Jag är ju inne på samma spår som @Leaf. Jag hör många varningsklockor när jag läser din berättelse, hela situationen. Barn är olika och i olika åldrar. De som säger att de inte längre bryr sig, kanske har gett upp. Eller de kanske inte våga eller orkar säga, kanske har de fokus på annat. Den yngre är kanske av den personligheten att hen har stark känsla för vad som är rätt och fel och vågar också uttrycka det. Vad starkt och bra av hen! Då har ju man som vuxen som hör det också ett ansvar att ta hand om det, tänker jag, och jag förstår att det är därför du lyfter det här.
Det är ju både det här med städningen, hygienen, och omhändertagandet av djuren, och jag tänker också, eftersom det verkar finnas mycket ölburkar, intaget av alkohol, hur påverkar det barnen om det är i stora mängder? Och bara att se dessa ölburkar hela tiden, hur påverkar det barnen, indirekt.
Likaså att barnen kanske inte känner det som naturligt att bjuda hem kompisar om de ”skäms” att det ser ut som det gör hemma, det gör ju att de också blir begränsade. Jag menar inte att det måste vara ett perfekt och välstädat hem för att barn ska kunna bjuda hem kompisar, men detta låter som något annat.
Vad skönt att ditt yngsta barn ändå uttrycker det att hen slappnar av hemma hos dig och har det bra där.
Även om du inte får påverka barnen har du en skyldighet och ansvar för att lyssna in dem och ser till att de har det så bra som möjligt.
Jag är själv i en process där min dotter vägrar att bo hos pappa, av olika anledningar, och jag har ansökt om bistånd hos enhet på kommunen där man verkligen har fokus på barnen och deras behov, för att vi ska lyssna in barnen. Det kommer bli samtal med oss föräldrar enskilt och även m barnen tror jag då, för att landa i en boendesituation som är så bra som möjligt för barnen. Vi har varit i samtal hos familjerätten ett antal gånger och lyckades inte komma överens, min blivande exman förstod inte varför dottern inte vill bo hos honom och jag lyssnar nu in det som barnen säger. Vi är ju i ett läge där min dotter stänger in sig på toaletten när hon ska åka t pappa och det är inte bra.
Men jag vill verkligen lyfta att lyssna in vad ditt barn uttrycker, och även tänka hur hela den boendesituationen påverkar dina barn, oavsett om de utrycker en protest gentemot eller inte. Det vore ju bra om ni kunde få hjälp att samtala om detta med någon så att han styr upp hela sin levnadssituation så det blir ett så bra boende för barnen som möjligt, annars att de bor lite mer hos dig.
Det var bara vad jag kände spontant när jag läste detta. Lycka till.
Skojar bara för det vet jag med säkerhet att det inte var. Men det finns fler alltså, tjaa jag är väl egentligen inte förvånad 
