Hoppas det blir lyckat för dun dotter iallafall. De känslorna när man tror att allt blir bättre, att det vänder, och så visar det sig att Han bara ljuger, fy fan, vet precis.
Jag är så tveksam igen. Vet inte om det är värt det ärligt talat.
Kram 
Tråkigt att höra att du är tveksam, har ngt hänt? Kanske behövs proffshjälp på traven?
Kvällen blev ok, träffade kompis som jag bjöd med hem, så det blev en ok födelsedagsmiddag…i skuggan av terrordåd, men så skönt när han åkte sen - jag uppmuntrade honom att åka , puh
Kram!
Det är nog mest att han så fort han inte mår bra själv släpper ut det på andra. Känns som offerkofta, men vet inte riktigt. Jag vet inte alltid hur jag ska göra för att jag känner det som om han ibland struntar i att jobba på oss.
Fint att du fick en liten födelsedagsfirande. Och ja, så fruktansvärt med terrordådet. Det sätter mkt annat i nytt ljus. Kram
Ja - stora händelser utanför en själv, sätter saker i nytt ljus, fast bara ett tag, sen är man ändock tillbaka i vardagen känner jag.
Jobbigt med. människor som låter eget dåligt mående gå ut över andra. Kan hända alla, men man bör kunna reflektera över det och komma med en ursäkt efteråt, tycker jag. Våra män verkar inte kunna det, utan min tycker sej vara i sin fulla rätt till att lämpa över all “skit” på mej för att själv slippa obehag - ogillar starkt
Just kommit över spår av en trolig otrohet till. Nämnde det, då han undrade om jag var “sur”. Hade ej tänkt gå in på det. Fruktar hans “vändpunkt” när pressen på honom blir för stor och han bestämmer sej för att “angrepp är bästa försvar” - så funkar han tyvärr. Forfarande gnutta hopp om att han ska komma till en vändpunkt i sitt liv och vi kan hitta ett samliv ngngång, men hoppet är klenare än på länge och jag står inte ut att ens krama honom
När det gäller beslut att “ändra sej” så ska det mycket till, stor beslutsamhet, mycket jobb.
Hittade en mejl-kontakt som tyder på ytterligare en affär, oklart hur gammal. Sen bytte hn kod på mobilen. Han sa i kväll att han själv vill kunna styra när jag kollar och veta. Ok, sa jag, kan jag kolla nu? Men vad vill du veta? Sa han, ovillig att låta mej kolla. Leta efter spår av kontakt med andra kvinnor, sa jag. Hade dessförinnn en lång utläggning om hur all lögn är en återvändsgränd, men att sanningen kan ge en framtid. Jag fick ej kolla mobil och han gick i försvar och drog gamla förklaringar. När jag serverade fakta han ej kunde förklara, blev han tyst å sa att han ej hade mer å säga om det. Jag sa att jag litar fullständigt på honom som pappa, men inte kan lite på honom som man. Då får det väl vara så, svara han. Det känns så ledsamt, sa jag, jag hade faktiskt börjat hoppas lite IGEN. Tror att du oxå vill, men ej förmår, sa jag, tragiskt för hela familjen.
Firat påsk med mina vänner där x deltog. Var typ idylliskt, men jag höll mej på en armlängds avstånd från x. Han försökte närma sej. Nu efter läggning av dotter, kom samtalet ovan. Har tidigare fått honom att lova att vad som än händer mellan oss, får det inte förstöra Mallorcaresan om två veckor - annars hans stil att hämnas med det värsta, men han håller sej förhoppningsvis i skinnet. Och tänk, trots allt detta, är hoppet inte HELT borta , men jag vill ha raka rör inför resan och uttala att vi endast åker som vänner. Vad säga till dottern är osäkert, fan vad många turer hon oxå fått vara med om, men jg hoppas att hon kommer helskinnat ur, tryggt förvisad om att 1) inget är hennes fel 2) hon är djupt älskad av oss båda 3) hon har tillgång till båda
Är själv knäckt, fattar inte, fast just kommit på en ny möjlig förklaringsmodell. Att x är sexmissbrukare. Själv har jag då varit och är medberoende med allt vad det innebär. X vill, men lyckas ej lägga av, som en alkis som lovar å lovar, men flaskan vinner ocg familjen som hoppats, förlorar och förtvivlar ocg letar hos sej själva - vad gjorde vi för fel, men det är bara alkisen själv som kan ta sej ur
2 gillningar
när jag läser får jag en klump i halsen och magen, jag kan säga att jag vet precis hur det känns, jag har smygit upp på natten och kollat hans tel och platta, mail, sökt nummer på Eniro,beställt samtalslistor, you name it,allt tills jag funnit vad jag sökt och lagt fram som bevis, även kontaktat kvinnor som han haft kontakt med, och från hans sida bara förnekande och lov om bot och bättring, det har bara varit på skoj, oskyldigt vänner ja alla sorters förklaringar har jag fått under åren, fast nu verkar det ju som om han blivit kär i någon till slut, och även där var jag ju tvungen att läga bevis framför näsan innan erkännande kom, så ja Floriana, det tar så mycket energi från livet att hela tiden känna osäkerhet, känna efter stämmningar, få olustkänsla när hans tel pirrar till av sms, som du säger man blir medberoende, vill till varje pris få fram sanningen, vill bli älskad, känna att det var mig han valde framför dom andra när han lovat att bryta kontakt med andra, jag är en HSP person, högkänslig, känner av stämningar väldigt lätt så det har märkts så väl när han satt igång nått nytt…som du säger, sexmissbrukare, eller bekräftelsenarkomaner som mitt ex, det är svårt att bryta sig fri, det gör ont…men åk till Mallis, ha det gott och släpp behovet av att kontrollera, känn dig fri, han kommer att fortsätta att hålla på ändån, kanske tillochmed får en kick av att göra det i smyg, så tror jag det var för min, nu när jag släppt kontakten är det nog inte så roligt längre, stor kram och sinnesfrid till dig
1 gillning
haha och kan skriva under på att angrepp är bästa försvar från hans sida när han blir för pressad, jisses vi har väl inte samma karl:/
1 gillning
TACK @carolina69, så jävla knäckt i dag. Onekligen många likheter mellan våra män. Skicka mess till honom: Fan, varför går det inte att lita på dej - nu blir sommaren förstörd oxå, hoppet grusas igen. Så jävla förtvivlat
Och sen
Hade du tänkt jag skulle leva hela mitt liv i skuggan av dina lögner?
Just nu undrar jag var hans samvete är, vaffan är det som försiggår??? Splittad personlighet, eller vad?
Kram!
1 gillning
@carolina69.Tror också att jag är en Hsp.
Har läst en del om det och mycket stämmer på mig.
Har tex också alltid haft väldigt lätt att känna av stämningar.
Så jobbigt att alltid ha de där extra "känselspröten"ute jämt.
Men ibland kan det ju förstås vara en tillgång…
2 gillningar
Och nu är HAN sur…“Det är förnedrande” att jag kollat hans mobil. Nu är det plötsligt bara jag som ä r störd och dum. Hur får han till det så Isin hjärna? Jag har sagt att jag förstås tycker att det är sjukt fel att jag kollar/ska behöva kolla mobilen, men det är faktiskt så allt uppdagats. Skulle annats fått fortsätta leva med/i ett träsk av lögner på obestämd tid
1 gillning
Fast vad är skillnaden? Att du får bevis på att han ljuger eller att du inte får bevis men vet ändå att han ljuger?
Rara Floriana - du måste inse sanningen någon gång, för både dig själv och även för din dotter.
Han har stora problem som bara han kan lösa - om han vill. Det spelar ingen som helst roll att du vill - du kan inte göra något alls förutom att tänka på dig själv o lilltjejen.
Kramar 
4 gillningar
Fast utan bevis, så hade jag nog fortsatt försöka tro på honom - lögnare i världsklass
1 gillning
Nu är han så arg på mej och säger att jag provocerar. Vill få det till att jag förstört vårt senaste försök, det blir kaos i min hjärna, kan liksom inte sortera. Men jag har ju inte gjort ngt?! Annat än kommit på honom med en grej som han vägrar förklara. Han säger att "glöm den där jävla grejen, det var ingenting, jag kommer ALDRIG mer svara på några frågor om det där, fatta det nu!"
Nu vill han ta dottern till sin lägenhet igen. Han tar liksom bort allt bra. Har beskrivit hur mysigt vi ska ha på resan osv, men nu är det som att JAG har omöjliggjort det, genom att “älta” den där grejen och inte bara släppa det
2 gillningar
@Floriana - jag tycker han behandlar dig som en tvättäkta psykopat. Och vad värre är (nästan) är att du tillåter detta. Jag önskar att du kunde titta på detta förhållande lite "utifrån ". Om du skulle råda din allra bästa vän i en sån situation.
Då finns det bara några få ord att säga.
Ingen ensamhet, ingen resa, inte något förhållande kan vara värd denna sänkning av sin egen självkänsla. Det klokaste och lugnaste skulle vara att bryta upp och gå vidare, slippa ha någon du måste kontrollera, om du har råd - boka en egen resa med din dotter och låt honom resa med sin älskade telefon och chatta öronen av sig. Kram och på med lite go nu. Ingen ska behöva ha det såhär.
6 gillningar
Håller med @anna65 till 100%.
Du @Floriana är värd SÅ mycket mer, inse att det inte är ditt fel på något sätt utan han trycker ner dig till ingenting, fy vad han behandlar dig illa.
Kram
4 gillningar
Mitt ex höll också på sådär, allt jag fann som var mysko var "mina hjärnspöken " och när jag försökte säga något så var det jag som överreagerade.
Det är psykopatiska drag som aldrig går över.
Låt honom åldras ensam, och släpp taget. Jag hängde fast i flera år i onödan, men man är liksom beroende.
Det blir bättre utan honom. Du måste bara slänga igen den jävla dörren bakom dig och aldrig mer glänta på den.
5 gillningar
Att ni kommer till min hjälp genom cyberrymden när jag är som mest desperat och förtvivlad - evigt tacksam!!!
4 gillningar
Skulle helst vilja stå som en riktig påskhäxa bakom dig och hjälpa dig be honom dra 🖒😇
2 gillningar
Hehe, tack!!!
Går å väntar på dråpslaget att han vill förstöra Mallorca. Men jag tycker vi kan åka dom vänner och att om jag fixar det, så fixar han det. Han kanske vill åka själv med dottern, eftersom det är hans “50-års present till sej själv”, men jag tänker inte avstå faktiskt, tagit tjänstledigt och vet att han bara skulle göra så för att straffa mej. Det kanske är ogeneröst av mej, med tanke på 50 års dan, men det är ju inte mitt fel?! Kanske ett sätt att skapa onödigt mycket konflikt , men jag vill verkligen åka, hade tänkt åka själv med dottern, innan han kom med detta förslaget