Tack för att du tog dig tid att svara. Tråkigt att du fått uppleva otrohet. Hoppas att du repat dig väl och gått vidare.
Jag förstår och håller med dig i ditt resonemang. Var du tacksam för att någon berättade för dig?
Det finns bevis…
1 gillning
Uppskattar att du tagit dig tid att svara. Det du skriver låter rimligt enligt mig. Men jag drar mig för att vara den som informerar om något jag inte längre har med att göra. Jag är inte säker på att jag skulle informera utifrån ren välvilja. Då jag inte är känslomässigt involverad i fruns liv funderar jag på ifall det är utifrån min egna “irritation” som jag vill berätta och det känns fel. Därför uppskattar jag era svar och resonemang kring vad som är “rätt att göra”.
Tack för att du tagit dig tid att svara på min frågeställning. Tråkigt att höra om det du varit med om. Hoppas att du lyckats gå vidare på något vis.
Det finns bevis. Jag drar mig för att berätta då jag känner att min intention inte skulle vara ren. Vidare finns det en risk att konsekvenserna blir väldigt stora. Är det bättre att de lever lyckliga i ovetskap eller förtvivlade med sanningen? Som sagt, min vardag skulle inte bli bättre av att berätta. Egoistiskt?
Tack för att du tagit dig tid och svarat på min frågeställning. Det uppskattar jag!
Du lyfter relevanta frågor och sätter mitt eget välbefinnande i fokus. Tack! Tråkigt att höra att du varit med en liknande situation. Hur lång tid tog det för dig att repa dig?
Jag tror inte att jag kommer må bättre av att berätta för den andra frun. Det jag funderar på är ifall det är rätt sak att göra eller om det ligger i mitt egna intresse att göra det. Om jag endast hade velat hämnas hade jag förmodligen berättat direkt.
1 gillning
Jag uppskattar att du tagit dig tid att svara. Tack!
Vi har inga barn och kommer förmodligen aldrig ses igen. Du nämner en av de saker jag funderar på, “att få skit för det”. Tror inte att det finns något gott som kommer ur att berätta. Det enda som kommer fram är sanningen. Vill man veta sanningen till varje pris eller är det bättre att vara olyckligt ovetande?
1 gillning
Tack för att du tagit dig tid att svara. Finner det väldigt svårt att veta vad jag bör göra. Jag kan bara svara utifrån vad jag själv skulle vilja och det är att veta. Dock är jag inte säker på ifall jag skulle vilja veta ifall det påverkade min familj, barn, arbete och vänner. Det är inte “endast” ett äktenskap som kan gå i kras.
Om jag hade velat berätta för att hämnas så hade jag nog redan gjort det. Märker att min vilja att berätta svalnat ju längre tid som gått. Kanske borde jag bara låta tiden ha sin gång och glömma men är det rätt sak att göra?
Hej, tack för att du bidragit till tråden. Ditt svar uppskattas! Tråkigt att höra vad du varit med om. Hoppas att du kunnat gå vidare. Om jag förstått det rätt var ni på väg att skiljas när du blev informerad. Tror du att du uppskattat att få samma information ifall ni inte skulle skilja er? Dvs. om du varit lyckligt ovetande. Jag har ingen aning om ifall frun misstänker någonting. Vad jag vet är hon lyckligt ovetande och det borde kanske förbli så?
Tack för att du delat med dig av din historia. Det gör mig nedstämd att höra vad du gått igenom. Men jag hoppas att du repat dig och hittat glädje igen.
Tankar och känslor är lustiga. Man vill att den andre ska veta och förtjänar att veta men är priset för sanningen värt det? Jag är inte intresserad av att hamna i en strid. Jag vill gå vidare och därför är jag mån om att inte berätta utifrån mitt egna intresse av “hämnd”. Det är förmodligen därför som jag inte agerat. Men ibland grubblar jag över ifall sanningen borde förmedlas för att det är rätt sak att göra. Är det värre att förstöra något idag eller att eventuellt i framtiden få skit för att man inte sagt något tidigare?
Jag gillar “Glada människor hinner inte hämnas”. Det ska jag ta med mig!
1 gillning
Tack för att bidragit till tråden. Dina tankar och råd uppskattas! Det är fint av dig att dela med dig av din historia även om det måste varit en hemsk upplevelse. Kan inte föreställa mig hur det känns när alla andra vet. Lider med dig.
De slutade inte när de blev påkomna så det kanske är beredda på att bli avslöjade? Jag försöker att inte tänka så mycket på de som är otrogna utan grubblar mest över den ovetande frun. Vad jag vet är hon lyckligt ovetande och det kanske borde förbli så? För att koppla samman till de Skipper skrev är jag förmodligen inte intresserad av att ta en eventuell strid. De kanske är svaret på ifall jag bör berätta eller inte? Eller är jag “feg” som inte berättat då jag inte vill ta konsekvenserna?
Jag tycker att du låter som en väldigt sympatisk och klok person. Jag förstår att det inte är så lätt att verkligen ta ett beslut när det är skarpt läge.
Men jag kan däremot bli lite skrämd över hur många verkar resonera. Eller inte så lite skrämd, för att vara ärlig!
För det är rätt obehagligt att känna att det ändå finns en hel del personer som inte skulle berätta. För mig är det bristande medmänsklighet, för det är grymt att låta en annan person leva i en lögn. Då har man berövat dem möjligheten att själva ta beslut över sina liv, och det måste också kännas oerhört förödmjukande att andra vet saker om ens liv och äktenskap som man inte ens får veta själv. Det är ju ett svek.
Jag tycker därför inte att det spelar någon större roll ifall dina intentioner är helt rena eller inte. För detta handlar inte om dig. Det handlar om empati för en annan person. Det är dennes rättigheter det handlar om, och våra egna tankar och känslor är i min mening underordnad.
Jag hoppas innerligt att någon skulle vara stark, modig och empatisk nog att berätta för mig, ifall det vore min partner som var otrogen. Jag hoppas innerligt att de som visste inte skulle vara taskiga nog att låta mig leva i ovisshet, även om det säkert vore enklast för dem själva.
7 gillningar
Vilken sits!
Svårt att säga, vet inte hur jag skulle reagera om jag är inblandad.
Mina tankar - skulle hämnas men skulle inte göra det. Men jag skulle nog gå fram till skyldiga personerna - att de får säga själva direkt vad som pågår ”annars gör jag det” .
Jag skulle vilja vara tacksam att få veta om nåt hänt bakom ryggen på en.
Jag skulle bli så frustrerad när jag ser några gå bakom ryggen på en,
1 gillning
Du kan ju, när du berättar, formulera dig lika osäkert som du gör nu. Alltså typ att ”jag vet inte om det här är rätt sak att göra, jag vet inte om jag gör det av hämnd eller för att sanningen ska fram, jag vet ju inte heller vilka överenskommelser du har med din man, men jag har iaf kommit fram till att jag själv skulle vilja veta om det i samma situation, dvs: osv…”
Jag tycker precis som @onedaymore att det vore otroligt obehagligt med en hel omvärld som kände till vilken lögn jag levde i och såg mig gå runt i den medan de själva bara spelade med.
8 gillningar
Efter att ha läst detta så blir det svårt/svårare att inte berätta.
Om den otrogna parten inte ”lär sig en läxa” och gör rätt efter att ha blivit påkommen, så är det inget ”misstag” som man ska behöva leva ovetande om. Annars kan man ju fundera på om den respektive skulle kunna få leva ”ovetande och lycklig” för att partnern lärt sig sin läxa, gjort sitt val och inte kommer att utsätta sin partner för otrohet igen utan ändra sitt beteende och ta vara på det man har.
Men fortsätter de, jadu, finns det då någon som inte skulle vilja veta? Då vänds ovetande och lycklig till att leva i en lögn.
De som fått veta här i tråden vittnar om att de tyckte det var rätt. Det är borde väga tungt.
Glada människor hämnas inte, var en god devis, men om det istället handlar om medmänsklighet, att man bryr sig om ovetande part? Jag löser de senaste inläggen och de förespråkar just det.
Håller med.
2 gillningar
Sätter man en sten i rullning kan det starta en lavin som i slutändan skadar en stackare som inget hade att göra med saken från början.
Börjar du röra om i en lugn damm kan det komma upp något stinkande otäckt.
Den som förmedlar sanningen får också bära ansvaret för följderna. Kanske att sådant som förstör och fördärvar hade varit bäst om det hade begravts i dens medvetande som upptäckte det.
Den vetskap jag bär på, bygger den upp och helar eller riskerar den att förstöra, fördärva, förgöra och som ssgt, kanske för någon som egentligen inte har något direkt med saken att göra.
Och…
…är det verkligen den som förmedlar sanningen som får bära ansvaret för följderna? Varför ska sanningen behöva begravas i just budbäraren @Studsboll:ens djupaste medvetande, då lavinen sattes igång, och dammen började stinka, i och med den långa otroheten som oxå drabbade Studsbollens liv?
Ansvaret vilar på fel axlar isf.
2 gillningar
Jag tycker definitivt att frun har med saken att göra, ja.
Men det kan finnas andra vid sidan om som också blir drabbade, barn, släkt, vänner. Ingen människa är en isolerad ö. Vi ingår i ett nätverk där båra handlingar, våra val kan få återverkningar inte bara för den som direkt berörs.
Från varje persons epicentrum utgår trådar som ett spindelnät ut åt olika håll som förbinder mig med andra. Väljer att kasta in något mot en person vet jag inte vilka trådar som påverkas eller hur det kommer att drabba andra i dens nätverk
Vi kan välja att se ett par som en fristående enhet och att deras inbördes relation är allt som kommer att påverkas men det finns fler som kan komma att beröras på ett sätt vi inte har en aning om.
Ansvaret vilar på den som sätter lavinen i rullning.
1 gillning
Ansvaret vilar på de som väljer att vara otrogna.
8 gillningar
Så om @Studsboll:en berättar för frun kan hon stoppa lavinen genom att begrava informationen i sitt djupaste inre istället för att dra med sig sin otrogne make med flera.
Så kan man oxå tänka.
(Ser framför mig hur de otrogna rullar runt helt hjälplöst och okontrollerat i en lavin som ”andra” satt igång.)
2 gillningar