Jag befinner mig själv i skottgluggen för denna utdaterade formulering, så jag har viss förståelse och givetvis en hel del åsikter om den.
Grundtanken till hela grejen är, som jag förstått det, ett försök att skydda den som gått hemma hela livet o skött barn o hushåll. Ofta började barnafödandet tidigt i livet, så denna avslutade sina studier o finner sig senare i livet vid en skilsmässa helt utan möjlighet att försörja sig själv, pga avsaknad av utbildning/ arbetslivserfarenhet eller något som helst yrkesmässigt nätverk.
Därför tillkom denna möjlighet att bli försörjd efter skilsmässan så att man fick tillfälle att studera eller på annat sätt öka sin egen försörjningsförmåga.
Detta tycker jag faktiskt inte är nått tokigt resonemang, hade min Morfar fått för sig att sparka ut min Mormor för att leva loppan singel på ålderns höst hade jag personligen hjälpt Mormor att driva igenom detta…
Men som folk lever sina liv idag så är ju läget ett helt annat. Vi som folk har ju blivit otroligt mer jämställda mellan könen bara de senaste 2 generationerna.
Det spelar igen roll om du är man eller kvinna, sjuk eller frisk.
Är DU vuxen så är DU ansvarig att försörja DIG SJÄLV, har DU dessutom barn så har DU även en del i ansvaret att försörja dom.
Man kan inte, som i denna historia, sitta hemma o ha “ingen inkomst” för att sen kräva att exet ska ta över ansvaret för din försörjning.
Eller kräva att exet ska ta ett betydligt större ansvar över barnens försörjning med motiveringen att DU inte klarar av att ta DIN del av det gemensamma ansvaret.
Normalt tar en vuxen ansvar för sin försörjning genom att arbeta, det är normen, det är så de allra flesta gör.
Är man av någon anledning oförmögen att sköta sin egen försörjning genom arbete, så finns i detta land ett världsunikt socialt skyddsnät. Må så vara att det ibland kan finns krångliga regler…
Lite kort om min egen situation så sitter exet hemma o tycker synd om sig själv eftersom hon tycker att hon är sjuk o inte kan arbeta… Den sjukdom hon har är inte skäl nog till långtidssjukskrivning enligt FK, vilket jag finner fullt rimligt eftersom jag själv har 2 kollegor o ett flertal andra bekanta med samma diagnos som alla arbetar heltid, o mycket mer än så i en del fall.
Nästa grej blir barnen, de tillåts jag givetvis inte ta hand om i nån större utsträckning efter separationen, nu har vi vårdnadstvist igång i tingsrätten, familjerätten är i full gång med sin vårdnadsutredning…
Jag vill ha fortsatt gemensam vårdnad o ett jämställt växelvist boende, hon vill ha ensam vårdnad o jag får träffa barnen “lite då o då” för att citera… Nu sitter hon o drar de mest löjliga historier om hur oduglig jag är som förälder i sina desperata försök… vart skon klämmer? Ni får 3 gissningar, men kommer bara behöva 1… Jag ska självklart betala underhåll, vilket hon får mycket svårare att driva igenom om jag har barnen halva tiden.
Givetvis var min kära ex fru o fiskade efter detta med att jag skulle försörja henne efter separationen, hon tjatade om det i sitt yrkande till bodelningsförättaren … trots att vi gifte oss när vi var nästan 40 o hade halva våra yrkesliv bakom oss, hon hade inte ens varit hemma mer än 1,5år o dessutom är det ju ingen annan än hon som tycker att hon är för sjuk för att jobba.
Det är anledningen till att jag tycker som jag tycker ang detta, jag avskyr samtliga regler som är så ogenomtänkta att de kan missbrukas av hänsynslösa…