I rather die
1 gillning
Svarar nej, för tredje gången, varje gång av nya skäl.
Jag tycker om honom, är tacksam över att han är pappa till mina barn, han är vänlig, tillmötesgående och tydligare än han någonsin var under vår relation.
Men jag är inte det minsta attraherad. Tanken att försöka känns rentav motbjudande. Kanske, kanske, kanske var det något som spökade i alla de konflikter som ledde till att han lämnade mig.
Det jag skulle behöva för att kunna lita på honom och känna att det var vi igen - det skulle han aldrig ha tålamod att ge. Så nej. Men jag saknar honom oändligt mycket och i en fantasivärld där han hade kunnat ge allt för att få vårt förhållande att funka igen skulle jag säga ja.
2 gillningar
Det hade jag gärna gjort. Hon är en varm, go, snäll och entusiastisk tjej som jag verkligen älskade och älskar.
Tyvärr så vet jag att vi inte kan och ser hellre att vi båda finner lycka på varsitt håll.
2 gillningar
Det är väldigt individuellt bedömning beroende på varför man har gått isär från början. Handlar det om att någon varit otrogen( liksom i mitt fall) så är det extremt svårt att tycka att man kan lite på den personen igen. Allt i äktenskapet hanlar om ärlighet, är någon oärlig mot sin partner så är det svårt att lita på honom och svårt att gå vidare.
Öh… Nej! Inte en chans, aldrig aldrig ALDRIG!
Hmmm… exakt just nu? tror inte det även om det skulle vara lockande pga det är det gammla trygga och vana, att det varit vi sen vi var 15 år. Men han fick stora psykiska problem/mående efter dottern föddes, och han gick och träffa någon annan innan vår relation var slut, så om det någonsonn fanns någon chans att reparera vår familj så försvann den när han träffade en annan, skulle aldrig förlåta det. Skulle dock bli glad om han faktist ångrade sig att han lämnade mej, vårat barn och min familj som varit mer familj åt honom än hans egen de senaste 10 åren.
1 gillning
Intressant…min exfru skicka för någon dag sen om vi kunde smått umgås igen och känna efter…
För 2 månader sen hade jag hoppat jämnfota av lycka med öppna armar, nu är jag inte så säker mera efter hon drev mig till helvetet med “bli fast”
Jag önskar inget mera i världen än få familjen tillbaka och oss, men det finns knappast mera, isf något nytt. Men om en person kan göra så mot en annan efter 16 år tillsammans helt kallt får ju en undra varför skulle man ge en chans till efter allt lidande man gått igenom,och när man äntligen börjar må bättre så DÅ tycker hon kanske vi kan igen?!
Svängdörrar? Nej tror inte det,men beslutat jag tänker “följa med” för att se vart det tar mig,dock väldigt svårt
Hej @Sirk
.
Det låter som om ditt X ångrat sig något, bra att du nu 2 mån senare fått en annan uppfattning, nått har hänt.
Jag stack 8 januari och levde ett helvete i 2 månader,så blandade känslor hon nu vill umgås igen…men utan att lova eller förbinda sig till något…månne man är ett alternativ?
Hej, i mina ögon så framstår Du nog som plan B.
.
Nu är det upp till dig om du vill spela på hennes planhalva, tänk på Ditt lidande tidigare hörru.
.
Ligg lågt som fan skulle jag säga.
Hej igen @Sirk , jag kollade i efterhand och såg att du startat en story i februari, ta och fortsätt där och tyck…
Yes,samma Karl 
men kommit ljusår framåt sen dess, var en desperat man som inte förstod och var nostalgisk.
Men håller med! Jag tänker då INTE svänga av min väg pga det, dock insåg jag ångesten kom tillbaka, hjärta och förnuft sammarbetar inte,men försöker lägga fokus på vad JAG vill,och kan någon införa något i mitt liv igen (läs exfrun)
1 gillning
Jag håller med dig @Kristinaa , jag känner mer och mer att jag börjar leva det liv som jag vill leva. Och jag tror inte att jag skulle vara samma person mot mitt ex, jag skulle inte ställa upp på det sätt som jag ställde upp innan, så känner jag det.
Nope, av många anledningar. Men den första är att han aldrig kommer ändra sig. Han kommer aldrig behandla mig som jag är värd.
3 gillningar
Det korta svaret är nog ja. Det långa är att jag inte skulle ”ta tillbaka”. Men testa igen på nytt tror jag utan tvekan hade kunnat bli bra.
Sen tror jag inte det kommer hända.
Vi har en bra relation kopplat till barnen och försöker skifta dagar när det behövs samt bjuder med varandra på evenemang när barnen är hos den andre. Fint.
Dock blir det påtagligt att ex verkar gladare och lyckligare efterhand tiden går, vilket jag verkligen önskar henne, men det är ju utan mig som partner. Jag däremot vill mer, men dels öppnar hon inte den dörren och dels vill jag ju faktiskt allra mest att hon ska vara lycklig och är det utan mig så är det utan mig.
2 gillningar
Nej 
Man ska aldrig säga aldrig, men blir hela tiden starkare i övertygelsen om att vi inte var alldeles bra för varandra, för olika helt enkelt. Trivs rätt bra med att bo själv och bara ha mig själv att råda över. Det som gör att jag tvekar är att jag inte kan se mig hitta någon bättre heller 
Men har ju absolut inte försökt heller så det är ju bara bullshit egentligen. Det finns finns säkerligen både en och två bättre matchningar därute men jag har inte orkat ge mig ut och leta ännu och då är tanken på att “gå tillbaka” (om den chansen gavs) till exet ganska enkel och bekväm.
Skulle vi ha haft en jobbig och “smutsig” separation skulle jag inte ens tänka tanken. Men vi är fortfarande vänner och föräldrar tillsammans och det väger tungt i min bok.
3 gillningar
Är väl lite copy paste delvis för min del. Vi samarbetar bra och har det trevligt och roligt när vi ses vid middagslämningar eller andra gemensamma evenemang. Jag har också fortsatt en stark fysisk attraktion vilket såklart bidrar. Har heller ingen, eller söker, någon annan och då kanske det är lättare för tanken att fastna hos ex?
Sen har vi varit, och är, olika. Olika anknytning. Olika behov av samtal. Olika behov av att visa och hantera känslor. Olika bekräftelsebehov.
Jag upplever att ex också är fortsatt fast i dels sitt men och vårt mönster som inte gynnade oss i slutet medan jag åtminstone insett min anknytning och arbetar för att bli tryggare.
Men men, jag ser inte i närtid och förmodligen inte heller långsiktigt, att vi ska ge det ett nytt försök. Om det ska ske behöver det komma från ex att visa och fråga tror jag. Min ståndpunkt har så här långt varit tydlig och kommunicerats. Det kan en bara göra till en viss gräns innan det blir påfrestande och akward för båda parter tror jag 