Förstår att inget av detta är MITT fel, och ja hon VILL SJÄLV sluta…(har ju t ex samtal med psykolog och kommer även ha med en sexolog)
MEN huvudpoängen här, som jag själv har svårt att komma runt…är att i detta exemplet som du beskriver, så om man överhuvudtaget tar fram ett metspö och fiskar i nån annan sjö (än i den ankdam ens livspartner finns), så gör man ju ett helt MEDVETET val att gå till sjön, OCH när man väljer att plocka upp den! Här går ju inte missbrukskortet att spela ut(!?).
Att hon sen fortsätter att fiska i 3 år bakom mim rygg, och sen går till en ny sjö och fiskar igen är oxå en MEDVETEN handling.
Detta med berått mod bara för att få “bekräftelse” av andra (varför då fortsätta,med samma fisk så länge? Först 3 år, och nästa fisk 5 år). Borde man då inte vilja ha en NY fisk varje gång man går till sjön? Eller vad är de jag missar här??? De e sååååå förvirrande…
Att de sen utvecklats över tid till någon slags missbruk kan jag kanske köpa…
Men jag kommer ändå inte runt grundproblemet om dom fullt MEDVETNA och utplanerade handlingarna längs vägen.
Och de e som natt och dag att jämföra med vårt relativa vaniljsex våra 24 år (åtminstone i jämförelse).
Här har dom varit i buskar otaliga gånger på hennes lunchraster, i parker, i bilar, på balkonger, och i hemmen (deras hem).
Inget hon nånsin gjort med mig eller ens föreslagit…
Så jag e lika insnurrad som ett garnnystan just nu ju mer jag funderar på de.
Och hur jag mentalt ska komma över att lin egen fru gjort så här i 8 år, kunna “förlåta” och gå vidare hand i hand…förstår inte riktigt om de ens är realistiskt eller ens teoretiskt möjligt.
Men vem vet, jag är fortfarande i nån slags chockfas och har kanske missat nåt fullständigt???
Och då har jag inte ens förrän nu tänkt på den faktiska återfallsrisken, eller vad som ev fortf pågår eller inte pågår.
Jag är oxå säker på att när hon säger hon berättat “ALLT”. Att de förmodligen betyder att hon berättat typ 33% antagligen (damage control)
Är så ledsen och förtvivlad. Gråter varenda dag i de tysta, drömmer mardrömmar varenda natt.
Och mitt uppe i de ska jag ansvara för vår 3 årings välbefinnande (naturligt nog eftersom hon arbetar), och hinner i pricip bara hem till nattningen på vardagar…
Vilken jävla soppa allting…