Jag hade ju redan samma problem år 2014, då de uppdagedes gång 1 (av vår då 13 åriga dotter). Vi gick på FR, vi träffade båda psykologer ensamma. Hon var oerhört ångerfull. Skyllde på ditten och datten, och hur hon inte kunde stå emot hans fågelkvitter.
Jag ringde honom och skrek i luren en halvtimme. De tog mig 3 år att gå igenom och komma ut på andra sidan. Stark…och vi hade de fint(trodde jag). Däremellan hade min bästa vän (vi var superpolare sedan tonåren), valt att ta sitt eget liv. Jag gick igenom så mycket skit att jag själv ville gå samma väg…men kunde inte av respekt för vår dotter.
2017 var året jag trodde var min primetime. Vi tog långa promenader i parker (jag och min fru), de fanns gånger jag t om gick på en pizzeria och åt med henne efter hennes jobb (de låter inte märkvärdigt men för en person med social fobi är de som att gå på glödande kol). Jag trodde att vi var ur våra problem, att livet fått sina färger tillbaka, och 2018 fick vi ännu en dotter…
Föga visste jag då att trots FR och att hon byta jobbställe och nummer osv, forrsatte dom att träffas. På lunchraster, i buskarna, i hans bil, efter hon “gymmat” osv. Alltså de e inte orimligt dom träffades 500 ggr dom här 3 åren (vilket är helt jävla sinnessjukt för jag hade verkligen inte en jävla aning, och trots min väns självmord så…)De äcklar mig, och vi levde ett helt normalt samboliv under tiden. Jag var de uppenbara andrahandsvalet som skötte hemmet, vår dotter, tryggheten. Han var uppenbarligen äventyret, passionen och glöden. Dom har gjort så mycket saker sexuellt att de vrider sig i magen (ja jag var dum nog att fråga och ville veta allt). Den enda anledningen till att dom slutade träffas var att HAN på en semesterresa slutet 2016 träffade sin blivande fru (och HAN ville ju inte vara otrogen).
Och de kunde slutat där och jag aldrig fått veta…
Men då hoppa hon på ett nytt tåg 2017 med nästa äventyr (även om dom “bara” träfffats 3 ggr, och dom aldrig haft “sex” (dvs samlag), så har hon gett honom avsugningar och sex smsat i 5 fucking år innan bubblan sprack och allt kom fram (tror fortf de är helt orimligt dom inte gjort mer än så på 5 år, och gud vet om jag ens är biologisk pappa till vår 2018 dotter…
Men jag sitter i en sjuhelvetets rävsax i form av min sociala fobi. För om jag lämnar, så blir de soc, och en etta med kokvrå i nåt sunkigt kvarter i kommunen och ett liv på existensminimum för resten av mitt liv, och halva tiden för vår dotter…som dessutom då ska ha ytterligare än ny pappa osv.
De är en jävligt dyr prislapp att betala för att HON har dubbelknullat i 8 år! 8 år! De e en hel jävla evighet! Trots hon fick en second chance…
Men att stanna och leva med dom tankarna jag plågas av minut för minut (trots jag har lugnande medicinering) är ju oxå ett jävla kuk alernativ.
Hon är ångerfull, men de va hon 2014 oxå.
Säger att hon är sjuk (no shit), men att hon bara älskar mig, och har alltid gjort…slukade all bekräftelse hon kunde få. På facebook, instagram och sms och gud vet var mer…
Hon har avslutat alla sina sociala medier, lämnar sin telefon hos mig när hon går ut osv osv.
Men de hjälper inte mig…
De har liksom redan hänt…
Jag är alltså i “bästa fall” hennea tredjeval (och jag vet de varit fler bollar i luften än så även om dom (troligen) inte haft i.r.l träffar eller direkta sexchattar.
Nu är de jag som sprattlar som en halvdöd fisk i nätet bara…
Vi ska på FR möte 1 nästa vecka, oavsett utgång och hur man än vänder den jävla kuben så blir jag svarte petter!!!
(Detta var egentligen ett svar på ett PM men tänkte jag kunde delge de här oxå)