungen att förstöra allt

Jaja1 · 21 November 2020 22:06

Rulle: Den är inte värd många 1000 lappar. Så den är inte ens värd att laga o om jag säljer den får jag nog inte många kr i detta skick. Men jag har ingen ekonomi att varken laga eller köpa ny, o jag har ingen släkt eller vänner att låna av heller så jag sitter fast.

Lisa0987 · 21 November 2020 23:35

Jag ger inte upp. Du är insiktsfull, det Inger hopp. Däremot är inte Tom din tvillingsjäl. Han är kriminell och missbrukare, det finns ingen tydlig själ hos missbrukare eftersom man aldrig vet vad man har dem. Nu ska jag vara hård, vill du ge ditt barn samma trauman som du har eller vill du ge ditt barn bättre förutsättningar?

Nu har Tom försvunnit lite ur ditt liv. Kan du inte ta en paus då ifrån trasiga relationer och människor? Med tanke på alla besvikelser i ditt liv litar du inte på någon men ändå har du en övertro på killarna i denna miljön. Du tror varje gång att nu blir det bättre. Har du inga vänner som inte lever i denna miljö? Sök dig till dem eller hoppa av själv, även om du blir ensam. Vad jobbar du med? Kan du hitta vägar fram genom fokus på andra saker än att hänga upp livet på fel social miljö och fel män.

Lätt för mig att säga men kan du inte börja med att distansera dig från denna miljön något? Låt dig hjälpas, lite grann. Men man måste vilja och tycka att man förtjänar något bättre. Du behöver bli stark ensam och hitta nytt socialt sammanhang. Det tar tid och kraft. Du kan ge ditt barn ett annat arv än den ryggsäck du bär med dig. Lätt att säga, men det börjar med att du vill något bättre för dig själv och ditt barn och att du tar emot erbjuden hjälp. Att du ser problemet med sättet du lever och människorna du träffar.

Du är inte dum i huvudet och man ska inte ge upp dig. Men du tycker att ditt liv hittills är vad du är ”värd” . Det finns ett annat liv och bara du kan ändra det (med hjälp). Ingen av oss här tycker att Tom är bra för dig, sörj det, men du har fått en möjlighet att inte vara insyltad med honom. Förändring består av vilja, att du vill förändra din situation, och att du ser vad miljön gör med dig och ditt barn, dvs insikt och erkännande.
Vill du förändra så kan du, men jag är osäker på om du vill? Du är värd så mycket mer och ditt barn borde få andra förutsättningar än du själv har fått med trauma osv. Du kan.

Masai · 22 November 2020 06:32

Att du hållit dig undan missbruk och till stor del alkohol trots att du levt i sådan miljö i så gott som hela ditt liv, det tyder på att du är stark, och du har säkert försökt hantera allt så bra det går utifrån dina förutsättningar. Vi vill absolut inte komma med några pekpinnar utan vill bara försöka fånga upp ditt rop på hjälp, för vi känner alla oro när vi läser din berättelse.

@Lisa0987 har skrivit kloka ord och frågeställningar till dig, begrunda dessa. Vi förstår att det inte är lätt att vända, men vi vill ge dig tron och hoppet att det faktiskt går. Människan är starkare än man tror. Du har hela livet framför dig! Du behöver inse att du och barnet är värda något annat i livet, ett bättre liv, där man behandlas med respekt och kärlek och omtanke.

Jag har som sagt inte alls den bakgrunden du har eller det bagage du bär med dig, men det har ändå varit svårt att lämna en relation jag inte mådde väl i. Och behövde ta mycket stöd för det. Jag trodde också någonstans att jag inte var värd mer. Men det är man! För mig var det så, att när jag väl insåg mitt egna värde, gick det sedan lättare att skapa en förändring. Jag blev då plötsligt väldigt målmedveten och fick mycket kraft.

Och vi för ju över så mycket också till våra barn, hur vi ser på oss själva och vad vi är värda och vilka beslut vi fattar. Säkert en jobbig fråga, men vad tror du att du fått med dig från din egen uppväxttid?
Jag har rannsakat mig själv mycket, och förstår att mitt sätt att se på mig själv och mitt eget värde, är något jag haft med mig sedan liten, av olika anledningar, och det har jag sedan fört med mig in i vuxenlivet, som gett konsekvenser. Jag har ändå vuxit upp i en kärleksfull familj, men det fanns tyvärr med en för hög konsumtion av alkohol i bilden, som jag tror har gett mig något slags medberoende-beteende som jag har haft med mig i vuxen ålder.

Om du skulle sätta ett drömscenario om ett nytt, framtida liv, hur skulle det se ut, hur vill du må, hur vill du ha det? Om du fritt fick välja och inte just nu tänkte på vägen dit? Formulera det, och använd det som målbild. Rita, måla, skriv ned. Om du kunde ta med dig denna målbild till en klok person, ett professionellt samtalsstöd som kan hjälpa dig, ”hjälp mig komma hit, jag vill inte vara kvar i denna destruktiva miljön längre”. Kan vara en början. Var tydlig med att du vill bort från detta.

Jag tror mycket handlar om att du behöver känna själv att du och barnet är värda något mycket bättre, och att du faktiskt har möjlighet att påverka. När du väl får den insikten på riktigt kommer det också komma en vilja och styrka att förändra. Det finns ett annat liv än det här!

Tips att lyssna på:

Masai · 28 November 2020 09:38

Hur går det för dig @Jaja1?

Jaja1 · 28 November 2020 17:01

Det är fortfarande likadant här…Tom åkte ju in förra helgen. Har inte hört något från honom och jag mår skit. Jag hoppas kanske nånstans att han ska bli den tom jag lärde känna isomras o höra av sig om bara för att be om ursäkt. Suck…

Sen fick mitt ex (barnets pappa) höra vad som hänt o messade mig,inte svarat honom på 6 mån sen separationen o vad jag vet så har han en ny. Han skrev
Han. Såg vårat barn när tom slog sönder bilen
Jag. Ne givetvis inte
Han. Ok får väl tro på dej,kan ni vara hemma eller finns de nån hotbild mot er isåfall hjälper jag dej
Jag. Ne vi är säkra
Han. Ok bra om de ändras så ringer du mig direkt. Nu måste du förstå att du inte kan va med idioten tom. Har du ingen bil nu?
Jag. Ne jag har ingen bil
Han. Okej men jag kan köpa en åt dej
Jag. Tack men jag löser de själv.

Vet inte varför han har blivit snäll nu när tom åkte in, o ska spela hjälte men jag vet att han är psykopat och är han snäll mot mig så har han en baktanke med de. Så jag är kort mot honom. Han messade sen dagen efter de o skrev att han precis åkte förbi vårat hus o såg oss ute o de var kul att se vårat barn igen.

Jag svarade inte. Men de känns lite obehagligt att han har ändrat attityd o börjat “bli snäll” mot mig, vet inte vad han har i kikaren…

Masai · 28 November 2020 21:17

Försök, om du kan, att nu fokusera på dig och ditt barn. Försök att släppa taget om det destruktiva kring dig. Ta hjälp. Försök fånga in en bild av vart du vill komma i livet, vad du vill ge dig själv och ditt barn.

Jaja1 · 28 November 2020 23:57

Detta handlar inte om att jag fokuserar på mitt ex, men han är narrcisist och psykopat och behöver därmed alltid försöka ligga 1 steg före honom i hans planer, för de finns alltid en plan med allt me honom. Så för att inte gå i hans fällor måste jag analysera hans drag för att inte fastna i dem.
Jag försöker att fokuserar på mig o barnen men jag tror att alla som gått igenom en separation har gått igenom en sorgeprocess först innan man kommer tillbaka till livet igen o de är precis vad jag gör nu, anser inte de vara fel eller osunt, tvärtom. Har de tagit slut m nån man älskar o sen bara skakar av sig de o tänker nu ska jag fokusera på mig så har man nog fel uppfattning av vad ett förhållande är o betyder. Spelar ingen roll hur bra/ dålig mannen var eller hur bra eller dåligt förhållandet slutade. Jag älskade iallafall honom, jag trodde på honom o vårat förhållande, jag lärde känna en bra man som sen förvandlades med hjälp av droger. Och jag kommer sörja färdigt honom. Jag anser att det är viktigt för min egen skull…

Masai · 29 November 2020 06:29

Det tror jag också, absolut.
Det var inte meningen om det lät som att jag negligerade det du skrev, det var det verkligen inte.
Din historia berörde mig, och jag undrade bara hur det gick för dig. Igår var jag trött efter flera jobbiga händelser, så kanske mitt svar blev lite för kort och avhugget. Det jag ville få fram var bara att du är så värdefull och du och barnet är värd det allra bästa i livet. Man blir så ledsen av att läsa om det som hänt omkring dig. Men visst förstår jag att det inte lätt går att glömma och gå vidare; även om relationen inte varit hälsosam, eller om partnern är narcissist eller psykopat. Jag vet att det kan då vara ännu svårare, av egen erfarenhet…

Jag har själv nyligen separerat från en man med narcissistiska personlighetsdrag. Vi hade varit tillsammans i nästan 20 år och har tre barn ihop. Han har haft lättare narcissistiska drag från början, men efter att han blev allvarligt sjuk, fick en slags hjärninflammation för några år sedan, har han blivit mer och mer personlighetsförändrad. Han har humörsvängningar, tål inte kritik, det är som att gå på ett minfält. Jag har försökt få honom att ta hjälp i flera år, inom flera instanser, för det har påverkat både mig och barnen att må psykiskt dåligt, men han vill inte. Han är som ett stort barn, han ser bara utifrån sitt.

Så att lämna honom har varit nödvändigt för att jag skulle hålla själv inför barnen, för att komma bort från det ”sjukliga”, ge luft till barnen, men det var ett jättesvårt beslut, för jag känner inte att han är kapabel att ha hand om våra barn 50/50 som en ”vanlig” pappa och särskilt ett av barnen har mått väldigt dåligt att bo där. Men han är bestämd att han ska ha dem 50/50. Så nu görs en utredning utifrån barnens behov på kommunen, där barnen och även vi får gå i enskilda samtal. Vi gick i samarbetssamtal, men familjerätten tyckte vi behövde annat stöd, det var för komplext. Även nuvarande utredare tycker vårt fall är komplicerat. Men ett steg i taget.

Så det jag ville säga var att jag förstår att du behöver sörja, och jag förstår att det inte är enkelt och lätt att bara gå vidare i livet. Jag skrev egentligen bara för att höra hur det gick för dig och om du får hjälp för att komma vidare, jag var egentligen bara mån om dig.

Lisa0987 · 29 November 2020 08:09

Alla har rätt och bör förmodligen sörja. Här finns flera som levt i destruktiva förhållanden. Jag tror alla förstår din sorg och vill hjälpa dig.
Här finns de som lyckats lämna sitt destruktiva förhållande och det var bara en delmängd i ett större sammanhang där övriga sociala kontakter och nätverk inte var destruktiva.

Baserat på din historia är det svårt att se att det går att känna trygghet för dig och barnet eller hitta bra män i den miljön för du befinner dig. Du behöver inte bara lämna ett förhållande, du behöver lämna en ”miljö”. Det är nog det som de flesta fokuserar på när man läser dina inlägg. Droger och kompisar osv är prioritet för de män du träffar i den miljön. Du kommer inte att träffa någon som vill dig och ditt barns bästa. Du blir alltid ensam i den strävan.

Du verkar vara stark och landa på fötterna, varje gång, men risken för ett tufft liv för dig och att ditt barn känner otrygghet osv är väldigt mycket större i den miljön.
Du skrev att du tagit hjälp, att människor gett upp runt omkring dig. Vi vill inte ge upp. Vi vill att du ska hitta en annan miljö för dig och ditt barn, inte bara ge stöd i sorgen utan att ge dig en knuff till att hitta ett nytt socialt sammanhang.

Du verkar vara en bra person som tar ansvar osv. Ditt ansvar är dig själv och ditt barn och det är inte meningen att vara dum och diskvalificera de kretsar du rör dig i men du behöver stänga dörren till den den ”världen” och hitta ett socialt liv med vänner som inte missbrukar eller rör sig i utkanten av (eller i) kriminalitet. Jag tror inga barn vill växa upp i en sådan miljö, för det är tufft. Du väljer, men ditt barn kan inte välja.

Du skriver om ditt/dina trauma. Vi vet inget om dem. Men kommer inte många av dem från det du upplevt i denna miljön? Du har ett val och en möjlighet att ge ditt barn något annat. Ditt barn har redan en stark och ansvarstagande mamma. Bygg på det!
Men du måste se det och vilja ha en förändring.

Ta hjälp och bryt med den här miljön. Det blir ensamt ett tag men du kommer att ge dig själv och ditt barn helt andra förutsättningar i livet, med helt andra förebilder. Man blir som man umgås är ju ett talesätt. Du har lyckats att inte bli beroende eller kriminell, det är starkt och bra men vad vill du i fortsättningen och vad vill du för ditt barn? Hur växte du upp, vilka känslor har det gett dig och vilka känslor vill du bygga vidare på? Allt hänger ihop och miljön är basen där mycket tar sin början.

Masai · 29 November 2020 08:27

Klokt och välformulerat av @Lisa0987, jag instämmer helt.

All styrka till dig @Jaja1

Jaja1 · 29 November 2020 10:00

Jag förstår att ni menar väl det gör jag, jag blir bara så trött på att alla säger bara gå vidare, tänk på dig själv…livet funkar inte så för mig… jag lever inte i missbruks miljö med barnet jag umgås inte med missbrukare på de viset. Jag är uppvuxen med kriminella och missbrukare och utstötta men de har inte mitt barn gjort inte på samma vis, visst barnets pappa var missbrukare och jag o barnet hade tunga perioder men också långa perioder av “normalt liv” med pappan eftersom jag var väldigt emot hans missbruk så tog han inte droger hemma eller hade pundar kompisar hemma utan då fick han gå. Sen har han mot min vilja druckit hemma o jag har tagit hjälp då o han med för missbruket av både kommun o landstinget mm men de hjälpte i slutändan inte ändå o jag blev tvungen att välja bort honom. Jag umgås annars inte med missbrukare däremot är jag väldigt ensam har egentligen bara min mamma (som icke missbrukar) kag dricker inte själv o tar inga droger så mitt barn har inte alls min uppväxt, har aldrig ens sett mig ta en öl. När jag blev ihop m tom så var han på behandligshemmet och skulle vara där 1 år och under den tiden skulle mitt barn inte träffa honom eller ens veta om honom hade jag tänkt. Jag ville lära känna tom och se om han skulle lämna sitt gamla liv för att bli en familjemedlem hos oss. Och jag trodde att han skulle göra det men de blev inte så. Men de var våran plan när vi blev ihop. Jag mår inge vidare men jag försöker gå vidare. Jag söker jobb, jag försöker styra upp allt med bilen o skaffa en ny bil, jag går upp på morgonen jag tar hand om mitt hem, mitt barn, mig själv. O livet lunkar på utan att mitt barn tagit någon skada av de som hänt, men på kvällen när jag är själv så kommer all sorg.

Rulle · 29 November 2020 11:28

Tom är inte bra för dig.
Han kommer inte att ändra sig.
Håller du fast vid honom håller du fast dig och barnet i en destruktiv miljö.

Jaja1 · 29 November 2020 21:11

Jag vet att han inte är bra för mig o just nu är han ju hans leverne inget jag ens kommer bli indragen i mer eftersom han kommer sitta inne i ganska många år framöver, dessutom så hatar han mej ju av nån anledning så han lär nog inte höra av sig även när restriktionerna släpps. Men det är ändå jobbigt för mig. Jag hade velat att de skulle sluta annorlunda, iallafall fått förklara för honom att den där påstådda kyssen aldrig hände och kanske fått hans versionen av allt. Men jag kommer inte skriva till honom.

Jaja1 · 6 December 2020 22:01

I förrgårkväll ringde exet. Han som är pappa till barnet. Jag hade inte sparat hans nummer så jag visste inte att de var han så jag blev lite chockadeftersomjag inte pratat m honom på 6 mån…men han frågade först om jag hade fått bort bilen annars kunde han hjälpa mig, jag svarade att den var borta, han frågade hur allt de där m bilen hände o jag berättade en hel del av historien om tom o bilen. Han hadde hålt koll på mig o tom genom gemensam missbruks kompisar till han o tom förstod jag, tom hade tydligen sagt att vi väntar barn sa exet. O så frågade han om tom fortfarande var häktad o om jag hade lämnat honom nu o insett vilken idiot tom är…precis som att han är bättre!!
Sen börjadr han prata om hur vi skulle göra m umgänget m barnet o jag svarade att precis som jag sagt innan de får gå via soc…han tyckte de var en dålig idé för alla inblandade, jag sa ne, det är en jobbig ide för dej för då måste du lämna pisseprov o så men jag måste tänka på mig o barnet. Han sa, vadå de e väl inte jobbigt för dej att träffa mig, du ha ju gått vidare me ny pojkvän o så!! Jag svarade, det handlar inte alltid om kärleks känslor utan vad du o din psykopati har gjort med mej och vilka men jag fått av alla år med fysisk o psykisk misshandel från dej. Jag har de tufft efter allt jag gått igenom med dej o det är ännu tuffare för mig att då se dej igen o då ska jag finnas där för vårat barn också som kommer bli knäckt av att se dej gå igen efter nån timme. Så de får gå via soc. Konstigt nog så var han förstående o sa att jag förstår att jag gjort dej illa. Sen började vi prata om annat, han stod ute o väntade på tåget o sa att han nog kollat fel på tåg tiderna, att de inte kommer nått tåg o jag hörde på honom att han ville att jag skulle erbjuda hobom att köra hem honom, eller möjligen bjuda honom hit. Han sa att han sagt upp sin lägenhet o skulle flytta men visste inte vart. Så jag sa, vadå du bor ju i ett hus m din nya tjej? Han , ne vadå nya tjej jag har ingen tjej vi var väl knappt ihop vi umgicks lite i somras typ men de e slut på de nu. Jag, jaha hon har slängt ut dej? Han, ne men hon är ju helt dum i huvudet o vi har inget ihop. Vi pratade i nästan 3 timmar o jag märkte att han inte ville lägga på,tillslut var kl halv 2 på natten o han skulle ringa en kompis om skjuts hem, men frågade om han fick ringa när han kommit hem, jag sa ne jag måste sova nu du får ha de bra o så la vi på. En timme senare fick jag ett sms om att han tyckte att d vart kul o prata m mej igen o hoppades att vi kunde hålla kontakten i fortsättningen, att han saknat me o tänker mkt på oss. Jag svarade inte. Igår fick jag sms av honom igen där han skrev att han antagligen skulle åka hit på kvällen o kunde då lämna mina nycklar (som han haft sen de tog slut) i brevlådan, jag skrev ja de blir bra skicka ett sms när du lämnat de. Då frågade han vad jag hade för planer på kvällen, jag skrev, bara vara hemma o kolla film. Då svarade han att ja jag ska också vara hemma o kolla tv orkar inte ge mig ut ikväll. Sen slutade jag svara för jag fattar inte ens varför han ens började skriva då om han ändå tänkt vara hemma då skulle han väl inte alls hit o lämna mina nycklar!! O eftersom jag märkte i smsen att han druckit så blev jag orolig att han skulle dyka upp här mitt i natten, att de där sms bara var för o kolla om jag var hemma så han kanske kunde använda sin gamla nyckel för att ta sej in här på natten så jag skulle bli tvungen att träffa honom o han hade kunnat manipulera sig in i familjen igen. De hade inte varit 1a gången han kört m den taktiken i så fall…
O nån nyckel fick jag inte o inte har jag hört av honom mer heller men oron över vad han vill ha ut av denna kontakten med mej finns där. Vill han komma tillbaka? Vill han vara “vänner” så han slipper blanda in soc i umgänget eller vad e de me honom?!

Rulle · 7 December 2020 11:04

Se till att få tillbaks nycklarna eller ännu hellre byt lås, svara inte på sms och blockera hans telnr. Troligen försöker han nästla sig in hos dig igen.