I Wish han gillade porr för då hade jag kunnat kryddat vårt sexliv. Han är bara pryd och hämmad och alldeles för traditionell.
1 gillning
Vet du om det har hänt honom något tidigare?
Det kan ju finnas anledning till att han är som han är.
Så du vill inte såra honom genom att lämna.
Du skulle hellre förnedra, kränka och skada honom på ett djupare plan? Låter verkligen logiskt…
Dina barn kommer säkert respektera dig mer om du är otrogen mot deras pappa istället för att lämna.
Lämna först sen kan du leva hur passionerat med kollegan du vill. Men det kanske tar udden av det spännande och “förbjudna”?
4 gillningar
Ja så är det nog. Jag vill inte leva ensam.
Jag ser nog ingen annan utväg än att sakta men säkert och tyvärr på ett fult sätt ta mig ut från den här relationen. ( jag mår skit av det men andra vägar är stängda just nu)
Jag kanske kommer lämna mitt äktenskap om det är för att inleda ett förhållande med en annan man eller om det blir outhärdligt att leva i mitt äktenskap om min otrohetsaffär uppdagas.
@Trott Jag letar inte efter ett spännande liv och det är inte ett dugg spännande att ljuga, tvärtom fruktansvärt jobbigt.
Inget som har hänt honom utan han har haft en trygg uppväxt. Han är bara pryd och inte så extrovert.
1 gillning
Nja att inte vilja kyssas tror jag inte handlar om att han är pryd faktiskt, utan om nåt helt annat.
1 gillning
Syster.
Ett råd från en man som lärt sig den hårda vägen.
Ta ett jobbigt snack med din man.
Säg att du känner dig sexuellt frustrerad och antingen
a) steppar han upp och försöker lite mer
eller
b) låter han dig leva ut dina lustar på annat håll
eller
c) går ni skilda vägar.
Jag vidhåller med den åsnas jag är envishet att det är ytterst riskabelt och dumt att inleda en kärleksrelation med en kollega, i synnerhet en gift kollega. Det kan leda till oanade komplikationer både i privat- och arbetsliv.
2 gillningar
Tack @Rulle jag har tagit upp alternativ a och han steppade upp litegrann men det är som sagt långt ifrån mina önskemål ochvjag tog även upp om alternativ b men det gick han inte med på och förstår inte varför jag inte är nöjd.
Jag vågar inte med alternativ c. eftersom varken jag eller min man eller mina hemmavarande barn är redo att splittra det här livet. Kanske om några år när barnen har flyttat ut ( eller då kanske jag har en annan ursäkt att jag är för gammal)
På vilket sätt är det dåligt att det är med en kollega som jag känner mig trygg med än med en okänd man? Jag jobbar i ett internationellt företag och denna kollega behöver jag inte träffa mer än kvartalsvis och han ingår inte i min närmaste team.
Åhå.
Ni umgås alltså inte på daglig basis.
Tja, vem vet vilka känslor som kan väckas, vilka krafter som släpps lösa. Du kanske kommer att uppleva en passion så stark och känna en sådan längtan efter honom så att du slutar fungera på jobbet.
Sedan är det inte bra att gå bakom ryggen på sin partner. Jag önskar att jag hade den saken ogjord och att jag hade tagit ut skilsmässa.
Säg att vad han har att välja på är att antingen ta ut skilsmässa eller att stanna men att du tänker se till att få dina behov tillfredställda på annat håll.
1 gillning
@Rulle men om jag ger efter min lust och har en passionerad helg med honom tror du att min lust för honom lägger sig då? Kan jag koncentrera mig bättre på jobbet?
@Tailor Det är inte snällt. Jag vet!. Vidrigt! Jag vill inte vara här jag är, men tyvärr så är det så.
Tack för era råd, många bra men många mindre bra med moraliserande pekpinnar med inslag av religiös rigiditet och utan någon som helst förståelse då många här pratar som om bittra och sårade och blir provocerade.
Jag vill inte vara en otrogen fru, det har aldrig funnits i min värld och är emot hela mig och min själ och mina principer, men jag är nu i den här situationen och ingen fattar hur ont det gör.
Imorgon har jag bokat en tid hos en psykoterapeut som känner till min situation sedan tidigare och hon får hjälpa mig i att sortera mina tankar och känslor och handling.
3 gillningar
Bästa initiativet, so far 
1 gillning
Hej Anna1972
Jag ger mig in i en tråd utan att ha läst allt så kanske slår jag in öppna dörrar.
Jag förstår din frustration! Att kvinnan inte vill ha sex lika ofta som mannen, finns det mängder av historier om. Jag har själv varit en av dem. Min exman försökte men jag kunde inte släppa in honom. Jag onanerade för att få igång min sexlust. Och jag försökte vara avslappnad i sänghalmen. Men det fungerade inte med honom. Jag läste om orgasm, tittade på erotiska och ibland pornografiska filmsnuttar. Vi köpte roliga dildos och sexspel. De låg oanvända i lådan. Vi skojade om sex, men jag var nästan aldrig sugen på sex med honom. Att köpa sexiga underkläder eller skapa sexuell spänning var inget jag kunde förmå mig. Han kämpade och kämpade. Vi hade teknisk sex några gånger i månaden för att hålla igång. Jag läste om att man kunde hjälpa sen sexuella lusten på traven genom att bestämma sig för att ha sex en viss dag, en viss tid. Jag ville inte tungkyssa honom.
Och jag var livrädd för att prata med honom om min brist på attraktion. Han frågade om hur jag ville ha det. Jag svarade inte, jag visade honom inte rätt, jag vågade inte ta orden i munnen. Och det ska gudarna veta - jag är absolut inte pryd! Men varför betedde jag mig så konstigt då?
Jag tror det beror på att vardagen hade klämt sig in och greppat mig för hårt. Barnen, släkten, vännerna, huset, bilen, trädgården. Jag drev detta som om jag vore en superkraft. Känslomässigt blev jag kall och stum, i relation till mannen alltså.
En dag slogs jag omkull av en annan man. En man som jag inte inledde ett förhållande med och som jag inte var otrogen med. Men jag förstod att den jag var i mitt äktenskap behövde se ljuset och släppas fri. Jag hade fängslat mig själv. Skilsmässan har varit tuff, men följer ett mönster som många andra här vittnar om. Min man blev förkrossad och vi kämpar dagligen för att bitterheten inte ska ta över så att vi kan ha en bra relation trots separationen.
Efteråt har jag inlett ett nytt förhållande. Vi ses sällan pga jobb och barn men när vi ses - då får jag verkligen utforska min sexualitet. Jag förstår inte varför detta inte kunde ske inom äktenskapet. Det är helt obegripligt för mig. Möjligen är jag sen i utvecklingen. Det krävdes mer än ett halvt liv innan jag vågade och klarade av att leva ut den jag vill vara.
Det kanske är som så, att din man inte klarar av att leva ut sin sexualitet med dig?
5 gillningar
“Efter min första otrohetstillfålle så blev jag så rädd eftersom jag inte identifierar mig som en otrogen fru.”
Hur många gånger har du varit otrogen?
Oavsett vad du vill identifiera dig som så är du en otrogen fru. Inte nåt som bara “hände” utan väldigt planerat.
Skilj dig, ni är för olika för det som är viktigast för dig.
Lätt att slå ifrån sig att svaren är bittra, sårade och provocerade.
Hur tror du din man skulle reagera?
1 gillning
Nja, risken är snarare att du vill ha mer och att det går över styr och känslor väcks som du inte hade räknat med.
Öppnar du flodluckorna är det inte säkert att du klarar av flödet som väller fram.
Jag säger inte att du inte ska göra det men lögnerna är värst. Jag kände mig liten, rutten, en smutsig förrädare som svek mina närmaste och mig själv och det måste jag leva med.
1 gillning
Jag kom till den punkten då jag dels insåg att jag inte kunde ändra på hur min sambo var och dels ifrågasatte jag om inte livet skulle vara mer än så här. Nu var det andra faktorer som var avgörande för mig, men att skiljas åt på en så avgörande punkt som närhet är en mycket svår punkt. Det går ju inte att göra er båda nöjda samtidigt. Antingen offrar du dig eller så offrar han sig (antingen frivilligt eller ofrivilligt).
Till slut tog jag tag i min situation och separerade. Jag ångrar inte ett spår att jag gjorde det. Livet blev ofantligt mycket bättre! Närhet är verkligen fantastiskt, särskilt närhet där man är på samma nivå. Mitt x ville ha mer sex än jag, så jag vågade knappt peta på honom för att han inte skulle tolka det som en invit. Min nya sambo drar in mig i sin famn när väckarklockan har ringt och så ligger vi så, hud mot hud tills väckarklockan ringer igen och jag verkligen måste gå upp. Det betyder otroligt mycket för mig.
Livet är för kort för att kastas bort på att nöja sig när man inte är nöjd!
1 gillning
Jag funderar över detta och undrar om ni andra har haft den tanken som Tailor beskriver? För egen del tror jag INTE att jag tänker så. Det vore som att ha svårt att respektera en närstående som gör att det ibland luktar illa på toaletten eller som kräks och snorar då den är sjuk. Så tänker i alla fall jag. Möjligen kan jag gå till mig själv och fundera på om jag varit orolig för att han skulle förlora respekten för mig ifall jag gav mig hän i sängen… Men det verkar lite konstigt för till en början i ett förhållande är sex väldigt i fokus, men sen i och med att åren gick och ansvaret ökade så kanske jag ville bli en annan, en mer ordentlig, fokuserad, dedikerad karriärsperson och duktig mamma?
Intressant att resonera om i alla fall.
Men nu var det ju inte i första hand din mans beteende du ville diskutera i forumet, Anna1972, utan du vill väl mer resonera om varför du har hamnat där du är? Ursäkta att jag bredde ut mig lite åt fel håll.
3 gillningar
Ibland är det nog som @Tailor beskriver, att det är ens partner eller ens syn på denne som inte väcker lust. Och ibland är det synen på sig själv och den man är i förhållandet som hämmar det. Då kan nog det ta sig uttryck i en längtan efter något nytt. Man kan bli någon annan - lämna allt det tråkiga bakom sig, kunna leva ut det som man inte tidigare kunde, med en ny person där allt bagage inte finns. Något som även @Tailor tassar på med meningen
1 gillning
Det blir lätt så. Man vill uttrycka sin lust, samtidigt inte på ett sätt som blir fel. Skulle man göra bort sig inför någon ytlig dejt är det inte hela världen, men att riskera att ens älskade livskamrat skulle se en som ett perverst äckel är allt för farligt att ta. Men det är ju typiskt när kommunikationen är kass - man vet inte riktigt vad den andra känner, hur denne reagerar, och vad som är ok att uttrycka.
Sen blir det nog också lätt så att den som oftast får ta avvisandena blir allt mer slarvig och oengagerad i sitt närmande. Istället för förförelse och flirtande under lång tid så blir det istället lite tafatt tafsande när man lagt sig, eller en bordus fråga “sugen på att ligga?”. För man vet man troligen har avvisning att vänta, och har man inte investerat så mycket känslomässigt i förförelsen så gör det inte lika ont att bli avvisad. För så är det, att ta initiativ är att riskera avvisning. Och avvisning gör ont. Det som varierar är hur ont, och det kan man styra genom hur mycket av sig man lägger i det.
Tyvärr blir det en ond cirkel. Ju sämre närmanden, ju större risk för avvisning. Sen ligger kanske båda där en dag. Den ena längtar efter sin partner, den andra efter en ny partner som inte är så jäkla kass på det romantiska och sensuella.
1 gillning
Naturligtvis inte.
Tror att det är en grav förenkling