Hem

Separation

Raderat raderat raderat

2 gillningar

“Man”, som i du, tar omgående ansvar för ditt eget dåliga mående och kontaktar vården för att få tillgång till samtalshjälp som hjälper dig att processa och bearbeta din separation samt även bistår med andra insatser om det befinns nödvändigt.

Klarar både du och din man av att behålla perspektivet och därmed hanterar denna separation/situation så kommer era barn att gå skadeslösa ur detta. Men det kräver att de kan och tillåts få vara barn(en) under många år ännu och kan känna trygghet, närvaro och stabilitet med och från er båda och för det krävs att de har två föräldrar som båda två fungerar som vuxna stabila föräldrar/människor som kan fokusera på barnen som det väsentliga och sätter dina/era barn och deras mående främst :muscle: :v: :revolving_hearts:

8 gillningar

Raderat

4 gillningar

Just det är ju dessvärre inget alternativ, därför är enda vägen framåt att jobba med dig själv.

Att barnen skulle få dålig självkänsla av att vara skilsmässobarn är absolut ingen naturlag utan beror på hur ni föräldrar hanterar saken. Det är det enda du kan jobba på nu.

6 gillningar

Raderat

Att ens ta det resonemanget i sin skalle säger ganska tydligt att dina barn förmodligen har det bättre utan dig, eller att du är i mycket stort behov av att jobba med dig själv genom terapi.

2 gillningar

Raderat

Usch. Jag förstår dig och tänker som du trots att mina barn är tonåringar. Känns bättre om jag dör. Eller pappan. I det långa loppet vet jag ju att det inte alls är så och jag kan inte lämna mina barn så det blir till att leva.

Samtalshjälp har inte jag heller sökt. Svårt att blotta mig och min fasad… vi har inte ens separerar utan det har än så länge bara kommit på tal. Jag är i ett vakuum. Hur? När? Varför? Och allt annat som snurrar. Snart ska semestern läggas på jobbet. Hur ska jag veta om jag är själv eller allt som vanligt? Vill inte pressa min man heller för då kanske beslutet kommer fortare…

Tror ändå att samtalshjälp/stöd kan vara bra för att hitta nya sätt att tänka och agera. Kanske få hjälp med medicinering? Någon oberoende part att fulgråta hos…?

ALLA säger att det blir bättre, kanske till och med går över men det är ju svårt att se skogen för alla träden när man är mitt i.

Andas. Sörj. Var arg. Känn allt!!! Men LEV!!! Stanna med dina barn!!!

2 gillningar

Om man som förälder överväger att överge sina barn för att ens liv inte blir som man vill eller hade tänkt sig så jo, då behöver man hjälp!

9 gillningar

Det här är ju ett tydligt tecken på att du behöver hjälp. En mamma som inte vill separera från sin vuxenpartner och hellre ser framför sig att överge sina barn helt och hållet för att skaffa nya med någon annan… men sen då, om den nya vuxenrelationen skiter sig, ska du då lämna även de barnen bakom dig och börja om med en tredje kull…

Du hör nog säkert själv att detta öht inte är ett friskt sätt att resonera som vuxen människa och förälder.

Sök hjälp asap, oavsett vad DU vill eller inte vill… rent krasst så har du valt att sätta barn till världen och nu är det ditt ansvar att se till att du blir i psykiskt skick så att du kan ta hand om de barn du har. Inte nära helt orealistiska fantasier om att skaffa ett antal nya istället :+1:

4 gillningar

Om du är orolig för barnens väl och ve i samband med denna skilsmässa så är det här verkligen inget du kan välja.

2 gillningar

Raderat

Alla barn behöver båda sina föräldrar. Att lämna barnen innebär att ge dem ett stort värkande sår, det är inte en harmonisk barndom du kommer att ge dem. Detta gäller även om det är mamman som gamar åt sig barnen.

Sök hjälp!

6 gillningar

Raderat

Varför tror du att de kommer att bli dåliga människor? Hur ser du dig själv som mamma idag? Älskar du dina barn? Tror du att de älskar dig? DET kommer aldrig att förändras!

Tro mig, jag känner igen mig i känslan av att bara vilka fly och börja om! Men det är då den “skitiga” delen av att vara förälder kommer in. Du har ansvar för andra levande varelser och kan inte längre agera på det kan känner i stunden.

2 gillningar

Jag håller med de andra. Jag tror att du behöver hjälp.

Du tror att det är bättre för barnen och lättare för alla om du försvinner från deras liv.

En stark skyddsfaktor för barn är föräldrar som finns där för dem och är engagerade. Forskningen visar att barn till separerade föräldrar inte har det sämre, och inte mår sämre, så länge föräldrarna gör sitt bästa och samarbetar så gott de kan. För de som svikits av en förälder är det inte lika bra.

Jag har erfarenhet själv av det sistnämnda, det är sår som aldrig läker.

Hoppas du söker professionell hjälp/ stödsamtal asap. Dina barn är värda det.

3 gillningar

Jag blir allvarligt orolig här.
Det behöver absolut inte vara kört med en harmonisk barndom bara för att de växer upp med skilda föräldrar! Om de blir trasiga, ångsetfyllda, mobbade i skolan och helt förstörda människor beror på hur ni föräldrar hanterar situationen och ert föräldrarskap. Att överge dem med orden att “du inte vill vara med och se när det händer” är så bottenlöst egositiskt att jag baxnar!

Sök hjälp!

9 gillningar

Raderat

Det är verkligen en dolkstöt du ger dem på det sättet!

Här kan du läsa om aktuell forskning som visar att du har fel.

5 gillningar

Barn som efter en skilsmässa bor växelvis hos föräldrarna mår nästan lika bra som barn som bor med båda föräldrarna. Och de mår betydligt bättre än de barn som bara ibland träffar en av föräldrarna. Den oro som har funnits för att växelvis boende skulle göra barnen stressade verkar inte stämma.

1 gillning