Om ni fick möjlihghet att börja om med ert ex skulle ni det?
1 gillning
Vet inte. Just nu, ja, jag tror det. Lite mindre för varje dag som går.
1 gillning
Ja, om hon faktiskt var beredd att möta mina krav.
Ja, om han kunde lägga alla korten på bordet, vara helt ärlig, och ha viljan att satsa seriöst. Dessutom skulle jag kräva att vi skulle gå i familjeterapi!
Å andra sidan så inser jag att det är en utopi!
2 gillningar
Hjärnan säger NEJ! Hjärtat säger JA!
10 gillningar
Också osäker, kanske inte på riktigt för såklart förstår jag att det inte skulle fungera. Men jag vågar inte heller verka så tvärsäker och svara, nej, aldrig!
Fast egentligen tror jag mest att det som det handlar mest om för mig idag tre år senare vore en (primitiv antagligen) önskan om att han skulle ångra sig… men därifrån till en återupptagen relation går det egentligen inte att ens se framför sig hur det skulle gå till. Jag tror att det jag önskar egentligen enbart handlar om någon sorts (återigen primitiv) revansch, för det var så knäckande det han gjorde och det sätt han gjorde det på att ånger och en förvisso sen (men allt vore bättre än ingenting alls som nu är fallet) ursäkt vore balsam för en sargad själv 
5 gillningar
Aldrig i livet! Om han uppriktigt ångrade sig och bad om ursäkt, så skulle jag nog däremot kunna förlåta honom.
11 gillningar
Både ja och nej. Som någon ovan skrev hjärtat säger ja, älskar ju honom. Hjärnan säger nej, då han orsakat mig så mycket lidande. Det får mig att tveka på om han någonsin ens innerligt älskat mig, med tanke på hur han behandlat mig.
Jag känner att jag vill inte leva med någon som bara jag älskar. Han ska också älska mig. Jag hade inte litat på att han gör det. Vill inte leva i osäkerhet. Dessutom är han en narcissist så det skulle inte hålla i längden.men saknar gör jag som fan. Men lär mig att leva med det.
Enda jag känner att jag önskar just nu är att han verkligen ångrar sig någon dag för vad han gjort mot mig och att han förlorat mig. Men kommer nog aldrig ske
Edit: råkade svara ditt inlägg @Noomi inte meningen 
3 gillningar
Önskar jag kunde säja blankt nej… 
2 gillningar
Det är många “om” kopplade till det svaret. Det är i dagarna tre år sedan vi skildes efter att ha varit tillsammans i 34 år. Under de tre åren har jag träffat honom EN gång och det var för två år sedan.
Jag kommer ihåg mycket av det fina och har glömt mycket av det som inte var så bra. Jag älskar honom fottfarande på något sätt men har svårt att tro att jag skulle kunna bli kär i honom igen. Den lust och attraktion jag nu känner för den man som jag träffade i somras har jag aldrig känt för min exman.
Och samtidigt… OM min exman skulle börja närma sig mig igen skulle jag bli nyfiken och OM han visade intresse för mig som jag verkligen är så skulle jag nog ge det en chans. OM han ändrade sitt sätt mot vår son. OM han kunde slappna av och ta det lite lugnt. Jag saknar nämligen familjen, trädgården, båten och sammanhanget. Och samtidigt… Nä, det skulle aldrig fungera.
3 gillningar
Jag skulle aldrig ta tillbaka honom. Hoppas innerligt att jag aldrig får frågan.
2 gillningar
Jag har lekt lite med tanken. Lite som underhållning, fast väldigt dumt och stressande, sedan mitt ex sedan 3,5 år nu börjat visa mer av sitt gamla jag i kommunikationen. Jag vet inte varför? Om det är problem med den han bedrog mig med eller vad som ändrats i hans liv?
Hursomhelst landar jag i att det skulle vara en helt ny resa, två nya personer och frågan är om vi gillar varandra då? Sidor han visat efter skilsmässan som inte var vackra. Kan han, och vill han., arbeta med dem. Framkallar han mina dåliga sidor och vill jag släppa fram dem igen? Jag saknar min vän och någon att dela 20 års minnen och föräldraskapet med. Dock hade det krävt en armé av terapeuter och att han förstår att han själv och vi tillsammans har mycket att reda ut innan ens en vänskapsrelation skulle fungera.
5 gillningar
Samma här.
Jag skulle inte lita på henne på en gång.
leker med tanken.
Skulle hon vilja tillbaka skulle det kanske ta 3 år innan hon hade fått det. Och med mycket arbete utav vad hon håller på med också. Ett uppvaknande att hon inte kan köra med mig hur som helst och träffa nya killar. Under tiden hade vi kunnat bo särbo och jag hade lovat att inte träffa någon ny under tiden.
Men mycket samtal hade också behövts. Och det tror jag inte hon vill gå med på. Så då är det slut.
Mycket förändrades för mig pga att hon har en ny kille. Inte att hon flyttade. Dörren stängdes när hon träffade honom.
2 gillningar
Lyssna på hjärnan.
Ibland är vi alladeles för känslostyrda min vän.
2 gillningar
Osäker på om de någonsin skulle fungera mellan oss. Tror faktiskt inte det. Till skillnad från många här avslutades vårt förhållande snyggt osv. Men jag tror ändå inte jag klarat av att satsa igen. Har bearbetat detta nu i två månader å vågar inte ge mej in i ngt för å bli bränd eller sårad (eller såra).
Men vem vet hur man reagerat där å då.
Nä.
Det är jävlart färdighaft på den fronten.
5 gillningar
Exakt så! Dörren stängdes helt för mig när det kom fram att han hade en ny. Samt att den kontakten inletts långt innan vårt avslut. Så svar nej tack - aldrig någonsin.
2 gillningar
Hahaaa… gud så härligt att få känna att man är så totalt över med den som lämnat.
Vilken underbar befrielse 
1 gillning
Det är ju så jag tänker också.
Jag hade aldrig tänkt att få tillbaka några känslor över huvud taget efter några månader.
Nu är det mer än ett årsedan hon flyttade. Och kan säga att nu har jag även fått tillbaka några kontsiga känslog igen. lite sådär vår-förälskelsekänslor eller vad man ska säga 
Kom denna veckan efter att jag var och tankade på macken, och tjejen sa något att hon blev allt glad när jag kom in.
Så jag vet faktiskt inte vad jag skulle göra om mitt x har bytt håll och verkligen förstår vad det är för fel hon gjort. (bipolärt, fast säger att hon inte är det). Hade kanske gett det en liten chans. men knappast att hon hade fått komma tillbaka på en dag.