Jag blir inte chockerad eller upprörd av att läsa en sådan sak, för jag har varit på samma plats som du till och från i flera år. Jag har blivit avtrubbad och ser mer realistiskt och praktiskt på saken. Därför:
Du har nära anhöriga som du älskar, antar jag? Det är de som får reda upp röran du lämnar efter dig. Jag upptäckte det ganska snart efter att jag börjat smida självmordsplaner. Vad göra åt det då?
Jo, det finns något som heter Vita Arkivet. Där skriver du in alla önskemål om begravningen, för det är inte kul som närmast anhörig att försöka gissa sig till favoritpsalmer eller om det ska vara kremering.
Så har vi testamentet. Du är fortfarande gift, så gissa vem som ärver dig! Din skitstövel till man. Innan du ens kan tänka på att lämna jordelivet, så måste du se till att skilsmässan går i genom. Sedan skriver du testamente, så “rätt” personer ärver.
Medan du väntar på att skilsmässan ska bli klar, så måste du städa. Vad har du som du absolut inte vill att någon i familjen ska se någonsin? Dagböcker, pinsamma dikter, nakenbilder, gamla brev? Samla i hop allting sådant i en kartong, och när du hittat allt, så slänger du den.
Visst har du barn? Skriv ner barnets medicinska historia i detalj. En dag kommer det att vara viktigt för ditt barn att veta om och när h*n hade vattkoppor, hur det var med vaccin och allergier. Skriv också ner sjukdomar som går i din släkt. När ditt barn får egna barn är det viktigt, och det är hemskt som nybliven förälder att inte kunna fråga sin egen förälder.
Gör en inspelning till ditt barn, där du berättar om allt det där du vill att barnet ska veta. Goda råd om matlagning, dina egna bästa barndomsminnen, berättelser från barnets födsel och småbarnstid.
Att strunta i de här viktiga detaljerna är oansvarigt. Förlåt, men så är det. Dessutom är självmordsbenägenhet som sjukdomar; i de flesta fall går det över om man ger det lite tid.