Ja, så menade iaf inte jag…
Det er bare å innse, kjære deg, at dersom man selv ikke er rammet av sykdom som nedsetter arbeidsevnen så kan man ikke forstå, dessverre. Jeg har vært sykemeldt i over 2 år, er nå tilbake i full jobb. Jeg mener at barna er felles ansvar, alltid. Ferdig prata.
Suck.
Vet inte i vilken ände jag ska börja.
Jag vet iaf säkert att den som betalar räntorna ska göra helaavdraget, den som gör avdragför kostnader den inte har begår skattefusk. Tipsa skattemyndigheten.
Det tar rätt jävla lång tid innan man blir hemlös pga obetalda lån. Särskilt nu för tiden då det ligger så många mål i kö vid tingsrätterna. Sluta betala. Din man kommer att betala…
2 gillningar
Nu känner jag att det blivit väldigt personligt och att du börjar ta illa vid dig. Det var aldrig min mening, jag levde i tron att vi diskuterade fiktiva karaktärer. Mina åsikter i ämnet är vad dom är oavsett dock.
Men jag besvarar ditt senaste inlägg.
Du har som hälftenägare av en fastighet juridiska möjligheter att driva igenom en försäljning även om andra parten inte vill.
Att ha sån belåningsgrad att den lilla nedgång som varit på marknaden senaste tiden gör att du måste sälja med förlust är inget annat än oansvarigt om jag får säga min mening.
Dessutom spelar det ingen roll hur marknaden ser ut, ni måste ju sälja oavsett. Eller kan ni tänka er att samäga en fastighet även efter äktenskapet?
Du tar också upp att ditt ex inte betalar amortering eller ränta. Räntan går ju tveklöst under kategorin driftskostnader, så om han inte bor där så är det väl inte rimligt att han bidrar till den?
Jag förstår att du sitter i en riktigt knepig sits, men sluta försöka lägga över ansvaret för din försörjning på ditt ex. Du kan inte sitta o ha “ingen inkomst” o förvänta dig att du ska få livet att fungera, jag är ledsen, verkligheten fungerar inte så.
2 gillningar
Är man skild så har ju inte exmaken något försörjningsansvar för sin exfru längre. Tyvärr är det så verkligheten ser ut. Det är ju väldigt ledsamt när det efter en skilsmässa blir så snedfördelat att den ena lever på existensminimum medan den andra har gott om pengar men det finns nog inte så mycket man kan göra år det mer än att försöka hitta vägar att kunna försörja sej själv.
3 gillningar
Jag har gått rätt hårt mot dina resonemang i denna tråd… o jag menar inte ens lite det du skriver.
Ni har givetvis båda ansvar för barnen o deras försörjning, men det du strävar efter är ju att ditt ex även ska ta din del av det ekonomiska ansvaret för barnen. O utöver det även ta ansvar för din försörjning.
Ditt ex har, iaf i juridisk mening, tagit sitt ansvar för barnen försörjning genom att betala 3x1572kr/månad. Att du sen inte lyckas hålla upp den andra änden är ju, förlåt mitt uttryck, dina problem o ingen annans.
Är du oförmögen att försörja dig själv o dina barn så måste du på något sätt få hjälp med det, men inte ifrån ditt ex.
2 gillningar
Instämmer till fullo
Jag undrar hur länge man tycker att man har rätt att bli försörjd, finns det någon bortre gräns? Tills barnen är vuxna, men de har ju ett eget underhåll? Tills man blir frisk alt om man aldrig återfår sin arbetsförmåga?
Jag tjänade mer än mitt ex, aldrig i min värld att jag skulle försörja honom.
Ska man straffas för att man tjänar mer, för mig är resonemanget helt absurt!
3 gillningar
Det gör jag inte. Den möjlighet till extra underhåll som finns i lagen, gäller en kort tid direkt efter skilsmässan. För att den “fattiga” ska få en chans att komma på fötter.
Jag diskuterade den möjligheten med familjerätten då, men de påpekade att det skulle innebära advokatkostnader och långa utfrågningar av mina barn. Det ville jag inte utsätta dem för, så jag avstod från mina rättigheter.
Min poäng i den här tråden är egentligen bara att det inte är något fel med att man förlänger den äktenskapliga försörjningsplikten ett år efter skilsmässan - i enstaka fall. Det är ju inte direkt något vanligt scenario det här. Det handlar inte om giriga lata kvinnor som försöker sko sig på sina ex-män. Det handlar om kvinnor som tagit ett steg tillbaka för mannens och familjens skull och sedan haft otur och en väldigt onormal man.
Ja, det finns en bortre gräns på ca ett år.
1 gillning
Nej, det gör han inte. Det som händer när jag håller på mina rättigheter, är att han ringer soc och gör en orosanmälan. Sedan blir jag kallad till deras kontor och får förklara varför jag tar dottern till doktorn när hon är sjuk, eller varför hon väger X kg i stället för Y kg.
Jag glömde den bästa: varför jag inte rengör hennes hårborste varje kväll, så hon slipper göra det själv. Hon är nu 15 år.
Nu svarar jag inte på temat om försörjningen utan om din mening att ”kvinnan står tillbaka för mannen”.
Att kvinnan får sämre ekonomiska möjligheter är bara ena sidan. Den andra sidan är att mannen inte får ta sin bit av föräldraskapet och frågar du mig är den personens förlust tveklöst större.
Det förekommer tyvärr lika ofta att kvinnor inte släpper hälften av föräldraledigheten och lyckas med detta pga kvarvarande ålderdomliga synsätt i samhället. Jag hade otroligt gärna varit hemma hela föräldraledigheten med mina barn men jag skulle aldrig haft mage att undanhålla min fd make den. Jag skulle ha älskat att få vara hemma längre, jobba deltid, vara huvudföräldern i mina barns liv.
Självklart finns det många olika orsaker till att två personer i ett äktenskap väljer att fördela ansvar för barn /ekonomi på olika sätt, jag vänder mig bara mot den förenklade bilden att kvinnan är ett offer i dessa sammanhang. Så var det kanske förut men i den generation som har barn nu finns ingen anledning.
5 gillningar
Det är inte jordens undergång att bli soc-annäld. Särskilt inte för sådana petitesser.
Han har sannnolikt mer att förlora än du på en betalningsanmärkning, han kommer att betala.
1 gillning
Jag är förbluffad över åsikterna här! Hur KAN det vara okej att man först sätter barn till världen och sen tröttnar på att vara förälder, drar iväg och lever singelliv och lämnar barnen med den andra föräldern???
En förälder som, av vilket skäl det än må vara, inte fixar att försörja sig själv.
Låt oss för guds skull hoppas att inte även den andra föräldern tröttnar så att de stackars barnen blir helt föräldralösa…
Och sen är det den föräldern som faktiskt TAR HAND om sina barn som ska skämmas…
Helt galet…
10 gillningar
Jag befinner mig själv i skottgluggen för denna utdaterade formulering, så jag har viss förståelse och givetvis en hel del åsikter om den.
Grundtanken till hela grejen är, som jag förstått det, ett försök att skydda den som gått hemma hela livet o skött barn o hushåll. Ofta började barnafödandet tidigt i livet, så denna avslutade sina studier o finner sig senare i livet vid en skilsmässa helt utan möjlighet att försörja sig själv, pga avsaknad av utbildning/ arbetslivserfarenhet eller något som helst yrkesmässigt nätverk.
Därför tillkom denna möjlighet att bli försörjd efter skilsmässan så att man fick tillfälle att studera eller på annat sätt öka sin egen försörjningsförmåga.
Detta tycker jag faktiskt inte är nått tokigt resonemang, hade min Morfar fått för sig att sparka ut min Mormor för att leva loppan singel på ålderns höst hade jag personligen hjälpt Mormor att driva igenom detta…
Men som folk lever sina liv idag så är ju läget ett helt annat. Vi som folk har ju blivit otroligt mer jämställda mellan könen bara de senaste 2 generationerna.
Det spelar igen roll om du är man eller kvinna, sjuk eller frisk.
Är DU vuxen så är DU ansvarig att försörja DIG SJÄLV, har DU dessutom barn så har DU även en del i ansvaret att försörja dom.
Man kan inte, som i denna historia, sitta hemma o ha “ingen inkomst” för att sen kräva att exet ska ta över ansvaret för din försörjning.
Eller kräva att exet ska ta ett betydligt större ansvar över barnens försörjning med motiveringen att DU inte klarar av att ta DIN del av det gemensamma ansvaret.
Normalt tar en vuxen ansvar för sin försörjning genom att arbeta, det är normen, det är så de allra flesta gör.
Är man av någon anledning oförmögen att sköta sin egen försörjning genom arbete, så finns i detta land ett världsunikt socialt skyddsnät. Må så vara att det ibland kan finns krångliga regler…
Lite kort om min egen situation så sitter exet hemma o tycker synd om sig själv eftersom hon tycker att hon är sjuk o inte kan arbeta… Den sjukdom hon har är inte skäl nog till långtidssjukskrivning enligt FK, vilket jag finner fullt rimligt eftersom jag själv har 2 kollegor o ett flertal andra bekanta med samma diagnos som alla arbetar heltid, o mycket mer än så i en del fall.
Nästa grej blir barnen, de tillåts jag givetvis inte ta hand om i nån större utsträckning efter separationen, nu har vi vårdnadstvist igång i tingsrätten, familjerätten är i full gång med sin vårdnadsutredning…
Jag vill ha fortsatt gemensam vårdnad o ett jämställt växelvist boende, hon vill ha ensam vårdnad o jag får träffa barnen “lite då o då” för att citera… Nu sitter hon o drar de mest löjliga historier om hur oduglig jag är som förälder i sina desperata försök… vart skon klämmer? Ni får 3 gissningar, men kommer bara behöva 1… Jag ska självklart betala underhåll, vilket hon får mycket svårare att driva igenom om jag har barnen halva tiden.
Givetvis var min kära ex fru o fiskade efter detta med att jag skulle försörja henne efter separationen, hon tjatade om det i sitt yrkande till bodelningsförättaren … trots att vi gifte oss när vi var nästan 40 o hade halva våra yrkesliv bakom oss, hon hade inte ens varit hemma mer än 1,5år o dessutom är det ju ingen annan än hon som tycker att hon är för sjuk för att jobba.
Det är anledningen till att jag tycker som jag tycker ang detta, jag avskyr samtliga regler som är så ogenomtänkta att de kan missbrukas av hänsynslösa…
3 gillningar
Det är ju inte riktigt så det fungerar egentligen. Enligt lagen, så har makarna en försörjningsplikt mot varandra. Han ska göra vad han kan för att se till att hon har boende, kläder och mat. Hon ska göra samma sak gentemot honom. Det betyder inte att båda måste tjäna lika mycket pengar, utan det betyder att de får komma överens om hur de ska fördela ansvaret mellan varandra. De har ju även ansvar gentemot barnen. Lagen vi talar om här, innebär inget mer dramatiskt än att man förlänger försörjningsplikten till ett år efter skilsmässan.
Många gör så att de arbetar heltid båda två och lägger en del av pengarna på att någon annan tar hand om barnen. Andra tar hand om barnen själva och sparar in de pengarna, vilket också gör att de inte behöver få i hop lika mycket i inkomst.
I Norrbotten är det vanligt att mannen jobbar borta under veckorna. Det kan vara i Stockholm, åt LKAB i Kiruna eller i Norge t ex. Kvar hemma finns kvinnan och barnen. Hon lever som ensamstående förälder utan att vara det. Har ekonomi som vilket par som helst, men står ensam i allt praktiskt som ska göras. Allting med barnen, städning, disk, tvätt, snöskottning, gräsklippning, tvätta bilen och sköta den, handla mm. Många familjer väljer då att öka livskvalitén genom att kvinnan går ned i arbetstid. Kanske t o m är hemma på heltid under några år. Det är ett svårt val. Å ena sidan tänka på ekonomisk trygghet och pension - å andra sidan alltid vara trött, stressad och utarbetad. Vad är viktigast? Ekonomisk trygghet eller att ha en god hälsa och glada barn? Det kan också kännas som det enda sättet att hålla i hop äktenskapet. Att göra det när ena parten jobbar borta, det är inte lätt.
Så länge man lever tillsammans i ett förhållande så kan man givetvis gemensamt välja fritt hur man fördelar de olika ansvarsområdena inom familjen.
Det jag svamlade om som du citerade gäller givetvis efter att man separerat.
Bara för att dealen varit så när parterna levde tillsammans som familj, ger inte ena parten rätt att kräva att den dealen ska rulla på efter…
Det är en sak hur man frivilligt går med på att fördela ansvarsområden inom familjen, men en helt annan att tvingas ta fullt ansvar för någonting mot sin vilja efter separationen.
Skulle du resonera lika om du byter ut den sjuka kvinnan i historien mot en alkoholiserad man? Han tycker synd om sig själv, folk säger åt honom att hålla sig nykter o jobba istället för att umgås med polarna o dricka punkisar.
Ska han då ha samma rätt att kräva att kvinnan som nu tröttnat på honom o sparkat ut honom ska försörja honom ytterligare en tid?
2 gillningar
Slettet