Varför stannar du? Inte för att du älskar honom, jag vill höra någon annan anledning.
1 gillning
Ja just därför . För att jag älskar honom samtidigt som jag hatar honom. Och åtrå samt attraktion. Är 35 år gammal och har aldrig känt en sådan attraktion för någon tidigare
1 gillning
Så du har inga andra anledningar, han stöttar, han lyfter dig, han får din vardag att fungera bättre osv?
1 gillning
En attraktion till en destruktiv man. Är det värt att kasta bort ditt liv och förstöra ditt barns uppväxt för en sådan man hur stark attrakrionskraft han än har? Han är ett svart hål som kommer att suga ut och förinta dig om du stannar.
Ge ditt barn och i längden dig själv årets bästa julklapp. Lämna.
3 gillningar
Fjärilar i magen. Bultande hjärta. En vilja att göra allt rätt, att inte den andra blir missnöjd med en. Personen upptar alla ens tankar. Att få dennes gillande. Ett leende kan göra hela ens dag, en missnöjd blick kan krossa den.
Ångest och oro kan kännas förvillande likt en förälskelse. Fjärilar i magen känns nästan likadant oavsett om man är kär eller när man är under utnyttjarens kontroll. När den man oroar sig för är omväxlande bestraffande och omväxlande ömsint blir hjärnan helt kidnappad. Det är inte kärlek. Det är rädsla. Rädsla för att göra fel. Vilja att vara till lags.
3 gillningar
Är uppriktigt orolig för dig.
Sambon hatar inte bara ditt x -
han hatar allt i ditt liv som ligger utom hans kontroll.
Ring en kvinnojur.
NU!!!
6 gillningar
Ditt x har rätt. Den mannen är farlig. Både för dig och ditt barn. Försök inte snacka med honom om det här. Planera i tysthet och lämna. Lämna utan att ta med för mycket grejer, för han har säkert satt på trackingdevices på dina saker.
Det som gör att du känner så starkt kallas traumatik bindning. Här finns en bra beskrivning.
4 gillningar
Läs den här tråden från Twitter, som lyckades ta sig loss. Ju längre man stannar desto svårare blir det att komma loss.
Ta det här på allvar!
https://twitter.com/HelenaPersson0/status/1603197699578155008?t=hEQUplAh-8TueQohflgZkA&s=19
2 gillningar
Läs på om traumatisk bindning, den typen av “medberoende” leder till att minsta sandkorn av positivitet kan anta formen av ett helt berg i den “medberoendes” egen uppfattningsvärld.
Skulle en annan människa erfara detsamma så skulle samma sak inte upplevas tillnärmelsevis lika himlastormande. Det är de repetitiva svängningarna som är skadligast för en människas psyke, du börjar smygande tvivla på vad som är vad, om du uppfattat rätt, överdriver, missförstår osv. osv. och därför medger minsta korn av positivitet en så gigantisk, välbehövlig och efterlängtad release och ångestbefrielse och det går att bli lika hög på den sortens känsloupplevelser som på andra droger.
En kort stund, sen börjar allt om igen…
2 gillningar
Kära du! När jag började läsa din tråd, så kunde jag först känna en viss förståelse för din sambos agg mot exet, som verkar vilja sabotera relationen. Jag har själv varit bonusförälder till en grabb, vars mamma inte gillade mig alls. Idag förstår jag att problemet mest låg hos min kille, som ljög och sa det hon ville höra, sen vad jag ville höra. Det skapade otrygghet och jag litade inte på varken killen eller hans ex.
MEN!! Den listan du skrivit är på en helt annan nivå! Jag har varit svartsjuk, och misstänksam. Men det där du beskriver är någonting heeeelt annat. Att blockera familj och vänner och att du måste fråga honom innan du svarar i telefon ?! Inget smink, inte lyssna på viss musik osv, WTF ?! Ta ett djupt andetag. Och lämna. Jag vet att det gör ont. Men det kommer gå över och du kommer få distans och undra vad du höll på med. Det finns ett barn här också, låt honom inte växa upp med den där förebilden 
4 gillningar
Ditt X må vara en idiot, om det vet jag inget. Men jag tänker att din 5-åring kanske upplevt en hel del otäcka situationer hos er med tanke på vad du skriver om hur din sambo är. Att han ser våldsam porr, binder dig osv. Kanske har din 5-åring vaknat och varit rädd? Kanske lever han i rädsla utan att du vet. Du måste faktiskt lämna. Sambon kommer så småningom vara kontrollerande mot din son också, kanske våldsam. Vill du se ett sånt liv för dig? Lämna före jul. Fly. Du måste bort. Har du några tvivel kvar så läs igenom det du själv skrivit…
Önskar dig lycka!
2 gillningar
Skrämmande citat.
Den som vinner om du lämnar din sambo är inte ditt ex, det är du.
Fruktansvärt att läsa listan du visade. Kan inte du lova mig att du går och pratar med någon?
Du verkar välja ”fel” män…. Attraktion, det må vara så, men du har ju inget eget liv längre. Det har din sambo styrt upp… inga vänner kvar och håller just nu på att avskärma dig från omgivningen.
Sluta fundera på männen i ditt liv och börja fokusera på dig och din son. Ni måste må bra, bara ni.
Sök samtalsstöd. Prata med kvinnojour, vad som helst, man ska inte behöva följa en massa regler som någon annan sätter upp.
Lämna så fort du kan.
4 gillningar
Jag tycker att du åker nu, ikväll.
3 gillningar
Jag vet inte, har aldrig varit i en liknande situation. Men att bara fly hals över huvud utan förberedelser eller en plan låter som att det kan gå illa. Det känns som om hon inte är förberedd mentalt och praktiskt så är det en reell risk att hon får se sig själv tillbaka hos honom igen. Men då är han dessutom förbannad för att hon försökt dra, och kontrollbehovet blir än starkare. Nä, börja med att kontakta en kvinnojour åtminstone. De kan säkert fungera som ett bra stöd.
2 gillningar
Kvinnojouren låter bra!
Vet knappt hur man ska formulera sig… Kära du @HelenaMidebrant, läs ditt första inlägg och läs sedan dina senare inlägg (speciellt din långa lista på iakttagelser gällande din sambo, tidigt i er, förhållandevis, korta relation).
Detta är inte kärt och lyckligt, på något plan, och kommer med största sannolikhet aldrig att bli det!!
Dags att vakna upp! Och se det vi ”alla andra” ser. Kanske även det dina bortskärmade vänner skulle se, och säga till dig – om det vore så att du fick träffa, vågade prata, med dina riktiga vänner – som bryr sig om dig och din son.
Och som någon ovan skrev, kanske är det din ex-partner som på något märkligt sätt är en ”voice of reason” just nu, även om han verkar vilja använda Er son som ett slagträ, verktyg, för att komma åt din sambo och i viss mån dig, vilket är ett olyckligt angreppsätt. Ditt ex må kanske ha varit strulig, knepig, svår att samarbeta med efter er separation, han är kanske också en skithög av rang.
MEN om hela denna situation har eskalerat under det sista året (har för mig att du skrev det), och senaste tiden… Mmm… dvs ditt relativt nya samboskap…
Jag förstår nu varför du inledningsvis skrev att detta var ett känsligt ämne och inte vågade rådgöra med dina vänner. Men inledningsvis så kändes det inte så pass känsligt. Ja, det finns säkerligen en mängd människor som lever i ”bonusfamiljer” där det är stökigt kring – hur förhålla sig till nya partners, hur förhålla sig till bonusbarn, hur mycket eller lite vill man leva i bonusförhållanden, hur mycket skall man kommunicera, ha kontakt, umgås (!) med ex partners.
Jag har vänner och bekanta som får bita sig i läppen, ta ett djupt andetag, för att ibland umgås i och hantera ”bonus-konstellationer”, med nya och gamla ex till höger och vänster, bonusbarn och ”bonussläktingar” – inte sällan kring högtider och bemärkelsedagar.
Men den bild du målar upp. Det är något helt annat, vågar jag påstå.
Du är utsatt för psykiskt våld! Mmm, så är det. Den långa lista du rackar upp är otvetydiga tecken på symptom gällande psykiskt våld i nära relationer. Speciellt om det är saker som får dig att må dåligt, bli avskärmad från vänner, familj, ”resten av världen”, och ditt liv och vardag blir begränsad.
Visst, det finns säkert människor som lånar varandras lösenord, har gemensamma konton på diverse elektroniska plattformar etc, men då troligtvis i en 50/50 överenskommelse.
Men det du listar. Nej. Inte sunt, inte ok. Ingenstans. Och det kan tyvärr komma att eskalera och vips så kan det komma inslag av annan typ av våldsamheter… (du har i viss mån redan redogjort för vad skulle kunna betraktas som sexuellt våld… om det nu inte sker i samförstånd och samtycke…)
Att din sambo har erkänt att han är kontrollerande och svartsjuk. Ok. Ett erkännande är förvisso bra, ett första steg, men det får inte bli en ursäkt för ett beteende, ej heller får det bli ett erkännande som skall leda till acceptans för det beteendet! Aldrig någonsin! Det är något din sambo måste jobba med, söka hjälp för. Det är inte din uppgift att leva efter hans långa ”lista”…
Och, helt ärligt. Ni har levt som sambos i ett år, handen på hjärtat – är det verkligen värt att gå i terapi med denna man för att försöka ”fixa” hans digra problem??
Mitt svar hade varit. Nej! Dags att släppa och gå vidare.
Nu är det snart jul. Djupandas. Lågaffektivt bemötande i det korta perspektivet. Gå inte in i affekt, åt något håll. Se över din situation. Boende, ekonomi. Vänner och bekanta. Taktik och strategi. Håll huvudet kallt!
Så här kan du inte ha det! Det är inget liv, det är ingen framtid! För dig, och för din son!
Det är du och din son som skall vara vinnare!! Skit i ditt ex, skit i din sambo… De får klara sig bäst de vill…
7 gillningar
Måste fråga då jag anser det här relevant. När du och ditt X gick isär. Hur gick det till? Sprang du vidare in i famnen på en ny för att lindra din egna smärta? När du pratar om barn med den nya fråga dig vill du verkligen göra dig mer beroende av den här människan?
Tack alla.
När jag och exet gjorde slut dröjde det inte länge tills jag träffade sambon nej. Det var det några månader max. Helt ärligt vill jag inte skaffa barn mer honom heller. Har läst era texter och ni har rätt. Jag ska fundera ut hur jag ska lämna honom på bästa sätt
6 gillningar
Ta kontakt med kvinnojour.
De har erfarenhet och kan hjälpa till.
2 gillningar
Har haft en skit kväll som jag måste dela med mig av. Då jag bara har er i princip ikväll. Dagen innan julafton… min väninna ringde lite spontant för hennes son har fyllt år och vi kunde inte komma på hans kalas som var på Leos för mitt barn var sjukt. Jag hade förberett sambon på att jag och mitt barn kanske kommer att besöka min väninna för att uppvakta hennes son lite snabbt. Redan då märkte jag hur tonläget förändrades och han började hacka på hennes man? Att han inte gillar honom och att han har dåliga sidor osv? Sambon har aldrig träffat honom ens så bara det är löjligt. De är en jätte fin familj, lugn och snälla. Vi började bråka för jag tyckte det var helt sjukt att han inte ville att jag skulle åka dit? Jag frågade honom om anledningen. Han sa bara att han inte gillar de. ”Utlänningar” och får det att vara mitt fel. Att jag inte lyssnar eller respekterar honom. Vad är felet med att uppvakta sina få väninnors barn? Det slutade upp med att han vart så otroligt besviken på mig. Körde silent treatment metoden , kallade mig det ena och den andra. Att vi går bakåt och att vår relation försämrades. Jag tog faktiskt upp att men då kan vi göra slut. Men nej det ville han inte, han är bara så otroligt besviken på mig. Innerst inne så tror jag han blev arg för att jag vistades under samma tak av det motsatta könet. Sen bad han om förlåtelse men tycker inte att han har gjort fel. Så manipulativt
2 gillningar