Ja, det finns liksom ingen återvändo nu. Nej vår gemensamma son vet inget än, vi ska berätta efter semestern i början än augusti när vi också ska planera vidare. Våra andra äldre barn (vi har 2 var sen tidigare) kommer vi prata med snart. Jag kände mig stark idag men nu sitter jag hemma och känner sorgen krypa in i kroppen… Hon är hos sin mamma som bor 3 min gångavstånd från oss med vår son. Första gången sen detta hände att jag inte vill/ska också vara med. Inte att att min f.d svärmor är fientlig, tvärtom men nu ska jag distansiera mig från allt och alla son har med min fru att göra.
Hur har du det? När är semestern med barnen planerad?
Jag har det jättetufft. Ska försöka få lite ordning på nya huset och få allt att funka någorlunda. Fick sängarna till barnens rum förra veckan och kan nu börja få dem lite i ordning. Fasar för semesterresan men även att avboka den då barnen verkligen ser fram emot denna. Är rädd att de tror det är ett sätt att vi blir ihop igen och det blir ju inte så. Blir ju inte precis semester för min del, den är nästnästa vecka. Saknar energin just nu för det mesta. Skulle behöva heala mig själv efter allt jag gått igenom, vet dock inte riktigt hur. Bokat samtalsstöd till nästa vecka och hoppas det kan ge något.
2 gillningar
Tänker också på min semester men som “tur” är hade vi bara planerat 3 dagar tillsammans. Nu ska jag göra det för min sons skull bara…Resten av dagarna är jag tillsammans med mina äldre barn och några dagar har jag ensam.
Nu frågade min fru om jag ändå vill sova i vår säng. Jag upprepade att jag måste distansiera mig därför blir det separata sovrum i fortsättningen. Sen nämnde jag det med lägenheten och hon tycker det är jobbigt…Förslaget är att vi ska hyra en lägenhet i andra hand och bor där växelvis från augusti men hon tycker att vi kan fortfarande fortsätta bo i huset under tiden skilsmässan går igenom. Trots att jag förklarat att jag nu MÅSTE släppa och det blir en del processen. Hur tänker hon??? Sanningen är att HON tycker det bli jobbigt att bo i lägenheten…och vara borta från barnen varannan vecka… Nej, jag är inte ute efter hämnd utan det ska vara rättvist! Hos måste också ta sin del av ansvaret, det är ju hon som lämnar!
Håll ut min vän! Jag hittade att via mitt jobbs gruppförsäkring kunde jag boka 3 tillfällen med en psykolog! Sen pratar jag med vänner varje dag och det känns bra att kunna prata ut.
Detta ska vi fixa!
1 gillning
Låter som en bra semesterplan men tanke på läget. Skönt att du har “dina” barn att vara med själv en del i sommar. Håller helt med om distanseringen, det går ju inte att skilja sig lite utan antingen eller. Om jag förstår rätt så verkar du ha gått igenom en separation tidigare, kanske du har några lärdomar på gott och ont, från den?
Jag har också bokat samtalsstöd via jobbet, det hänger mycket på vem man kommer till om personkemin funkar men jag hoppas på det bästa och att jag får lite support och pepp från detta. Behöver nog mest av allt energi just nu och att tro på att det blir bättre. Hatar att vara ensam men vara i ett dåligt förhållande är ju inget alternativ.
Sorgen tog över idag, svårt att jobba. Däremot har ångesten försvunnit och det är skönt. Imorse gick jag in i vårt sovrum och klappade min fru när hon sov. Hon är så vacker. Jag ångrade mig direkt och gick därifrån.
Jag har lust att fråga “hur kunde det bli så här” även om jag vet att nu är det ingen idé…Det blir skönt att gå på semester bort från huset och från henne men också jobbigt att komma till insikten om det som kommer hända och ingen kan stoppa…Jag har ingen ork att tänka på var nånstans jag hamnar sen när vi ska börja med det praktiska. Jag har kollat lite på andrahandspriser på lägenheter i Stockholm. Svindyrt!
Allt känns anorlunda hemma, Jag försöker undvika henne men det går inte. Hon pratar med mig nästan som ingenting har hänt/kommer att hända. Men hon är ledsen också och tycker det blir jobbigt med denna stora förändringen i våra liv.
Men jag tänker inte fråga mer. Att göra ett sista försök. Jag vet innerst inne att det är redan kört, avgjort, slut. Hennes syn på livet och det hon är ute efter har förändrats. Hon är inte samma kvinna jag träffade och jag inte den hon vill ha. Inte som en partner ialla fall.
Jag önskar att jag kunde trycka på en knapp och bara finnas i detta. Koppla bort alla känslor och minnen och gå vidare. Jag veta att jag fixar det och jag vet att det blir bra. Det är kanske också själva resan som gör det så kommer att ske så värdefullt. Mitt nya liv.
Det låter som ni har det tungt men ändå fint på något vis för ni kan tala om det hela utan att bråka för mkt och båda är ledsna för det är en stor förändring som nog båda helst velat undvika. Du gör det jättebra som är rak och ärlig, jag tror det är det enda rätta i det läget. När du orkar så fundera över var du kan tänka dig att bo på längre sikt, vad som är lämpligt med tanke på barn och skola, kompisar mm. Hyra i stockholm är ju som sagt öken, man får verkligen ingenting för pengarna. Jag som även behövde en bostad där barnen kunde vara såg ingen möjlighet att hyra något stort nog som var vettigt, utan köpa kändes som enda utvägen. Lite svettigt just nu med alla renoveringar men det är i alla fall mitt och barnen får gott om plats även om de förstårs tycker de har det bättre hos pappa som bor kvar i gamla huset.
Pratade med min fru igen ikväll. Om det som gick fel, det som är fint emellan oss och konstaterat att det vi hade är över. Hon erkände att det känns skönt att det nu har kommit ut, det som har ätit upp henne inifrån och inte vågat erkänna. Nu vet vi båda. Det gjorde ont hos mig att höra det men det var ett slags erkännande. Men det är inte lätt för henne att släppa mig heller. Vi har så mycket som är bra trots allt.
Jag tror att jag sover i vår säng bredvid henne ikväll. Får se hur det ska kännas imorgon när jag vaknar…
1 gillning
Ligger bredvid henne. Kl är 5:53. Hon sover. Hennes vackra ansikte har ett lugnt och fridfullt uttryck. Men jag känner direkt att jag måste gå. Konstigt nog, är bandet nu klippt och jag får/ska inte ta på henne även om tanken slår mig. Jag måste härifrån men jag kan inte. Inte nu. Några sekunder, några minuter till. Varför, vet jag inte. För att jag ska fånga hennes utstrålning, för att jag känna värmen från hennes kropp? Det är över och just nu känns det bara tomt. Ingen ilska, sorg eller ångest. Igår bekräftade vi det som skulle bekräftas i augusti. Ingenting kan förändras tiden är till för allt ska sjunka in.
2 gillningar
Mannen, du plågar dig själv just nu i onödan.
Din hjärna skapar bara onödiga minnen, som det kommer vara svårt för dig att släppa sedan.
Tro mig, been there done that, du skriver logiskt, du har alla rationella argument till vad som kommer att hända, men din kropp vill hålla fast vid det gamla, du behöver skapa nya rutiner, annars kommer du att gå under.
Skriv ner en lista på vad du vill i framtiden, hur vill du att ditt liv ska se ut, hur vill du göra för barnen, vilken typ av lägenhet/villa/radhus ska du bo i, hur ska du inreda den, vilken typ av träning vill du ägna dig åt, vilka relationer med din familj behöver du förädla, vilken typ av relationer med dina vänner behöver jobbas upp, vad saknar du i livet, hur ska du göra för att nå dit. Det är bara några exempel på vad du faktiskt kan göra, fokusera på det, inte henne, inte just nu, risken är annars för stor att du kommer att falla handlöst när det väl är dags.
1 gillning
Men kära lilla @Spilys det är ju bara du och en mespropp till härinne som är så fanatiskt veliga.
Jag blir förbannad på dig!
Jag har egentligen slutat skriva till dig för du vill inte framåt, men va faan?
Ligga och och dyrka sin sovande föredetta???
Hallå, vad händer eller snarare inte händer i ditt huvud?
Var har du din självkänsla, nästan att jag vill fråga heder men det ordet känns kidnappat i andra syften nuförtiden.
Jag var tvungen att läsa i din gamla tråd, för jag fick en obehaglig känsla av en dålig skiva som hakat upp sig…
Hur i helskotta(på ren svenska) kan du tycka nu för några dagar sedan att ditt x inte kommunicerat tydligt och i tid?
Hon har ju meddelat dig detta i november eller december 2017!!!
Att hon började känna sig på väg ut i vaddå? Augusti 2017?
Nästan TVÅ år!
Det är ju du som inte tagit in budskapet.
Och det har du fanimej inte ännu märker jag av din text.
Du är ju hennes husdjur, samma bindning som för missbrukarnas hundar.
Skärp dig nu för inihelvete!
Hon har haft en plan, du har vetat om den, spelat på hennes villkor och nu har hon nått sina mål.
Grattis grabben till mist 18 månader av självutplåning och ekonomiskt underhåll till en kvinna som lämnade dig i december 2017!
Som dessutom var tydlig och sa att hon gjorde det!
Nä, sluta vara en lipsill och ta tag i ditt liv!
För helvete!
5 gillningar
Herregud Spilys, du kan ikke ville deg selv så vondt! Litt lindring av smerten nå, for å virkelig få svi senere. Vi er mange som har gjort samme tabbe, og vi vet at det ikke fører til noe godt, tvert imot. Ta vare på deg selv, lytt til Skipper.
1 gillning
Hej. Jag är framåt. Eftersom du har koll att det hela började slutet av 2017 du borde också ha koll på mina senare inlägg. Skilsmässopapper är beställda och det finns ingen återvändo. Detta förändrar inte att jag fortfarande älskar min fru och sörjer vår relation. Man går ju olika faser innan man når acceptansen. Jag kände mig “svag” igår och lade mig bredvid henne och sov. Idag pratade vi om det praktiska, lägenhet, flytta, sälja hus. Det var första gången vi sov i samma säng sen en vecka tillbaka.
Gällande det ekonomiska underhåll båda jobbar och vi tjänar lika mycket hon tjänar mera nu till och med och betalar mera räkningar.
Jag läste din story och jag förstår att du hade det mycket svårare. Allt som får mig att må bättre är ok enligt mig och jag är MYCKET väl medveten att jag måste ta hand om mig.
1 gillning
Tack för dina råd. Jag än medveten att jag tog ett steg tillbaka…Men jag har redan funderat på hur jag vill att mitt nya liv utan min nuvarande fru ska se ut! Plågsamt att vara nära henne, det har jag insett. Söker lägenhet nu…
Jag går sakta men säkert mot acceptansen. Finns inget jag kan höra. Igår började min fru också inse hur tufft det kommer att blir för henne och konsekvenserna av livet hon väljer. Att hon ska vara utan barnen varannan vecka, bli tvungen att bo i en tillfällig lägenhet och att vi säljer vår fina hus. Hon blev arg på mig och plötsligt och helt oprovocerat gick hon till “atack”…Att det är minst jobbigt för henne också att det inte är bara jag som är offer osv. Det kändes lite skönt att se henne så uppförd över situationen, annars brukar hon vara samlad och sansad i diskussionerna. Nu bröt hon nästan ihop och började också gråta, något som hon inte ha gjort vid något annat tillfälle när vi pratade om vår skilsmässa.
Nu är det vapenvila till semestrarna (som vi ändå spenderar separat) och fortsättningen följer i början av augusti.
1 gillning
En klar bra dag idag! Det känns mer och mer att det finns inget jag göra och att detta som håller på att ske är oundvikligt. Hon är inne i sin dröm, hon vill vara fri för att jaga det som hon är helt övertygad om att jag inte har.
Idag så hon igen att man aldrig kan veta vad som kommet att hända i framtiden och att vi kanske blir särbo? Visste inte om jag skulle skälla ut henne eller inte men jag valde att hålla med om att vi inte vet vad framtiden erbjuder. Hon vill ha mig kvar på nåt sätt men så fungerar det inte…
Jag har börjat fundera på vårt jag vill bo. Tittar på lägenheter och försöka känna efter hur det kommer att bli att bo ensam.
2 gillningar
Jag har haft några riktigt dåliga dagar. Varit tufft att vara ensam utan barnen. Kunde inte sova i mitt rum utan gick och la mig i en av barnens rum. Låg och läste sista Harry Potter boken till det blev morgon i tröst som jag köpt till yngsta sonen. Även om alla deras prylar är kvar hos pappan då jag inte fått ta med någonting från gamla huset så kändes det ändå som en tröst att vara i hans rum. Otroligt så ensam man kan känna sig. De är tillsammans med sin pappa och hela hans släkt och har roligt. Då blir jag ännu ledsnare för mina föräldrar har gått bort nyligt och jag har bara en syster kvar. När ska den fruktansvärda ensamhetskänslan gå över? Det var jag som valde att gå men jag mådde så dåligt i vårat förhållande, kände inte att jag fick plats. Kände mig ensam och och att jag inte fick bestämma något,tyckte inte han var snäll mot mig, Trodde allt skulle bli bättre när jag flyttat men det är helt klart jag som mår sämst fortfarande, kommer det vända?
Hej! Tänk att du är värd mera! Denna mannen har behandlat dig illa och försöker han faktiskt sabotera ditt förhållande med barnen. Det ät inte schyst!
Hur reglerade ni umgänget med barnen? Har ni delad vårdnad?
Skillsmässopapperna ifyllda och ivägskickade. Vemodigt, overkligt och surealistiskt…men samtidigt detta blir en ny börja.
Jag har också börjat titta på lägenheter. Känns nästan lite spännande att bo ensam och hoppas jag behåller lugnet. Jag gråter mindre nu och börjar tänka framåt
2 gillningar
Vi hade “fest” igår kväll med musik och vin. Till o med lite dans blev det emellan de allvarliga diskussionerna om kommande lägenhetsvisningar och när och hur vi ska berätta för vår 9 årige son. Mitt i allt frågar hon om hon får ge mig en kram. Det vill jag, det känns ok. Det blev varken en vänskaplig eller en intim kram. Vi är överrens att ett försök att rädda relationen nu skulle ha misslyckats. Vi är överens att köra nu och låta framtiden visa. Hon erkänner att hon saknar min kärlek och min fina massage, att vi ligger bredvid varandra. Vi pratar om framtida planer, om våra äldre barn, lyssnar på musik. Plötsligt spelas det “vår” låt. Jag ber om lov och vi dansar tryckare. Det känns bra att dansa nära varandra och veta att detta är bara här och nu. Inget “mera” händer, efter en stund blir det sent och vi säger godnatt till varandra. Idag kände jag mig mycket bättre. Vi kör ändå utan att blicka bakåt och det blir ett nytt liv som väntar oss. Hoppet finns men det får finnas nånstans gömt. Det känns att jag ändå är stark och tappar inte focuset även om sorgen tsr över ibland. Nu måste jag ta hand om mig, se till att flytta så fort det bara går. 4 visningar imorgon. Spännande och läskigt känns det. Exakt som livet är…
2 gillningar
Åkte på utlandssemester med exet o barnen. Gick dessvärre inte så bra. Blev pressad av barn o ex att flytta ”hem”. Ville jag inte göra detta så ville inte de umgås med mig mer. Då jag redan är svag efter den tuffa brytningen så klarade jag inte hålla tillbaka alla känslor. Blev arg o ledsen, barnen vänder sig emot mig och tar parti för exet. Kan inget mer göra nu, rädd att förlora barnen för gott. Jag älskar dem såååå men jag måste gå. Exet är psykiskt elak mot mig o jobbar för att bryta ner mig helt vilket går ganska bra dessvärre. Sista natten nu, exet sover med barnen medan jag är ensam i ett annat sovrum. Får inte ens en godnattkram av barnen längre. Åker snart hem, hoppas jag klarar resan. Vill så gärna krama barnen…
1 gillning