Varje gång jag kör barnen till pappan är det värre och värre där. Barnen bor varannan vecka och minsta barnet är 9 år.
Det luktar illa. Påsar med ölburkar längs hela väggen i köket. Inte en yta ledig på någon bänk/bord och barnen har sagt att de inte kan sitta vid köksbordet mer för pappan har så mycket grejjer där så de äter en trappa upp i ”finrummet”, som snart ser lika illa ut. De svarta granitskivorna är vita av damm och det har varit så varje gång jag kommer dit. En garderob och kartonger står mitt i korridoren och det har sett ut så i två månader nu. Fåglarnas mat slut och vattenbehållaren grön😥 spindlar och damm. Det kan inte vara hälsosamt att leva i det där… Jag frågade minstingen om pappa städar nån gång och han svarade att han aldrig städar och att det är han själv som måste sköta om fåglarna. Minstingen har bett pappa att städa.
Jag tog en bild i smyg faktiskt.
Fattar inte att hans nya tjej vill vara där. Jag hade nog backat ur om jag hade varit hos en man som inte anstränger sig att ställa ordning lite utan har det på det viset… önskar barnen kunde bo här jämt. Jag städar åtminstone en gång i veckan och då har det ju blivit massa damm. Men det var ju jag som städade då jag bodde där hos pappan. Nu ser jag hur huset och tomten förfaller.
Minstingen säger kommentarer om att han trivs bättre hos mig, att det är roligare och bättre här😥 Han säger att tiden går så fort när han är hos mig och undrade om man kunde köra två veckor hos vardera, men han ändrade sig snabbt…
Jag vill ju inte påverka barnen så jag säger inte att möjligheten kanske finns. Barn är ju så rättvisa…och lojala…men det känns hemst för mig att se vilket hem de måste bo i där djuren blir misskötta.
Har någon samma situation?