Skiljas vid 50

Du har nog rätt
Kvinnor tenderar att ha fler vänninor omkring sig och kanske ofta en närmare relation till barnen
Och Ekonomiskt kommer jag klara mig bra, där finns inga hinder.

Så ja, vi får se vart livet leder mig.
Idag känns en nystart lättare och alla fina kommentarer att jag gör rätt ger mig styrka.

5 gillningar

hej kära du
Herregud! Du är ju i ditt livs ålder! Jag skilde mig vid 48 års ålder och det var det bästa jag gjort! Det har varit tufft såklart med barnen och allt, det ska jag inte sticka under stol med.
Men! Nu 2 år senare är jag lyckligare än nånsin. Var tidigt ute i dejtingsvängen, var så utsvulten på beröring och sex. Fick dejta hur mycket jag ville, och ha sex. Du ska veta att som 50-åring är man sjukt attraktiv för många killar.
Jag är i ett fast förhållande idag och har aldrig varit kärare och lyckligare,
Du har sjukt mycket bra och roligt framför dig
kramar

12 gillningar

Tack Elsie
Det låter toppen och så härligt att höra
Livet är inte slut vid 50 det hör jag ju nu :smiling_face_with_three_hearts:

8 gillningar

Det låter trist att det ska behöva handla om hur man ser ut eller hur man blir på foto

Men Ica låter som ett bra ”place”:wink:, dit går ju nästan alla. Undrar om man kan be dom ordna en särskild ”kö för singlar”, så man inte ger sig på fel person där inne :joy::see_no_evil::wink:.

Skämt åsido, synd att utseende styr så många människor. Den kommer jag aldrig luras av igen dock
Låter som en skröna men sant : en vacker insida är det som vinner i längden

2 gillningar

Så roligt för dig, jag menar det verkligen. Men, det är inte samma för alla. Vi är många som förblir singlar, såväl kvinnor som män. Jag är lite trött på alla tvärsäkra kommentarer att det är helt klart att man träffar kärleken igen. Dessutom är vi många som är kräsna och kanske brända dessutom och därför inte faller så lätt. Oavsett utseende.

Och en del av oss hellre ensamma än med fel partner. Jag är en av dem.

10 gillningar

Jag svarade trådstartaren och ville tokpeppa. Vet hur det är att vara utan sex i många år och skilja sig. För mig var det jättejobbigt att överhuvudtaget tänka på att någon annan vill ha mig och ta i mig. Hade så lågt självförtroende och mådde skit
Därför ville jag berätta om mig själv utan att trampa andra på tårna och ge ts stöd och framtidshopp

8 gillningar

Ja herregud . Hoppas jag aldrig blir så bitter som du @ vilsenjag :relaxed:

4 gillningar

Rätt uppenbart att det var jävligt illa menat faktiskt

4 gillningar

@Asa73 Jag tror bestämt att det kan vara på sin plats med en gratulation!

För att ni har stått ut, för att ni fortfarande är vänner och för att ni inte behöver skiljas i lögner och svek.
En akut bodelning vid otrohet är så sjukt mycket besvärligare än när båda är överens om att relationen utvecklats till ett resonemangs arrangemang.

Sen, beroende på hur hårt och hängivet den tidigare partnern ger sig in i dejtingvärlden kan det såklart komma negativa reaktioner avseende lämplighet och annat?

Men jag tänker att om ni har respekten i behåll kommer ni nog att klara att navigera bland de blindskären.

Med de små pekpinnarna, som jag verkligen tror är relevanta att ta med sig, kan vi övergå till ditt nya liv:

Du kommer sannolikt inte att tappa någon av dina bekanta, möjligen om ni har varit väldigt socialt aktiva kan en viss reducering ske av umgänget.

Efter 20 års mer eller mindre ofrivillig avhållsamhet kommer du, nästan garanterat som kvinna, kunna tillfredsställa, eller ha möjligheten att utforska dessa behov.

Vilket kan och kanske inte behöver ha sina sidor…

Min erfarenhet är att utbudet trots allt är lite mer begränsat än när man var ung och lovande?
Det nappar, men inte alltid sådana fiskar man agnat för.
Gäller att ha rätt storlek på hålen i håven :wink:

Friheten i att kunna åka på både “fiskeresor” och andra små tripper eller bara läsa en bok med ett glas vin är fantastisk.

Självklart kommer det att vara en omställning att inte ha sin tidigare livspartner i närheten.

För egen del har jag hittat en ny kamrat. Ser onekligen två sidor det myntet.
Har man hunnit fylla 50 så finns det saker som inte lätt ändrar sig.
Saker som man vill göra och utveckla, som kanske inte alltid en ny bekantskap har någon erfarenhet eller behov av att vare sig utöva eller utveckla?
Kan leda till trassliga diskussioner.

Även vad man vill lämna efter sig till barnen, hur synka med ny relation etc.

Vissa söker en stora kärleken igen och igen.
De kan vara lite besvärliga då de kan vilja komma in lite för fort och lite väl långt i tillvaron.
Nästa stund hittar du någon du vill ha in som inte vill in, tvärtom vänder och går.

Ja, förutsatt att du inte har underskattat det tomrum som den avslutade relationen onekligen kommer att skapa i ditt liv, avseende självklar tillhörighet på högtider, kanske semestrar och andra små åtaganden kommer du att vara din EGEN på ett helt nytt sätt.

Det kan vara, helst med tanke på att du verkar trygg med din karriär och ekonomi, en oerhört angenäm tillvaro.

Du har förvisso klivit över på döhalvan men livet har enormt mycket kvar att erbjuda!!

U go girl!

6 gillningar

Det blir inte mindre illa menat för att du slänger in ett “inget illa menat” efter en otroligt bitter och elak kommentar.

3 gillningar

Men sluta nu. Så fjantigt

2 gillningar

Jag tog det som ett enormt fint stöd och pepp, @Elsie
Det är just det att livet kommer bli bra som jag behöver få höra
Att det går att leva vidare efteråt även i min ålder, att jag faktiskt tagit rätt beslut.

Sen har vi ju alla olika bild av hur ett bra liv ser ut. Det är en annan sak

Tack i massor för ”tokpepp” :heart:

6 gillningar

Tack @Skipper :heart:

2 gillningar

Liten notering bara: det är inte jag dvs TS som varit inblandad i dialogen om att få ”ligga”
Det var andra i tråden som förde den ”lilla” diskussionen
(TS har alltså inte blivit anklagad för någonting av någon, vet inte om du menade så @Tailor men om det blivit missförstånd så har ingen ”hoppat på mig” och mitt fokus har absolut inte handlat om att få ligga eller inte :blush: )

Just sex- delen är kanske mitt minsta bekymmer just idag här och nu.
Men jag blir glad av att höra andra berätta om hur bra dom har fått det efter sin skiljsmässa trots lite högre ålder (oavsett om de skriver om att de får ligga eller inte)

Förstår oXå att man kan känna sig bitter och ensam, och att det inte alls är lika fantastiskt överallt.
Är kanske nyttigt att höra det oXå i min situation. Men får mig förstås ännu mer att ifrågasätta om jag gör rätt val.

Men här handlar det om en kärlek som sakta övergått i en enorm vänskap
Ingen har medvetet sårat eller gjort någon illa

Ändå känns det ju svårt och tufft förstås. Att vara den som inte kan nöja sig med bara ”vänner” längre

Och som @Elsie skriver, så har jag ju svårt att föreställa mig att någon endaste person någonsin skulle vilja ta i mig överhuvudtaget
Så få höra ATT det faktiskt går att komma över den känslan av att inte duga som partner (rent fysiskt) betydde mycket för mig

4 gillningar

@Ullebulle
Det var oXå en bra tanke för mig att ha med mig
Hellre ensam än med fel partner. Det ör ju så jag måste tänka

Ensamhet i tvåsamhet kan nog vara värre än ensamhet i ensamhet tänker jag :face_with_monocle:

Jag är mest orolig för att ensamheten kommer inkludera alla våra gemensamma bekanta och hela den delen :unamused:. Men hoppas att vi båda ska kunna få våra vänner att förstå det är ok att umgås med oss (både tillsammans och ensamma) fast vi är skiljda

4 gillningar

Ja, vid 50 års ålder och efter 25 års äktenskap. Jag oroade mig också för att tappa “min bästa vän”, men hans lögner och otrohet blev bara för mycket. Eftersom jag visste att han var en ärlig man och en bra pappa, så gissade jag att han hamnat i något slags kris. Måste vara därför han ljög och var otrogen!

Det tog ett tag i sär innan jag började få bilden mer klar för mig. Han var min bästa vän, eftersom alla mina egna vänner försvunnit någonstans under åren. Vid tidpunkten för skilsmässan fanns bara gemensamma vänner kvar, och de hade varit min mans vänner från början.
Jag upptäckte också att han aldrig varit en ärlig man, utan han hade ljugit för mig från vårt första år tillsammans. Små och stora lögner.

Resultatet blev i alla fall att alla vänner försvann. Det var väldigt ensamt ett tag. Min exman slutade också låtsas vara min vän, så vi har inte umgåtts eller pratat med varandra i onödan. Någon ny man har jag inte letat efter, och jag har kommit fram till att det aldrig blir någon. Jag har det bättre själv!
Numera har jag jobb, pengar, ett bra förhållande till mina (vuxna) barn och ett ganska bra liv. Jag har absolut inte ångrat skilsmässan!

11 gillningar

tack :heart:

Tror inte du behöver oroa dig. Passion kan på ett märkligt sätt kasta bort både förnuft och sans. När den kliver in så har varken ålder eller utseende en chans. Då finns bara passionen.

Vet att det finns många därute som söker en ny livskamrat. När du är mogen, redo och vill…:revolving_hearts:

3 gillningar

Vilken intressant tråd att läsa.
Är 50+ och lämnad för en annan kvinna efter ett långt äktenskap Min värsta mardröm är att leva ensam. Känner mig övergiven och förbrukad. Tänker att singellivet är inget för mig. Men nu tvingas jag tänka om. Jag försöker se det som är bra men ett singelliv. Blir både peppad och bedrövad när jag läser i tråden. Finns så mycket hoppfullhet och positivism med ett liv som singel. Önskar jag kunde ta till mig det
Vill bara uppleva kärleken igen! Men misströstar pg av åldern och känslan av att nu är allt försent.

4 gillningar

Har nu levt ensam i snart 3 år. Är nu 56 . Tycker inte om det. Har aldrig bott ensam i hela mitt liv.
Saknar min x mest då jag har mina barnbarn. Ingen att dela den lyckan och glädjen med…
Men… man vänjer ju sig och visst finns det många bra sidor med att bo själv också.
Men inget jag skulle ha valt själv…

2 gillningar