Din historia kunde vara min. Vi hade också 24 år ihop, det har nu gått snart 4 år sen jag bröt upp efter att ha hittat hans konversation med den nya, den senaste. Jag vet vad du går igenom. Jag har också insett att jag riktat mycket av min ilska mot mig själv. Varför sa jag inte ifrån tidigare? Varför tyckte jag inte att jag var värd bättre? Varför lät jag honom komma undan med lögner och behandla mig totalt respektlöst? Med tiden har jag blivit snällare mot mig själv och riktat ilskan dit där den hör hemma. Någon skrev att han belönar sig själv, så sant, och straffar dig. De kommer aldrig tycka att det gjort något fel, det sa t o m exet till mig. Dom är såna, vi kan inte ändra på dom och det vi längtar efter kommer vi inte att få. Det tar tid men det blir bättre!
Oj, se upp. Om det ska gå att rädda ert äktenskap bör han vara drivande i att rädda. Inte du. Bra att ni söker hjälp gemensamt men var mycket uppmärksam i parterapin på hur ångerfull han verkligen är och hur beredd han är på att kämpa för dig.
Din kärlek kommer inte räcka för er båda. Det här vill man inte höra i din situation, jag vet, för jag har varit där själv. Jag var beredd att överse med allt som hänt, bara han stannade. Nu blev det inte så, och i efterhand inser jag att för oss var det dödsdömt från början - han ville inte vara med mig, men han ville egentligen inte bryta upp heller. Bäst för honom hade varit om jag gått med på att vara frånskild och särbo som han ville, så kunde han ätit kakan och ha den kvar. Vara fri utan krav och måsten men ha familjen kvar som trygghet på ett hörn (tills han hittade någon mer spännande kvinna) Hur jag skulle trivas i en sådan relation efter det värsta sveket funderade han inte ett ögonblick på.
Säger som ovanstående: det kommer kännas bättre. Stå upp för dig själv, i längden är det det som kommer göra att du mår bra. Även om det kommer en skärseld först när du fortfarande älskar och hoppas. Jag kommer alltid älska den man jag gifte mig med, men han finns ju inte kvar. Nu undrar jag ibland om han någonsin fanns…
Jag fattar och förstår verkligen dina känslor och vad du går igenom just nu…och i den panik du lever i kan hjärnan inte tänka klart.
Att det enda är hoppet och att du så gärna vill ändra på allt bara han kommer tillbaka. JAG VET och KÄNNER med dig eftersom det var samma för mig, ibland visste jag inte hur en timme skulle kunna gå eftersom jag inte kunde andas… Men DET går över, jag lovar.
Jag kan säga att du fått bra svar, läs och ta in.
Jag kan bara tillägga ta hjälp för din egen del, någon att prata med professionell och vänner, älta på. Ta promenader gärna i skogen skrik ut din ledsamhet, din sorg.
Det är inte ditt fel, var snäll med dig själv.
Läs Caros inlägg fler gånger. Jag förstår att du är i chock och i panik. Lösningen är inte att DU i ren desperation försöker rädda er relation. Ta ett djupt andetag, acceptera det som hänt, du är värd så mycket bättre 
Det är okej att gråta. Ut med känslorna bara. Det är bara känslor, det går över, och du behöver inte agera eller reagera på dem. Bara låt dem rinna.
Och du, du vet att en människa som kan säga något sådant till en annan människa är en stor idiot. Så tilltalar man inte någon. Har han problem med en skrumpen liten kuk så kan han söka hjälp hos sjukvården, inte hos andra kvinnor?! Men det är nog för känsligt. Det är lättare för en sådan liten människa att lägga skulden på någon annan. Gå inte på det!
Och tolerera ALDRIG att han tilltalar dig så.
Kram!
Men oj…det var också en bortförklaring på en otrohet 
Som sagt finns andra sätt att ta hjälp om han inte visste det, men han valde att vara otrogen och försöker nu hitta en förklaring kring det och den förklaringen var ju…nobel 
En så liten människa han…här inne kan man ju få kalla ha nicanme så vad ska vi kalla din?? “slappis” " den gamla och skrumpliga"
Låg honom ALDRIG lägga skulden på dig ALDRIG 
Nu försöker han ta till sig alla metoder och förstås väljer han det som sårar dig mest, som får dig att tvivla. Jag vet inte vad ni har för typ av relation, själv blev jag i mitt senaste förhållande medberoende. Jag köpte hans förklaringar och blev nästa arg på vänner som försökte få mig se klart.
Håll huvudet kallt. Han kommer fortsätta med att hitta alla möjliga sätt att få dig tycka synd om honom. Kom ihåg att det fanns tusen olika sätt att lösa problemet men han VALDE att vara otrogen mot dig. Så vad säger det om hans värderingar idag? Om hur han ser på ett förhållande idag? Och hur han ser på dig idag?
Stå upp för dig och dina värderingar 
Åh vad jag känner med dig. Har gått igenom en liknande historia 
Vilken mytoman tänker jag! Hittar på lögn efter lögn för att rädda sitt skinn. Kan det vara så att han vill äta alla av sina kakor och samtidigt ha dem och dig kvar?
Du vill inte bli behandlad sådär. Det är inte sådär det ska vara att leva med någon. Jag håller med tidigare skribenter om att ifall det är frågan om par terapi så ska han vara den drivande - hela vägen!. Han har inte heller någon rätt att vara arg och sur mot dig då det är han som är den som felar. Nej, ärligt - jag tror att du kommer till insikten att du är lyckligare utan det här, utan en man som du kanske aldrig kan lita på igen.
Hitta något att göra som får dig att fokusera på annat - om än bara för en stund. Skratta med kompisar eller åt en rolig serie på tv, träna, gå i skogen eller lyft vikter - vad som helst! Känslorna kommer att välla över dig som en tsunami, om och om igen. Och mitt emellan de stora vågorna hittar du ett lugn och en styrka. Jag lovar dig att mellanrummet mellan vågorna kommer att bli längre och längre. Du kommer inte att må så här för alltid men just nu gäller det att ta en stund i taget.
Du har kommit långt på väg! Du är modig och stark! Låt inte honom behandla dig så här. Tänk dig att du är på en resa som kommer att få dig att växa och bli en mycket starkare person. Ingenting kommer att kunna rubba dig efter detta!.
Kram
.4
Jag tror att det du känner nu, kalla det ingenting eller likgiltighet, det är den känsla du strävar efter på sikt. Men var beredd på att det kan bli ett väldigt pendlande känslomässigt.
Och angående huset, be honom att bekräfta löftet skriftligen. Googla gåvobrev.
För mig gick det både upp och ner, kunde känna en dag att “nu har jag kommit över det här” till att ligga som en blött fläck igen, men vi reagerar olika.
Tanka energi och styrka, styr upp sånt som behöver styras upp när du känner så här.
Som sagt skriv bodelning att han ger dig sin del av huset.
Även OM du skulle dippa så vet du att du att det finns en annan känsla också och den kommer en annan dag.
Styrka till dig 
Allt, i en så här livsomvälvande situation är “normalt”. Men jag tror du är inne på rätt spår när du frågar dig om det är “chockfasen” som ger dessa känslor. Chock och kroppen/psykets självbevarelsedrift. Vi orkar inte chock och katastrof alltför länge, sedan stänger vi ner och det är bra att vi kan klara det.
Du kommer med all sannolikhet att åka berg-och-dalbana många gånger till under tiden som kommer.
Men viktigast av allt är att njuta av de stunder då det känns bra, utan att oroa sig för det som eventuellt kommer 
Glad Påsk 
Först har vi Skärtorsdagen med kampen att göra det vi måste fast vi inte vill, ett lidande vi helst vill slippa men som vi tvingas gå igenom på grund av någon annan. en yttre makt som vi inte kan påverka utan måste svälja den bittra kalk som räckes oss, en kamp som ingen kan förstå, inte ens våra närmaste. Sedan har vi Långfredag när alla våra drömmar, längtan, hopp dör, när vi är ensammast i världen, övergiven av alla, plågade, hånade, gjorda till åtlöje för att vi misslyckats, för att vi ville väl men utnyttjades, hånades, bespottades där vår framtid går i graven. Och så tystnad. Stillhet. Begrunande. Till dess vi är dödströtta.
Då kommer uppståndelsen och det nya livet som går segrande fram och driver väck gårdagens bittra besvikelser och tårar för ett nytt liv.
Japp. Vissa delar gick plötsligt snabbt. Ångesten över familjen, framtiden, en massa annat, fanns kvar. Men plötsligt så blev jag helt affärsmässig i känslorna för honom. Inte så snabbt som du, men det förstod jag på dina första inlägg - jag är trögare 
Plötsligt var han som… en svåger, kanske? En ingift släkting, inte mer. Det blev konstigt att vara i samma hus, mycket mer noga med att låsa toalettdörren, byta om diskret osv. Berätta vad jag kände? Då skulle jag lika gärna kunna lätta mitt hjärta för personalen på ICA.
Nu är det jag som är trög men vad menad du med : ”Inte så snabbt som du, men det förstod jag på dina första inlägg - jag är trögare !”
Har jag skrivit något bra/klokt ? Har du förstått något som jag missat ang mig själv ?
Tja, inser att jag kanske tänkte mer än jag skrev, och då blir det inte så sammanhängande. Men för mig tog det ändå ganska många dagar från det att exet sa att han ville skiljas tills jag kunde bli arg och skapa en distans. Jag kämpade ändå på och försökte få honom med på att satsa på relationen. Lirka. Locka. Stryka medhårs. Inte bra för min självkänsla. Jag tycker att du förflyttat dig snabbt, men självklar är det oerhört jobbigt. Inte säker på att det är lättare på något sätt. Men visst har du förflyttat dig de senaste dagarna?
Konstigt det där att de kan vända det till att allt är den andres fel och bara skylla ifrån sig. Mitt ex har ju haft det som mantra under hela separationen och även nu att han inte gjort något fel och att jag ska sluta anklaga honom… Just nu är det mitt fel att dottern mår dåligt eftersom han och jag inte kan umgås som vänner.
Hur f-n blev allt mitt fel och han helt oskyldig och inte tar på sig något ansvar?
Är nog till stor del fortfarande på långfredagen, hoppas den inte blir för långt 
Men jag är livrädd att må så dåligt som jag gjorde för mindre än en vecka sen . Helt krossad . Grät så att jag kräktes. Smärtan var helt olidlig . Och när den är på väg så försöker jag gömma smärtan i min Pandoras ask . Krama mina hundar ,städa. Jag orkar inte tänka på vad han gjorde mot mig. Vill inte,vill inte . Allt är en front .
Jag kan fortfarande inte äta,är inte hungrig. Mår lilla när jag försöker äta . Tar även Betablockerande som är ångestdämpande också Tack och lov att min läkare skriv ut insomningstabletter i måndags