Det viktigaste är ju egentligen inte att dela på grejor utan att han inte går med på att prata med mig utan använder barnen för det, och att det gått så långt att barnen tagit på sig ansvaret för att försöka få samarbetet med honom att fungera.
Men är inte det här teoretiserandet och problematiserandet som du håller på med något som rimligen måste bottna i något annat än vad en tredje son ska få eller inte få när han så småningom växer upp 
Alltså han kanske får dubbelt så mycket då… en dyr kapitalvara från er var. Är det eventuella framtida scenariot verkligen något att gräva ner sig och fastna i nu?
Du vill absolut åstadkomma ett gott samarbete mellan er två vuxna, men kanske måste du pausa sådant som indirekt blir tvingande genom att barnen lovas det ena och det andra. Se tiden an, saker lägger sig för de flesta. Men det känns ju som att tidsrymden för det bara ökar om det här malandet om alla inköp och stallplatser och allt möjligt ska fortsätta.
Måste dottern nu få den där hästen i nuet, så köp den då själv och hyr stallplatsen och alla andra tusen saker som följer med en häst och låt honom köpa motorprylarna till sonen… verkar det inte ganska långsökt att göra ett problem i nuet om att pappan som verkar vara intresserad av motorprylar, eventuellt i framtiden kanske låter sin andra son stå utan allt sådant när den tiden väl kommer?!
Så tänker jag iaf 
2 gillningar
Rör det sig om exakt alla frågor? Eller är det den här hästfrågan som lett in henne i budbärarrollen, av rädsla för att riskera att bli utan häst
Glöm hästar och cross… Det är exempel och alla hakar upp sig på dem och ger mig skulden igen😂 Tänk pennor och block istället.
Idag skulle de åka på båtsemester och han ber sonen att ringa till mig och be mig plocka ihop barnens badkläder och sedan åka med kläderna till ett ställe så möts vi där och jag lämnar dem där, till sonen såklart för pappan vill ju inte veta av mig🤷♀️.
Nu hackar ni väl på mig igen att jag gjorde det 
Men om du slänger ut en fråga och vill ha synpunkter så blir det ju inte till mycket hjälp om alla håller med, problemet behöver väl belysas från olika håll annars hade det ju bara vart för dig att köra på din linje och därmed cementerat ert dysfunktionella icke-existerande samarbete.
Tycker nog att även du måste sluta med att använda dina barn som medlare, för det är ju det du gör när ni har hamnat här.
Så kan tänka mig att om du lägger ner att försöka få kontakt eller svar av pappan så kommer det till slut att lugna sig, som det är nu så eldar du nog på hans beslut varje gång du vill ha ett svar av honom.
1 gillning
Det låter som en riktig soppa att ni inte kan prata med varandra och jag förstår att det är frustrerande, men det kanske får vara så ett tag.
Jag tycker du ska tänka ”Jag har tre barn och jag lägger ungefär lika mycket pengar på alla tre (över tid).” Har du råd att lägga motsvarande en häst plus omkostnader på vart och ett av barnen så kan du såklart göra det, men annars skulle jag avstå. Låt barnens pappa sköta sina inköp och ta ansvar för dem, så sköter du dina. Det kommer förmodligen innebära att barnen inte kan få lika dyra saker men de slipper medla mellan er och ni slipper förhålla er till varandra.
2 gillningar
Ta av offerkoftan och se situationen som den är, ert samarbete funkar inte alls så varför propsa på att krångla till det med gemensamma inköp/beslut?
Din man har säkerligen sina sidor men du gör ju inte direkt livet enklare för er med problematisering av eventuella händelser i framtiden….
Ni måste båda ta ert vuxenansvar och få det basala samarbetet att fungera. Sluta tvinga fram gemensamma beslut. Ofta förespråkas här nollkontakt och det är kanske det din exman vill ha?
Om du inte vill att dina barn ska medla, lär dem säga ifrån. Samtidigt blir ditt exempel ang sonens badkläder inte så talande, för det var ju barnen som behövde badkläder och inget som pappan ”måste ta mellan er vuxna”. Välj dina strider.
Rekommenderar verkligen att blanda in tredjepart så att ni kan komma överens om hur er kontakt ska se ut. Men säkra det nödvändiga först, dvs skippa häst, stallplats och EPA nu.
Gör inte ert samarbete mer krångligt utan följ detta råd. Då slipper du slösa energi och frustration på din exman. Följer du detta så kan du förmodligen minimera kontakten och slippa konflikter, det är väl en lösning?
Jag ser själv inga som helst likheter mellan gemensam vårdnad av barn och gemensam vårdnad av häst. Din jämförelse blir absurd. Mina barn tar jag gärna hand om men att bli påtvingad vårdnaden om ett djur skulle göra mig otroligt irriterad.
3 gillningar
Jag har också väldigt svårt att prata ekonomi med min exmake i nuläget.
Jag har barnbidraget, och får sedan i maj också det lägsta underhållsstödet för äldste sonen då han bor mest hos mig. Men jag står då också för alla utgifter för barnen, kläder, skor, cyklar, mobiler, försäkringar, aktiviteter. Presenter och julklappar köper vi var och en.
Det har varit väldigt infekterat att be om något, samarbeta om något, inte minst ekonomin. Jag har gjort ett par försök att prata om utgift för barnen, m har då blivit hänvisad t bodelningen. Det har kommit skuldbeläggande, en gång ledde det till en märklig konversation om vår katt, och dennes vara eller icke vara, som han också blandade in barnen i ( finns med på min tråd) och sedan dess har jag inte vågat prata om ekonomin.
Det viktigaste och mest prioriterade för mig i vår separation har varit att få upp ett bra samarbete kring barnen. Det var därför jag tog kontakt med familjerätten och sedan blev vi hänvisade till familjebehandlare. Vi har gått i samtal sedan i höstas. Det är en lång process. Ekonomin är för mig en känslig fråga, och jag har inte velat att det ska störa jobbet med det andra, samarbete och kommunikation kring barnen. Så jag tänker där att jag väljer mina strider. När jag tycker vi fått upp en bra kommunikation och samarbete kring barnen, hoppas jag kunna göra ngt slags samtal om ekonomin. Men jag vill inte riskera för mycket ännu.
Söker allt begagnat el rea. Till tonårssonen har jag t ex sagt att märkeskläder just nu går bort om det inte är på rea eller begagnat. Om det är present, blir det då också färre presenter för det är dyrare, ja så tänker ju vi alla. Vid födelsedagen önskade han sig mest från hm, tidigare ville han har mycket märkeskläder. Och är nöjd med det. Så de lär sig. Min dotter och jag var på loppis, och hon hittade jättefin jacka och köpte för egna pengar.
För oss har det ännu inte varit aktuellt med dyra utgifter som häst eller EPA. Sonen pratar om moped, och jag börjar redan fundera på strategi för det. För sådant kommer. Hans bästa kompisar bor i stora fina hus vid havet, och familjerna är välbärgade, så det är lätt att jämföra sig. Men jag försöker återkommande prata om vad som egentligen är av värde. Vad som kommer in, måste vara mer än det som man lägger ut. Med yngste sonen pratar jag om att jag har en säck med mynt som ska räcka till många saker. Lägger man allt på en sak, blir det inget kvar till annat. Funderar mycket kring hur jag vill lära dem handskas med sin ekonomi. När jag och exmaken bodde ihop fanns inte plats i huvudet för sånt, men nu gör det äntligen det.
Jag förbereder mig och ställer in mig nu på att jag kanske måste stå för mycket själv, och då kan jag inte ta mig vatten över huvudet. Jag hoppas vi med familjebehandlares hjälp ska kunna få upp ett så bra samarbete som möjligt så vi kan prata om även ekonomin, men jag har redan nu ställt mig in på att jag kommer ta mer. Och då får vi leva efter det också.
Så jag kan verkligen rekommendera stöd tredje part , det hjälper till att styra upp samtalen och lägga fokus på rätt saker.
Lycka till
4 gillningar
Tack, för hela din berättelse.
Vi har först gått på familjebehansling som var fem gånger. Och en gång på familjerätten.
Hans strategi är att säga ”jag ksn inte sova på nätterna för hon smsar mig hela tiden och det är så otrevligt”.
Se där, då har du redan fått en bild om mig. Det är inte sannt det han påstår, för det ksn jag bevisa för alla mess har jag sparat. Men han ger dem den bilden av mig och gör sig till ett offer.
Jag tror det är ganska vanligt att ena terroriserar den andra med sms vid skilsmässa så säger han att jag gör det så tror alla på det.
Jag har nämnt det i denna gruppen och bara att jag skriver det så tror alla att jag verkligen håller på med överdrivet messande till honom och ber mig lägga ner allt. Så gör behandlare och familjerätten också och det är precis det mitt x vet och vill. Så jag får all skuld och sammarbetet blir bara sänre.
Familjerätten lyssnade till mitt xs påståenden om att jag terroriserar honom med mess och föreslog att vi bara ska prata med varandra på fredagar kl 13 per telefon, samma dag som överlämning av barn och den föräldern som har barnen ska ringa. Ok. Jag ringde två gånger, han ingen. Så det lade jag ner. Nu har han i ett par månader fått som han vill, tack vare familjerätten. Ingen kommunikation alls med mig.
Jag såg detta som ett konkret fall att ta upp med familjerätten. Jag behöver inte nämna att det är häst och moppe för det är lite lyx (förresten när alla här tycker att jag ska lägga ner och ta hästen så kostar det fyra fem gånger mer än moppe och epa så jag gör ju hellre tvärtom) Nåväl, men just det att han nu tydligt sagt att han inte vill dela något med mig till barnen och enda anledningen är att han då komner att behöva tala med mig. Jag tänker han har ju barnen gemensamt ihop med mig. Tänkerr han samma där? Ja, han vill inte prata med mig trots att vi har gemensamma barn. Men när barnen åker till sjukhuset, något händer med dem, vill han inte prata om det? Nej, det gör han inte. Jag får inte veta när de är sjuka eller om han åker med dem till sjukhus.
Hur ska han kunna ha gemensam vårdnad av barn om han inte klarar gemensam vårdnad av en häst?
1 gillning
Varför tänker du att det öht är rimligt att du ska lägga fram ett sk. problem för familjerätten där du samtidigt undanhåller familjerätten hela bilden?
För det är ju troligen inte många som skulle komma till samma slutsats om det är rimligt att kräva delade utgifter och delat samarbete för häst, stall, cross, epa etc. som för gympadojor, föreningsavgift, kläder, cykel etc.
Jag tycker du glider lite på det som framförs här, både dina egna exempel och den respons du får. På samma sätt var det helt uppenbart (för du gjorde det) självklart för dig att bara skriva rakt ut här i tråden att du tänker undanhålla familjerätten den verkliga anledningen till ditt sk. “problem”, som du planerar att använda emot honom som ett talande exempel på hur dåligt du tycker att allting sköts… ffa. av honom.
Men jag antar att du inte kan tro att han kommer att tiga still angående hur det här aktuella problemet faktiskt ser ut, han kommer att berätta direkt… så då undrar man ju vad anledningen är till att öht slira på den informationen in the first place?!
Skulle det kunna vara att han inte kommer att delges denna information momentant därför att du kommer att välja att berätta det enskilt till någon på familjerätten, dvs när ni inte har ett gemensamt samtal där saker kan både höras och bemötas direkt och öga mot öga i realtid och du vill påverka/färga den bild du tror de har av honom?!
Du ter dig å ena sidan väldigt medveten om vilka mål du har och hur du vill agera för att nå dem, men trots det inte alls så medveten om hur de medel du använder uppfattas av en omgivning… som här när du bara helt spontant beskriver hur du faktiskt tänker och planerar att göra i detta fallet 
1 gillning
Självklart borde din man kunna samarbeta, det vore det allra bästa, men så är det ju inte och sannolikheten är just nu låg att det ska ändras.
Men du lägger fokus på helt fel saker, speciellt om relationen och samarbetet inte fungerar gällande mer basala saker. Du skapar ytterligare konflikter och situationen blir mer och mer infekterad. Du måste backa. Om du vill att barnen ska må bra så måste du också försöka minimera era konflikter. Det har du ett ansvar för. Barnen ska inte behöva välja sida. De har rätt till sin pappa om de inte far illa där.
Masai har hittat en lösning och har en strategi. Jag tycker det verkar som en god lösning i nuläget även i ditt fall. Det tror jag är det bästa för barnens skull.
Jag tycker du drar onödiga paralleller mellan ekonomi och vårdnad och även mellan barn och häst. Om inte barnen far illa hos honom så tycker jag även du ska lägga ner att driva ”egen vårdnadsdiskussionen”. Jag uppfattar det som att ditt argument är att han inte kan samarbeta med DIG och därför ska han förlora vårdnaden om sina barn. Jag är tveksam till att detta är rätt väg och det bästa för barnen. Argumentet att ni inte kan samarbeta eller köpa häst ihop är väldigt tunt för att förlora vårdnaden om sina barn.
Fungerade överenskommelsen att ni skulle prata fredagar kl 13? Pratade ni då? Det spelar väl ingen som helst roll om det var du som ringde eller inte. Detta är ju vad ni kom överens om och om ni måste väl ändå börja med att följa de råd ni får? Om det är viktigt för dig att han ringer varannan gång så får det bli en del i en ny överenskommelse, men varför ens bry dig om ni faktiskt fick till detta samtal? Välj dina strider, se till att det basala funkar. Börja där.
Jag skulle bli väldigt arg om min man gjorde en större investering som dessutom genererar löpande kostnader/arbete och sedan kräver att jag ska stå för hälften. Sådana beslut måste tas tillsammans innan inköp, både i en existerande relation och en avslutad.
Var det inte så att du blev arg för ett hundinköp som din exman gjorde och då krävde han dig inte ens på hälften av kostnaden.
Om ni ska få ett bättre samarbete med hjälp av tredje part så börja med att följa de råd ni får. Följs de inte av din man då har du något att ta upp men stora icke nödvändiga inköp räknas inte dit. Du kan inte tvinga honom att betala något som ni inte har bestämt tillsammans innan (och som inte är för basala behov/nödvändiga).
Följ Masais exempel och fokusera på rätt saker annars kommer du framstå som onödigt konfliktsökande och till din nackdel i diskussion med tredje part.
1 gillning
Nu har jag talat med familjerätten och berättat om hästar, cross och allt. Du hugger direkt på allt du 
- han vill inte prata med mig
- han använder barnen som budbärare
- det går inte att samarbeta med honom alls mer
- barnen har själva börjat föreslå lösningar för att få pappan att börja samarbeta
Talade med Familjerätten i ca 30 minuter och hon tyckte att det lät så allvarligt att jag nog borde överväga att gå till tingsrätten och be om egen vårdnad. Det är även min skyldighet att agera om den andra inte beter sig som en vuxen. Hon var tveksam till att samarbetssamtal kommer att hjälpa nu när det gått så långt, men hon skrev att det är brådskande.
Det finns väldigt många skilsmässor som slutar med att parterna inte kan prata med varandra och samarbeta, men jag tror inte det finns några exempel på att ena parten förlorar vårdnaden av sina barn pga det. Leta gärna prejudikat på det.
Jag tror inte det är det bästa för barnen. Tror du det? Att det bästa för dina barn är att inte ni har gemensam vårdnad?
Ni måste sansa er båda två. Du vill bestämma hur din exman ska agera, det kan du inte.
Okej, jag synade och det här var svaret…
Så är du redo för det äventyret på allvar nu då?
Eller kändes det mer som en bekräftelse på att det är du som har rätt, men som du inte planerar att agera på?
1 gillning
Det är nog bäst för barnen…
Förstår du inte frågorna?
Jag frågade om du tänker gå till tingsrätten och begära enskild vårdnad?
Det tingsrätten väger in tyngst är just samarbetet vid beslut om vårdnad. Så de flesta beror på just det.
Om inte den ena vill samarbeta eller tala med den andra fungerar inte skolan, tider till tandläkaren, om något händer och barn måste till sjukhuset, posten, betygen (jag fick inte veta barnens betyg och nu har han slarvat bort dem)… osv. Tingsrätten ser allvarligt på det.
Dessutom kan flera upprepade nekanden att bidraga ekonomiskt till inköp till barnen också leda till att man blir av med vårdnaden men det väger inte lika tungt som just samarbetsproblem
Du menar att det är bäst för era barn att de bor bara hos dig och aldrig hos honom, du tar barnbidragen och han betalar underhåll…
Det kan vara så, vi har bara hört din sida av myntet… men jag är tveksam och som jag har tolkat alla de många berättelserna där det nekats, trots andra skäl än dina, så verkar det ska otroligt mycket till i dagens läge för att tilldömas enskild vårdnad.
Men det kan vara fel, du verkar ha fått helt andra signaler av familjerätten.
Många gånger öppnar en sådan process ögonen på den som inte vill samarbeta, så det behöver inte leda till det.
Samarbete väger enormt tungt. Om pappan vägrar tala med mamman, då funkar inte vardagen för barnen så bra… Man ska berätta för varandra om något hänt under veckan så att det blir kontinuitet för barnen. ”Pelle bråkade med Lisa idag så han rymde och vi…”, ”Pelle ramlade på cykeln så vi åker till vc nu”, ”Lisas pianolektion är inställd och flyttad till…”, ”Lisa har fått tandläkartid den 7:e”, ”Olle kom hem full igår, kan vi träffas…” osv. Kommunikation kring skola, sjukdomar/vård och aktiviteter måste fungera, punkt.