Om du hade läst det jag skrivit innan så hade du vetat utan att behöva ta till gissningar och spekulationer. Jag tycker att det är tvärtom, många går hårt mot styvmamman, trots att mamman har ”erkänt” att styvmamman har skrivit till henne att hon inte gett alkohol till hennes barn, bara sitt eget.
Har du stalkat mig 
Jag har läst andra trådar men har nog inte kommenterat. Jag har inte hittat någon annan tråd med samma problem som min vän som jag skrivit om innan, det här är snarlikt men motsatsen.
Hade jag känt personen ifråga så hade jag skrivit det samt skrivit att jag känner till sanningen.
Jag är väll helt enkelt en kritisk person och gillar att se saker från olika sidor.
1 gillning
Jag tror inte det här är rätt ställe för att ifrågasätta. Man får ha förståelse för att det kommer in människor i olika stadier av kris och då är inte den typen av ifrågasättande till hjälp. Man kan komma med råd som fungerar bra även för det fallet att det inte skulle vara så att barnen fått alkohol av styvmamman.
2 gillningar
Nu har det blivit så här, för er som vill veta…
Socialtjänsten blev inblandad. Efter att dottern bor hos pappan så går allt utför. Skolan har gjort anmälan och många är i blandade nu.
Mer VÅGAR jag inte berätta än, förrän det är över.
Kanske är mitt x här eller ni känner honom?
Men efter två års kämpande så känns det som att detta kanske blir mitt sista kapitel som slutar okej.
Jag har sparat allt och skriver en bok. Hade jag vetat det jag vet idag hade jag gjort annorlunda.
Det jag lärt en stor läxa är att Familjerätten och socialtjänsten gett mig totalt fel information under alla år. Jag råder er att kontakta en advokat redan från början så att ni får reda på hur det egentligen funkar.
1 gillning
Vad hade du gjort annorlunda?
Det är ju inte lätt att förutse hur en annan part ska agera och reagera, men betydligt lättare att säga i efterhand, vad man borde ha gjort.
Till vad skulle du ha kontaktat advokat, med vilket uppdrag?
Hoppas allt löser sig till det bästa och inte eskalerar konflikten, för det gynnar ingen, även om du sitter där och ”har rätt”.
1 gillning
Jag har från början konsekvent blivit avrådd att inte göra något mer än backa.
Inget alls med att förutse något. Bara kunskap.
Jag har i alla år fått höra från alla håll o kanter att det inte finns något att göra. Men nu vet jag ett enormt misstag många gjort.
Jag lovar att återkomma och berätta då detta är över. En rättslig sak som jag inte alls visste. Och han vet det nog inte annars hade han utnyttjat det.
Styvmamman ger sina egna minderåriga barn alkohol med jämna mellanrum. Det är känt i området och mina barn har sagt det. Mamman själv har skrivit det till mig. Förklaringen är att hennes barn ändå kommer att fixa alkohol så lika bra att hon gör det.
Hon skålade med min son och båda blev fulla. Så inte bara smaka.
Nästa resa utomlands på skoltid vägrade jag godkänna om inte pappan o styvmamman ville tala med mig och lova att inte dricka med mina barn. De vägrade lova. Jag godkände inte och de åkte åndå, på skoltid.
2 gillningar
Det blir intressant att höra mer om….
2 gillningar
Hej. Jag hamnade i en liknande situation med mitt ex. Fick gratis rådgivning via Verahill där jag hade en toppen jurist som hjälpte mig. Pga min ekonomi fick jag även rättshjälp av staten som var något jag inte kände till sedan innan. Föreslår att du hittar någon liknande jurist eller advokat där du kan få rådgivning. Läs vidare här, kanske är något som passat dig www.verahill.se/tjanster/vardnadstvist/rattshjalp-vid-vardnadstvist/
När jag gick till min advokat (en känd advokat inom familjerätt tydligen) förklarade hon att:
Första misstaget:
Vi har bara muntlig överenskommelse om allt kring barnen från början.
Andra misstaget:
Eftersom jag flyttade från vårt gemensamma hus så blir barnen automatiskt skrivna kvar hos pappan. Det borde jag gjort upp om i början.
Konsekvenserna:
Pappan kan vägra samarbeta totalt. Det spelar ingen roll. Du kan till och med spela in ljud på att han säger ”jag vill INTE samarbeta med dig ALLS!”
Eftersom barnen är skrivna hos pappan och han vögrar samarbeta och om något barn trilskas och bor hos pappan några dagar mer så kan pappan säga ” hejdå, nu bor barnet hos mig, ge mig underhåll”
Detta har skett mig.
Mitt barn har nu bara gått utför med skolan. Ni som följt mig… jag har kämpat sedan 2018 utan hjälp. Tillochmed här på forumet har jag blivit hånad.
Nu står jag handfallen.
Jag sade till socialtjänsten senast att ”men då gör jag som pappan då, så blir det åtminstone lika… jag slutar kontakta honom totalt”. De reagerade inte. Jag gjorde så. Nu har min dotters resultat i skolan, från att haft c och uppåt blivit f och anmälan till socialtjänsten från skolan.
Men jag, du, ni kan inget göra då pappan vägrar samarbeta.
Ni som skiljer er! Kämpa med näbbar och klor att få egen vårdnad av barnen, även om pappan verkar bra i början. Kämpa!!!
1 gillning
Jag vet inte om jag tycker att dina ev nya insikter är så revolutionerande, att det är t ex bättre med skriftliga avtal.
Jag måste få fråga också om barnen ”automatiskt” blir skrivna hos pappan. De har väl varit skrivna i ert gemensamma hem sedan tidigare? Det är väl snarare så att de förblir skrivna där de alltid bott om man inte aktivt ändrar på det eller att båda flyttar från det tidigare gemensamma hemmet? Precis som de hade stått kvar hos dig om det var du som hade bott kvar i huset. Eller?
Jag trodde att du nu hade fått gehör nu:
Så detta ledde ingen vart? Vad hände då, varför blev det inte som du hoppades, de lyssnade ju på dig berättade du ju.
Jag är ledsen om du känner att du hånats här på forumet. Jag är också ledsen för att ni har ett så dåligt samarbete eller rättare sagt inget alls.
Du vill bestämma. Du kan bestämma när barnen är hos dig, men när barnen inte är hos dig kan du inte bestämma något alls om vad de gör och hur din exman beter sig.
Din exman är naturligtvis en mindre sympatisk typ, men han har full rätt att inte vilja samarbeta, dock inte det bästa.
Det är ju det som har sagts här. Och att du fortfarande tror att enskild vårdnad skulle vara lätt att få, det förstår inte jag. Inte ens nu med dina inspelningar, noteringar osv osv så anses det fortfarande otillräckligt.
Jag skulle säga att med barnen i fokus så är det absolut bästa för barnen gemensam vårdnad och det finns ju flera studier som beskriver att växelvis boende är det bästa för barnen.
Barn har rätt till båda sina föräldrar.
2 gillningar
Ok det blir bra.
Jag vill bara varna och säga tii de nya…
Kämpa med näbbar och klor att få egen vårdnad.
Mina barn har inte mått bra. Och ett av dem kommer nu att tas ifrån oss och hamnar i familjehem eftersom pappan inte vill samarbeta. Och han har lag
Jag säger bara till er nya. Kämpa med näbbar och klor att få egen vårdnad!!!
Och läs alla som är emot mig här.
Men ta ditt hjärta till dig.
Barn behöver dig
Ja. Men den ena vägrar…
Om ena föräldern vägrar den andra föräldern att få vara med sitt barn… Då tycker jag att man ska kämpa med näbbar och klor…
1 gillning
Det förstår jag. Att man vill ha rätt till sina barn, det vill ju båda.
Därför förstår jag ännu mindre dina argument för enskild vårdnad. Du skriver att den ena förvägrar den andra att vara med sitt barn, då tycker du att förälder nummer två ska kämpa för enskild vårdnad?
Vad är logiken i det och barnens bästa?
dina barn är ganska stora vad vill de?
2 gillningar
Beklagar verkligen dina barns mående, det är verkligen sorgligt att läsa. 
Att få igenom enskild vårdnad i domstol är inte lätt, utan det krävs många utredningar och samtal och bevis, för att en förälder ska bli fråntagen rätten till vårdnaden om sina egna barn. Det är mycket svårt att få igenom det som ett första steg efter en skilsmässa, om det inte finns tydliga bevis för att barnen mår tydligt dåligt hos den andre eller att det saknas samarbete helt mellan förändrar, som skadar barnen.
Däremot tror jag det är bra som en tidig ingång efter skilsmässa, gå i samtal hos familjerätten och familjebehandlare, om man märker att det inte går att kommunicera eller samarbeta med den andre. Även att det görs utredningar utifrån barnens bästa, där både föräldrar och barn ingår, för att få det dokumenterat vad som fungerar och inte fungerar, och att individuella mål sätts upp för föräldrarna att uppfylla för barnens bästa.
Gör inte den andre föräldern vad som krävs då, blir det ännu mer tydligt att hen inte vill samarbeta eller anstränga sig för barnens bästa, och det blir hela också dokumenterat och bedömt av socialsekreterare. Men man ska ha som utgångspunkt att man gör det för att det ska bli bättre för barnen.
Detta blir sedan en del av bedömningsgrunden om det ansöks om enskild vårdnad, för barnens bästa. Men den bedömningen gör då domstolen, och den processen är inget man vill involvera barnen i onödan, utan det är absolut sista steget, om det inte finns någon annan utväg.
Jag har gått igenom utredningar för alla tre barnen, men har inte gått vidare med det än. Det gör jag inte om jag inte måste. För egen del tänker jag främst kring boendesituationen. Idag bor de två äldsta heltid hos mig, medan yngste bor växelvis. Pappa vill inte ändra schemat till fler dagar åt gången, men vill inte heller barnet ska bo mer hos mig, så vi är fast i ett schema med täta byten. Det är i längden inte hållbart för minste, men jag har inte tagit steget än med det, då mindre mår ok. Men jag känner att det snart behövs göras något, och då kommer första steget vara att ta upp det i samtal med familjerätten igen.
Hoppas allt blir så bra för dina barn som möjligt. 
4 gillningar