Otrohet och känslor

Ni som är eller har varit otrogna-
Kan ni berätta om det så att jag förstår mig själv. Jag vill förstå psykologin, den kemiska reaktionen i kroppen, passionen, drömmen, längtan till annat som man inte har. Jag vill höra om de underbara känslorna som väcks inom en och de positiva förändringarna som det ev hände i.om. otrohetsaffären. Ni får gärna berätta på vilket sätt det blev dåligt också.
Jag vill också veta hur ni löste det praktiskt? Om ni båda var/är i varsin relation? Jag vill veta hur ni klarade att ljuga? Vad gjorde lögnerna med er? Hur ljög ni? Hur mådde ni?
Jag vill inte höra några moraliserande ord om hur fel och ful handling det är att gå bakom ryggen på sin man/fru!!!

2 gillningar

Det var sannerligen inga lätta frågor du kastar ut.

Kanske vore det underlättande för andra att svara om du började med att berätta din egen bakgrund till den här sortens frågor som du ställer :thinking:

2 gillningar

Jag tänker att en gång är ingen gång.

Men om någon är notorisk otrogen så börjar jag fundera på om den personen har intimitetsproblematik eller kanske rentav är sexmissbrukare.

2 gillningar

Jag tror inte att du kan få sannasvar för de som är otrogna har en tendens att göra om historien, troligen för att stå ut med sina samveten. Mitt X påstår tex att det var dött mellan oss, att det i praktiken varit slut länge. Dessutom sägs det att minnen ändras varje gång man bearbetar dem. De otrogna (kanske inte en så homogen grupp iofs) gör nog om historiebeskrivningen rätt ordentligt för att rättfärdiga val och ev svek och lögner. Tror jag.

7 gillningar

Jag tror att man vid ett tillfälle får en möjlighet att uppleva den passion som man skulle vilja ha i sitt förhållande men av olika anledningar inte får? Har man levt med att inte bli sedd eller uppvaktad på ett passionerat sätt så blir det svårt att stå emot frestelsen om man skulle utsättas för den prövningen.

Nu har jag aldrig varit otrogen själv så jag har svårt att se komplexiteten i frågan men hur principfast man än är så kan man nog tveka på sina principer när man sätts i rätt / fel situation.

2 gillningar

Syster.
Är det någon som kan svara på dessa frågor på detta forum tror jag att jag är rätt person att göra det.
Det är en av anledningarna att jag hänger kvar här då de allra flesta tillhör de lämnades och eller bedragnas skara.

Jag kan inte förstå dig. Vi förstår inte ens alltid oss själva. Att du vill vara otrogen kan jag förstå, been there, done that, men inte varför just du funderar på det.
Du kan ha tusen och en anledningar att vilja vara otrogen.
Du kan vara missnöjd i befintligt förhållande.
Du kan söka spänning och känna det förbjudna som lockande.
Du kan känna en djurisk dragningskraft för att personen har något som triggar dig. Det kan vara emotionellt, att personen påminner om någon, det kan vara hormonellt, något som gör att personen väcker dina parningsinstinkter.
Det kan vara något som väcker dina beskyddar/ modersinstinkter.
Vad vet inte jag.

Den gamle Spock sa: “You may find that having is not as fun as having”.

Jag var missnöjd i mitt förhållande. Jag grunnade på skilsmässa för inget fungerade mellan frun och mig, inte ens det intima. Eftersom hon var min första som jag hade samlag med visste jag inte om det var fel på henne eller mig när jag inte kunde komma.

Min första otrohetsaffär inledde jag med en gift arbetskamrat. Jag hade räknat med en örfil och en anmälan. Skit samma, bara en förändring skedde. Hon ställde upp på ett - men bara ett - samlag. En snabbis i ett utrymme på jobbet. Kort och intensivt och jag blev inte mycket klokare. Sedan blev det en eller två gånger till. Jag visste inte var jag hade henne men blev överväldigad och ville ha henne fast jag visste att det inte skulle fungera. Hon stannade tack och lov hos sin man som var en vän till mig och min fru. Det skulle aldrig fungerat mellan oss. Det var dock lätt att träffas då vi jobbade på samma ställe och med vissa gemensamma projekt.

Efter att hon gjort slut uppvaktade jag och fick en annan, ensamstående kollega. Hon var cool, hon var otillgänglig, hon var självständig. Min drömkvinna. Hon avvisade först mina närmanden men gav efter till slut. Vi sågs på jobbet och hemma hos henne. Ibland var hon hemma hos oss för att hjälpa till att städa . min fru som var hemma hela dagarna klarade inte det och skräpade ner mer än vad jag som jobbade heltid hann med att städa upp - men då hade vi inget kuckelimuck. Med henne fick jag utforska de fysiska sidorna av min sexualitet med att både ge och få njutning, något som min fru var hopplös på. Jag skulle tillfredsställa henne men hon gav inte något tillbaks och nej, det är ingen lögn eller efterhandskonstruktion. Dock föll hon för mig som en fura och blev ett häftplåster, kunde inte leva utan mig, visste vad jag kände, gjorde fast vi var mil ifrån varandra och ofta var hon helt fel ute. Så det blev slut.

Så bytte jag jobb och bostadsort. Efter 4 år sökte jag skilsmässa efter att vid tre olika tillfällen sökt familjrådgivning/terapi. Då kastade sig en gift kollega som jag haft ett gott öga till om halsen på mig. Vi försökte stjäla till oss stunder på jobbet och så var hon hemma hos mig ett par gånger och jag var hemma hos henne. Hon talade om hur dåligt hennes förhållande var men förblev kvar, gjorde slut med mig och fortsatte med ett nytt fling.

Att ljuga är ingen konst. En sak visste jag dock. En relation som bygger på lögner byggs på lösan sand. Om den som är otrogen ljuger för sin partner kan den också ljuga för sin älskare/ älskarinna. och om det skulle bli ett par kan den behandla sin nya som sin förra. Så hade det blivit vi hade jag fått räkna med att hon skulle kunna gå bakom min rygg och lämna mig som hon i så fall skulle ha gjort mot sin man.

Att bygga sitt liv på lögner är också att bygga på lösan sand. Jag måste vara sann mot mig själv, mot andra för förr eller senare kommer sanningen i kapp. Ibland måste man bita den sura tjuren i hornen och inse sina bittra nederlag.

Min hulda moder plägade säga: “Det är ingen konst att hitta dem man vill gå till sängs med. Problemet är att hitta den man vill vakna upp med.” Min hulda moder hade rätt. Det är lätt att dels se med rosafärgade filter som sorterar väck t o m de värsta varningssignalerna, dels betrakta den andra som ett objekt för sin egen lusta. Det må väl vara hänt om båda är med på det så länge det inte finns partners/ barn som kommer i kläm men vete fan om jag skulle vilja hoppa i säng med någon som vill se mig som en dildo och inte som en människa. För mig är den metafysiska föreningen viktigare och mer fullödig än den fysiska. Bägge sammanflätade är sensationell som inte slår något annat.

Syster.
Ett gott råd från en som varit otrogen bakom sin frus rygg med älskarinnor som haft partners: Gör inte det. Det är en dum idé. Är du missnöjd med din befintliga relation, avsluta den först. Och när du avslutat den, ragga inte på en upptagen man. Faller han för dig är det långt ifrån säkert att du får behålla honom.

Var ärlig mot dig själv, mot din partner, mot de som påverkas, d v s den åtråddes partner/ barn. Annars blir det du som får sitta där med Svarte Petter på hand när du spelat ut alla dina andra kort. Så låt det förbli en tanke.

5 gillningar

Tack @Rulle för ditt ärliga svar!
Jag älskar min man och vårt liv med barn och allt som vi har byggt ihop i över 22år. Jag kan inte lämna honom då ”enda” bekymret är vårt sexliv som är utan liv, lekfullhet, närhet och intimitet. Mekaniskt sex liv som det är för honom att checka av eftersom han vet att jag vill älska med honom.

Jag undrar om jag kan må bättre av att utforska min sexualitet med den kollega som jag känner en stark lust och åtrå till. Jag längtar enormt efter intimitet och han besvarar mig med ögonkontakt, leende och viss beröring som går som en elektricitet genom hela min kropp.

Jag vill inte höra ord som tänk på din man, gå inte bakom ryggen, ljug inte. Jag vill veta hur det blev för er som var otrogna.

Tack för att du tog dig tid och berättade.

1 gillning

Tack @Omega72 för dina rader som inte innehöll moralpredikan. Därför vill jag höra av dem som har varit otrogna hur de har känt och mått.
Jag vill inte vara otrogen men känner att jag inte kan stå emot längtan till att få uppleva en stark passion och bli sedd och bekräftad.

1 gillning

Jag blir provocerad av det här ämnet, nu vet du det. Men jag kan stå ut med att vi är olika som människor, och jag skulle säga det till dig om vi tex satt och tog en fika. Utan att vara otrevlig. På ett sätt tänker du att han svikit dig som inte fullföljt sin del av ”dealen ” dvs vilja ha sex fast ni lever ihop. Och hans ”svek” är din ”biljett” till att vara otrogen?!

Det kändes inte bra.
Det blev en fadd eftersmak.
Får en eller båda känslor för varandra eller/ och om era respektive skulle få reda på det kan det kosta mer än det smakar.

Har du talat med din man om det?
Om allt annat är bra är det dumt att riskera det.
Mitt råd är att inte riskera något du vill behålla.
Det kan sluta med att du förlorar allt.

Att inleda en hemlig relation på jobbet kommer att rubba gruppdynamiken och påverka även andra kollegor. Och skiter det sig kan det sluta med att en av er eller båda måste byta jobb.

Om du hade en syster, en mor, en far, en bror som var i samma situation som du, vad skulle du råda dem till? Om du objektivt skulle se dig själv utifrån, vad skulle du då tänka och säga? Vad tror du dina barn skulle säga om det?

Jag vet att när jag möter och ser mitt tolvåriga jag i ögonen skäms jag och tycker att han ser på mig med avsky och äckel. Jag har brutit mot alla mina principer och ideal.
I eftertankens kranka blekhet kan jag konstatera att det inte var värt det och jag önskar att jag hade det ogjort.

Jag skulle ha skilt mig först och jag skulle inte ha inlett en relation med någon som är upptagen. Det skapar mer problem än vad det är värt.

Det kan se underbart ut men det kan vara en hägring som för en på avvägar och en livslång ökenvandring. Decennier av ett helvete för en eller ett par nätters njutning.

Svaren måste du själv finna inom dig.
Jag kan bara säga att det inte var värt det men det är lätt att trilla dit. Man ska inte handla när man är hungrig, inte bälga i sig när man är törstig. Risken är att det kommer surt efter.
Hoppas du inte tycker att det är en moralpredikan.

4 gillningar

Tack @Rulle
En del av mig säger ge dig hän åt den nya mannen som åtrår dig och villl ha dig och få några oförglömliga kärleksstunder med honom.
En liten röst inom mig försöker rättfärdiga mina känslor och tankar.
En liten del av mig säger, håll dig borta från honom. (Vi måste inte ses på jobbet förutom kvartalsvis)
En del av mig önskade att min man kunde förstå att han sårar mig genom att avvisa mig och få mig att känna mig obekräftad. ( Vi har provat allt inkl. terapi och det blir inte bättre än så).
En annan del av mig önskade att jag kunde lämna honom. (men allt är så bra mellan oss så det kan jag inte göra bara för att vilja ha bättre sexliv)
En annan del önskade att han lämnade mig.( men det kommer han inte att göra för han är nöjd med mig och sitt liv).
En del av mig önskade att jag kunde ha ett passionerat sexliv med den nya mannen vid sidan om mitt äktenskap och utan att någon av våra respektive fick reda på. Så att jag kan släcka mitt hunger efter det som jag längtar efter.

Massor med tankar att reflektera över.

2 gillningar

Inget planerat @Lykka
Jag förstår att det är provocerande, då det är mot mina principer.
Men har man varit hungrig och endast ätit pasta med tomatsås trots att man har bett om att få kryddigare mat, laga annorlunda rätter, kanske duka bättre osv. då är det svårt att motstå lukten av den goda rätten som man inte har tänkt att man saknar men det blir svårt att låta bli och inte smaka på det när det väl slår sig mot dina sinnen….

Lite så, om jag ska vara metaforisk.

1 gillning

Bara en fråga kopplat till ovanstående du skriver och det är om du noga har övervägt alternativet att delge din man din önskan om sex utanför äktenskapet när han enligt vad du skriver helst vill slippa att ha sex med dig helt och hållet?

För om han verkligen helst av allt inte vill ha sex öht så kanske han, efter en tids egna reflektioner och för att rädda det som även du anser för värdefullt för att förlora helt och hållet (under förutsättning att han sätter samma värde på det ni har gemensamt som du), inte har något eller iaf inte så mkt emot att du stillar din längtan utanför relationen?! Betydligt konstigare saker än så har hänt i världen…

Dvs om ni båda kan vara ärliga och uppriktiga sins emellan och tillsammans dra upp gränslinjerna så att inte din nuvarande sexuella åtrå till den andre mannen i takt med sexuell tillfredsställelse ska övergå i förälskelse från din sida (om den inte redan gjort det, för isf är det inte rätt man att ha sex med varken med eller utan din mans vetskap)… för om det händer då är ni nog förlorade som par betraktat oavsett om din man vet eller inte.

3 gillningar

Hej!
Min otrohet blev(omedvetet) min väg ut ur förhållandet. Jag gick ifrån en stabil relation med mycket kärlek och passion till en destruktiv med en troligtvis deprimerad och skrikande man som vägrade ta tag i sitt mående.
Till slut föll jag för en kollegas smicker och det var för mig en otrolig upplevelse. Jag blev snabbt förälskad och insåg att jag var klar med min relation. Det var mycket passion, spänning, fantastiskt sex och många långa samtal. Det var otroligt att lära känna honom.
Jag tror att för många är otrohet fega vägen ut men att man kanske inte förrän det händer kan se friskt på sin relation och var man faktiskt saknat förrän man upplever någon ny. Kanske är det därför den andra parten blir så förvånad, då den står i avsaknad av denna insikt då man levt i en bekväm bubbla tillsammans, och kanske är partnern fullt nöjd med denna bubbla.
Iaf, mitt råd är att vara fullt medveten om att med närhet och personkemi kommer ofta känslor. Så den relation som ”bara” saknar sex riskeras plötsligt att sakna en helt annan person som du finner dig istället vilja vara med. Så ska du gå in i detta, var beredd på att en ny värld kan öppna sig och din gamla kan hamna i gungning. Det är svårt att sluta träffa någon man får bra sex och passion med. Det blir som en drog.
Min f.d älskare valde att stanna kvar i sin relation, ändå hör han av sig emellanåt och hoppas på kontakt då vi hamnade i just detta dilemma. Det var lite för bra för att sluta.

4 gillningar

Varför inte lämna relationen, och ta sitt ansvar för eventuella gemensamma barn, flytta och sen börja dejta och prova på sex och annat som man fantiserar om? Varför krångla till livet för fler än sig själv? Det är enligt mig enda vägen ut mot grönare gräs och allt som tycks hägra!!

Ja @Lykka varför inte bara lämna?
Varför går hon inte bara? Varför inte?
Nu var ju den här tråden inte om att få den typen av råd….

1 gillning

Tack @Fri för dina råd och ord.
Vilket dilemma jag är i. Hur jag än gör så blir det fel, känner jag.
Har du någon ny relation nu? Eller lämnade du ditt äktenskap och är single? Hade du velat ha en relation med din fd älskare?

Tyvärr @Noomi jag har tagit upp med att ha en öppen relation men det gick han inte med på. Han gick därmed med på att ha sex oftare men det är en ansträngning och kommer utan förspel och lust.

1 gillning

Så din man vill alltså ha sex med dig mer ofta och så helt utan lust kan det ju inte vara från hans sida iaf, för isf hade det väl knappast blivit något direkt resultat.

Men du är däremot inte nöjd med det sex du och din man har om jag förstår dig rätt?! Han lyckas inte tända dig alls, eller iaf inte tillnärmelsevis som den här andre mannen gör?!

Kan man om det stämmer säga att det är du som inte har tillräcklig lust till din man, medan du däremot är väldigt tänd på den andre mannen… eller är det en missuppfattning från min sida?

1 gillning

@Noomi Jag känner mig attraherad av min man. Jag älskar hans kropp, hans lukt och att känna honom nära mig. Han vill inte kyssas och det är som att jag tvingar honom till det. Jag är tänd på honom men han har inte lika stark lust. När han väl har lust så är det inga förspel och rakt på sak.
Jag har inte bestämt mig att agera på mina känslor, men jag förstår mig själv om jag gör det.

2 gillningar