Jag har… finns hjälp att få.
Men hon måste vilja… du med
Båda kan få hjälp.
MIssbruk är en sak… beroende är en annan sak.
Har hon ett beroende kan ni få hjälp… även missbruk…
Men ett beroende styr du inte själv över, det måste du få hjälp att bryta.
1 gillning
Kolla in DBK.SE
Ok. Men är de inte sånt som kostar en mindre förmögenhet? Vi sitter inye på den typen av ekonomi alls isf. Såg ingen prislista nånstans(?)
Ja det är jubdet…förstpäår er sits…men der är sååå värt det.
Kanske hennes jobb kan gå in?
Dom var ju insatt i er problematik?
Dom kan ha sån policy kanske.
Vet ej vart i landet ni befinner er… men finns även 12 stegs möten.
Behöver du hjälp att fråga och ta reda på saker så skicka pm kan jag hjälpa dig.
Hennes nuvarande jobb är inte insatt i hennes problematik (de va förra stället år 2014 som va de). Där hon är nu är 0% att dom kommer finansiera nåt sånt kan jag garantera).
Jag är själv inte i närhetennsv övertygad om att de rört sig om beroende/missbruk, utan snarare bekräftelse och spänning och liknande…
Jag tror nog snarare hon bara dragit “missbruks-kortet” på chans för att skylla på något och inte ta ansvar för sina handlingar. Har sett att de varit massor som skyllt på samma sak i andra trådar. Men vad vet jag…Om man nu inte räknar bekräftelse som “missbruk/beroende”.
Hon säger ju själv att de inte vara själva sexet dom var de som lockade.
Typ damage control, för att få de att låta “bättre” gissar jag. Men därför får jag inte ihop dom pusselbitarna. Känns som dom krockar med varandra. De borde väl vara antingen eller (?)
Men tack för ditt svar. De kanske klarnar när hon pratat med en sexolog (som hon kommer göra i slutet av augusti), alternativt om dom på FR kan göra den typen av bedömning…
Vi bor för övrigt långt ifrån både sthlm och gbg…
Sexet ÄR oftast inte grejjen… finns nåt som heter förförelse erövring…
Det är själva jakten först som lockar…
Tänk att du står och fiskar… då är det lockande att få en fisk… när fisken väl nappat och du fått upp den så vill du ha en större å störe osv…
Då är du fast… sen om hon spelar ut missbrukskortet kan så vara… men det kan hon bara avgöra. Du kan inte göra nåt åt det om hon inte VILL sluta.
INGET hon gjort är ditt fel… du har inte kunnat gjort nåt annorlunda
Finns tester på nätet man kan göra.
Och möten finns i princip hela sverige.
På slaa s sidor finns det medberoende forum åxå har jag för mig.
Minst lika viktigt att du får hjälp att bearbeta ditt.
Att uppmuntra någon att begå brott är inte schysst.
Och vid en första utredning så tittar soc visst då längre tillbaka än 3 mån.
TS, vill du bli av med dina möjligheter att få soc bidrag eller i värsta fall sitta i fängelse då kan du lyssna på Largo.
Nej, det är inte bidragsbrott men den lilla inkomsten kommer att räknas in och då drar man av det på bidraget som man får från soc
1 gillning
Det är inte du som skriver lagar så hur du ser på saken spelar ingen roll. Lagen är lagen och att uppmuntra någon till att begå brott är inte ok
Förstår att inget av detta är MITT fel, och ja hon VILL SJÄLV sluta…(har ju t ex samtal med psykolog och kommer även ha med en sexolog)
MEN huvudpoängen här, som jag själv har svårt att komma runt…är att i detta exemplet som du beskriver, så om man överhuvudtaget tar fram ett metspö och fiskar i nån annan sjö (än i den ankdam ens livspartner finns), så gör man ju ett helt MEDVETET val att gå till sjön, OCH när man väljer att plocka upp den! Här går ju inte missbrukskortet att spela ut(!?).
Att hon sen fortsätter att fiska i 3 år bakom mim rygg, och sen går till en ny sjö och fiskar igen är oxå en MEDVETEN handling.
Detta med berått mod bara för att få “bekräftelse” av andra (varför då fortsätta,med samma fisk så länge? Först 3 år, och nästa fisk 5 år). Borde man då inte vilja ha en NY fisk varje gång man går till sjön? Eller vad är de jag missar här??? De e sååååå förvirrande…
Att de sen utvecklats över tid till någon slags missbruk kan jag kanske köpa…
Men jag kommer ändå inte runt grundproblemet om dom fullt MEDVETNA och utplanerade handlingarna längs vägen.
Och de e som natt och dag att jämföra med vårt relativa vaniljsex våra 24 år (åtminstone i jämförelse).
Här har dom varit i buskar otaliga gånger på hennes lunchraster, i parker, i bilar, på balkonger, och i hemmen (deras hem).
Inget hon nånsin gjort med mig eller ens föreslagit…
Så jag e lika insnurrad som ett garnnystan just nu ju mer jag funderar på de.
Och hur jag mentalt ska komma över att lin egen fru gjort så här i 8 år, kunna “förlåta” och gå vidare hand i hand…förstår inte riktigt om de ens är realistiskt eller ens teoretiskt möjligt.
Men vem vet, jag är fortfarande i nån slags chockfas och har kanske missat nåt fullständigt???
Och då har jag inte ens förrän nu tänkt på den faktiska återfallsrisken, eller vad som ev fortf pågår eller inte pågår.
Jag är oxå säker på att när hon säger hon berättat “ALLT”. Att de förmodligen betyder att hon berättat typ 33% antagligen (damage control)
Är så ledsen och förtvivlad. Gråter varenda dag i de tysta, drömmer mardrömmar varenda natt.
Och mitt uppe i de ska jag ansvara för vår 3 årings välbefinnande (naturligt nog eftersom hon arbetar), och hinner i pricip bara hem till nattningen på vardagar…
Vilken jävla soppa allting…
2 gillningar
För att det är förbjudet… det kan räcka som en trigger att fortsätta…nu säger inte jag att hon har ett beroende/missbruk… men det KAN ta sig i så många former…
Och ingen form är logisk för dom som inte har detta beroende.
Å det är just dessa frågor som du bör få hjälp med.!
Jag skulle absolut föreslå att du tex kontaktar DBK och frågar om dom vet om det finns nå bra anhörigforum… där får du isof kontakt med dom som är samma sits som dig.
Förstår åxå att pengar är ett “problem” för er.men ni kanske kan få ihop till ett möte på DBK OCH se vad dom säger… kolla alternativ kostar inget iaf.
Jag förstår att allt snurrar i ditt huvud just nu.
Och är ni så kan kan prata med varandra så ta tag i detta gemensamt.
Jag föreslår också att hon iaf testar ett SLAA möte… står på deras sida vart närmaste ställe finns…
Detta är bara förslag från mig som ni naturligtvis gör vad ni vill med.
1 gillning
Vill tacka alla som kommit med synpunkter av hela,mitt hjärta.
Just nu är de som att trampa runt i sirap i väntan på möte 1 (av femtielva) på FR. Så får vi se vad som går att reparera och inte (är själv väldigt pessimistisk till en lösning, men efter 24 år måste jag ge de en chans…även om vi snackar låg procentsats. Oavsett utgång kan de ju komma annat till nytta att ta med sig därifrån, från 3e part som jobbar dagligen med snarlika familjeproblem av alla dess slag…
Men de gick över en natt att gå från en “vanlig människa”, med ett “vanligt liv”. Till att bli totalt förstörd i hela själen…
4 gillningar
Jag hade ju redan samma problem år 2014, då de uppdagedes gång 1 (av vår då 13 åriga dotter). Vi gick på FR, vi träffade båda psykologer ensamma. Hon var oerhört ångerfull. Skyllde på ditten och datten, och hur hon inte kunde stå emot hans fågelkvitter.
Jag ringde honom och skrek i luren en halvtimme. De tog mig 3 år att gå igenom och komma ut på andra sidan. Stark…och vi hade de fint(trodde jag). Däremellan hade min bästa vän (vi var superpolare sedan tonåren), valt att ta sitt eget liv. Jag gick igenom så mycket skit att jag själv ville gå samma väg…men kunde inte av respekt för vår dotter.
2017 var året jag trodde var min primetime. Vi tog långa promenader i parker (jag och min fru), de fanns gånger jag t om gick på en pizzeria och åt med henne efter hennes jobb (de låter inte märkvärdigt men för en person med social fobi är de som att gå på glödande kol). Jag trodde att vi var ur våra problem, att livet fått sina färger tillbaka, och 2018 fick vi ännu en dotter…
Föga visste jag då att trots FR och att hon byta jobbställe och nummer osv, forrsatte dom att träffas. På lunchraster, i buskarna, i hans bil, efter hon “gymmat” osv. Alltså de e inte orimligt dom träffades 500 ggr dom här 3 åren (vilket är helt jävla sinnessjukt för jag hade verkligen inte en jävla aning, och trots min väns självmord så…)De äcklar mig, och vi levde ett helt normalt samboliv under tiden. Jag var de uppenbara andrahandsvalet som skötte hemmet, vår dotter, tryggheten. Han var uppenbarligen äventyret, passionen och glöden. Dom har gjort så mycket saker sexuellt att de vrider sig i magen (ja jag var dum nog att fråga och ville veta allt). Den enda anledningen till att dom slutade träffas var att HAN på en semesterresa slutet 2016 träffade sin blivande fru (och HAN ville ju inte vara otrogen).
Och de kunde slutat där och jag aldrig fått veta…
Men då hoppa hon på ett nytt tåg 2017 med nästa äventyr (även om dom “bara” träfffats 3 ggr, och dom aldrig haft “sex” (dvs samlag), så har hon gett honom avsugningar och sex smsat i 5 fucking år innan bubblan sprack och allt kom fram (tror fortf de är helt orimligt dom inte gjort mer än så på 5 år, och gud vet om jag ens är biologisk pappa till vår 2018 dotter…
Men jag sitter i en sjuhelvetets rävsax i form av min sociala fobi. För om jag lämnar, så blir de soc, och en etta med kokvrå i nåt sunkigt kvarter i kommunen och ett liv på existensminimum för resten av mitt liv, och halva tiden för vår dotter…som dessutom då ska ha ytterligare än ny pappa osv.
De är en jävligt dyr prislapp att betala för att HON har dubbelknullat i 8 år! 8 år! De e en hel jävla evighet! Trots hon fick en second chance…
Men att stanna och leva med dom tankarna jag plågas av minut för minut (trots jag har lugnande medicinering) är ju oxå ett jävla kuk alernativ.
Hon är ångerfull, men de va hon 2014 oxå.
Säger att hon är sjuk (no shit), men att hon bara älskar mig, och har alltid gjort…slukade all bekräftelse hon kunde få. På facebook, instagram och sms och gud vet var mer…
Hon har avslutat alla sina sociala medier, lämnar sin telefon hos mig när hon går ut osv osv.
Men de hjälper inte mig…
De har liksom redan hänt…
Jag är alltså i “bästa fall” hennea tredjeval (och jag vet de varit fler bollar i luften än så även om dom (troligen) inte haft i.r.l träffar eller direkta sexchattar.
Nu är de jag som sprattlar som en halvdöd fisk i nätet bara…
Vi ska på FR möte 1 nästa vecka, oavsett utgång och hur man än vänder den jävla kuben så blir jag svarte petter!!!
(Detta var egentligen ett svar på ett PM men tänkte jag kunde delge de här oxå)
3 gillningar
Kräv att hon söker hjälp för sitt kärleks/relations/sex - missbruk. Hon är sjuk och behöver hjälp. Det finns 12-stegs program för sexmissbrukare, finns det inte på er ort så får hon börja i AA eller NA så länge. Samma principer gäller för alla missbrukare. Det finns också särskilda kurser/behandlingsprogram för sexmissbrukare. Förbered dig på att hon kan ha knullat runt mycket mer och med många fler än vad som än så länge kommit fram. För kvinnliga sexmissbrukare är det ofta bekräftelsen som hägrar och att kunna utvinna tjänster/pengar/saker från sina objekt.
Hon visar alla tecken på att vara missbrukare. Manipulationen, framställer sig som världens största offer, lögnerna (man kan aldrig lita på en missbrukare, aldrig), hon fortsätter fastän hon ångrar sig djupt och riskerar förlora allt, med mera.
Och du bör söka hjälp gällande din ekonomiska situation. Ta reda på vilka bidrag du har rätt till och hur mycket det blir per månad. Du kommer säkerligen ha rätt till bostadsbidrag utöver det andra eftersom du har barn osv.
1 gillning
Så är det… finns slaa möten…det brukar vara toopen av ett isberg som anhöriga vet om… tyvärr.
1 gillning
Ja och det är en komplex problematik det här med beroenden, kan ta lång tid att komma tillrätta med, med flera återfall, osv.
1 gillning
Verkligen…det krävs mycket arbete av båda.
Men det finns hjälp om man vill. Det är viktigt veta.
1 gillning