Raderat
Mina föräldrar var på väg att separera gång på gång när jsg var liten. Min pappa kunde försvinna i perioder och inte höra av sig alls. Då trodde jag att han hade glömt oss. Det gjorde mig väldigt ledsen och tänkte att han inte brydde sig om mig att ens lyfta upp luren och prata med mig.
Mkna föräldrar hade sina gräl, bråk och tjafs konstant under min barndom, och idag är jag själv vuxen och utsatt för våld. Jag är väldigt arg och sorgsen över att mina föräldrar inte separerade när kag var liten och besparade mig all smärta. Samtidigt som min pappa kunde ha tagit sitt ansvar och ringt upp när han försvann.
Så, även om du har en god tanke. Men skulle råda dig att försöka vara med dina barn och dela på allt istället. Det jommer de att uppskatta och vara glada för. Jag tror att det kommer att vara mer sunt att de har en relation till sin mamma än ingenting alls.
3 gillningar
Du tror att alla familjer har råd med hockey och ridning?
Är det vad som är det väsentligaste i föräldraskapet?
Jag som trodde det var att ge barnen emotionell trygghet och att ge sig tid att vara med dem.
Seriöst? Ska någon tvingas kvar i en relation för någon annans skull? Du verkar ha ett enormt fokus på vad andra ska tycka och tro, hur andra gör, hur andra har det.
Visst kan man gå genom livet och älta saker som man själv inte kan påverka och tycka att livet är orättvist. Andras känslor, val och beteenden kan man göra väldigt lite åt. Vad man kan påverka är ens egna val och inställning.
Du kan inte tvinga barnens far att älska dig, vara snäll med dig eller stanna i relationen. Visst, du kan välja att kapa alla band, inklusive dina barn, om du tror och känner att det är bäst för dig även om det är dåligt för barnen. Du kan också välja det som är bäst för barnen och det är att så gott det går och på dig ankommer ge barnen trygghet, kärlek och omsorg när du är med dem och det handlar inte främst om penningslukande aktiviteter.
Sluta jämför dig med andra och se på vad ditt x har, förklara att du inte har råd att betala hälften utan behöver lägga dina pengar på annat. Gör det bästa du kan för barnen utifrån dina förutsättningar. Förvänta dig inte att någon annan ska hjälpa dig med din relation till barnen. Men bered dig på att du skapar ett trauma för dem om du försvinner ur deras liv. Du kan inte tvinga ditt x att stanna, ingen kan tvinga honom att stanna utan du måste ta tag i ditt eget liv, lösa din situation och känner du att du inte klarar det, vänd dig till kommunen. Men du ska vara en vuxen, ansvarstagande person för dina barn, inte en som smiter undan och viker ner sig för att det inte blir som du vill.
7 gillningar
Bra inlägg från Rulle.
Alla barn vill inte ens hålla på med ridning och hockey, mina t ex. Det finns ju många andra sporter. Jag förstår inte ens varför du problematiserar så mycket, dina barn är 1 och 3 år. Sök hjälp för att få en bättre inställning till livet, det du har, den du är och vad som är viktigt i livet. Det är inte pengar och vad andra säger/gör/tycker.
Men man utbildar sig väl inte eller försöker få upp sin lön pga om man ev ska bli ensamstående utan det beror på helt andra drivkrafter. Det är ett konstigt resonemang. Du är dock inte ensam, det finns massor av kvinnor som är i din situation och vet du vad? På något sätt klarar de sig och kan vara fantastiska mammor med glada barn, det kan du också vara, om du väljer att ta hjälp med din inställning för den är dränerande och giftig.
Det är ingens ”fel” att du hamnat i denna situation. Ibland är eller blir livet inte som man har tänkt sig och då måste man kunna ta det också och göra det bästa av det.
Dessa frågor har jag redan kommenterat i ett tidigare inlägg. Men de kanske inte vill ha kontakt med dig. De kan inte tala din man ”till rätta” eller varför vill du ens hålla ihop med din man utifrån hur du beskriver honom? Om du har behov att prata med dem så hör av dig till dem. Jag skulle dock råda dig att söka stöd av din familj, dina vänner och framför allt professionell hjälp.
Dina tankar förgiftar dig, för du mår inte bra och du har hamnat i en negativ nedåtgående spiral. Världen har inte vänt sig mot dig och du är inte ett offer. Du måste ta hjälp för att komma upp ur depressionsgropen, komma ur dina katastroftankar, det är ditt ansvar att söka hjälp och ta vara på och värdera det som är viktigt i livet och jag lovar att just det kan man inte köpa för pengar och det hänger bara på dig.
Det finns så många ensamstående mammor som är hjältar varje dag för sina barn. Du kan välja att bli en av dem.
Sök hjälp snarast, om inte för din skull så för dina barns. Du kommer inte upp ur gropen själv. Det har gått nästan två månader sedan ditt första inlägg.
5 gillningar
Mina föräldrae hade aldrig råd med såna aktiviteter när jag var liten, och även om de hade det så skulle det intr ha gjort mig något eftersom det inte är aktiviteteterna i sig som skulle ha gett mig ro och trygghet, utan kärleken till mig och relationen de sinsemellan, att de kunde ha varit schyssta mot varandra. Det fanns inte tyvärr. Det var snarare det jag saknade i min barndom. Många gånger vädjade jag till de att borde skilja sig för att vi ska kunna leva i fred, men icke!
Det har jag lärt mig, och eftersom min relation till min man idag är högst oacceptabel och bortom sina gränser med våld och kontroll så tänker jag inte att en sund relation är att vara tillsammans och ha det dåligt, utan separera och försöka vara schyssta föräldrar istället. Tyvärr så är det inte lika lätt då min man är väldigt svår att nå och osamarbetsvillig, samt min familj som vägrar låta mig separera så…
Förstod det.
Lätt hänt.
Gjort samma sak själv ngn gång.
1 gillning
Raderat
Jag tror inte det finns mycket att göra, mer än att lita på att andra människor är tänkande varelser och förhoppningsvis använder sitt förnuft och själv bildar sig en uppfattning. Att börja argumentera är nog som att brottas med en gris.
I learned long ago, never to wrestle with a pig. You get dirty, and besides, the pig likes it . George Bernard Shaw Hittade på Underbara Claras blogg, och hon påminde om att Hillary Clinton använt det, så ganska spritt…
2 gillningar
Raderat
Du kan polisanmäla honom för förtal.
Jag förstår att du har det besvärligt efter din separation med ett x som baktalar dig. Men.
Det där är inte sant i allmänhet.
Visst, sämre ekonomi oftast eftersom kvinnan oftare inte satsat på sin egen ekonomi eller karriär.
Men de andra punkterna skulle jag säga att du har direkt fel.
Oftast är det mannen som står utan socialt umgänge då det är kvinnan som oftast står för de sociala kontakterna. Dessutom är det mycket vanligare att det är mannen som bli utesluten ur barnens liv än tvärt om. Det är också bland männen det är vanligast med självmord.
Som sagt, jag förstår att du har det jobbigt, men förminska inte andras upplevelser. Inte heller ditt eget ansvar. Lär din dotter att ta hand om sig själv och inte glömma bort att hon ska stå sig själv närmast.
1 gillning
Raderat
Detta ser jag i mitt umgänge.
1 gillning
Kan hänga ihop med att skilda karlar har typ 7 ggr högre risk att dö pga självmord än skilda kvinnor. Många karlar blir liksom helt ensamma då de gemensamma vännerna oftast varit kvinnans. Männens vänner har dragit sig tillbaka till sina familjer och kontakten försvunnit sen många år.
Men självklart finns det undantag, så man ska inte förringa de kvinnor som plötsligt står alldeles ensamma och förtvivlade.
2 gillningar
Detta är ju kopplat till ekonomi och inte till det sociala. Även om inte Sverige är 100% jämlikt så har vi kvinnor bra förutsättningar att skaffa i princip lika välbetalda jobb som män och hitta män som faktiskt tycker att dela lika på hushållsarbete/VAB osv är helt ok. Det kan man ju faktiskt påverka. Så ser jag på det i allafall.
2 gillningar
Min ambition är inte att skaffa så många familjer som möjligt, även om jag förstår lite vad du menar. Fertiliteten kan man ju inte riktigt påverka, den har ju en biologisk begränsning 
men det finns väl många kvinnor som hinner både 2 o 3 barnkullar, inte eftersträvansvärt, men visst finns det sådana.
Att åldras är naturligt och det sitter mycket i personligheten tycker jag om bäst före datum nåtts, tycker inte könet är så väsentligt.
2 gillningar
Överlag går kvinnor ur skilsmässor som vinnarna här i sverige verkar det som nu när jag tittar efter: Skilsmässa får kvinnor att blomstra
Så även om det är jäkligt att skiljas, trösten är att gubbafan får det ännu jäkligare 
2 gillningar
Ja, den läste jag också, många blir fria från sitt ok 
Du har en väldigt dyster och inte alls särskilt verklighetsbaserad bild av kvinnors möjligheter efter skilsmässa, det är ett som är säkert. Jag tvivlar inte på att det känns så där illa för dig, just nu, men det är absolut ingen objektiv sanning.
I storstadsregionerna stämmer det du säger om boendet, givetvis. Där är ju bostäderna så dyra och svåråtkomliga att det blir snudd på omöjligt att omvandla ett gemensamt boende till två enskilda utan att lägga massor med pengar emellan - om man ens hittar någon bostad. Det kan absolut bli en kvinnofälla om hon är den som tjänar minst.
Men för mig som bor på en mindre ort räckte pengarna för min och exmakens villa till en egen lägenhet i ett bra område. Och väldigt många av landets alla kvinnor bor utanför de största städerna, så vi är inga sällsynta undantag. Min ekonomi är ungefär densamma som tidigare trots att jag numera lever enbart på min egen lön, eftersom villan var dyr i drift.
Mitt sociala liv har blivit bättre efter skilsmässan. Jag hinner träffa vänner på ett helt annat sätt nu, och jag har ork över till mina egna intressen. Det hade jag inte när jag var gift. Då slukade själva familjelivet hela min tid och energi.
Att ingen skulle vilja ha med mig att göra bara för att jag är frånskild har jag heller aldrig märkt. Visserligen har jag två barn, men helt ärligt har jag väldigt svårt att tänka mig att jag skulle ha blivit utfryst även om jag vore barnlös. Vem har gett dig den märkliga bilden av frånskilda/ensamstående kvinnor?
Inte för att jag har någon erfarenhet av män som har hunnit med tre familjer (låter sjukt jobbigt) men de som är inne på andra kullen tycks inte ha något bättre, rikare eller mer socialt liv än vad jag har. Snarare har de en stressigare tillvaro med mer ansvar och plikter. Alternativt fler försummade och nedprioriterade barn. Inget som väcker min avund precis.
Och som lök på laxen vet vi ju av statistik att frånskilda män skattar sin livskvalitet betydligt sämre än vad frånskilda kvinnor gör. Jag har ingen undersökning tillgänglig i detta nu, men har läst om det vid ett flertal tillfällen.
Det här säger jag förstås inte för att förringa din egen upplevelse. På individnivå kan det ju se ut precis hur som helst. Vissa drabbas jättehårt ekonomiskt av en skilsmässa, andra drabbas socialt och tappar vänner etc. Men på en övergripande samhällsnivå lider inte alls kvinnor mer av skilsmässor än vad män gör. Det kan vara bra att veta.
Edit: Såg precis att @nu_ar_allt_bra har hittat en länk! 
1 gillning