Det ÄR orättvist. Det är rent förbannat orättvist. När det gäller kärlek existerar ingen rättvisa i universum, utan ofta nog verkar rena kräk ha det bra mycket lättare än schyssta, empatiska personer.
I så fall är de flesta av oss här inne på forumet bedrövliga, för de flesta av oss har ju blivit behandlade så av våra ex. Hade jag själv ansett att hur mina ex betett sig gentemot mig definierar mitt värde hade jag varit over and out för länge sedan.
Och tyvärr trodde jag det ett tag, och då mådde jag fruktansvärt. Jag har också i perioder knappt ansett det värt att orka fortsätta kämpa ytterligare en dag.
Men det visade sig vara värt att kämpa en extra dag. För idag är jag övertygad om att mitt liv är bättre än båda mina ex liv. Det är en känsla jag har. Inte för att jag (till skillnad från dem?) har någon som definierar mig genom att älska mig. Utan för att jag är en trygg, empatisk person som är stark i mig själv. Och det vet jag att ingen av dem någonsin kommer att bli.
Och jag är övertygad om att du också kommer att vara vinnaren i det långa loppet. Det gäller bara att orka lite till, så har du snart gått om honom.
Nej, du är bäst! Låt dig inte dras ned, bara för att han nöjer sig med första bästa så innebär det inte det att du gör det, din tid kommer. Du vill ju välja med omsorg eller hur? Och bli vald med samma omsorg. Läka ordentligt först.
Du skriver det själv, de du pratar med säger att han inte är värd dig, läs den meningen om och om igen.
Du har förmodligen en ordentlig depression. Har du testat antidepressiv medicin? Jag tror att man måste må lite bättre för att kunna ta till sig terapi och då kan antidepressiva tabletter vara en väg dit.
Har du provat det? Du måste komma upp ur den värsta gropen för att kunna börja bygga upp dig själv. Du är bra, du ska bara lära dig se och förstå det. Bygga upp ditt självförtroende och trygghet i dig själv och hitta nyckeln till positiva tankar, inte förtränga utan ta sig igenom och komma tillbaks starkare. Lättare sagt än gjort, men ett steg i taget räcker.
Ja jag äter antidepressiva tabletter och det gör jag sedan några år eftersom relationen och livet i stort har gjort så att jag lider av panikångest och det har tabletterna verkligen hjälpt mig med.
Hahaha
Den har jag aldrig sett!
Men, en annan sak. Det är många som badar och ser olika ut på en strand, bara att ingen märker/tänker på det.
Sjlälv så blir jag rätt lätt solbränd. Även om jag har blåa ögon så sätter det ju sig rätt fort på armarna. Så första gången man har klippt gräset på våren så har ju bonnabrännan kommit.
Så, allt är inte bättre att lättare bli brun
Det är faktiskt ingen som är.
Och, om vi tänker tillbaka så har även denna dagen gått, och gårdagen. Om än med sorg i sig så finns det också glädjeämne.
Tänkte skicka med en liten tanke till dig. Om att ha vänner ändå. Att kunna ringa någon som du gjorde ger ju också bra energi, inte bara ett förhållande.
När jag var som mest nere, 2015, så tog jag en dag i taget. Varje morgon undrade jag hur jag skulle orka ända till kvällen. Och tänk små steg varje dag så kommer även du framåt.
Och låt dig sörja! Det har jag gjort i 6 år, fast på olika vis.
Det var så otroligt hett idag så jag satt i bikini hela dagen… inte säkert en vacker syn, men som min underbara bh försäljare säger- den som inte vill se dig kan ju titta åt ett annat håll.
Jag har ingen vacker kropp mera , 55 år, men … den är min. Fött 3 barn, varit tjock, magrat… hänger väl lite här o där. Men jag skäms inte. Ofta är det de som är vackra som tusan som gömmer sig…
var stolt över dig själv. Du är fin som du är. @Solis
Ville bara höra om det gått bra idag?
För nu har även denna dagen lagts till historien, och vi alla kan blicka framåt mot nya äventyr.
Under coronatiden har även jag varit mycket själv, läst böcker, ljudböcker mm.
Imorgon blir det arbete för mig, sista arbetsveckan.
Det har varit en bra dag idag. Började förmiddagen med två timmar Zumba och efter en dusch tog jag mig iväg på en kopp kaffe med en vän.
Idag har jag känt ett sorts driv, men nu är jag helt slut (fast på ett skönt vis).
Ni har alla hjälpt mig fram timme för timme och jag är så tacksam.
Har läst hela din tråd Solis och vill skicka dig all styrka! Du är värdefull och bra!
Klokt av dig att försöka göra saker som fyller dig med livslust. Våga prata om hur du mår, med de du litar på och här på forumet, det hjälper mig. Har även fått hjälp av en terapeut och det har varit bra för mig.
Efter att mitt x lämnat mig för en annan efter månader av otrohet och tre veckor senare åker min mamma in på sjukhus och vid hemkomst har hon rusat in i demenssjukdom och kan inte längre gå, då ville jag dö. Då tänkte jag som du.
Jag har umgåtts med tankarna i de mörkaste stunderna att få slut på det som gör så ont men gradvis har kraften kommit tillbaka och jag har en liten dotter som jag älskar över allt och som verkligen behöver mig.
Han ska aldrig få avgöra mitt värde. Den ultimata hämnden har jag insett är att ta all smärta efter hans svek och de sår vår relation lämnat i mig och ta hand om mig. Hitta ett sätt att läka, och lära mig själv älska mig själv mer, ta hand om mig själv för min egen skull. För jag är värd det. Han ska inte få ta min livskraft ifrån mig.
Och det är du också! Värd att älskas som du är.
Det tar tid, men dagarna och stunderna som är ok, bra och till och med riktigt fina och bra de blir fler och fler med tiden.
Kram och styrka
Idag var det en dag som har pendlat mellan ljus och mörker på bråkdelar av en sekund. Ena sekunden kände jag njutning av sommaren och nästa sekund blev allt nattsvart.
Det positiva idag har varit att jag återigen tog på mig baddräkten och åkte till stranden, men väl där hade jag inte mod att ta av mig shortsen utan satt påklädd på min filt och kollade på de andra som var där och hade sina familjeutflykter.
Jaja, det är en ny dag imorgon
Som @Frittfall skriver, du har ju gjort en skön sommarutflykt!
Vad spelar det för roll om du hade shortsen på eller inte? Allt räknas. Själv räknar jag en så enkel sommargrej som att ha gått barfota i gräset. Sånt som skapar sommarkänsla som man kan ta fram och minnas senare. Samla på dig små sköna, sinnliga sommarminnen!
Idag mötte jag en fru till ett av mitt x vänner på affären. Hon låtsades inte om mig och och jag gjorde då detsamma. Detta möte har lett till att jag mår sjukt dåligt eftersom jag har fått för mig att alla tycker jag är lika hemsk och bedrövlig som mitt x talade om för mig under vår relation. Han talade även om att alla hans kompisar tyckte jag var ett monster och vidrig människa eftersom jag inte var med och drack mig berusad varje gång vi sågs (jag dricker bara ett glas vin eller två) och att jag alltid drog ner stämningen för de andra.
Förmodligen har ju dom rätt, annars skulle det ju inte vara jag som sitter här ensam och ruttnar bort.
Jag har blivit så begränsad i vad jag vågar göra så att jag inte ska möta någon bekant till x eller x själv, så snart blir jag nog en galen kvinna som tynar bort inne i mitt hem.
Idag är en skitdag.
Japp. Håller med. Var under ett års tid väldigt avigt inställd till detta och började/avslutade behandlingar med olika preparat. Nu har jag hittat rätt och kan efter en månad säga att det helt klart lägger en stabil grund det inte går att falla lika lätt igenom. Slipper gropen helt enkelt, vilket innebär fler minuters distraktion och positiva tankar om dagen. Ge SSRI en chans!!
Jag valde namnet här “skildkille” för att jag kände mig lika misslyckad i mitt äktenskap. (Har inget med att åka skidor!) Att det kändes som alla kollade ut mig i affären, känslan var som att det stod “skild och misslyckad” på ryggen.
Jag hade de tankarna, men vet ändå att de är fel. För de som du möter i affären kan ha tusen anledningar till att inte heja, eller kanske inte ens reagerar på att man är där. Det var känslor inombords som trodde mer än vad som oftast var anledningen.
Tillåt dig att ha skitdagar. De kommer finnas, och behöver du samtalshjälp så säg till där du tycker det är bra. Vc eller kyrkan.
Efter ett antal år, och lite nytt folk som flyttat in på gatan så känner jag mig ändå som mig själv igen.
Jag vet att du klarar och kan komma framåt!
Och se de små ljusglimtarna i vardagen. tex plocka en liten bukett blommor att sätta på köksbordet.
Jag har arbetat idag, och hela kvällen kommer jag vara ensam/själv och riva tapeter i köket, samtidigt som jag lyssnar på ljudbok. Så även om det skulle kännas att man är ensammast i världen så finns det fler i samma situation som dig. Du är inte ensam.
Så kan vi höras vidare på denna tråden fler dagar framöver.
Bygga upp ditt självförtroende och trygghet i dig själv och hitta nyckeln till positiva tankar, inte förtränga utan ta sig igenom och komma tillbaks starkare. Lättare sagt än gjort, men ett steg i taget räcker.
