Hur ser DINA planer (inte din sambos) ut, hur tänker du lägga upp framtiden och hur löser du ditt och sonens boende OM du bestämmer dig för att separera?
Äger du den bostad ni bor i nu, eller står på kontraktet, eller har du flyttat in hos din sambo?
Man avslutar relationen på ett klart och otvetydigt sätt som inte lämnar några som helst tvivel på att relationen är över och att han förväntas flytta ut från din lägenhet inom mkt snar framtid.
Och DU lämnar därefter ALDRIG din lägenhet ensam till honom, inte ens för ett par dagar
Nej.
Han kommer inte att förändras.
Det är svårt nog om de inser sina fel och påbörjar terapi men om de inte inser och är beredda att ändra på sig är det omöjligt
Han är som han är och så förblir han
Nu ringer du kvinnojouren ikväll och ber om hjälp.
NU!!!
Vad tror du själv? Om han inte ens kan bete sig vettigt efter relativt kort tid ihop, ett år som sambos, tror du då att han kan ändra sig till det bättre? Det är inte troligt, det lär bli värre.
Inte för att vara otrevlig men för guds skull sluta vara naiv!
Öppna ögonen! Du lever med en grottmänniska som tror att han bestämmer allt och en vacker dag smäller det!
Han har inte tagit till fysiskt våld än men han kör flitigt med psykisk misshandel redan.
Nej, han kommer inte att ändra sig!
Nu är det slut och det gör så ont….jag tog mitt pick och pack och lämnade lägenheten och bor hos en väninna nu: det enda jag tänker är att jag aldrig kommer att se honom igen. Hjärnan säger bra gjort men hjärtat skaver. känns som att luften har gått ur lungorna
Hur ska man orka efter att ha blivit manipulerad och kontrollerad ett tag? HUR KLIPPER MAN TRAUMA BANDET…:
Bra gjort. Klart att det gör ont. Tiden är din vän, den kommer att hjälpa dig.
Håll dig sysselsatt och håll inte koll på vad han gör eller följ honom på olika sociala media.
Du har gjort något väldig bra för dig och din son.
Fast EGENTLIGEN så var han ju inte bra för dig och det vet din hjärna, men hjärtat är lite sämre på att förstå det.
Tänk på alla idiotiska regler han velat sätta upp för dig osv. Det är varken sunt eller snällt.
Ja.
Ensamheten är tärande.
Längtan efter tvåsamhet kan vara förödande.
Är du hellre i ett dåligt förhållande där du blir nertryckt, kontrollerad, kringskuren - där du är ensam i tvåsamheten, behandlad som en slav - eller ensam i ensamheten där ditt liv är ditt och du är fri att ha vilka relationer du vill och gå vart du vill när du vill och kan träffa vem du vill?
Försök att hålla ut! Var inte rädd för känslan av ensamhet, det är okej. Det kommer att bli bra och känslan kommer att gå över. Den kommer till och med att gå över utan att du ”botar” den med en annan person/partner. Jag tycker att du ska hylla dig själv. Försök att peppa och berömma dig själv. Försök att göra lite mysigt kanske med en kopp te och tända ljus. och tänk på vad du klarat. Var stolt över DIG, försök att belysa allt det starka som du gjort SJÄLV. Att du är stark och oberoende, att du är själv för att du vill vara oberoende och värdig. Att du trivs med att inte bli illa behandlad, du njuter av din egentid! Kanske orkar du det i trettio sekunder, men upprepa peppandet, se på dig själv lite utifrån och lyft fram för dig själv vad bra du är! Jag lovar att den obehagliga känslan kommer att ge vika!
Så starkt att du lämnat! Vad du än gör nu, så håll fast vid och lita på processen. Även om du inte känslomässigt tror på att det kommer bli bättre, så kommer det bli bättre. Men nu är du mitt i en kris och inte fråns den planat ut kommer du helt kunna se på situationen för vad den var. Jag blev lämnad av mitt ex. En destruktiv relation där han manipulerade och ljög konstant. Men jag kunde inte ta in vidden av hur det påverkade mig fråns en bra tid efter uppbrottet. Nu när sorgens vågor lagt sig, förstår jag varför jag har det bättre utan honom. Ingen ständig oro och ångest. Du står som sagt mitt i en kris och i förhållande till den och dess ofta panikartade känslor, så tenderar man att tycka att det inte var så illa i relationen. Men ge det tid, och var snäll mot dig själv. Det kommer bli bra.