Det stora problemet är kanske inte att hon tar in föräldrarna, utan att ni har bråk ofta.
För det verkar som i första inlägget att hon inte alltid har dragit in dem utan att det sedan en tid tillbaka.
Det verkar inte heller som att ni faktiskt löser något med era bråk och kommer vidare. Jag vet att jag kunde bli än mer irriterad de gånger mitt ex vid tjafs gick därifrån och kanske satte sig vid barnen så att man inte kunde prata klart utan smet iväg istället.
Det att “man vill brinna av” och att de skulle prata om din reaktion istället får mig att tro, behöver inte stämma att det kan vara ganska rejäla bråk?
1 gillning
De har väl mer eller mindre varit indragna största delen i relationen 4+ år. I syftet att vilja ta något senare har det att göra med saker som inte blir okej för barnen. Kan vara prat om vår relation osv. Sånt tycker jag barnen ska vara utanför. Dock vardagssaker tycker jag man kan ta framför barnen för att visa att det går lösa en konflikt på ett bra vis. Men supersvårt ifall svärföräldrarna kommer vid vardagskonflikter. Det blir inte heller en sund sak att visa barnen tycker jag. Problemet är väl att jag aldrig riktigt vet vad som kan bli en stor konflikt. Fråga om ett födelsedagskalas trodde jag inte skulle bli ett. Så väldigt svårt att navigera i detta
Varför skulle du vara ansvarslös för att du vill ta med ert barn på ett kalas dit du ska köra 1,5 timme?
Herregud, jag har packat in ungarna i bilen och kört 4 timmar enkel väg när vi skulle hitta på något. Ensam vuxen med en 5 åring och en spädis.
Jag vet inte. Pratas om vilddjur, åksjuka
. Något dottern blev förut men inte längre. Så jag kan inte svara helt varför så jag verkligen inte förstår själv.
Hör även till saken att hela min familj bor på den orten. Vilket gör att jag själv inte kan åka med ett barn för att hälsa på dem. Eftersom det förbjuds av sambon
Förlåt men något här är jättefel.
Åksjuka barn? Ha bilstolen fram så du kan se barnet.
Vilda djur? Så det finns inga bilar där ni lever nu som man kan krocka med?
Och en sambo som förbjuder dig att åka och hälsa på din familj?
Jisses! Vad är det för människa?
1 gillning
Ja jag köper heller inte säkerhetsbiten. Är inte uttalat förbjuden är lixom träffa min familj men när det enda sättet att göra det stramas åt så blir ju konsekvensen det enligt mig. Det är åtminstone så jag upplever det. Men jag håller helt med om känslan att något känns jättefel här.
1 gillning
Det är en stor obehagskänsla hela grejen
1 gillning
Nu formulerar jag mig ganska rakt på här… för här är alla förvånade över hur hon behandlar dig, medan jag är mycket mer förvånad över hur du låter dig behandlas 
Är du konflikträdd?
För min tolkning av hela tråden är att du försöker undkomma alla de här “obehagliga” situationerna på alla sätt du kan, försöker leka med barnet när svärisarna kommer istället för att bara sätta ner foten och visa dom var dörren är, eller what ever och hon vet det och hon utnyttjar det.
Hon saknar helt mellanmänsklig respekt för dig som man/partner och människa, eller hur?
1 gillning
Jag funderar lite på om detta har att göra med att detta är ”din” familj, din sida av släkten? Är din partner svartsjuk, vill kontrollera/begränsa dig? Bara umgås med sin familj/vänner?
Hon kan ju följa med och ha kul istället……
Varför blev det ens en konflikt om detta? Argumenten håller inte. Åker ni aldrig någonstans, på semester osv.
Vad säger svärföräldrarna? Vill de ens bli indragna? Det hade jag nog inte velat.
Har ni alltid haft det så här vid konflikter? Det lät som det är något relativt nytt.
Fortsätt i terapi, det verkar behövas för man kommunicerar inte bättre bara för att hon samlar en supporterklubb på sin sida. Snarare har det motsatt effekt.
Jag vet inte riktigt hur jag ska bete mig i en sådan situation. Våra barn var med. Om jag börjar skälla på mormor och morfar tror jag lätt det blir fel för barnen. Jag trodde det skulle räcka med att jag sa att jag inte tänker lösa konflikter på det här viset. Att svärföräldrarna gör det omöjligt för oss att ha en fungerande relation och att alla behöver respektera att jag inte ville fortsätta prata då jag sedan innan lekte med dottern.
Övrigt är väl mer att när jag redan sagt vid många tillfällen att såhär tänker jag inte ha det inse faktumet att gränsen har passerats för många gånger och helt enkelt väljer att börja planera en separation istället för att försöka än en gång förändra någon som är så fundamentalt galet ställt hos 3 vuxna människor.
1 gillning
Jag tror inte heller de vill bli indragna. Tycker även min sambo beter sig respektlöst mot dem när hon ringer hit dom.
Jag har länge märkt att så fort jag pratar om att träffa min familj har det varit den ena efter den andra ursäkten till varför det inte passar just nu. Men hennes familj träffar vi väldigt ofta. Så ja, jag uppfattar det som en kontrollgrej.
De övriga gånger det “gått” att t
Träffa min familj har varit efter rejäla bråk. Ofta efter jag sagt att jag inte vill vara i den här relation ifall barnen inte ges lika möjlighet att skapa en relation till mina föräldrar som hennes. Trodde på förändring efter det men här är vi igen. Helvetet behövs rivas upp för ett barnkalas
1 gillning
Det tycker jag att du gör helt rätt i, för något måste du förändra om du ska ha en chans att få ett annat resultat. Som det är nu så verkar ingen öht varken lyssna eller bry sig ett vitten om vad du säger. Troligen är det hög tid att sätta mer kraft bakom orden och då menar jag INTE skrika och gapa för “det är ingen idé att försöka sänka sig till en idiots nivå för den vinner ändå på sin stora erfarenhet”…
Du måste hitta ett sätt som gör att du slutar vara dörrmatta till henne och hela hennes familj och som får dem att börja respektera dig och det du säger… och nota bene, jag menar absolut INTE handgripligheter eller eskalerade skrik&gap-konflikter 
Men kanske räcker det inte med tomma hot, du vet för många rop om “vargen kommer” gör att ingen lyssnar när det väl händer 
1 gillning