Jag förstår att situationen är hemsk, men är det inte troligt att du kan komma över en del ångest när ni uppenbarligen har en hemsk relation?
Nästan allt måste ju bli bättre om du inte bor med en sådan här person? Mentalt menar jag.
Ekonomiskt förstår jag att det inte är en bra väg, men då måste du söka hjälp hos socialen för att få hjälp och stöd. Ni har ett litet barn som måste tas hänsyn till.
Du ska inte leva med henne, inte leva med den typen av människa överhuvudtaget. Hon är allvarligt störd. Tänk själv the shitload av manipulation hon redan utsatt dej för. I nästa stund säger hon att hon älskar bara dej. Försök tänka dej in i vilken personlighetstyp som kan genomföra något sådant. Den typen av människa som genomför något sådant under flera flera år är giftig. Du kan och ska inte leva med henne. Du ligger redan på marken och hon kör över ditt kadaver gång på gång.
Du får säkerligen en del från försäkringskassan eftersom du är “sjukpensionär” (kommer inte ihåg vad det heter nuförtiden). Denna del är säkert bara några tusen per månad eftersom det inte baseras på arbete. Så du får minimum.
Den andra delen måste du ansöka om på socialkontoret. Det är inte så plågsamt som du förställer dig. För att komma in i systemet måste du ge dem allt. Räkningar, kontoutdrag, osv. Alla dina utgifter och inkomster. Sparade pengar osv. Har du en stor summa sparade pengar så för över dem på någon du litar på nu. Socialkontoret ser “bara” 3 månader bakåt. Sen får du som sagt vänta 3 månader innan du ansöker om ekonomiskt bistånd (soc. bidrag).
Första gången kommer de säkerligen vilja träffa dig. Detta möte kan du kanske ta på annat sätt än fysiskt. Du har kanske någon stödperson som kan hjälpa dig med detta.
Sen när du väl är inne i deras system så rullar det på. Du ansöker om ekonomiskt bistånd för varje månad. Ansökan ska vara inne mellan den 1-15:e varje månad, ansökan görs digitalt, jätte enkel att fylla i. Datumet kommer sitta i ryggmärgen efter ett tag. Det är det enda du behöver göra. Märkligt nog är handläggarna på socialtjänsten passiva. De “jagar” dig inte som de gör på AF och liknande. Ett system som gör en väldigt passiv om man inte är uppmärksam. I ditt fall är det ju inte problemet eftersom du redan är “sjukpensionär”.
Sant är att du inte får äga något. Inte ha sparade pengar, ingen bil osv. Så om du vill ha bil i framtiden så får du göra någon deal med föräldrar eller någon god vän så bilen står skriven på dem. Osv. Det är lite trixande men å andra sidan så har du ju tid.
Angående egen lägenhet. Soc.kontoret betalar din hyra. Du får ett papper från dem där det står din maxhyra. Sen söker du lägenhet inom det kommunala bostadsbolaget, de brukar godkänna människor på ekonomiskt bistånd. Denna summa är uträknad efter hur mycket hyresrätterna kostar i staden där du bor.
Så socialtjänsten betalar el, hyra, bredband, medicin/läkarbesök, hemförsäkring, busskort osv. Sen det du har över är en schablonuträkning för ensamstående med barn si och så.
Du kommer leva på marginalen, men du vänjer dig och så jäkla hemskt är det inte. Du kommer aldrig åka utomlands på semester, men å andra sidan bor du i ett vackert land där du kan campa i skogen, vid någon sjö osv. You’ll find your way.
Kan du gå ut med hundar? Eller du kan inte röra dig ute alls? Om du kan så kan du rasta folks hundar som inte vill betala dyra hunddagis. Du kan ta betalt svart (kontant!) och få in ganska mycket extra per vecka. Pm:a mig om du vill ha fler tips.
Eller så fortsätter du bli manipulerad och bedragen resten av livet, men med lite mer pengar i fickan.
Nja @Largo , en del av det du skriver uppmuntrar till bidragsbrott. Där bör nog TS fundera på vilken person han i så fall vill vara. Sedan är din beskrivning av handläggningen inte helt överensstämmande med hur det går till vid en ansökan om ekonomiskt bistånd. Kommuner ansvarar för försörjningsstöd så handläggning ser olika ut i kommuner, men det ekonomiska utfallet ska vara någorlunda lika.
Vid ansökan om försörjningsstöd (ekonomiskt bistånd) ser man på egna inkomster och tillgångar i förhållande till riksnorm och vissa godtagbara utgifter (såsom t ex hyra, hushållsel, läkemedels och patientavgifter inom högkostnadsskydd). Har man ett underskott i förhållande till riksnormen och de godtagbara utgifterna kan man få kompletterande ekonomiskt bistånd. Om man är beviljad sjukersättning, såsom TS, har man oftast rätt till bostadstillägg. Det gör att många med sjukersättning inte behöver uppsöka socialkontoret.
Ajdå, ja det är ju egentligen inte korrekt… men att exempelvis gå ut med andras hundar och ta den lilla ersättningen via Swish är väl inte att räkna som direkt bidragsbrott, eller tänker jag fel… förmodligen gör jag väl det för all inkomst ska ju redovisas och vara vit. Men sånt skulle iaf jag se mellan fingrarna med och då är jag verkligen ingen som supportar bidragsfusk…
Men kan man inte se tex det (om det var det du menade) som en liiiiten möjlighet för individen att få någon liten krona utöver existensminimum även om det kanske ligger i gränslandet 
Sedan det där med stora tillgångar på banken… att det skulle vara fallet för någon som aldrig kunnat jobba känns ju helt orealistiskt och isf skulle väl dessa redan nu gå till de ekonomiska utgifterna som familjen har i nuet, vilket det öht inte finns några pengar alls till från TS sida om jag förstått rätt.
Men såklart har du helt rätt i att om man har en förmögenhet på banken då ska man naturligtvis INTE uppbära och leva på socialbidrag/försörjningsstöd, det vore ju rent skamligt. Och är det så att det förekommer i någon omfattning så är det verkligen bra om kommunerna har genomgripande kontroller för att förhindra ett sådant utnyttjande av skattemedel som ska gå till de som verkligen behöver hjälp.
@Noomi, jag syftade nog mest på dessa formuleringar som handlar om att undanhålla pengar man kan leva på från det offentliga. Pengar de flesta av oss är med och bidrar till via skattemedel. Mitt inlägg handlade nog egentligen mest om att göra TS uppmärksam, någon liten peng för att man hjälper någon med hunden tror jag många inte skulle bry oss om. Swish-insättningar brukar nog dock räknas som inkomst - så om man vill “fuska” så uppmuntrar systemet till kontantbetalningar. Hur man som individ tänker att man kan ”utnyttja” skattemedel handlar ju egentligen mest om vilka värderingar man lever efter (och ibland kunskap, en del verkar tro att skattemedel är manna som regnar från himlen ;)).
Ja såklart att man inte ska ha, varken beviljas eller fuska sig till, några skattebaserade bidrag om man har tillgång till sparade pengar.
Men jag tänkte inte så långt då jag förstod det som, eller kanske bara utgick från, att TS redan lever på den absoluta marginalen.
Helt rätt av dig @Stillstanding, skattekronorna ramlar sannerligen inte som manna från himlen och det är till betydande del vi som jobbar som står för inflödet👍🏻
Men om man redan är “sjukpensionär” och inte kan jobba så blir livet väldigt hårt och knapert för väldigt många år framåt. Få människor klarar av att leva på existensminimum år efter år efter år. En ensamstående man/kvinna med barn behöver oftast en bil. Och de flesta föräldrar vill nog kunna lägga undan en slant för sin och barnens trygghet.
Vi svenskar betalar en av världens högsta skatter, vi betalar skatt på det mesta. Vi får mycket tillbaka och jag är evigt tacksam för att jag föddes i Sverige. MEN det är svårt att berätta för någon som aldrig själv levt på existensminimum hur det är.
Jag ser det absolut inte som “bidragsfusk”. Människor kommer födas med fysiska och psykiska åkommor/sjukdomar, skulle det skada så mycket om de levde lite drägligt istället för att jämnt och ständigt bara överleva?
Protesterar du också när myndighetspersoner förskingrar flera miljoner kronor av skattemedlen eller när våra skattepengar går till att rädda kvar banker som sen sitter och tvättar pengar åt ryska maffiabossar?
Jag tror nog att, om han har sparade pengar, vill behålla dem som en trygghet för honom och sitt barn. Han kan inte hjälpa att han blev sjuk.
Aah ok, det beräknas efter en riksnorm, jag trodde att det anpassades mer efter kommunen man bodde i.
Kanon om han kan ansöka om bostadstillägg istället för ekonomiskt bistånd.
@Largo, jag har varken protesterat eller uttryckt min åsikt i TS fall. Jag vill bara uppmärksamma på att det du skrivit faller under bidragsbrott enligt lag och jag tycker det är bra om man har kunskap kring det i kontakt med myndigheter.
Japp att sätta sig in i och skaffa kunskap om hur det fungerar är alltid bra.
Jag vill börja,med att tacka alla som delat med sig av sina tankar och åsikter.
De finns ett dilemma här i att jag har haft väldigt mycket action på mitt bankonto dom senaste månaderna (trots min futtiga inkomst), utan att för den sakens skull haft någon större nettoförtjänst av allt detta (jag väljer och kan inte, förklara varför det är så). Så jag gissar att jag måste avbryta allt de med omedelbar verkan och sitta i karantän i 3 månader så de ser rent ut, om jag behöver söka försörjningsstöd (och de e samma dilemma och prislapp här för mitt förhållande, att de kommer liksom oxå behöva upphöra isf “for life” om soc scannar kontoutdrag varje månad.
Så de suger ju big time (de har varit som mitt tidsfördriv och göra liksom nånting av tiden i mitt liv (när barnet är på fsk eller på kvällar).
Man är redan väldigt låst med social fobi och som jag skrev tidigare är de omöjligt att både förklara och förstå för den som inte har de.
De innebär ytterligare en pusselbit försvinner från de redan extremt klaustrifobiska livspusslet.
Jag hoppas att familjerådgivningen kan trolla fram kaniner ur hatten och vi på något sätt tar oss ur detta helskinnade (även om jag realisriskt fattar att vi snackar om extremt låga procentsatser. Och till en oerhörd prisslapp (oavsett utfall i min situation).
Nyckeln till allt gissar jag kokar ner tilll hur mycket av detta som jag fått utstå kan min partner “skylla på” missbruk gentemot “den egna viljan”. Och är de ens ett “missbruk” alls eller bara ett sätt att kunna bortförklara att man både velat ha kakan kvar(dvs jag har inte ont anandes varit tryggheten, den som fixar rubbet här hemma, medan hon sökt spännning/äventyr.
Vad är missbruk, vad är inte…
Och redan gång 1 år 2014 är de ju isf samma frågeställning. Nånstans i början har man väl ändå haft den fria viljan att kliva över gränsen och se om gräset är grönare på andra sidan.
Och att de längs vägen sedan lett till ett missbruk möjligen.
Men vad vet jag. Jag vet ju inte ens om jag är älskad alls med tanke på trovärdigheten nu.
Kanske bara hennes sätt att rädda vad som räddas kan när hon insett att hon isf bara får se sitt minsta barn varannan vecka och de största kanske inte mer alls (eftersom hon e fly förbannad på henne, då hon varit den som fångat henne båda tillfällena, och mår skit av att se sin pappa krossad och även själv går till psykolog för detta…
Fyfan för detta och fyfan för rävsaxen…m
Kanske, eller så kan det vara hennes sätt att “rädda det som räddas kan” iaf under ett antal år framöver medan barnet fortfarande är litet, för att behålla fullständig markservice hemma 
Du sitter krasst sagt i ganska precis samma situation som gamla tiders hemmafruar gjorde, utan egen inkomst/pensionsgaranti som skötte rubbet på hemmaplan och var “behövliga” så länge hem/hushåll/barn behövde någons 24/7 omhändertagande och skötsel.
Finns det öht något som du själv kan se att DU skulle kunna göra eller förändra för dig själv och din livssituation, som skulle kunna få henne att betrakta dig med andra ögon än hon gjort det sista decenniet?
Förmodligen finns de säkert de (saker jag kan ändra för att hon ska se mig med andra,ögon)
De kan vi säkert alla göra.
Men jag vill ju bli älskad för den jag är isf, och jag känner inre att förändringskravet ligger på mitt bord, utan snarare hennes…
De e heller inget hon uttryckt atr de varit “fel på mig”, som gjort som hon gjort. Om de nu är missbruk eller inte…
Okej, jag tror att jag förstår hur du tänker…
Efter att ha läst runt lite i en del andra trådar blir man något mörkrädd. För den röda tråden verkar vara att en majoritet av alla dom som varit otrogna, väljer att spela ut “missbruks-kortet”.
Och de verkar sannerligen inte vara några bra nyheter varken för mig som blivit blåst på konfekten, eller för någon annan som blivit bedragen för den delen iheller.
Folk sätter decenium av äktenskap på spel genom den förbjudna frukten…och när dom väl är busted skyller alla på “missbruk” och verkar oerhört ångeerfulla (åtminstone för stunden och på ytan) när dom inser vad dom gamblat bort…
Mörkrädd är verkligen nyckelordet här
Hur mycket kan familjerådgivning förväntas bidra i detts fallet? Nån chans alls? Någon med liknande erfarenheter oavset “sida” men input. Och hur de gick sen…???
Beror väl lite på vad du och partner har för förväntningar på rådgivningen, och på varandra. Det är ingen magisk lösning för 8års otrohet.
Jag har varit på fam.rådgivning men inte i dina skor om jag säger så. Det är en plats att kommunicera och få verktyg att nå gemensamma lösningar. Separation kan vara en lösning exempelvis.
Helt rätt, det är ingen magisk lösning för någonting egentligen och man måste minnas att FR är en instans där båda parters sida av saken måste kunna belysas, beröras och även höras. FR är ingen inkvisition eller korrektionsanstalt utan där är det ömsesidigheten i relationen som är i fokus.
Naturligtvis inte så att någon ska försvara det som skett i TS fall… men personalen är inte heller några domare som på ett eller annat sätt ska lyckas korrigera den ena parten enbart, eller bota hen från något.
Det är i deras fall hon som måste korrigera sina egna felgrepp och troligen måste även TS vara beredd på att det kan framkomma synpunkter på saker inom familjen som kan ha upplevts otillfredsställande av henne.
Nån mer som har andra infallsvinklar att dela med sig av, erfarenheter? Oavsett vilken sida man kommer ifrån…
ALLT är välkommet…
Inte enbart då om FR, utan hela situationen…
Har iaf räknar utcså mycket som att de blir oundvikligt vid separation, att undvika soc och därmed försörjningsstöd/existensminimum for life även om jag kan vå vissa bidrag så kommer de inte täcka upp ens påfallande nära…
Men de fnns ju såklart andra aspekter i tråden oxå.
Är fortfarande förrvirrad och kluven hur mycket min fru i detta fallet kan “claima” ordet “missbruk”…
Nån med erfarenheter?
