Bästa initiativet, so far 
1 gillning
Hej Anna1972
Jag ger mig in i en tråd utan att ha läst allt så kanske slår jag in öppna dörrar.
Jag förstår din frustration! Att kvinnan inte vill ha sex lika ofta som mannen, finns det mängder av historier om. Jag har själv varit en av dem. Min exman försökte men jag kunde inte släppa in honom. Jag onanerade för att få igång min sexlust. Och jag försökte vara avslappnad i sänghalmen. Men det fungerade inte med honom. Jag läste om orgasm, tittade på erotiska och ibland pornografiska filmsnuttar. Vi köpte roliga dildos och sexspel. De låg oanvända i lådan. Vi skojade om sex, men jag var nästan aldrig sugen på sex med honom. Att köpa sexiga underkläder eller skapa sexuell spänning var inget jag kunde förmå mig. Han kämpade och kämpade. Vi hade teknisk sex några gånger i månaden för att hålla igång. Jag läste om att man kunde hjälpa sen sexuella lusten på traven genom att bestämma sig för att ha sex en viss dag, en viss tid. Jag ville inte tungkyssa honom.
Och jag var livrädd för att prata med honom om min brist på attraktion. Han frågade om hur jag ville ha det. Jag svarade inte, jag visade honom inte rätt, jag vågade inte ta orden i munnen. Och det ska gudarna veta - jag är absolut inte pryd! Men varför betedde jag mig så konstigt då?
Jag tror det beror på att vardagen hade klämt sig in och greppat mig för hårt. Barnen, släkten, vännerna, huset, bilen, trädgården. Jag drev detta som om jag vore en superkraft. Känslomässigt blev jag kall och stum, i relation till mannen alltså.
En dag slogs jag omkull av en annan man. En man som jag inte inledde ett förhållande med och som jag inte var otrogen med. Men jag förstod att den jag var i mitt äktenskap behövde se ljuset och släppas fri. Jag hade fängslat mig själv. Skilsmässan har varit tuff, men följer ett mönster som många andra här vittnar om. Min man blev förkrossad och vi kämpar dagligen för att bitterheten inte ska ta över så att vi kan ha en bra relation trots separationen.
Efteråt har jag inlett ett nytt förhållande. Vi ses sällan pga jobb och barn men när vi ses - då får jag verkligen utforska min sexualitet. Jag förstår inte varför detta inte kunde ske inom äktenskapet. Det är helt obegripligt för mig. Möjligen är jag sen i utvecklingen. Det krävdes mer än ett halvt liv innan jag vågade och klarade av att leva ut den jag vill vara.
Det kanske är som så, att din man inte klarar av att leva ut sin sexualitet med dig?
5 gillningar
“Efter min första otrohetstillfålle så blev jag så rädd eftersom jag inte identifierar mig som en otrogen fru.”
Hur många gånger har du varit otrogen?
Oavsett vad du vill identifiera dig som så är du en otrogen fru. Inte nåt som bara “hände” utan väldigt planerat.
Skilj dig, ni är för olika för det som är viktigast för dig.
Lätt att slå ifrån sig att svaren är bittra, sårade och provocerade.
Hur tror du din man skulle reagera?
1 gillning
Nja, risken är snarare att du vill ha mer och att det går över styr och känslor väcks som du inte hade räknat med.
Öppnar du flodluckorna är det inte säkert att du klarar av flödet som väller fram.
Jag säger inte att du inte ska göra det men lögnerna är värst. Jag kände mig liten, rutten, en smutsig förrädare som svek mina närmaste och mig själv och det måste jag leva med.
1 gillning
Jag kom till den punkten då jag dels insåg att jag inte kunde ändra på hur min sambo var och dels ifrågasatte jag om inte livet skulle vara mer än så här. Nu var det andra faktorer som var avgörande för mig, men att skiljas åt på en så avgörande punkt som närhet är en mycket svår punkt. Det går ju inte att göra er båda nöjda samtidigt. Antingen offrar du dig eller så offrar han sig (antingen frivilligt eller ofrivilligt).
Till slut tog jag tag i min situation och separerade. Jag ångrar inte ett spår att jag gjorde det. Livet blev ofantligt mycket bättre! Närhet är verkligen fantastiskt, särskilt närhet där man är på samma nivå. Mitt x ville ha mer sex än jag, så jag vågade knappt peta på honom för att han inte skulle tolka det som en invit. Min nya sambo drar in mig i sin famn när väckarklockan har ringt och så ligger vi så, hud mot hud tills väckarklockan ringer igen och jag verkligen måste gå upp. Det betyder otroligt mycket för mig.
Livet är för kort för att kastas bort på att nöja sig när man inte är nöjd!
1 gillning
Jag funderar över detta och undrar om ni andra har haft den tanken som Tailor beskriver? För egen del tror jag INTE att jag tänker så. Det vore som att ha svårt att respektera en närstående som gör att det ibland luktar illa på toaletten eller som kräks och snorar då den är sjuk. Så tänker i alla fall jag. Möjligen kan jag gå till mig själv och fundera på om jag varit orolig för att han skulle förlora respekten för mig ifall jag gav mig hän i sängen… Men det verkar lite konstigt för till en början i ett förhållande är sex väldigt i fokus, men sen i och med att åren gick och ansvaret ökade så kanske jag ville bli en annan, en mer ordentlig, fokuserad, dedikerad karriärsperson och duktig mamma?
Intressant att resonera om i alla fall.
Men nu var det ju inte i första hand din mans beteende du ville diskutera i forumet, Anna1972, utan du vill väl mer resonera om varför du har hamnat där du är? Ursäkta att jag bredde ut mig lite åt fel håll.
3 gillningar
Ibland är det nog som @Tailor beskriver, att det är ens partner eller ens syn på denne som inte väcker lust. Och ibland är det synen på sig själv och den man är i förhållandet som hämmar det. Då kan nog det ta sig uttryck i en längtan efter något nytt. Man kan bli någon annan - lämna allt det tråkiga bakom sig, kunna leva ut det som man inte tidigare kunde, med en ny person där allt bagage inte finns. Något som även @Tailor tassar på med meningen
1 gillning
Det blir lätt så. Man vill uttrycka sin lust, samtidigt inte på ett sätt som blir fel. Skulle man göra bort sig inför någon ytlig dejt är det inte hela världen, men att riskera att ens älskade livskamrat skulle se en som ett perverst äckel är allt för farligt att ta. Men det är ju typiskt när kommunikationen är kass - man vet inte riktigt vad den andra känner, hur denne reagerar, och vad som är ok att uttrycka.
Sen blir det nog också lätt så att den som oftast får ta avvisandena blir allt mer slarvig och oengagerad i sitt närmande. Istället för förförelse och flirtande under lång tid så blir det istället lite tafatt tafsande när man lagt sig, eller en bordus fråga “sugen på att ligga?”. För man vet man troligen har avvisning att vänta, och har man inte investerat så mycket känslomässigt i förförelsen så gör det inte lika ont att bli avvisad. För så är det, att ta initiativ är att riskera avvisning. Och avvisning gör ont. Det som varierar är hur ont, och det kan man styra genom hur mycket av sig man lägger i det.
Tyvärr blir det en ond cirkel. Ju sämre närmanden, ju större risk för avvisning. Sen ligger kanske båda där en dag. Den ena längtar efter sin partner, den andra efter en ny partner som inte är så jäkla kass på det romantiska och sensuella.
1 gillning
Naturligtvis inte.
Tror att det är en grav förenkling
Syster.
Du bad om råd från oss som hoppat över skaklarna och om hur det kändes.
Här är en som gjort det.
En som var sexuellt och emotionellt frustrerad i sitt äktenskap.
Jösses vad jag hittade på undanflykter och ville ta den lätta vägen.
Det blev inte bra.
Jag sårade mitt ex. Mina älskarinnor. Gick bakom ryggen på goda vänner. Rubbade gruppdynamiken i arbetslaget och skadade förtroendet till många. Jag kan se mig själv i ögonen men jag är inte stolt över det jag gjorde.
I gamla serier skämtas det friskt om att alltid ha rena underkläder ifall olyckan är framme och man hamnar på sjukhus. En olycka är en olycka, smutsiga kläder går att tvätta men ett solkigt samvete kan man aldrig få helt rent igen.
Gör inget som du inte kan stå för inför dig själv, inför dina närstående, inför dina kollegor, inför andra om det kommer till allmän kännedom. Tänk på att du ska leva med dina val och med dig själv resten av ditt liv. Se till att du kan stå rakryggad och stolt över dina val. Känslor kan man inte råda över men hur man agerar på dem och sina egna val. Välj inte det sämre, väl inte det som förminskar och förnedrar dig. Det kan vara obekvämare med skilsmässa och uppbrott än att hoppa i säng med någon annan bakom sin partners rygg men det är inte snyggt. Och är den man är otrogen med också gift utsätter man även den personen för ett svek.
Du har naturligtvis bara att ansvara inför dig själv och din partner men fundera på vilken slags människa du vill vara och vilket slags beteende du vill uppmuntra.
2 gillningar
Om det största problemet hade varit att kvinnor saknar främmande män som ger dem oanständiga förslag skulle väl kvinnor rent logiskt vallfärda till dejtingappar inriktade på sex - istället för att vallfärda från dem.
De allra, allra flesta beskriver ju sin tappade attraktion i följande termer:
Inte känna sig sedd eller respekterad
Ingen närhet i vardagen
För mycket stress och jobb och hushåll
Känna sig utnyttjad eller tagen för given av en partner som inte tar halva ansvaret
Att man vuxit ifrån varandra
Att man inte är sexuellt kompatibla
Sen finns det något som heter hora/madonna-syndrom. Men att det skulle förklara allt eller ens det mesta är som sagt gravt förenklat och knappar någon universell sanning
2 gillningar
Tailor, hur är det med läsförståelsen?
Hon vill ju ha sex med sin man men han förmår inte ge henne det hon behöver.
2 gillningar
Så, vad hade då terapeuten för input på din idé om att din kommande otrohet skulle fungera som det fula sättet att att ta dig ur din relation för att “alla andra vägar är stängda”? 
Det du skriver är väldigt motsägelsefullt, i ena(=många) inlägget så vågar du inte inte för att du älskar din man så mkt och dina barn är inte redo att splittra familjen, för att inte tala om den chock du skulle ge till din bekantskapskrets (som om dom skulle bry sig när nyhetens behag har lagt sig)…
Men så i nästa inlägg så är du redo att riskera allt detta och sedan skiljas om det blir för outhärdligt att leva med din man om han får reda på din/dina affärer.
Så ena stunden är du så brydd om din man och dina barn, för att i nästa andetag riskera att precis allt kraschar, men då är din lösning att då skiljer du dig om det blir “för outhärdligt att fortsätta leva i äktenskapet”…
Alltså detta är ju så obegripligt konstigt resonerat, du är alltså inte villig att låta dina barn genomleva en sjysst och välvillig separation, men du är fullt beredd att solka ner deras respekt och bilden de har av dig själv helt och hållet.
Det är två tjejer och de är stora och fattar allt rent intuitivt långt innan du ens tror att de börjat ana sig till ett enda smack. Så du kan nog räkna med att de har anat sig till hela scenariot fortare än din man. Risken att de tar pappas parti är överhängande, dessutom kan du inte veta hur din man reagerar. Kanske är det slut på all lojalitet, välvilja, omtanke, förståelse och diskretion från hans sida och det kommer ut i hela släkten/bekantskapskretsen exakt hur detta gått till…
Alltså dessa resonemang/slutledningar som du gör, för mig går de inte ihop på en enda fläck 
2 gillningar
@Anna1972
Om en stor del av problematiken är att han är sexuellt hämmad så går det troligen att lösa. Men det kräver en hel del tid och tålamod.
Nyckeln till det brukar vara att bygga upp förtroende och tillit på det sexuella planet. Och ta bort det som kan uppfattas som krav eller förväntningar.
Svårigheten för er kan dock vara att det redan hunnit gå ganska långt. Era positioner kanske redan har hunnit bli låsta? För har det väl en gång smugit sig sig in känsla av krav och missnöje kan det vara jättesvårt att vända den nedåtgående spiralen.
För jag gissar att er situation kan ha blivit som en användare skrev här ovan, nämligen att den latenta känslan av att partnern bara väntar på sex gör att han kanske inte vågar närma sig dig alls? Om han är rädd för att varje beröring eller kyss kan tolkas som förspel från din sida blir det kanske lättare för honom att vända bort ansiktet och undvika sådana situationer
Det här är bara spekulationer, men om han känner sig hämmad är kanske den smartaste taktiken från don sida vore att ge honom utrymme och tid.
2 gillningar
Gissningsvis har hon inte modet att själv bestämma att de ska skiljas. Om hon vänstrar och mannen blir förbannad så är det han som vill skiljas. Dvs hon slipper ta det beslutet och stå för det. Och hon riskerar inte bli övertalad att stanna kvar av en ledsen man. “Då är det han som vill det”.
En ogenomtänkt tankefälla. För det är på alla sätt sämre än att skiljas sansat och som vänner.
5 gillningar
Lite så jag tänkte.
Jag ville det skulle vara ett gemensamt beslut men mitt x vägrade. Till sist var jag så nere och led åt alltihop att jag sket i konsekvenserna. Jag hoppades att få något att hända, vad som helst, bara det blev någon slags förändring.
Så här i eftertankens kranka blekhet skulle jag bitit den sura tjuren i hornen, tagit mitt ansvar och skilt mig. Det hade varit bättre.
3 gillningar
Ja, det kan man ju lugnt säga… även om ogenomtänkt kanske inte är rätt ord.
Detta förefaller tvärtom så in absurdum välkalkylerat och genomtänkt (om än med skralt resultat) att man blir nästintill mörkrädd 
Men det ska verkligen bli intressant att höra vad en professionell terapeut har haft för synpunkter och input på allt det här 
…men på ett sätt lättare.
Jag ville att något skulle hända så min fru fick nog och också skulle vilja skiljas. Nu skadade jag människor på vägen dit och mig själv. Inget hade jag för det. När jag tröttnat på att leva på, i och med lögnerna som malde ner mig insåg jag att antingen går jag under eller så gör jag upp med dem, ser sanningen i vitögat, agerar och står för konsekvenserna. Nu har jag börjat hämta mig och hitta lite kraft igen och börjar känna igen mig själv.
När jag mådde som sämst resonerade jag tokigt om jag nu tänkte alls och fattade dåliga beslut.
4 gillningar
Eftersom du vill ha svar från de som har varit otrogna så har jag valt att inte svara. Men jag kan inte låta bli längre. Jag har inte varit otrogen och kommer aldrig att vara (ja, jag kan säga det med 50000% säkerhet) däremot har jag blivit bedragen.
Du vill inte höra att du ska tänka på din man osv… Det går inte att försköna och linda in otrohet i rosa små moln. Den som är otrogen gör ett val att skada den människa som de har valt att leva med och det är vidrigt.
Prata med din man. Kommunicera. Vill du ha sex med andra se om ni kan ha ett öppet förhållande. Men smyg inte bakom ryggen på honom som en fegis
5 gillningar