Tänkte berätta min historia om en separation som inleddes den trettionde september i år. Det var tyvärr inte jag som avslöjade henne utan det var mina barn som såg att hon hade en annan vid sidan av. Hon åkte ut direkt från vår gemensamma villa. Jag och barnen stod kvar helt tomma och funderade på vad som precis hade hänt. Aggression, kränkthet och att känna sig övergiven kom som ett brev på posten. Den natten låg jag bara vaken, funderade vad som hänt. Otroligt nog så var hennes facebook konto öppet så man kunde se hela hennes konversation med den som hon träffat. Jag printscreenad minst 40 sidor. Kändes oerhört hårt att få se någon man levt tätt tillsammans med beskriva sina känslor för en annan och mer eller mindre idiot förklara mig. De hade träffats på min kompis födelsedagsfest. Jag kände mig nöjd den kvällen och gick hem kl. 01:30. Hon ville vara kvar och fortsätta ett tag till vilket har hänt förr. Såg inga problem alls med det. Gick och la mig i eget rum vilket jag gjort till och från då jag har haft svårt att sova och ofta vaknar på nätterna. Efter den kvällen flöt väl livet på som vanligt hon var ute o gick mycket med hunden på kvällarna och såg ut att ha det bra. Reagerade på att hon ofta var inne på Messenger men inget jag la någon vikt på…. Har aldrig haft någon anledning till att tvivla på henne tidigare. Men livet flöt på bra vi hade fortsatt trevligt på helgerna och hade även ett sexliv trots att det inte sprudlade men det fungerade.
Sen kom uppbrottet en och en halv månad efter festen. Efter det har livet vart ett helvete, vi provade att bo ihop ett litet tag men det klarade hon inte av då hon blev arg och skrek på mig väldigt ofta. Nu har vi levt separerade i drygt en månad och det gör fruktansvärt ont. Jag är helt förstörd i bland och kan bara sätta mig och grina hejdlöst. Har gjort mycket av det klassiska och försökt att få tillbaka henne men hon säger att hon vill ha utrymme för att tänka.
Trots att det snart har gått 2 månader så vill jag fortfarande ha tillbaka henne. Hon har varit otrogen men inte sexuellt annat än pussar o kramar och det kan jag leva med. Men vill inte kasta bort 26 år pga detta. Tror att det finns lösningar på det men hon ser inte dessa just nu……
Har aldrig mått så här dåligt i hela mitt liv.
Hur har ni andra klarat er igenom sådana situationer?
Verkar ofta vara kvinnor som vill separera.
Välkommen. Vi var tillsammans i 26 år. Hon hade träffat en ny på en nyårsafton för något år sedan. Jag såg dom dansa tätt men tänkte inte så mycket på det och vi gick hem tillsammans. Tydligen utvecklades det till något där hon tidigt i våras började träffa den mannen i hemlighet. Uppdagades och vi separerade i augusti. Just då när det hände trodde jag att jag skulle dö. Nu…snart 3 månade senare har jag aldrig mått bättre även om det tidvis är tufft att hantera barn och vardag. Saknar familjen men inte henne.
Håll ut, det blir bättre.
Been there! Upptäckte och fick läsa exakt samma sak som dig. Golvet öppnar sig och man faller.
Ja jävlar vad x va ute med hunden - fattade ju inte då att de använde tiden till att ha kontakt bakom ryggen på mig och hans fru (vi umgicks som familjer).
Jag ville också försöka lösa det med X. Länge. Men ju fortare du kommer över det desto bättre kan jag säga av egen erfarenhet. För hon är vidare och har fokus på helt andra saker. Fokusera och gör smarta val nu 
.
Jag försöker jobba med två scenarion, vi går i parterapi tillsammans och jobbar med psykologer båda två på varsitt håll.
Hon hävdar och jag tror henne då hon säger att hon inte har någon fortsatt kontakt med honom. Jag skickade ett brev till hans fru där jag beskrev allt som hade hänt. Därefter har det vart lugnt tror jag. Han har raderat sitt facebook konto och har det jobbigt med sin relation.
Vilket inte är mer än rätt. Ett tag ville jag få tag i honom och låta honom veta vilket helvete hans beteende hade skapat för våran familj.
Jag har två saker att ta hand om dels att min sambo har varit otrogen och dels att hon ville separera.
Tyvärr så hoppas jag än på att det kan bli vi en gång till.
Tack för ditt stöd.
Jo det känns bättre för var dag som går.
Men man ramlar ner i groparna i bland och får svåra deppiga stunder men som tur är så blir de färre och tiden mellan dem blir längre.
Hej @Johan73
Tråkigt som fan allting du skriver, men du har nog bara sett toppen av isberget ang. Otroheten.
Du skriver att det bara varit pussar å hångel, jag tror inte det - många många får höra detta som första kommentar, sen kryper det fram på ett eller annat sätt att visst fan har dom knullat runt.
Att din madam efter 1,5 mån skippar familj å ska dra iväg till en helt främmande person, hallå hallå säger jag. Viöjet rosa skimmer hon har i fejjan.
Bra att du informerade hans dam om otroheten, dom behöver oxå ( tyvärr ) skakas om, nu har du tempirärt hejdat din dams utflyckt, sen får du se.
men hon säger att hon vill ha utrymme för att tänka.
Hon har redan tänkt på någon annan i månader och troligen innan det också. Det är bara att inse att hon inte har varit ärlig och sagt att hon inte trivs i er relation. Mitt x gick i månader innan hon plötsligt berättade att hon hade bestämt sig att vi skulle skilja oss och sälja huset.
Det är dags att få till ett riktigt avslut och se om sig själv och sina barn. Komma överens om bodelning, vårdnad, umgänge och gå vidare. Det kommer göra ont länge men ju tidigare det är gjort desto bättre för alla. Speciellt för barnen. De behöver nya ramar och en ny fungerande vardag.
Så länge hon är förälskad så kan du inget göra. Härda ut tills hon tar av sig sina ljusröda glasögon. Tills det, sköt om dig själv.
Jag litar fortfarande på hennes ord. Ser ingen anledning till att hon ska fortsätta ljuga för mig. Men trots detta så är jag observant på vad hon säger och gör. Är väl en form av svartsjuka som jag brottas med.
Japp det är väl så. Jag har gått igenom allt detta med att vi ska göra si o så mot varandra och prata mer med varandra. Så nu är det dags att ta steget tillbaks och avvakta. Men det är lättare sagt än gjort. Älskar henne fortfarande även fast det är obesvarat.
Inte slutar man älska sådär bara…
Låter som du haft det väldigt tufft. Jag vill dela med mig av Tim Minchins ord som varit en slags tröst för mig:
Nej man gör inte det.
Även fast jag blir nertryckt så många gånger av henne så försöker jag vara stark o resa mig igen. Men det känns så hårt när hon säger att hon inte ser någon framtid för oss.
Hejsan @Johan73
Själv har jag lagt den del av mitt liv som du nu beskriver bakom mig.
4 år sedan jag råkade inse att madame spelade under täcket.
Hon hade inte gjort något alls annat än var lite förtjust.
De flyttade ihop mindre än en månad efter att jag fick kännedom om affären.
Så, nja, att det inte var 100% ärlighet som gällde mot mig blev rätt uppenbart.
Behöver inte gälla dig.
Men jag tänker att jag som ett avslutande av mina 4 år härinne kan försöka göra en sista insats.
Du är i chock och förnekande.
Då har man kvar tankar om att fortsätta.
Då ser man inte hela bilden, kan inte, vill inte och allmänt bara vägrar ta in hela bilden.
Oaktat detta så har ditt X talat om för dig att hon vill skiljas.
Du har inte fattat det ännu?
Kan nog ta en bra stund till?
Men har hon bestämt sig så kommer det att ske.
Från det hon har bestämt sig så finns ingen återvändo.
Det kan fördröjas men inte länge.
Hon är redan i skedet att hon som du själv skriver inte tål dig och det blir bråk hela tiden.
Hon kommer att lämna.
Kanske med den hon var otrogen med.
Kanske med någon annan, men lämna kommer hon.
Det är lika bra om du är född 73 som jag inbillar mig av nicket.
Hon har tappat allt anseende inför sina barn.
Så gör bara en kvinna som har bestämt sig. Om hon nu inte är en knäpp människa i största allmänhet?
Vilket hon förmodligen inte är?
Så just nu hoppas hon att talgdanken ska gå upp för dig så att ni kan förhandla separationen som vuxna.
Fixar du inte det kommer hon att vara bygones inom kort ändå.
Jag fick veta den 30/11 att de skulle flytta ihop den 15/12.
Du har någon vecka kvar att leva i din villfarelse om den likheten skulle slå in?
Det här är kört om du frågar mig.
Frågan är bara hur mycket du ska ödsla av dig själv innan du inser och börjar bearbeta detta.
Varje dag som går kommer hon närmare och närmare sitt steg.
Och bara för att vara klar sannolikt även han.
Enklast att stänga sociala medier flytta till snap eller SMS och fortsätta planeringen utom synhåll för sina respektive.
Vilket du också ska göra inom kort.
Blocka och följ av.
Du är INTE ok med hennes agerande.
I det läget de troligen är nu finns inga hinder.
En fantastisk känsla att vara i.
Man avundas dem som blir topp tunnor tokkära i vuxen ålder.
Men de är fan inte kul att vara runt.
Så ansök om äktenskapsskillnad, separera bankkonton.
Bestäm om ni ska sälja landet, vem ska ha vilken bil?
Finns gåvor och arv i gemensamt bo, hur dela etc.
Finns ingen annat väg.
En liten risk/ chans att om du startar det praktiska blir följden mer påtaglig för henne och hon kanske kanske kan hitta tillbaka till den hon var innan förälskelsen slog till.
Men jag gissar på hångel på nyårsaftonen ifjol.
Öknade kontakt under våren, lite ligga under sommaren.
Totalt tappade koncept och skygglappar under sensommar och höst.
Ta inte på dig skuld.
Brå dig inte för att du inte såg.
Men förneka inte, förminska inte dig själv.
Fokusera på barnen och var den du vill vara som vuxen pappa och ansvarstagande individ.
Det här är skit, du har blivit behandlad som skit.
Men det går över till slut.
Du bestämmer själv över ditt liv.
Hon vill inte längre vara i ditt.
Det blev såhär det slutade mellan er.
Men du, resten av ditt liv är kvar och de val du väljer att göra är bara dina från idag.
Gör dem för dig och dina barn.
Hon får göra sina, så gott hon kan.
Det här grejar du, bara du bestämmer dig! :- 
Tack för dina ord. Mycket sanning finns i dem. Men det är också som du skriver att jag är inte där än. Just nu är minsta motgång jobbig.
Var inte så dömande, det kanske är värt att låta detta passera? Förlåta om ni har det bra tillsammans, eller? Vi är alla människor och gör fel när vi är helt identifierade med våra tankar. Fattar inte att hormoner gör oss kära och drar iväg på något som egentligen inte är viktigt.
Jag fattar att det är sjukt tungt för dig och att du är väldigt besviken, det har du ju helt rätt i. Jag vet hur det är tyvärr. Men det går att komma tillbaka och göra det bättre. Se till det hela stora och avgör av du tycker. Men låt det ta lite tid.
Det är ditt liv så du bestämmer.
Här får du lite mer hjälp att komma igång med resten av livet. Om jag uppfattat tidsaxeln rätt:
Fest. Hon träffar Han som är gift.
Under 1,5 månad har Hon och Han ett intensivt förhållande som de håller hemligt. Hon tycker att det förhållandet är mer värt än er familj med barn och äktenskap med dig. Dessutom är det mer värt än Hans äktenskap och eventuell övrig familj.
När dina barn upptäcker det så gör du helt rätt som kör ut Henne direkt. Du upptäcker på Hennes facebook allt som hon skrivit med Honom där det framgår att Hon tycker du i princip är en idiot.
Efter ett tag gör ni ett försök att Hon får bo hemma men Hon klarar inte av det utan blir arg och skriker på dig ofta. Hon flyttar ut igen.
Under den senaste månaden bor Hon inte hemma och säger att Hon vill ha “utrymme” att tänka på ifall Hon ska komma tillbaka.
Du skriver inte direkt men jag antar att barnen under denna tid har bott hemma med dig och att Hon i stort inte har tagit på sig något ansvar eller gjort något för barnen eller familjens boende?
I så fall lever hon just nu ett “ungkarlsliv” som är helt kravlöst, på er gemensamma bekostnad där hon är totalt fri att göra vad hon vill och framför allt, det hon inte vill och det är att leva med dig och er familj. Hon har slängt bort era 26 år tillsammans…
Finns bara en sak att göra direkt. Skriv under ansökan om skilsmässa. Låt någon kompis till dig gå till henne med papperen och se till att hon skriver under.
Nu är det dags att göra det så bra som möjligt för dig och dina barn och inte tänka mer på henne. Hon har valt att bara tänka på sig själv flera månader.
Här är ett kreativt förslag (jag gillar att göra kreativa förslag när jag vill undvika att göra något som är jobbigt för mig och istället kan hjälpa någon annan).
Boka bort barnen en fredag hos någon de trivs med och boka en kväll med dina kompisar. Hämtmat och valfri dryck. Samtidigt som ni äter får alla läsa Hennes chat med Honom för att komma på rätt humör.-)
Sedan börjar det roliga. Tillsammans med kompisarna gör ni en bodelning som är bäst för dig och barnen. Håll den på en rimlig nivå så blir det lättare för Henne att acceptera men den behöver inte vara helt rättvis eller exakt enligt äktenskapsbalken. Det Hon gjort är inte rättvist och har inte varit enligt äktenskapsbalken kap 2 § "Makar skall visa varandra trohet och hänsyn. De skall gemensamt vårda hem och barn och i samråd verka för familjens bästa. ". Kom ihåg att räkna av alla större utgifter Hon tagit för sig själv sedan Hon inledde förhållandet med Honom. Även alla större utgifter Hon gjort när Hon inte bott hemma.
Beroende på er ekonomiska situation och om du vill bo kvar med barnen i er bostad så kan det bli att hon ska ha mer pengar än ni har. Då kan du bestämma att hon med hänsyn till barnens bästa godtar en skuldsedel på det belopp hon inte kan få.
Samtidigt så funderar du på vårdnad och umgänge med barnen. Använd magkänslan för att om ni kan komma överens så slipper man en massa lagligt trams. Då låter man det vara delad vårdnad och skriver ett eget avtal hur ni tills vidare kommer göra. T.ex. barnen bor hos dig och du hanterar barnens barnbidrag, utgifter och sparande. Hon betalar underhåll för barnen till dig och om barnen får/behöver något dyrare så kommer ni överens om hur kostnaden ska fördelas. Det ska även stå att ni bägge kan begära att ni förändrar hur ni hanterar barnen. Är det någon gång som ni inte kommer överens så kan gå den lagliga vägen då.
Allt skriver ni ner i ett avtal som du formulerar på ett sätt så att det är lätt att förstå. Sedan fyller du i ett bodelningsavtal som innehåller endast det som långivare/lantmäteriet vill ha. För resten av avtalet räcker det att ni skriver att ni är överens.
Sedan skickar du avtalen till henne och skriver ett brev där du förklarar varför du gjort avtalen, vilka som var med och säg till henne att komma hem vid en tidpunkt att prata och skriva på. Skriv även att du tar med en av kompisarna som du skrev avtalet med som ni bägge litar på.
Klarar ni av detta så är ni bägge säkrade enligt lag för allt som står i ert egna avtal som ni skrivit under. Ingen kan komma i efterhand och säga att ni inte var överens. Endast om någon av er har medvetet undanhållit tillgångar eller skulder och inte går med på att justera dessa i efterhand så behöver ni ta den lagliga vägen.
@Johan73 , sorry inser nu att jag blandade ihop två trådar när jag svarade dig.
Din historia var inte så lång som den jag blandade ihop dig med.
Ni har ju bara haft det helkaosigt under hösten.
Och hon verkar inte ens bo kvar hemma?
Sorry för märkligt svar av mig.
Mycket bättre av @T3kman, som inte hade blandat ihop korten.
Har du följt några råd ännu?
Du älskar den gamla som var före otroheten. Den nya, efter otroheten, älskar du inte. Din ångest gör att du blandar ihop dessa två kvinnor. Egentligen fysikt är de väldigt lika , utseendemässigt, röst… Den nya är en ny version som är kär i någon annan, eller åtminstone väljer bort dig, och väljer in den nya mannen.
Det jag har skrivit är smärtsam, men det är verklighet.
En jobbig period, en kris som kommer att ta sin tid, bara bita i det sura äpplet och gå vidare. Det kommer du att göra oavsett vad alla skriver här.
En del människor återförenas, sådant förkommer, vi vet inte vilka och efter hur lång tid. Det går inte att gå o vänta på en ev återförening. Man måste gå vidare även om det är smärtsamt, till början väldigt jobbigt, sen brukar det lätta på sig stegvis. Människor o djur och även växter har en otrolig anpassningsförmåga.
Jag önskar dig lugn o ro kamrat. Jag har varit där du är, även en otrohet som pågick i hela 2 år, lögner och bedrägerier och allt smutsigt…