Jag får panik. Jag kan inte andas. Vi hade bestämt att vänta ett år med att introducera en ny partner i vår dotters liv. Nu vill han bryta vår överenskommelse att vänta ett år och introducera kvinnan han bedrog mig med i vårt barns liv. Jag får panik. Jag kan inte andas. Jag vill aldrig träffa henne. Jag tycker sååå illa om henne utan att ens ha träffat henne.
Jag har först nu verkligen kunnat börja känna mark under fötterna igen, känna mig starkare igen. Så. Pang. Nästa käftsmäll. Ok. Det här låter hårt men jag hatar honom. Jag hatar honom för allt han gjort och för att han fått mig känna mig så utbytbar och värdelös.
Jag vill bara ha mitt barn hos mig.
Jag vill bara ringa och skrika åt honom. Jävla idiot. Jag känner mig så ledsen. Dessutom ligger jag hemma och är sjuk vilket gör att jag känner mig ännu ynkligare. Varför kunde han inte bara hålla sig till det vi bestämt. Varför ska det gå så fort. Varför Måste han få introducera henne för dom har så svårt att ses. Jaha. Det skiter väl jag i. Det är inte mitt problem. Jag kan inte fatta.
Ja jag vet inte för att era överenskommelser inte betyder något för honom längre?
Det är viktigare att de kan umgås så klart och leka familj.
Mitt ex väntade hela tre månader innan han introducerade den nya. Då den nya och hans äldsta dotter heter likadant och han inte berättat vad den nya heter så trodde barnen att det var deras syster som skulle vara där. Smidig som få.
Jag sa det inte direkt till barnen utan frågade om de visste vilken A som skulle vara där. Detta efter frågat exet flera gånger om barnen visst vem de skulle träffat och han inte svarade.
Ja, uppenbarligen. Fy. Det gör så ont bara.
Jag förstår inte hur jag någonsin ska orka träffa henne.
Tre månader? Fy. Här har det i alla fall gått över ett halvår.
Tanken på att hon ska vara involverad i mitt barns liv. Nej.
Och allt hans prat om att vara min vän. Bara BS! Han vill bara ”ordna” för sig själv.
Hur kan kan ha ödslat nästan tio är av mitt liv på denna människa.
Vet inte vad som gör mig mest ledsen, det faktum att jag ödslat värdefull tid på denna respektlösa människa eller att jag måste stå ut att ha kvinnan han bedrog mig med i mitt liv.
Jag förstår dina känslor inför den nya. Väldigt trist att inte ditt X kan stå för de överenskommelser ni gjort.
Tyvärr är det inget du kan göra något åt nu. Hoppas att det är en vettig människa när det gäller barnen. Det viktigaste är att stötta barnen.
Ja. Så är det förstås. Hon har en dotter som mitt ex nu tycker ska bli vänner. Jag kommer väl landa i det efter hand. För att jag måste.
Jag hoppas också hon är vettig, allt annat vore extremt jobbigt…
Du behöver inte träffa henne. Det är exet du måste ha kontakt med. Han får hämta och lämna dottern. Precis som på dagis. Du lämnar inte i från dig dottern till vem som helst, utan han får komma själv.
Samma här, exet intrudocerade en ny för barnen efter typ 2 månader. Detta var samma person som han var “kompis” med innan vi separerade och “blev tillsammans” med typ dagen efter vi tog belutet. Barnen träffade henne även tidigare men då presenterade han henne som en kompis. Ja jag vet inte varför de måste ha så bråttom. Jag vill inte heller träffa henne, får panik av bara tanken. Exet vill att jag ska tycka det är helt naturligt att jag träffar henne, ja kanske på sikt men det har för 17 bara gått drygt 4 månader sedan vi beslutade om separation och bara bott i sär i 2½ månad typ.
Exet ville att jag skulle möta upp honom och sonen i stan förra helgen, jag visste att den nya hade varit med dom i stan. Jag vägrade möta upp då jag fick panik av tanken att hon helt plötsligt skulle dyka upp, detta ledde till att exet blev arg på mig…
Enl exet kommer våra barn bra överrens med hennes barn, det är ju bra, men tvinga inte mig att träffa henne innan jag är redo.
Å! Så jobbigt!! Efter två månader, det är ju inte klokt. Här har det gått nio månader och jag får panik. Kan inte föreställa mig vad du då måste känna! Vi hade nämligen kommit överens om att inte introducera någon i vår dotters liv det första året. Men han kunde inte vänta tyckte han, han hade ju väntat och tagit sååå mycket hänsyn till mig, så nu var det dags.
Nej jag får panik av bara tanken på att träffa henne! Ska jag börja höra hennes namn här hemma nu. Vad min dotter gjort med S och pappa, nej, fy! Har gått igenom så mycket det här året. Är helt slut av allt.
Och hans beslut bara fortsätter att kosta. Vare sig jag vill eller inte. Jag önskar verkligen jag inte brydde mig, inte kände mig så sårad, så lättutbytt. Men det gör jag. Och det gör så himla ont.
Hur kunde ditt x bli arg på dig för att du inte orkade riskera att träffa hans nya? Är det verkligen så svårt att förstå hur jobbigt det känns…
uppenbarligen är det det för vissa. De kanske inte klarar att på botten se eller förstå hur illa de gjort. Genom att ta in hur ledsen och stressad man blir blir de ju tvungna att se att de gjort riktigt illa…
jag tappade det på mitt x idag. Ringde och skrek åt honom.
Satt just hos terapeuten igår och var så stolt över att jag orkade ha en ok kommunikationston nu gentemot honom. Att jag börjat hitta ett sätt. Så släpper han detta besked dagen efter och allt bara rämnar igen. Nu vill han enligt utsago ”inte bråka” och vill jag ska ringa. Men det tänker jag inte. Jag vill inte. Jag orkar verkligen inte.
Jag har också tappat det på exet ett par ggr, pga han intrudocerade en ny för snabbt och inte lät barnen vänja sig vid den nya situationen. Han säger precis som din att han och hans nya tagit sååå mycket hänsyn till mina känslor att nu får jag skärpa mig och gå vidare…Blir så arg på honom att han ska ha så bråttom. Jag önskar också att jag inte brydde mig om detta, jag vill ju inte ha tillbaka mitt ex för allt i världen.
Min son pratar om den nya ibland, han verkar tycka om henne vilket gör så ont. Ibland känner jag det som att det är exet och hans nya emot mig, att de tycker jag är löjlig för att jag inte bara kan släpp allt och gå vidare för barnens skull.
Jag orkar inte ha en normal kommuntikation in person med mitt ex i nuläget, via sms går det ok.
Inte för att det är någon tröst utan rent realistiskt. Vet inte hur längesen det var ni gick i sär men antar att det är nyligen. I det långa loppet kommer tiden de varit tillsammans inte spela någon roll utan förr eller senare hade hon blivit introducerad i dina barns liv. I det långa loppet kommer det som spelar någon roll vara att ditt ex betett sig som en idiot genom att inte vänta och gå bakom ryggen du kommer ha lättare att gå vidare för du kommer inte ha någon respekt för honom längre. Förstår att det gör ont men du kommer resa dig igen och vara vinnaren i hederligt bettende.
Tack för svar! 
En natts sömn gav mig lite perspektiv. Jag vill inte ha honom som vän i mitt liv, han har inte förtjänat det och har med sitt agerande förstört tillit. Jag har vänner och han är inte en av dem. Jag har meddelat honom att han kan göra vad han vill med att introducera så länge han tar ansvar för vårt barn och inte gör några konstigheter. Och så länge jag slipper träffa henne. Jag ser det som en stor brist på omdöme och empati att agera som mitt x och hans nya, som är samma kvinna han bedrog mig med gjorde, och det gör att mitt förtroende för framförallt honom, men även henne är rätt mycket på botten.
Ja, hej betedde sig som skit mot mig och det kommer i slutändan göra mig mer övertygad om att jag absolut inte vill ha en relation med någon som behandlar mig så och att jag klarar mig bättre utan honom.
Jaha. Nu är jag på botten igen. Vi har haft så mycket kontakt senaste två dagarna och jag fixar det inte. Han skriver och säger så mycket konstigt. Och jag tappar mig själv. Åker ned i avgrunden. Jag vill inte vara där igen, jag har ju precis kravlat mig upp.
När slutar det göra såhär ont. När slutar jag bli så påverkad. Vi har sagt distans nu. Och jag hoppas han håller det. Och jag får sitta på händerna nu för att inte fortsätta skriva. Försöka få honom förstå hur ont han gjort mig. För det förstår han uppenbart inte. Han anser att det är en del av livet. Att det är sådant som händer. Att relationer rasar. Det är klart. Men betyder det han svär sig fri från skuld.
En sådan här svacka var längesen.
Det känns som hjärtat går itu återigen.
Han förstår inte och det kommer inte att hjälpa att du skriver och försöker förklara. Det kommer bara ge honom anledningar att tycka att han gjorde rätt. Det låter hemskt men han vill säkert bli stärkt i sitt val och för varje gång du är arg eller anklagande kan han ”skylla” på dig. Du kanske inte ens är arg eller anklagande men han kommer ändå att ta det så.
Det som hjälper är, precis som du säger, distans. Många här på forumet vittnar om samma sak - man bryts ned av ständig kontakt.
Jag känner så starkt med dig, det är en hemsk plats att vara på. Men det blir bättre, man tror inte det men det blir det. Det går sakta men det blir bättre.
Tack för svar! Jo, precis så blev det. Jag klarade inte av att hålla masken och fick otroligt elakt och ilsket sms av honom med anklagelser om att jag måste gå vidare och att separationer händer alla i livet och jag inte ska tro att jag är någon bättre människa för att jag inte var den som ljög och bedrog. Och om jag tror att jag inte har någon del i det som hände så ska jag minsann titta ordentligt på mig själv istället för att anklaga honom…
Sen fick jag av en vän veta att hans nya är sjutton år yngre än honom. (Jag frågade vem hon var för det kändes lika bra att riva av plåstret). Han inbillar sig att hon inte vill ha fler barn eller flytta ihop. För han ska leva sådär härligt utan krav i en öppen relation.
Jag har blivit så påverkad och ledsen av det här i veckan så jag känt mig helt utmattad. Gråtit varje dag och haft ångest.
Men igår förklarade jag tydligt att jag bara vill ha kontakt via Mail eller sms och i absolut sista hand telefon. Att vi håller oss i så stor mån vi kan till hämtningar och lämningar i veckan så vi inte behöver ses.
Varför måste det våra en sådan klyscha. Lämnad för en yngre kollega.
Nu får jag bara stå ut med att höra hennes namn här hemma för så kommer det onekligen bli.
En klassiker 
Mannen (som jag kände) som var otrogen med min fru och ljög för sin fru, tyckte att jag inte skulle sätta mig på några höga hästar moraliskt 
Inget att ta på allvar - säger sig självt.
Ja, vad säger man…
Ska försöka ruska av mig när det kommer liknande nästa gång. Man kan ju alltid hoppas det inte blir någon nästa gång men eftersom vi har barn ihop och behöver ha kontakt livet igenom (
) så lär det ju blossa upp saker då och då. Jag tänker att det kommer göra mindre och mindre ont med tiden och att det blir färre och färre tillfällen i takt att man kommer vidare gradvis… det har ju varit svårare nu under Corona också… längtar efter att man kan träffa lite nya människor, både dejta men också bara få hänga lite oftare med sina vänner…
Det han reagerade starkast på var att jag skrev att han inte är min vän, och att jag inte har någon vän som jag umgås med som skulle behandla mig som skräp… vilket ju är lika sant oavsett om han blir arg över det eller inte.
Inget kontroversiellt med att inte se sitt x som vän. Precis som du säger, skulle man behålla en vän som ljugit och bedragit? Svaret är nej så klart.
Åh herregud, allt det med att gå vidare och sluta att anklaga, jag har blivit så galen på det, varför måste de hålla på så? Jag och exet var hos en terapeut och pratade om bl a detta med att exet redan har en ny och hur involverad jag behöver vara med henne. Terapeuten förklarade det väldigt bra. Exets privatliv är inget jag ska behöva höra om eller ta del av, jag ska inte behöva träffa hans nya om jag inte vill. Han ska lära sig att skilja på sitt och mitt privatliv, exet ska inte ens nämna hennes namn inför mig. Jag har inget med henne att göra och det ska exet acceptera. Om jag o exet behöver göra något med barnen så var terapeuten tydlig med att den nya inte är välkommen under några omständigheter. Å andra sidan måste jag acceptera att exet verkligen gått vidare men de betyder inte att jag måste ta del av det.
Jag tyckte det kändes så bra när hon sa det. Jag känner något mindre ångest nu men ändå ett obehag över att någongång se henne.
Jag har också skrivit till exet i ren ilska ibland och sedan ångrat mig då det bara gjort saker värre. Efter samtalet med terapeuten så fick hon mig att lova att inte skriva fler sms i frustration, ja inte skriva över huvudtaget om det inte gällde barnen. Men är svårt att inte göra det ibland…Jag vet…Men jag har faktiskt hållt det jag lovade hos teraputen, vilket jag är stolt över.
Det låter som en klok och bra terapeut! Ska anamma detta i relation till mitt x.
Ja, du och terapeuten har helt rätt förstås att minsta kontakt möjligt är det bästa. Man måste liksom växa in i något form av mindset där det inte spelar någon roll vad ens x tycker om en själv och de val man gör. Jag hoppas verkligen jag klarar av att hålla mig till enbart konversation kring barnen och så lite kontakt som möjligt. Klart du ska vara stolt att du orkar hålla dig ifrån kontakt även om du ibland velat respondera i ren ilska eller affekt! Det är en sann bedrift 