Skulle ni ta tillbaka ert ex om ni fick chansen?

Har ett större hjärta än hjärna tror jag? Men använder trots det hjärnan nu. Fast hjärtat är så enormt starkt. Bägge tömmer mig på livsbränsle.

1 gillning

Vad skönt ändå att du kan känna igen. Just nu känns d som jag aldrig kommer kunna känna sånna där “kärlekskänslor” pirr i magen etc.

Fan vad härligt å höra att du har lite sånna känslor ändå :slight_smile:

1 gillning

Samma här. Hjärtat styr mej för mycke. Men nu har jag bestämt mej för att hjärnan ska få styra. Å du vet ju hur långt jag kommit mha det…

1 gillning

Den personen han är idag med de sidor han har visat intresserar mig inte det minsta. Skulle aldrig lita på honom igen inte ens när det gäller banala grejor. Så nej hos mig är han aldrig mer välkommen.

2 gillningar

Du kommer känna dig glad och lycklig en dag igen.
Jag vet det.
Men hade aldrig kunnat säga det för ett halvår sedan.

Det var en person som sa till mig att det tar mellan 1-5 år att komma över och kunna börja känna kärlek till andra. Första gången är 3½ år sedan för mig som hon verkligen skrek att hon skulle lämna mig. för ett år sedan flyttade hon och nu är det bättre. Men bra är det inte än, finns svackor kvar.

Om jag skulle fått frågan för ett halvår sedan hade jag sagt som många andra. Aldrig! Nu är det mer, kanske, men det är mycket jobb bakom.
Jag vet fortfarande att vi är rätt lika med livet i helhet. teater, mys, lugnt mm. och då skulle det ju teoretiskt gå igen.

1 gillning

[quote=“Leaf, post:7, topic:7867, full:true”]
Aldrig i livet! Om han uppriktigt ångrade sig och bad om ursäkt, så skulle jag nog däremot kunna förlåta honom.
[/

Precis vad instinktivt tänkte svara när jag läste frågan! Du hann före!

1 gillning

Inte en suck i världen. Vi lyckades inte på över 20 år, vi lyckas aldrig tillsammans

6 gillningar

Nej aldrig i livet att jag utsätter mig för den där igen. Möjligen om jag fått nån demenssjukdom som gör att jag glömt allt elände han utsatt mig och alla sina nära och kära för.
Men då hoppas jag att nån vuxen styr upp mig så att jag hejdar mig.
Nej fyyy. Aldrig.

8 gillningar

Va fan fem år ??? Jag dör hellre. :joy:

Jag vet ju inte hur gammal du är riktigt. men säg, 25 år.
var det längesen du slutade gymnasiet? nä.
Jag tycker inte det är så längesen jag började köra buss, och det är 2006.
innan dess var jag ju lastbilschafför.
Så 5 år frammåt i tiden är faktiskt inte så lång tid. Men å andra sidan beror det nog på också hur länge man vart tillsammans för att kunna släppa det. Jag var gift i 13 år. och känt/bott med mitt x längre tid än hon bodde hemma hos sina föräldrar. Så då är det nog en lång tid.

Min bror, som äger ett företag, brukar säga att det tar lika många dagar att komma tillbaka till ett arbete som man varit ledig i veckor. Om du haft semester i 4 veckor tar det 4 dagar innan de är tillbaka riktigt på jobbet psykiskt sett.

Tar det lika lång tid med den man vart tillsammans med? Har ingen aning. men då hade det vart 2,5 år för mig. och det är ett år sedan hon flyttade.

2 gillningar

Tack för din förklaring… fem år för mej känns jätte länge . I dessa känslor. Förhoppningsvis blir de ju lättare med tiden.

Jag har egentligen två förhållande bakom mej som jag bearbetar. Ett på 12 år och ett på 1 år. Båda spökar just nu.

Tänker att varje dag som går är ett steg närmre målet…

Jag är 30. Tänker att jag minns fan knappt vad jag gjorde för fem år sedan haha . Men jag tänker väldigt negativt i nuläget också. Du har en mycket mer positiv syn. Och snart snart hoppas jag att jag också är där.

Det där var underbart härligt att läsa, oavsett rådande sanningshalt :heart_eyes:

Jag är så emotionellt vidbränd av det han gjorde mot mig att jag öht inte vågar ge någon som helst respons på något som helst kontaktförsök. Jag tänker att när jag nu till slut efter tio år och trots alla mina ansträngningar ändå inte dög åt honom (och då ska gudarna veta att jag i mångt och mycket genom åren tänkte som någon annan skrev i någon tråd, att jag kände mig så stolt och helt trygg för om en sådan som han hade valt mig så måste det innebära att jag är “as good as it get’s”) så kommer jag aldrig att duga åt någon annan heller. Inte i längden. Mao. säkrast att med alla till buds stående medel hålla sig undan män :see_no_evil:

Men enligt din tes så har jag ytterligare ett par år på mig innan jag är att betrakta som ett hopplöst fall och det är en enormt befriande tanke :pray:

Hjärnan och hjärtat säger båda nej. Gränsen för hur illa man får bete sig var överskriden. Hjärnan så nej rätt så omgående. Det tog lite längre tid för hjärtat.
I mitt hjärta finns nu mina barn, mina vänner och en ny man. :heart: Där finns också plats för mig själv.

1 gillning

Svår fråga ! Hjärnan säger nej men jag saknar fortfarande mitt ex och livet vi hade tillsammans.Tror jag saknar det jag trodde skulle bli att mitt ex skulle finnas där för mig nu när jag skulle behöva det.sedan när man levt ihop i så många år 37 träffas när jag var 16 år så tar det tid;tårar att komma över det.

2 gillningar

Aldrig i hela livet, hellre skulle jag gå i kloster eller dö.
Vidrig människa - kallas för övrigt Äckelxxx av traktens ungdomar tillika trollets vänner

4 gillningar

Hahahaaa… “svinhugg går igen” :point_up: (eller ännu bättre om man ser det från “Äckelxxx’s” sida…“otack är världens lön” :joy:)

2 gillningar

Never… han har svikit, efter 35 år och 4 barn och livsdrömmen som pensionär i värmen på vintrarna gick upp i rök, men ALDRIG nånsin att jag skulle ta tbx honom, han är inte värd mig :frowning:

3 gillningar

Nej. Aldrig, för min egen skull.
Hur i hela friden skulle jag kunna lita på honom igen? Det skulle vara som att vandra i ett minfält, till slut smäller det och jag skulle bli sårad igen.
Han är dessutom inte värd mig en gång till, om han trampar så grundligt på mig en gång så finns det ingen återvändo. Det är över.

Om, om jag skulle ta honom tillbaka skulle jag bli kontrollerande, ge bitska kommentarer, kräva en total kapitulation och skulle han gå med på det är det absolut inte den man jag vill ha, och jag skulle inte bli den kvinnan jag vill vara så vad gott skulle komma ur det?

Det var då, det var bra, nu är det över och det blir bra det som kommer också. Allt har sin tid!

7 gillningar

Nej. Om jag kunde backa tiden så är frågan om jag ens blivit ihop med honom från början.

2 gillningar

Hmm, låt se. N.E.J

2 gillningar