Vet inte, är rädd att mitt livs bästa tid är förbi. Kommer nog aldrig träffa någon som henne igen.
Är så j*vla rädd att sitta som 80 åring och aldrig blivit kär igen, och att det verkligen var mitt livs kärlek.
Tyvärr är jag ju där att jag skulle säga ja 
Jag prövade, men sveken och lögnerna fortsatte
Jag lät mig trampas på igen och igen, för jag ville så gärna
Efter två års ”ta tillbaka ” hopp, sa jag till slut stop, för min psykiska hälsa var i fara. Han utnyttjade min vilja att förlåta och ta tillbaka , å det grövsta.
Men jag saknar fortfarande familjen och familjelivet, mitt hjärta blöder än i dag
2 gillningar
raderat…
1 gillning
Nej.
Det vi hade är över och förbi och det går inte att reparera. Vi blir båda lyckligare så här.
Jag har precis samma känsla som du.Mitt x blev helt annorlunda på väldigt kort tid. Tidigare var han varm och omtänksam nu kall och okänslig. Mycket märkligt kan man tycka. Ålderskris? Stroke eller vad?!
Xxx
raderat…
3 gillningar
Aldrig. Hellre ser jag att mitt liv är över.
2 gillningar
Nej aldrig efter vad han gjort mot mig.
3 år sen skilsmässan började och NEJ ! Skulle inte vilja ha till baka henne ! Skulle inte kunna lita på henne! Här gått vidare o börjat dejtat igen stort det för mig ! Ex här fått tillbaka problem med ätstörningar o träningsperoende som här gått så långt att hjärtat gick sönder och fick pacemaker inopererad ! Strax över 30 bara ! + andra mentala problem ! Mina tankar gick till barnen tänk om de va där som tur va de oss mig ! Bästa mamman annars ! Men känner henne inte längre som den person jag förälskade i mig o jag är inte samma heller så ingen att bygga på och ingen jag vill lära känna igen
3 gillningar
Nej.
Hon har bedragit mig så hårt och ljugit så mycket, men nu säger hon att hon vill kämpa för att det ska bli vi igen.
Gör sig till martyr. Helt otroligt. Jag mår ännu sämre av det.
Jag behöver hjälp med detta för det trasar sönder mig fullständigt. Ska till psykologen först om en vecka.
Hur ska man göra när offerkoftan hamnar på någon som absolut inte borde bära den?
2 gillningar
Genom att stålsätta sig , sysselsätta sig, distansera sig och slå dövörat till.
Lättare sagt än gjort förvisso men det är inte desto mindre din strid och din del av den här processen. Låt henne agera ut med sina strategier, men distansera dig. Både fysiskt och psykiskt.
Styrka 
3 gillningar
Beror på vad som räknas som ex och vilket.
Det är inte helt lätt.
Jag lämnade min man eftersom han söp och har ett allmänt dåligt humör (etc) och gav honom chansen många gånger att ändra på sig genom att tydligt säga att jag kommer att lämna honom om han inte ändrar beteende.
Sen när jag väl lämnade honom så var han plötsligt beredd att göra allt för att ändra sig (fast det var bara ord, han visade ingen ändring i sitt beteende) och nu var allt mitt fel för att jag inte vill försöka igen.
Det känns för jävligt orättvist, men det är bara att stålsätta sig och försöka låta bli att gå igång på martyrspelet.
3 gillningar
Jag är skeptisk. Troligtvis inte. Men det är svårt att formulera ett helhjärtat nej just nu. Är inte riiiktigt där ännu.
Så här skrev jag sist jag svarade:
”Jag skulle ta tillbaka om jag visste att han var sitt gamla jag, som när vi gifte oss. Men jag skulle aldrig kunna lita på att inte “det elaka jaget” kommer istället. Så i praktiken, nej.”
Börjar nu acceptera att hans ”gamla jag” aldrig kommer tillbaka. Personlighetsförändringen är permanent.
Hans ”nya jag” är idag mycket snällare än 2011-2015, alltså åren före skilsmässan. Så idag får jag nog svara kanske på frågan i rubriken.
1 gillning
Inte utan en massa insikter som jag vet att han aldrig kommer vara kapabel till. Typ att lära sig hur man kommunicerar, hur man prioriterar och vad som är rimliga förväntningar i en relation.
Så i praktiken - nej, jag skulle inte ta tillbaka honom.
2 gillningar
Nej, det skulle jag inte. Han hade många fantastiska sidor och en vacker dag kommer jag nog se tillbaka med glädje och tacksamhet också.
Men jag mådde för dåligt och det gjorde för ont för att jag ska vilja utsätta mig för det igen. Dessutom skulle jag inte vara beredd att kasta bort det jobb jag gjort för att komma över honom och bygga upp mig själv igen.
Det som är dött och begravet får vila i frid.
Men jag lever fortfarande och har fortfarande någonstans en förhoppning på ett bättre liv för mig
3 gillningar
Det finns ju en anledning till att de är X.
Jag har inga stora förhoppningar på mänskligheten, utan folk är som folk är.
Det ska mycket till att de ändrar sig.
Så mitt svar är nej! 1 gång är ingen gång, 2 gånger är 1 gång för mycket…