Sambon hatar exet

Behöver lite råd kring mitt dilemma…
har tyvärr ej vågat rådgöra med mina vänner kring detta då det är ett känsligt ämne.

Har en Sambo sedan ett år tillbaks (vi är lyckliga och kära, planerar vår framtid gällande barn etc) och en son på 5 år varannan vecka. Är separerad med sonens pappa sedan 3 år tillbaks och relationen med exet har varit som en berg och dalbana. Vi har haft våra dispyter och varit i kontakt med familjerätten då han är jävligt duktig på att vara allmänt jobbig och jävlas när han kan. Nu har han hakat upp sig på sambon och brister ut att sonen mår dåligt runt honom vilket inte är sant. Så han hotar nu med att göra en soc anmälan utan några fasta grunder eller bevis. nu till sambon, som i sin tur hatar sonens pappa och vill att jag ska stämma honom för ensam vårdnad. vill helst inte att jag pratar med honom eller träffar honom. Vilket jag inte behöver göra, men basic stuff kring sonen behövs ju diskuteras om. Men det kan sambon inte förstå pga sonens pappa är en skithög men också för att han kanske inte har egna barn och en insyn i varför ett samarbete är viktigt. Jag har i nuläget magsår och vet varken ut eller in. Kommer från en ganska trasig bakgrund och trasiga förhållanden men tänkte att denna gång är det rätt. Hur gör man i en sådan situation? Ni som har barn, har väl vad jag antar haft dispyter med era ex kring nuvarande partner. Dock kan jag liksom inte utsätta sonen för att ansöka om ensamvårdnad utan några rimliga skäl? Pappan till sonen har psykiska problem… senaste var när sonen hade hög feber. Då fick jag veta att han lät sonen sova på en madrass på golvet utanför hans sovrum för att han skulle ha koll på barnet. Det i mina ögon är stora varningsflaggor. Men har någon befunnit sig i liknande sist?

Jag avskyr i stort sett sonens pappa. Och han har hotat nu med att göra en soc anmälan på mig som förälder pga min sambo som inte är någon fara för sonen alls. bara för att jävlas. samtidigt som sambon hatar sonens pappa och vill inte att jag ska ha någon kontakt öht med exet. Håller på att gå in i väggen känns det som. Vad kan man göra?

1 gillning

Du verkar ha otur med män. Både X och den nya beter sig ju minst sagt barnsligt och känslostyrt.
Låter som det finns både svartsjuka och avundsjuka . Mitt förslag är att du är den vuxna i detta, ber om ett samtal med ditt X med målet att komma överens. Funkar inte det kanske Familjerätten kan vara en väg att gå. Att du ska stämma för egen vårdnad låter drastiskt. Och att du helt ska bryta med X låter helt galet, ni har ett litet barn ihop och barnet mår inte bra av sådana konflikter. Ni måste ha fungerande samarbete.

Sen fattar jag inte vad som är konstigt med att vara vaksam på hög feber. Min 11-åring kan fortfarande sova hos mig när hon är sjuk eller lite orolig.

2 gillningar

Jag tänkte samma sak, men kanske vi missförstod?

2 gillningar

Du använder starka känslouttryck om både ditt ex, din sambo och även när det gäller dig själv. Det är hatar och avskyr om vart annat och båda männen hetsar och provocerar varandra mha dig. Du står som åsnan mellan två hötappar mitt mellan och båda använder dig som ett verktyg/katalysator för sina egna obalanserade reaktioner… inte undra på att du har magsår.

Skulle jag säga det jag egentligen tycker så vore det att din sons pappa är historia och där är det bara att gilla läget och försöka få saker och ting att fungera så smooth som möjligt. Men när det gäller sambon som du nu planerar fler barn med så skulle jag försöka tänka ett varv till innan du sitter i samma sits igen.

Jag ställer mig minst lika frågande till din sambos reaktioner och aktioner som till sonens pappas, egentligen mer faktiskt.

På något twistat sätt så låter det i en ytlig betraktelse iaf som att du har träffat ytterligare en av mer eller mindre samma sort…

2 gillningar

Jag drar samma slutsatser. Stark oro vad gäller den nya partnern faktiskt.

1 gillning

Detta tror jag är ett tungt vägande skäl att förståelsen inte finns.
Sedan tror jag att din sambo måste förstå att din dotter och därmed även relationen till en fd, dvs pappan, kommer i ”paketet” om man vill leva med dig…
Lätt att säga kanske, men det är ju ett faktum.

Håller med föregående:

Jag skulle absolut inte skaffa barn med denne man innan han bevisat att ”han är vuxen nog för det”….

4 gillningar

Är benägen att hålla med ovan skribenter… Både vad gäller ditt Ex och din nuvarande sambo.

Förstår givetvis din knepiga sits och känslan av att sitta mellan två hö-tappar. Men, fokus borde vara din son (!) – hans välmående, hans rätt till sin pappa, hans relation till din ”nya” sambo. Finns ju en tydlig risk i att om detta fortsätter, och eskalerar (från båda håll!) så hamnar han i kläm mellan er tre vuxna (!) människor, och det vore oerhört olyckligt (för framtiden) i en så ung ålder.

Tycker att du skall reda ut ett och annat med ditt Ex, om det krävs en sväng till familjerätten eller socialtjänsten so be it. Dra ett streck, sätt en gräns, skapa ett förhållningssätt, kalla det vad du vill. Ni har varit skilda i tre år, er son är 5 år gammal. Ditt ex fokus borde även det ligga på sin son – och inte hålla på att strula, sätta käppar i hjulen, hugga på din nya sambo etc.

Tycker även att du skall ta ett rejält snack med din sambo (!). Han borde stötta dig, din son – men inte ställa krav på vad du borde göra, och inte göra. Det låter inte som en lyckad väg framåt, i det korta perspektivet men inte heller i det längre perspektivet (ev familjebildning)…

Vidare, jag tycker absolut att du borde lätta ditt hjärta till dina vänner. Vad är annars vänner till för? De känner dig, de känner till din familjesituation (?!). Sök stöd, sök boll-plank – om du känner att du kan få ett vettigt stöd – och med det menar jag även en viss form av ”opartiskhet”… inte bara en massa rygg-dunkningar utifrån ditt knepiga ex… utan även kanske hur du bäst hanterar situationen med din nya partner… och din sons välbefinnande… ditt välbefinnande…

4 gillningar

Värst vad alla tror att det är enkelt att få ensam vårdnad. Du kommer inte få det så förstår inte varför det ens är på tapeten. Det krävs fruktansvärt mycket för att få ensam vårdnad.

1 gillning

Ingen här tror det. Den enda som “tror” det är TS nuvarande sambo, dvs om han nu ens tror det på riktigt… eller förmodligen bara använder det som ett sätt att indirekt kunna tvåla till sonens pappa.

Vilket såklart bara gör att hela situationen urartar mer och mer… medan TS hinner få ytterligare ett magsår :woman_shrugging:

Ja jag menade TS. Men det slinker in personer här ibland som verkar tro att det är bara att begära ensam vårdnad så är det kirrat. Exet är i deras ögon knäpp och då är det enkelt att få det.

1 gillning

Ditt ex hotar med en soc anmälan för att han inte gillar din sambo och din sambo kräver att du ska ansöka om ensam vårdnad för att han inte gillar ditt ex…
Har jag fattat det rätt?
För om det är så då tycker jag att du ska tänka dig för gällande din nuvarande relation. Du kan inte ändra på att ditt ex är pappa till ditt barn men du kan välja att inte skaffa barn med din sambo. Ingen av dessa snubbar verkar ha barnets bästa som främsta orsak till det de gör (hot om anmälan och krav om ensam vårdnad). Så båda två skapar en miljö som inte är den bästa för barnet.

Gör något klokt åt det.

2 gillningar

Läste i tidningen i morse om en familjerådgivare som sa just det, att det blir allt vanligare att separerade som är ovänner försöker ta barnen ifrån den andre med hjälp av ensam vårdnad. De gör barnen till ett verktyg att klämma åt sitt ex. Helt orimligt tycker jag, att ta ifrån barnen en förälder för man är förbannad på den andre.

3 gillningar

Det jag menade med att sonen fick sova utanför pappans rum på golvet på en madrass var att jag tycker det är ganska fel att göra som förälder för att man inte vill ha barnet i sin egen säng, eller åtminstone i sitt eget sovrum så slänger man en madrass på golvet utanför sovrummet som ett djur. Det i mina ögon är fel.

Sedan till resterande kommentarer…jag håller med er. Man känner sig som en åsna mitt i allt. Nu vill sambon att jag ska skippa all kontakt med exet och inte prata med honom öht. Utan att all kontakt ska se via mina föräldrar och det blir helt fel. Det är en svår sits… exet som sätter käppar i hjulet samt sambon. Jag vet helt ärligt talat inte om jag ens vill bilda familj med honom. Han har ju pratat mycket om det nu på sista tiden. Men i mina ögon är han fortfarande väldigt egocentrisk för detta är ett krav han vill få igenom. Men samtidigt älskar jag honom och då vill man ju göra allt för personen i sig men jag måste skaffa mer självrespekt. Exet lämnade mig och var otrogen med en kollega och det tog jag. Självklart var det bråk och tjafs en period men jag försöker inte förstöra mellan dem. Frågan är varför han inte kan ge mig samma sak.

Blir tokig av allt detta. Bara överlämningen av sonen varannan vecka är jobbig för det är samma process. Tjafs över att jag skjutsar sonen för att möjligheten finns att jag och exet träffas. Har på senaste tiden raderat våra konversationer mellan exet och mig för att sambon inte ska bli alldeles förtvivlad. Men det är som ni säger… man kommer ju som i ett paket. Jag har ju barn och ett förflutet. Det går liksom inte att radera även fast sambon har uttryckt det ganska klart. Att han önskade vi hade träffats tidigare innan jag fick sonen.

1 gillning

Syster.
Ta din mats ur skolan pronto.
Akta dig för dem som vill pusha, skynda på och är kontrollerande.
Älskar han dig litar han på dig och låter dig ta det i sin takt. Gör han det inte är han en skum tomte.

Efter exet kan det bli dina vänner han är svartsjuk på.
Sedan din familj.
Älskar du honom för den han är, för hans fina karaktärsdrag eller för att han påstår att han älskar dig?

7 gillningar

Man kan förstå att din sambo inte gillar ditt ex, särskilt om exet beter sig som en idiot. Men det du beskriver låter kontrollerande och när man måste undanhålla saker för att det inte känns tryggt annars… ja då är det lite fara och färde. Så tyvärr måste du stå på dig, fast det är jobbigt. Din sambos roll är att stötta dig, inte att lägga sig i och komma med krav. Älskar han dig klarar han det. Och var observant på det @Rulle beskriver. Visst kan det vara känsligt med exet, det kan man förstå. Men märker du att han börjar tycka illa om andra i din närhet och du känner att du inte ska umgås med dem som du vill eller att du inte får prata om vad som helst med andra, ja då är det ett varningstecken.

5 gillningar

Ja det gör han väl. Han gillar i princip ingen av mina vänner direkt eller om jag tänker efter någon familjemedlem heller. Detta har jag inte tänkt på förrän nu. Han klagar alltid på någon i min närhet. ??? Hade en väninna som var i lag med en narkoman och jag stöttade henne men när jag blev i lag med sambon tog vänskapen slut pga han ansåg henne vara en fara för mitt barn. I november var jag bjuden på dop av en gammal barndomskompis som var av det manliga könet. Det tog jag inte ens upp. Så jag gick aldrig dit.

2 gillningar

Big no no no

Lämna på stört.

Varningslampor och signaler är snart överhettade.

7 gillningar

Bara red alert överallt, fler och fler för varje inlägg :loud_sound:

Fortsätter du med honom så :woman_shrugging:

Men vad du än gör så skaffa inte, inte, INTE barn med honom… för då blir du aldrig av med honom, heller :see_no_evil:

3 gillningar

Ja alltså, han kanske bara har en tråkig attityd. Men det är ett väldigt stort varningstecken, det är en rätt genomgående grej att kontrollerande och tyvärr även våldsamma partners gör så att de först ser till att man blir isolerad. De tycker inte om att man har någon annan att vända sig till. Tycker illa om alla andra du har kontakt med. Säger att de inte är bra personer. Det låter som han följer manualen till punkt och pricka. När du sen är ensam och och bara har honom så kan han göra som han vill.

Hur är han i övrigt. Är han en person som lyfter dig och dina åsikter? Lyssnar han på dig och respekterar vad du säger och gör? För det är så en partner ska vara. Det låter inte som det, när du skriver att du måste undanhålla saker för honom, eller avstå saker för att inte göra honom upprörd.

2 gillningar

Stå upp för dig själv! Och din son! Det borde vara ditt fokus i allt detta, hur jobbigt det än må vara.

Finns ingen anledning i världen att du skall få magsår för att du har ett knepigt ex och en kontrollerande och förbannad sambo vis a vis ditt ex, och eventuella andra kontaktytor du har.

Red upp saker och ting med ditt ex.

Red upp saker och ting med din nuvarande sambo.

Utifrån ditt välmående, din sons välmående, herregud – han är fem bast, ett litet barn. Det kommer tids nog en mängd andra prövningar. Ditt liv, ert liv.

Fixar inte ditt ex detta – sök hjälp via socialtjänst alt. Familjerätt. Med utgångspunkt – sonen, och en fungerande vardag och ”varannan-veckas-liv”. På varsitt håll. Med respekt, utan en massa drama.

Fixar inte din sambo detta (kontakt, överlämningar, ditt liv och dina vänner) – släpp taget och gå vidare och bygg upp dig själv och din framtid med din son.

Helt ärligt, ditt ex, din sambo är vuxna människor. De behöver aldrig träffas, aldrig fira jul, midsommar, högtider tillsammans. Varken nu eller senare. De behöver inte betyda någonting för varandra. Men att stöka till det så till den milda grad att du går runt och mår dåligt, fysiskt och ”psykiskt”. Nää, inte ok någonstans.

Helt ärligt, det låter inte speciellt kärt och lyckligt… snarare osympatiskt och empatilöst…

4 gillningar