Ja absolut men han ska då inte säga till barnen ”jag köper x om mamma köper y”
Om han inte vill dela med mig är det han själv som får se till att ordna så att alla barnen får saker av honom till ungefär samma värde. Då kan han inte dra in mig i det hela.
Gärna det. Som det är nu betalar jag allt, i princip. Men för att dela upp det måste vi ju tala med varandra och han vägrar det. Jag kan väl göra en lista själv och föreslå till honom men han kommer ju inte att svara mig eftersom han inte vill prata med mig.
Jag orkar inte skriva allt…
Så ni gjorde upp vem som ska ringa till vem? det kan du ju ta upp i så fall eller ring själv, välj dina strider, sänk inte dig till hans nivå.
Testa det. Du måste ju inte få ett svar, du märker om det blir gjort. Agera lösningsorienterat.
Ja det var bestämt att den som har barnen ska ringa. Och jag ringde och messade själv då han inte ringde. Sedan lade jag ner.
Den enda striden jag kämpar för är att få honom att tala med mig. Det med häst och cross var ett exempel på vilka konsekvenser det blir, så själva inköpet är inte problemet utan problemet är att han inte vill tala med mig, han använder barnen som budbärare och nu har det gått så långt att barnen börjat komma med egna förslag på hur vi ska göra eftersom de ser problemet med att pappan inte vill tala med mamman. Så glöm att det är häst och cross. Tänk äpple och päron
Just nu vill jag inte det för han kommer bara använda det mot mig som bevis på att jag messar för mycket. Nu vill jag inte kontakta honom i onödan. Jag har redan en obesvarad fråg liggande hos honom, den då jag gärna vill veta när barnen kommer till mig
Detta är inte ok.
Om era barn är så stora att de har Cross/EPA så kan de ju i och för sig kommunicera sin ankomst själva. Det kanske inte jag skulle klassa som agera budbärare, men visst är hans beteende barnsligt.
Det borde väl i och för sig lätt kunna lösas genom bestämd vecko-överlämning? Samma dag varje vecka. Agera lösnngsorienterat.
Sträva efter att minimera kontakten du också.
Självklart ska du inte ta det här och nu, men i ert ”veckosamtal” när det är dags för större nödvändiga inköp. Om jag var du skulle jag samla ihop allt och skicka mail en gång i veckan eller via chat.
Jo absolut. Vi har bestämda veckor normalt men nu är det semester så jag vill gärna veta när de kommer hem…
När jag åkte med barnen på semester nyss så skickade jag bild på en bokning som visade dagen vi skulle åka och dagen vi skulle komm hem och han gjorde tummen upp. När vi kom hem borde pappan kommit och hämtat barnen. Alla trodde det. Vi väntade. Plötsligt säger sonen ”pappa skrev att han inte visste när vi skulle komma hem så han är bortrest nu och kommer hem om två dagar”. Det gör inte mig någonting egentligen för jag fick ha barnen två extra dagar. Men han visste ju när vi skulle komma hem. Och han använde sonen som budbärare
Jag är faktiskt mycket lösningsorienterad och arbetar även med kommunikation. Men istället för att sträva efter att minimera kontakten med mina barns far så har jag strävat efter att hitta en lösning som gör att vår kommunikation och vårt samarbete fungerar istället, för det är jag övertygad om vore absolut bäst för alla.
Under denna tid har jag vänt mig till psykolog, präst, familjerådgivning, detta forum, böcker, väninnor och nu familjerätten medan bilden av honom har klarnat mer och mer för mig. Jag vet att han aldrig kommer att vilja prata med mig mer. Han har byggt upp ett sådant agg och det mesta bottnar i chocken av skilsmässan och på det en mycket tuff bodelning som han troligtvis inte räknat med. Jag vet att han skulle behöva bearbeta detta hos någon professionell, men det måste han ju inse själv. Men han behöver släppa det nu. Under resans gång har många pusselbitar kommit på plats och jag har fått förklaringar på långt äldre händelser som jag då aldrig förstod. Så det är inte så lätt. Det är oerhört komplicerat.
Helst önskar jag att han kunde lägga ner stridsyxan och börja bete sig som vuxen men det gör han nog inte föränn någon utifrån förklarar allvaret i det hela. Just nu är jag oerhört ledsen då jag igår fick uppleva att mitt barn förvivlat försökte hitta en lösning på samarbetet med pappan. Om jag då skulle sträva efter att minimera kontakten med pappan och drar ner rullgardinen, sätter på mig mörka skygglappar och hörselproppar så tror jag att barnen skulle kämpa ännu mer för att få det att fungera. Mitt barn slutade att föreslå lösningar då jag igår lugnt sade att jag idag skulle ringa kommunen som kan få hjälpa till att lösa det hela. Jag tog på mig ansvaret att lösa det och barnet kände sig trygg i det. Så jag vill lösa detta, annars gör barnen det.
Sunt att du vill lösa det och det är möjligt att du har rätt i sak. Samarbetet borde funka bättre med mer kommunikation men nu har du ju märkt att så inte är fallet. Om din exman vill ha så lite kommunikation med dig som möjligt så måste du förmodligen acceptera det och ändra strategi. Ditt sätt behöver inte vara det enda rätta. Håll er till er överenskommelse, samtal en gång i veckan.
Uppriktigt, i det jag läst här så ser jag inte dig som lösningsorienterad, du problematiserar kring framtida möjliga scenarios och det skapas onödiga konflikter/slitningar pga hur du vill ha ert samarbete, spelar ingen roll om det är häst eller äpplen/päron som du skriver.
Jag skulle t ex inte göra en stor sak av att min exman inte tog initiativet att ringa på ”sina” veckor om det skulle vara priset för att barnens bästa ändå hamnar i centrum.
Du funderar på hur din exman fördelar kostnaderna mellan barnen och visst självklart BORDE han vilja att alla ska få lika mycket, men det kan inte du bestämma åt honom.
Du kan påtala det i ert veckosamtal, men han har sin fulla rätt (antar jag) att inte göra som du säger, om han inte vill.
Dessutom måste man väl se detta över tid, ta månadspeng t ex, mina barn får olika pga av olika åldrar och därmed olika behov.
När en får moppe måste inte den andre få en häst för den får kanske en moppe när den uppnår samma ålder eller kanske inte vill ha moppe.
Jag försöker tänka på hur jag skulle vilja ha det om jag vill minimera kontakten, man kan ha ett fungerande samarbete baserat på det. Du insisterar på något annat.
I de trådar du startat går du hela tiden i försvar när du inte får medhåll så man får lätt intrycket av att det är ditt sätt som du tycker är det enda rätta.
Jag tror att det skulle vara värdefullt om ni som familj träffade en rådgivare några gånger och även barnen kom till tals. De verkar ju vara tillräckligt stora för det. Så kan ni tillsammans prata om samarbetet.
Din man vill inte ha med dig att göra men jag tror faktiskt han vill sina barns bästa och personligen tycker inte jag att det bästa för barnen är enskild vårdnad, utifrån vad du berättat.
Jag ser att Masai har liknande problem och tycker hon agerar klokt. Man kan inte ändra eller bestämma vad någon annan ska göra, då får man förhålla sig till det och göra det bästa utifrån det.
3 gillningar
Kan du se att du själv har del i att ni har den situationen ni har? Vi hör ju endast din version och du är väldigt tvärsäker på att du gör det rätta. Inte alltid så kul men ibland måste man försöka även se sin del i det hela för att kunna vända situationen. Ta ett steg tillbaka och se på er relation med ett utifrån perspektiv.
Här på forumet så framstår ju vi alla som att vi gjort allt rätt, tagit rätt beslut och minsann stått upp för familjen för det är ju så vi känner speciellt när man är mitt i stormens öga. Men det är självklart inte helt sant, för om den andra personen fick komma till tals så hade det ställt vårt agerande i annat ljus. Det är inte kul alla gånger att inse att man själv faktiskt är en del av problemet men då kan man välja att antingen backa och försöka göra det bättre eller så fortsätter man och får få nog räkna med att konflikterna består.
4 gillningar
Det är verkligen rimligt att veta när barnen ska komma till dig, det ser jag som ett minimum. Om ni brukar byta på måndagar och inte har kommit överens om annat borde det väl vara måndagar som gäller även på sommaren? Eller brukar det vara söndagar?
Jag förstår att det är jobbigt att känna sig ifrågasatt här inne, särskilt när du vill få till en bra kommunikation om barnen. Men vad är det som gör att din exman inte vill prata med dig? Har du varit intensiv tidigare? Har han fått nog eller har han bara tagit avstånd utan förklaring?
När jag läser dina svar på de kommentarer du får här inne så känns det som du redan har bestämt dig för vad som är rätt och fel. Det känns inte som du är öppen för att se andra lösningar. Kan det vara det som din exman upplever? Att han inte når fram till dig och har gett upp?
Jag kan såklart ha helt fel och i så fall ber jag om ursäkt men det är en tanke som gnager.
3 gillningar
Einstein once said that insanity is doing the same thing over and over and expecting a different result.
1 gillning
Jag gör säkert heltokigt. Förmodligen är jag dum i huvudet som begär att pappan ska samarbeta med mig då vi har gemensam vårdnad
Men när min dotter nu i två dagar i rad skriver till mig
”Mamma, det vore lättare om pappa pratar med dig”
”Jag vill att pappa ska prata med dig mamma”
”Ringde du komunnen så att de kan förklara för pappa att jag vill att ni ska prata?”
Hur menar ni att jag gör fel då och tycker att jag är en oresonlig idiotisk mamma som inte bara lägger ner? 
Jag tror att det är den jobbiga skilsmässan och bodelningen. Det var ju jag som lämnade honom.
Han behöver bearbeta det men inser det inte.
Bitterhet…
1 gillning
Jag gör ju inte det. Jag trodde jag skulle få stöd här. Men jag ser det positivt att ni klagar på mig. Det blir träning inför familjerätten. Men det är sorgligt att så många ser pappans behov före barnens…
Egentligen har jag försökt att avsluta mitt konto här för det sårar mig och jag har nog med att pappan och hans släkt är elak mot mig. Men jag vet inte hur jag avslutar.
Så händer nåt igen och jag vill skriva om det… och får skuld igen.
Jag har som tur är andra vänner som stöttar mig🌹
Tack för alla goda råd 
Nu stänger jag av mig från denna diskussion.
Att inte svara gör ju att han inte behöver stå för sitt svar. Att bara prata med barnen är ju också en lösning för att göra det lättare för honom. Han har ju maktställning över barnen.
Men nu räcker det…
Kram och lycka till själv 