Det han egentligen påstår, är att varje gång han gör något dumt som andra får lida för, då är det mest synd om honom …
2 gillningar
Det där är bara ren bulls-t och det kan/ska du glömma direkt. Bara ren utpressning och manipulation för att han VET att det spelar på ditt samvete och din (än så länge) upplevelse av att “älska” honom som person.
Hade han haft en “självskadebeteende” värt namnet så hade det tagit sig uttryck på andra sätt, vad han däremot har är ett missbruksbeteende och han gör inget annat än belönar sig själv, INTE straffar sig, med sånt som han gillar när han själv behöver det. Utan någon som helst hänsyn till dig.
7 gillningar
@Noomi, det där borde nästan pinpointas överst på forum-sidan =)
För det där sammanfattar väldigt många trådar på bara ett par meningar!
3 gillningar
Ja, håller med @Noomi fullt ut, men bara för tydlighetens skull: missbruksbeteende - inte att han är missbrukare som inte kan ta ansvar för vad han gör. Inte jämförbart med alkoholmissbruk som är en sjukdom.
Eller… det kanske det är, men det får ju han reda ut inom sjukvården i så fall. Både missbruk och självskadebeteende (som han absolut inte har, hälsar hobbypsykologen…) får han ju i så fall söka hjälp för.
Det enda han har rätt i är att han inte förtjänar dina omsorger.
Och jäklar @Bibbi vad du tagit dig framåt senaste dygnen! Vilken kraft i dina senaste inlägg!
3 gillningar
Vill bara hålla mot lite, för vad är det egentligen som skulle göra just alkoholmissbruk till mer av en sjukdom än alla andra missbruk, som exv rökning, snus, övriga droger, spel, sex, porr etc. etc.
Njaaaa… säger iaf. jag och där tar jag ingen som helst hänsyn till samhälleliga diagnoskoders varande eller inte. Bara i mitt tycke sunt förnuft, så fort what ever blir klassat som en sjukdom (av ett samhälle) så blir det comme il faut.
Som jämförelse kan man nämna alla de kultursjukdomar som vi i detta landet har/lider av, men som inte existerar någon annanstans i världen.
1 gillning
Comme il faut, får det väl aldrig bli, hoppas jag. Det är skillnad på att kanske hitta en förklaring till ett beteende, utan att för den sakens skull hitta en ursäkt.
Men framförallt kan det var viktigt att fundera på hur man själv blir delaktig i någon annans problematik. Det är en svår balansgång att ta, men det finns en fara att med enbart förståelse, stöd och empati gå in som en slags medberoende till någon annans destruktiva beteende - i synnerhet om beteendet är destruktivt gentemot en själv.
2 gillningar
Aldrig mer några pussar, kan man ju iaf hoppas som utomstående
För varje litet moment där du inte gör som du alltid brukar och därmed inte motsvarar hans förväntningar så kommer han garanterat att reagera. Så var så säker på att han märkte och förbered dig på att han kan komma att låta än mer “självskadande” och ömkande när han övervägt detta första steg. Förbered och ffa. stålsätt dig mentalt och ta nya små steg varje dag 
3 gillningar
Inser man att man har gjort fel?
Är det ånger under galgen?
Är det att ha blivit påkommen som man ångrar, inte det man gjorde?
Säger man det för att man menar det eller för att man därtill är nödd och tvungen?
2 gillningar
Jag tror att du bör försöka ge upp tanken på att förstå hans beteende. Det brukar inte gå.
Istället fastnar man i en jobbig tankekarusell där man försöker hitta logik i alltihop, men eftersom man baserar logiken på sitt eget sätt att fungera så leder det ingenvart.
Jag ägnade en hel del tid åt att försöka förstå varför mitt ex gjorde som han gjorde. Varför han prioriterade så konstigt. Varför han, som är så omtänksam på många vis, kunde vara så egoistisk på andra vis. Varför han påstod en sak, men agerade som om han menade det motsatta.
Och jag funderade på vilka fel jag hade gjort, som utlöste det här. Jag funderade på om jag borde ha varit mer förstående. Sen funderade jag på om jag kanske borde ha varit mer krävande istället.
Det är fullt möjligt att man behöver det här funderandet ett tag, för att landa i situationen. Det är nog en del i sorgearbetet. Men det är meningslöst att fastna i det, för det finns inga bra svar på alla de där frågorna. Till sist formade jag ett standardsvar på alla de där frågorna: För att han är sån.
Det går förstås att modifiera till För att han inte är sån, som i ditt fall. Varför är han inte ödmjuk, varför ber han inte om förlåtelse, varför visar han inte att han älskar dig…? För att han inte är sån.
En bättre förklaring än så kommer du nog tyvärr aldrig att få. Men egentligen behöver du inte det heller. Du behöver bara fundera över om du vill ha en sån man i ditt liv. En som vägrar vara ödmjuk när han gjort fel, som drar sig undan, blir sur och inte gör några försök att visa att han älskar dig.
Du har alltså en mycket viktigare fråga att ställa dig än “Varför gör han så här?” Nämligen frågan “Vill jag leva med det här?”
9 gillningar
Det förutsätter ju att “man” tycker att “man” gjort fel och än mer att “man” verkligen har viljan att försöka laga 
Men frågar du mig så har han NOLL ambition att ta på sig någon skuld, annat än med sina billiga ord om att han har självskadebeteende och inte förtjänar bla.bla. Det är hans handlingar över tid som “talar” dvs. i betydelsen betyder och visar nåt, inte hans ord. Hans ord är inte värda fem ruttna ören.
Han ångrar sig inte ett smack, han kommer bara att bli smartare på att mörka… så sluta trassla in dig i om han kanske, ändå, eventuellt, om inte om fanns osv.
Ta din Mats ur skolan… pronto!! Medan detta är färskt i minne hos dig och du fortfarande har lite handlingskraft kvar. Väntar du och försöker förstå och vrida och vända på dig själv så sitter du där igen, tar dig inte ur och så kommer med all sannolikhet nästa smäll som ett brev på posten…
Men det här kommer inte att komma “gratis” för dig heller och du kan inte falla till föga för hans manipulerande efter bara en timme eller två… vill du se någon verklig förändring (om den mot förmodan finns därinne i honom någonstans) så är det NU DIREKT han ska visa TYDLIG OCH OMISSKÄNNELIG VILJA… märker du ingen sådan, då finns det ingen sådan.
Tough love… men ingen idé att jag lindar in allt och bidrar till att blanda bort korten än mer för dig 
4 gillningar
Precis denna förväntningen och förhoppningen hade jag av min exman när jag tog med honom till familjerådgivningen för ett år sedan. Att när jag uppriktigt visar hur sårad och ledsen och besviken jag hade blivit av hans beteende, kommentarer, mot mig, så förväntar man sig förståelse och ett litet förlåt. Men det blev ännu värre, ännu fler konstiga kommentarer, det var helt plötsligt mitt fel det också, det var så ”fjantigt” och ”löjligt” av mig att ta åt mig av både det ena och det andra. Då förstod jag att den här mannen kan inte ge mig det jag behöver, jag är värd ett bättre liv, faktiskt. Och du är också värd något bättre.
4 gillningar
Tack för alla tuffa men välmenande ord . Dem hjälper
Ahhh, nu börjar
1 gillning
Det är väldigt typiskt. Du läser ett SMS. Sedan tar du upp det med honom, och han säger att du har fel. Du har missförstått eller så minns du fel. Hur kan du säga att det stod så där i SMS:et? Till slut tvekar du. Minns du verkligen rätt? Har du blandat i hop saker och ting? Det slutar med att du ber honom om ursäkt för dina anklagelser och han har nått sitt mål.
Därför kommer han att fortsätta förneka att det stod något speciellt i de där SMS:en. Han har antagligen kört samma taktik många gånger tidigare och upptäckt att det lönar sig. Kanske han inte dök upp när han skulle en gång? Du skällde på honom och han påstod att du aldrig hade sagt till honom att han skulle komma. Eller så sade han att ni varit överens om en annan tid och att du minns fel. Eller att han sagt flera gånger till dig att han skulle bli sen - lyssnar du aldrig ordentligt? Och så blev du osäker och han gick därifrån missförstådd och kränkt …
Om han förnekar att du sett något misstänkt tillräckligt många gånger och med tillräcklig övertygelse, då kommer du att börja tvivla på dig själv. Det är enkel psykologi.
4 gillningar
Hur han hanterar sms:en du sett är bara ytterligare ett bevis för att det du trodde att du hade i själva verket var ett luftslott, en potemkinkuliss. Det såg bra ut på ytan men under den fanns ingenting.
Jag förstår inte vad du menar
Jag syftade till att du längre upp skrev att du älskar honom. Det jag menar är att dessa sms bevisar att den du tror att du älskar inte alls finns. Att du (precis som alla gör) har skapat en drömbild av honom och skuffat undan alla signaler om att han inte uppfyller den. Nu börjar du se verkligheten, inse att den inte är vad du trodde.
1 gillning
Har du hört Magnus Ugglas låt Staffans Matematik? Det är lite så de fungerar för att skydda sig själva.
Du skulle i princip kunna komma på dem tillsammans i sängen så skulle han neka, eller få det till att det egentligen är ditt fel.
2 gillningar
@Bibbi
Jag känner med dig!
Min man har de senaste åren haft opassande sms konversationer med andra kvinnor och även träffat två (så vitt jag vet) bakom min rygg. När jag kom på honom då så lovade han mig allt möjligt, att han älskar mig och att han vill att vårt förhållande ska funka. Men i slutändan så visade han ingen ånger, det var bara jag som ansträngde sig. Han skyllde indirekt på mig att han blev smickrad av den uppmärksamheten han fick, att han inte får tillräckligt med närhet hemma. Jag tog åt mig allt. Bara jag skulle göra si och så så skulle allt bli bra. Nu vill han skiljas trots allt och jag har mina misstankar att det finns nån annan för bakom kulisserna nu igen.
Jag ångrar att jag inte stod på mig mer, att jag inte krävde mer av honom. Jag hade verkligen behövt att han kämpat för mig, för oss. Men han bara fortsatte som innan.
Jag vet ej om jag är rätt person att ge tips men om inte han visar dig att han genuint ångrar sig, om inte han kan be om ursäkt, om inte han har tålamod med alla frågor du har och ge dig ärliga svar, om inte han kan ta fullt ansvar för vad han har gjort, så kommer det bli väldigt tufft för dig om du stanna hos honom - så var det för mig iaf. Misstänksamheten är inte kul att leva med, speciellt inte när ens partner inte har förståelse för det utan tycker att allt är okej.
1 gillning
Idag är det en riktig tung dag . Känns som jag är på bristningsgränsen. Hjärtat slår så hårt och panikattacken är nära. Vet inte vad jag ska ta mig till.!!
1 gillning