Det är nog mig man kan beskriva på det sättet 
Jag är en obotlig djurvän som går sönder av att se djur fara illa i händer på människor. Inte sällan kan jag föredra djurs sällskap framför människor 
1 gillning
Ja, du är nog långt ifrån ensam om den inställningen.
För inte alltför länge sedan hörde jag en person (som jag dittills hade betraktat som klok och insiktsfull) som på fullaste allvar påstod att om det brann och hen bara kunde rädda en, sin hund eller en annan människa… då skulle det bli hunden 
#skakarpåhuvudet
Visste knappt vad jag skulle ge för respons på den sortens idioti, men nöjde mig till slut med att konstatera att jag innerligt hoppades att varken jag själv eller någon annan mänsklig individ någonsin skulle vara i livsnödvändigt behov av hjälp/assistans av den sortens “medmänniska” 
Tja, skulle det vara Madsen eller Breivik skulle jag nog rädda husdjuret först om det så var en vandrande pinne.
4 gillningar
Jag tycker att det är bra att det finns personer som har olika hjärtefrågor, på samma sätt som det är bra att det finns olika välgörenhetsorganisationer med olika inriktningar.
Jag sätter mig inte till doms över andras preferenser, och jag har stor respekt för de som jobbar med djurvälfärd.
Hade vi rent generellt haft lite mer respekt för djur och natur hade vi troligen inte stått inför en stundande klimatkris, och även fast jag själv är människa kan jag inte rent objektivt och rent intellektuellt förneka att människan är det största skadedjuret av alla. Mig själv inkluderat, tyvärr.
2 gillningar
Vet du vad… den sortens ställningstagande skulle jag inte kunna leva med, oavsett om det var “Madsen” eller någon allmänt sett värdelös uteliggare eller någon annan jag ansåg mindre värdig. För varje människa är någons dotter, son, mamma, pappa, bror, syster etc.
En människa mindre värdig att rädda än en hund eller en vandrande pinne, den inställningen finns öht inte i min uppfattningsvärld… och då ska man minnas att jag inte har någon ambition att vara/framstå som en så särkilt “god och fin” människa som många trots allt är/har.
1 gillning
Men det gör jag. Och jag hoppas att de som har den inställningen inte förväntar sig mänsklig omvårdnad, omhändertagande, donationer etc. utan isf nöjer sig med “djurens lag”… men det gör de ju INTE, inte någon enda gång när det gäller dem själva.
De tillhör helt enkelt den skaran människor som har otur när de försöker tänka… med den stora hjärna (som skiljer dem från djuren) som de av någon obskyr anledning har begåvats med.
Där delar vi oss. Uteliggare och drogmissbrukare ja men att som Breivik och Madsen kallblodigt och med berått mod göra vad de gjort och berövat partner/ föräldrar/ barn älskade anhöriga och medvetet värnlösa och oskyldiga livet som de har gjort, då anser jag att de sänkt sig under djurens nivå och förverkat sin mänsklighet och sin rätt att leva. Varför ska de få fortsätta leva och kanske bilda familj när de så hänsynslöst sett till att deras offer inte kan det? Men jag förstår och respekterar din synpunkt som även borde vara min men som jag i dagsläget inte kan bejaka.
2 gillningar
(Near this Spot
are deposited the Remains of one
who possessed Beauty without Vanity,
Strength without Insolence,
Courage without Ferosity,
and all the virtues of Man without his Vices.
This praise, which would be unmeaning Flattery
if inscribed over human Ashes,
is but a just tribute to the Memory of
Boatswain, a Dog)
When some proud Son of Man returns to Earth,
Unknown to Glory but upheld by Birth,
The sculptor’s art exhausts the pomp of woe,
And storied urns record who rests below.
When all is done, upon the Tomb is seen
Not what he was, but what he should have been.
But the poor Dog, in life the firmest friend,
The first to welcome, foremost to defend,
Whose honest heart is still his Masters own,
Who labors, fights, lives, breathes for him alone,
Unhonour’d falls, unnotic’d all his worth,
Deny’d in heaven the Soul he held on earth.
While man, vain insect! hopes to be forgiven,
And claims himself a sole exclusive heaven.
Oh man! thou feeble tenant of an hour,
Debas’d by slavery, or corrupt by power,
Who knows thee well, must quit thee with disgust,
Degraded mass of animated dust!
Thy love is lust, thy friendship all a cheat,
Thy tongue hypocrisy, thy words deceit,
By nature vile, ennobled but by name,
Each kindred brute might bid thee blush for shame.
Ye! who behold perchance this simple urn,
Pass on, it honours none you wish to mourn.
To mark a friend’s remains these stones arise,
I never knew but one and here he lies
Man behöver inte dra frågan in absurdum och börja jämföra med det lägst stående mänskliga individer man kan komma på, för då tappar man fokus… frågan i sig handlar helt krasst om det kan anses finnas ett odiskutabelt högre värde i en människa än i ett djur.
Och DET finns det, iaf i min värld.
Orkar du sammanfatta och konkretisera essensen?
Det tror jag nog tyvärr inte går, om man inte vill missa poängen.
Men det är en känd dikt av Lord Byron och heter “epitath to a Dog” om du vill googla fram någon mer lättläst typsnitt eller uppdelning. Tyvärr kanske inte detta forum bästa ställe för sånt, blir lätt grötigt
Tyckte mest att det var ett inlägg i hund/människa-frågeställningen här ovan som jag själv står schackmatt inför. Jag kan inte gärna argumentera mot den gode Byron i detta fall, hur gärna jag än skulle velat
Ett inlägg var det ju, men vad ville DU egentligen ha sagt med det? Utan att på något sätt försöka argumentera med “den gode Byron”… för det är ju bara MIG du argumentera med nu… och hela tiden gjort.
Så förklara gärna det tankeväckande som du såg i den texten och som förmodligen på något sätt måste hänföra till den diskussion som vi har här och nu…
PS: Jag brukar ofta försöka fundera, tolka, vrida och vända på diverse inlägg och citat, men det där ids jag uppriktigt sagt inte lägga ner en massa tid på att försöka tolka… så vill du få fram en point så gör den begriplig för den du adresserar 
Jo men så är det ju! Ursäkta att jag drog saken till sin spets. Jag har läst in mig en del på andra världskriget och upprörs i mitt inre över hur grymma människor kan vara mot varandra. Djur gör saker utifrån instinkt, vi kan planera och medvetet välja hur vi ska agera. Det gör att människan i sig kan vara bättre och mer värdefull än djur men de som beter sig illa och medvetet skadar andra av vilken orsak det än må vara är värre än djur. Men det håller jag med om att rent generellt är människan mer värd än djuren. Ett barn kan bli en ny Marie Curie, en Louis Pasture, en Florence Nightingale eller en Alfred Nobel. Å andra sidan kan det också bli en Adolf Hitler, Josef Stalin eller en Pol Pot också. En okänd människas liv går före djur. Till min skam måste jag dock erkänna att vissa enskilda exemplar av människosläktet skulle jag inte lyfta ett finger för att hjälpa. Tror jag.
1 gillning
Då är vi överens… relativt sett iaf.
Nåväl.
Jag tycker mycket om den dikten, för det tvingar mig (och miljoner andra läsare genom århundraden) att faktiskt våga vända blicken inåt för reflektionen kring hur vi bygger vår värdegrund och vad som egentligen ligger till grund för hur vi värderar olika former av liv.
Det gör mig gott att ibland påminna mig om den, för att sätta mig själv i perspektiv.
Och det är i min mening betydligt mer konstruktivt än att uttala sig mindre trevligt om personer som har andra åsikter än en själv.
Du kanske inte ids lägga tiden att läsa dikten, men jag tycker att det är synd.
Okej… du tillhör de goda och jag de där andra.
Det kan jag leva med. Praktik rider över teori och lyrik i många fall… kanske inte i alla, men i många… och jag är definitivt en mer praktisk natur än jag är en romantiker.
Jag förstår inte behovet av att skilja på barnens och djurens väl och ve i detta fall. Man måste ju inte välja vad man vill lägga sitt engagemang på i detta fall.
Vore det mina barn och mina barns husdjur skulle jag inte kunna ignorera att djuren far illa. Och varför skulle jag?
1 gillning
Jag tänker inte direkt i termer av teori eller praktik (eller ens god och ond).
Man får snarare ta der onda med det goda och inte överdriva någotdera. Så visst kan jag vika mig för Lord Byron (om så enbart i detta fall), fundera över Mary shelley och skratta åt Jonathan Swifts Yahoos och Houyhnhnms. Men ändå jobba ideellt och vara involverad i välgörenhetsprojekt.
Som @Trassel säger, inget behöver nödvändigtvis utesluta det andra. Och det behöver inte vara så svartvitt