Hur gammal är hon?
Snart 38
Å gode gud 
Sätt ner foten och gör det ordentligt!
Era konflikter är era att hantera. Släng ut svärföräldrarna när de kommer hem och ska reda ut en massa.
1 gillning
Har gjort det förut via samtalsterapi. Att jag vägrar ha det såhär. Men tillbaka på ruta 1 igen. Min “plan” lutar mer åt att sluta försöka ändra situationen och istället lämna den. Tyvärr har vi små barn på 1.5 och 3.5 år. Det gör allt svårare. Men håller med om att det är fruktansvärt märkligt och osunt
1 gillning
Verkligen märkligt och osunt. Tänker hon att hon får “mer rätt” om de är flera på samma sida? Som förälder tycker jag det är lite ens jobb att vara på sitt barns sida, men det är ju också därför det är ganska fegt att dra in föräldrarna såvida det inte är en superakut situation, vilket ju inte alls verkar vara fallet. Tyvärr verkar du ju inte få någon respekt alls och då är det svårt att se hur det ska gå att lösa. Hon får väl leva med sina föräldrar istället.
Har du berättat för din sambo vad det kommer kosta henne om hon inte kapar navelsträngen till sina föräldrar?
Jisses, 38 och fortfarande fast i föräldrarnas grepp? Det är sjukt!
Jag flyttade hemifrån när jag var 20 och inte sjutton har mina föräldrar fått ha något att säga till om hur jag och min man grälar eller uppfostrar våra barn. Och de har försökt!
Jag tror det är så hon tänker, ja. Blir bara väldigt olustigt. Man vill ju brinna av fullständigt men då hade de pratat om min reaktion istället för vad de faktiskt gör och hur osunt och respektlöst det är i min mening
1 gillning
Jag har sagt det många gånger. Men uppenbarligen går det inte in.
1 gillning
Ni kanske ska boka parterapi eller familjerådgivning? Du verkar inte nå fram till henne överhuvudtaget!
För ovasett hur det går måste ni kommunicera om barnen under ganska många år. Går ni skilda håll kommer svärisarna fortsätta lägga sig i ändå
Vi gick i terapi i somras och prata igenom mycket. Dock är det precis samma som innan igen. Trots lovord att inte prata framför våra barn eller bjuda in svärföräldrarna till våra konflikter.
1 gillning
Det stora problemet är kanske inte att hon tar in föräldrarna, utan att ni har bråk ofta.
För det verkar som i första inlägget att hon inte alltid har dragit in dem utan att det sedan en tid tillbaka.
Det verkar inte heller som att ni faktiskt löser något med era bråk och kommer vidare. Jag vet att jag kunde bli än mer irriterad de gånger mitt ex vid tjafs gick därifrån och kanske satte sig vid barnen så att man inte kunde prata klart utan smet iväg istället.
Det att “man vill brinna av” och att de skulle prata om din reaktion istället får mig att tro, behöver inte stämma att det kan vara ganska rejäla bråk?
1 gillning
De har väl mer eller mindre varit indragna största delen i relationen 4+ år. I syftet att vilja ta något senare har det att göra med saker som inte blir okej för barnen. Kan vara prat om vår relation osv. Sånt tycker jag barnen ska vara utanför. Dock vardagssaker tycker jag man kan ta framför barnen för att visa att det går lösa en konflikt på ett bra vis. Men supersvårt ifall svärföräldrarna kommer vid vardagskonflikter. Det blir inte heller en sund sak att visa barnen tycker jag. Problemet är väl att jag aldrig riktigt vet vad som kan bli en stor konflikt. Fråga om ett födelsedagskalas trodde jag inte skulle bli ett. Så väldigt svårt att navigera i detta
Varför skulle du vara ansvarslös för att du vill ta med ert barn på ett kalas dit du ska köra 1,5 timme?
Herregud, jag har packat in ungarna i bilen och kört 4 timmar enkel väg när vi skulle hitta på något. Ensam vuxen med en 5 åring och en spädis.
Jag vet inte. Pratas om vilddjur, åksjuka
. Något dottern blev förut men inte längre. Så jag kan inte svara helt varför så jag verkligen inte förstår själv.
Hör även till saken att hela min familj bor på den orten. Vilket gör att jag själv inte kan åka med ett barn för att hälsa på dem. Eftersom det förbjuds av sambon
Förlåt men något här är jättefel.
Åksjuka barn? Ha bilstolen fram så du kan se barnet.
Vilda djur? Så det finns inga bilar där ni lever nu som man kan krocka med?
Och en sambo som förbjuder dig att åka och hälsa på din familj?
Jisses! Vad är det för människa?
1 gillning
Ja jag köper heller inte säkerhetsbiten. Är inte uttalat förbjuden är lixom träffa min familj men när det enda sättet att göra det stramas åt så blir ju konsekvensen det enligt mig. Det är åtminstone så jag upplever det. Men jag håller helt med om känslan att något känns jättefel här.
1 gillning
Det är en stor obehagskänsla hela grejen
1 gillning
Nu formulerar jag mig ganska rakt på här… för här är alla förvånade över hur hon behandlar dig, medan jag är mycket mer förvånad över hur du låter dig behandlas 
Är du konflikträdd?
För min tolkning av hela tråden är att du försöker undkomma alla de här “obehagliga” situationerna på alla sätt du kan, försöker leka med barnet när svärisarna kommer istället för att bara sätta ner foten och visa dom var dörren är, eller what ever och hon vet det och hon utnyttjar det.
Hon saknar helt mellanmänsklig respekt för dig som man/partner och människa, eller hur?
1 gillning
Jag funderar lite på om detta har att göra med att detta är ”din” familj, din sida av släkten? Är din partner svartsjuk, vill kontrollera/begränsa dig? Bara umgås med sin familj/vänner?
Hon kan ju följa med och ha kul istället……
Varför blev det ens en konflikt om detta? Argumenten håller inte. Åker ni aldrig någonstans, på semester osv.
Vad säger svärföräldrarna? Vill de ens bli indragna? Det hade jag nog inte velat.
Har ni alltid haft det så här vid konflikter? Det lät som det är något relativt nytt.
Fortsätt i terapi, det verkar behövas för man kommunicerar inte bättre bara för att hon samlar en supporterklubb på sin sida. Snarare har det motsatt effekt.