Barnen är hos mig mer än hos pappan men hur räknar jag ut hur mycket då jag har tre barn och det har hänt då och då att en av dem stannar hos mig?
Om jag var du skulle jag börja med att dokumentera vilket barn som bor var under en period. Det blir svårare för pappan att argumentera emot om det finns nedtecknat, och du får själv en bra bild av hur mycket mer barnen bor hos dig.
3 gillningar
Gör som Caro säger, men inte ens fullt barnbidrag räcker till moped och epa, drivmedel kostar ju också. Har du betalat halva mopeden som måste stanna hos pappan? Extra moped när han är hos dig låter galet. Måste han få epa bara för att han vill det? Han har ju redan moped hos er båda.
Självklart ska det inte tjafsas kring utgifter till barnen. Ni får väl prata med utomstående kring detta, men då är det bra att komma ”beväpnad” med fakta.
2 gillningar
Jag har gjort det en tid och skulle vilja få till en siffra på hur mycket de är hos mig, men vet inte hur…
Jag hör att du försöker. Var han med och tog beslutet om sommarhäst eller är han sur för det och därför inte vill betala hälften?
Dokumentera och ta diskussionen.
1 gillning
Om du ska räkna på tid hos dig, räkna i % t ex över en längre tid, t ex en månad.
1 gillning
Jag frågade honom redan innan sommaren men inget svar. Det är hans strategi eller nåt - att inte prata med mig. Sommarlovet närmade sig och hyr-hästarna tog nästan slut, så jag hyrde. Nu när det snart är dags att lämna tillbaka hästen passar jag på att fråga honom igen så att han får chans att bidraga. Inget svar. Han har gott ställt. Mycket bättre än vad jag har, även om jag har råd själv. Jag har börjat räkna bort honom och ser mig som ensam försörjare nu. Men känns lite sådär bra…
Jag tror att det är en bra strategi från din sida. Istället för att hålla på och fråga så bestäm vad du har råd att betala och tänk på att det inte är någon självklarhet att barn får både moppar, epa, sommarhästar etc.
Bestäm dig för en nivå som är rimlig för din egen ekonomi och håll dig till den. Fall inte i fällan att börja tävla/bjuda/köpslå med och över honom, eller ens hålla jämna steg med honom. Du betalar för ditt under din tid och han för sitt. Det kanske innebär en viss skillnad mellan er, men är barnen så stora att det handlar om epa osv. så kan de förstå att ekonomin hos dig inte är densamma som hos honom. Man kan inte köpa sina barn och inte deras vilja att spendera tid heller, iaf inte annat än mkt kortsiktigt och materiella prylar är till syvende och sist inte avgörande och definierar inte en förälders engagemang och värde 
Är barnen så “bortskämda” (låter hårt, men faktiskt… skulle det vara så, då är det vad det handlar om) att de väljer bort en förälder med sämre ekonomi så är problemet större än så och då är det nog hög tid för barnen att lära sig att människors kärlek, hängivenhet och engagemang inte är avhängigt hur många kronor de spenderar på barnens alla (temporära inte sällan) önskemål och begär.
3 gillningar
Jo,
Vi har bra ställt båda men han har ett par miljoner mer än mig och har en förmögen släkt bakom dig och betalar inte nåt i princip. När vi var gifta fick barnen allrid nåt dyrt. Men det var något hans föräldrar hjälpte till att betala. Likaså nu betalar hans föräldrar allt det dyra som kommer från honom. Jag är bara lite irriterad att han får halva barnbidraget och inte vill betala nåt. Och det är inte bara dyra hästar mm utan även skor, klippning, medlemsavgifter osv…
Jag betalar tex hela summan till barnens månadspeng bara för att pappan tycker att det är tillräckligt det jag ger😅
Nu är det inte så enkelt.
Pappan har ju meddelat mig att han INTE vill dela några kostnader alls med mig.
Nu är det så att dottern SKA få en häst och sonen SKA få en epa. Hade pappan inte utvecklat sådant agg mot mig, utan bara diskuterat med mig och vi alla hade kunnat vara glada och nöjda och vi hade satt in halva summorna på ett gemensamt konto så skulle allt vara klappat och klart nu. Men… det lilla kruxet är att pappan inte vill betala hälften på samma ”sak” som jag och han vill inte prata med mig.
Jag fick ett sms från min dotter för en vecka sedan
”pappa säger att han kan köpa hela hästen själv om du köper crossen och en epa men bara om vi får stallplats”.
Jag hade redan ställt upp oss i kö för stallplats.
Men detta säger pappan till dottern och dotter förmedlar det till mig. Han vill verkligen inte prata med mig och jag tycker inte att han ska lova vad jag ska köpa utan att prata med mig först. Vill han inte ha nåt gemensamt med mig så kan han ju inte blanda in mig i det han ger barnen.
Men ok det är ju mycket dyrate med häst i längden, driften är ju inte billig precis. Och epa och cross kan man ju sälja. Nåväl… Mitt inre säger ändå att det allra bästa måste vara att vi bara delar på alla sådana här dyra kostnader. Varför ska han bråka om det?
Jag messade honom och frågade om det stämde det dottern sagt. Som förväntat fick jag inget svar…
Så idag kom ett mail från ridklubben att vi nu kan få en stallplats från den 1/10 om vi vill:) Tjohooo.
Jag messade pappan idag och meddelade det och frågade vad vi skulle göra. Det är långa köer på stallplatser så det är lite bråttom att tacka ja. Som förväntat inget svar från pappan.
Jag meddelade dottern åxå att vi fått en stallplats nu (hmm det kanske jag inte skulle gjort, eller?) Allt är så rörigt och det är svårt att tänka…
Min dotter berättade i alla fall ikväll, att pappan sagt att han inte vill betala hälften eftersom då kommer han att behöva prata med mig ifall det är nåt speciellt som händer hästen och beslut måste tas.
Justja, Vi kommer att behöva diskutera saker och ting och han vill ju inte veta av mig… hmmm.
Sedan skrev dottern ”pappa säger att han kan ta crossen och epan om du tar hästen, kan du det mamma?”
Jösses. Nu hade han väl kommit på att det är dyrare med häst än cross och epa tillsammans… Själv vet jag att det är orimligt för mig. Vi måste dela på hästens driftkostnader för annars klarar jag det inte ekonomiskt. Rena jvla cirkusen!
Hur som helst. Bara för att pappan utvecklat agg mot mig och inte vill ha med mig att göra så går det ut över barnen. Om han lade ned stridsyxan och vi fixade ett gemensamt konto där vi lade halva summorna var så hade ju saken varit klar för länge sedan!
Dottern messade igen: ”mamma kan ni inte göra så att ni bestämmer varannan gång då det händer hästen nåt, då behöver han ju inte prata med dig?”
Dottern har blivit en medlare och försöker hitta lösningar på problemet att pappan inte vill tala med mig.
Det är helt sjukt jobbigt och overkligt och jag vet inte vad jag ska göra mer 
…och OM vi nu skulle göra så att pappan köper cross+epa till äldsta sonen och jag köper häst till flickan, så att pappan slipper ha med mig att göra, men hur har han tänkt när tredje sonen växter upp och också vill ha en dyr sak. Vem tar den kostnaden då?
Egentligen skulle jag rekommendera dig att inte göra några större investeringar (eller dra på er ”fasta operationella” kostnader som stallplats, foder, drivmedel osv) förrän ni två vuxna kan prata med varandra som just vuxna. Det måste ju gå att få er två att kommunicera.
Sedan kan ju inte jag låta bli att fundera på din ekonomi, det är individuellt förstås men svårt att förstå då jag har helt andra prioriteringar, även om jag skulle ha råd….
Jag håller nog med Noomi. Skaffa bara saker som din ekonomi håller för. Håller inte din ekonomi för en häst, skaffa då ingen häst. Håller inte din ekonomi för en epa, skaffa då ingen epa. Räkna inte med att pappan ska vara med på dessa utgifter, utan det du har hos dig får du betala ensam, så får han sköta sitt hos sig. Nej det är såklart att det inte är det mest optimala, men nu är det ju som det är. Bättre att anpassa sig efter hur läget är än att fortsätta denna oerhört destruktiva cirkus. Det är ändå inte så många år kvar tills de är vuxna.
Vem har bestämt att ungarna SKA ha en häst och en epa? Ärligt talat detta är lyxkonsumtion, inget de behöver. Vilket man självklart kan ge sina barn om man har råd och vill det. Men har man inte råd så är det inte alls nödvändiga utgifter som ni måste enas om eller dela på. Du får nog bara släppa tankarna på att ni ska organisera sådant gemensamt.
Då är det väl ett större problem att pappan inte vill kommunicera om saker som har med barnens hälsa och annat som faktiskt är nödvändigt. Med tanke på att du skrivit tidigare att pappan är sur över bodelningen så tror jag helt enkelt att det bara gör saker mer infekterat mellan er att be honom om pengar till saker du lovat barnen. Kanske kan det bli bättre med kommunikationen med pappan om sånt som faktiskt är nödvändigt om du slutar med det. Kanske inte, men hursomhelst så låter det bara som onödig huvudvärk för alla att försöka komma överens med honom om utgifter när han varit tydlig med att han totalvägrar.
3 gillningar
Kan bara hålla med.
Skaffa inte prylar/djur som kräver gemensam investering/skötsel, som ”drabbar” den andra parten om ni inte har kommit överens om det innan och det verkar ju inte ske.
Ska det köpas något så får den som bestämmer det ta ansvar för det inköpet och skötseln/driften. Blev inte du irriterad över ett hundköp för ett tag sedan eller det kanske var någon annan?
Fråg är inte häst och min ekonomi mm
Kärnfrågan är att pappan sagt att han inte vill prata med mig och han vägrar samarbeta. Barnen blir budbärare och nu har dottern till och med blivit medlare. Hon försöker ju få pappan att samarbeta genom att föreslå lösningar till mig…
Så släpp nu sakernas värde och fundera på kärnan istället.
Jag tycker att era kommunikationssvårigheter verkar så allvarliga att det är ett problem för er att ha gemensam vårdnad, absolut. Hade barnen varit yngre hade det nog varit helt olämpligt.
Men däremot tycker jag inte att man måste gå med på att ha en häst gemensamt med sitt ex för att kunna ha vårdnad om sina barn. Det är inte ointresset för att dela en häst med dig som är problemet mellan er, så jag tycker du ska släppa den biten och fokusera på det som faktiskt är viktigt.
2 gillningar
Här har han klargjort att han inte går med på att köpa någonting hälften alls med mig eftersom det kommer innebära att han måste prata med mig kring saken vi köper ihop.
Ja, jag ska ringa familjerätten igen imorgon och be dem skynda på.
Om han inte klarar av att tala med mig om SAKER vi köpt ihop, hur ska han klara av att tala om barnen vi har ihop? Det gör han ju inte heller för den delen.
Då adresserar jag kärnfrågan rakt på… för kärnfrågan är att även du gör dina barn till medlare genom att lova ditten och datten och sedan villkora löftet, direkt eller indirekt, med att pappan måste var med på samma tåg.
Han vill inte vara med på samma tåg som du… alltså tvingas du acceptera det och därmed kan du bara delge dina barn sådant som DU själv köper och betalar för. På det sätt som detta sker nu så gör ju även du ffa. dottern till åsnan mellan två hötappar som inte vet på vilket ben hon ska stå och åt vilket håll hon ska gå.
Du bör inte använda dina barn som medlare/problemlösare mellan dig själv och honom genom att börja tala med henne om saker som hon önskar och du indirekt lovar med förbehållet att han måste vara med… för såklart börjar hon då direkt att tjata om det med honom och hemma hos honom.
Jag fattar faktiskt inte varför du prompt måste ha med honom på det där hästköpet??
Har han nu sagt att han tar grejerna till sonen och du tar hästen… varför inte bara nöja dig med det då?
1 gillning
Det behöver jag absolut inte. Det är inte det det handlar om.
Ok säg att jag tar hästen och han crossen (nu blir det ju dyrare för mig då men strunt samma för fridens skull). När yngsa sonen växer upp och det är dags för hans dyra grej vem ska köpa den då? Pappan vill ju inte lägga hälften eftersom han inte vill riskera att behöva prata med mig. Ska yngsta inte få nåt då? Eller sks vi skaffa ett fjärde barn så att vi kan köpa varsin dyr grej så att pappan slipper ha med mig att göra?