Håller helt med dig. Så är det i min värld åxå.
”No minimum age to consume alcohol in public or private” står det. Public är väl krogen?
1 gillning
Ett par saker…
Utredningen handlar inte bara om dig, eller att ditt ex har bett socialtjänsten att utreda dig. Tycker att det är viktigt att du förstår det och intalar dig själv det. Om nu ditt ex har gjort en orosanmälan - utifrån något som Er dotter har sagt, eller hur han uppfattar saker, eller kring din och dotterns relation. Så kommer utredningen även handla om Er dotter, och i sak så torde även ditt ex bli “indragen” i detta.
Om det öppnas en utredning så vore jag förvånad om ni, alla tre, inte kallas till diverse samtal. Är det så att du och ditt ex har delad vårdnad, så vore jag också förvånad om du och ditt ex inte kallas till ett gemensamt samtal. Därefter så blir det säkerligen individuella samtal, med alla tre parter. Är det så att syskonen är minderåriga, så kan även de bli föremål för “utredningen”.
och, nej, du skall givetvis inte “ljuga till din dotters fördel”. Absolut inte (!).
Ytterligare, socialtjänsten är i sak ingen dömande myndighet, de avgör inte om “misshandel” har förekommit eller inte. De har däremot anmälningsplikt, och isf gentemot polismyndigheten. Den informationen kommer du säkerligen få, skall få.
Koncentrera dig på din föräldraroll, och gentemot dottern. Förklara sakligt, din historia kring skilsmässa, samarbetssvårigheter med ditt ex, eventuell påverkan på familjerelationer. Men utan att “kasta skit”.
Socialtjänsten har säkert sett det ena och det andra, och ju mer saklig och balanserad du kan vara, desto större är sannolikheten att “misshandelsfrågan” spelar ut sin roll, och det hela kan handla mer om familjerelationen, familjestruktur, familjestöd - och om behovet finns, så kanske ni kan få stöd (som kan vara positivt!).
Stay strong! 
4 gillningar
Tack 
Låter rimligt.
Nu när det gått någon vecka och jag inte är i samma chock så tänker jag klarare 
Tack snälla
2 gillningar
Jag har nu inte träffat min dotter på 31 dagar. Jag tyckte att jag såg henne i köpcentret idag och det högh till inom mig. Jag skriver ett litet sms till henne varje kväll ”jag älskar dig gumman…saknar dig…” osv.
PÅ MÅNDAG SKA JAG TRÄFFA SOCIALTJÄNSTEN SJÄLV.
Hur lägger jag upp allt?
Jag har två år av jobbiga händelser.
Jag är heelt övertygad att detta aldrig hänt om pappan hade samarbetat med mig dessa år istället för att stänga in sig i ett silo.
Av erfarenhet (jag har ju kontaktat tre instanser o h det sista var familjerätten) vet jag att myndigheterna INTE vill höra mig ta upp gamla händelser. Men så händer något och när nästa träff är, så är ju händelsen gammal igen och ingen vill veta vad jag har att säga.
Det gör mig orolig inför måndag. Kommer de åter igen att inte vilja lyssna?
Jag vet inte hur jag ska lägga upp mitt samtal?
Jag VILL berätta 1) Historien sedan två år tillbaka så att man ser den röda tråden 2) Vad jag gjort för att få allt att funka 3) konkreta problem vi har haft pga att pappan inte vill prata med mig
Ett knep pappan alltid haft är att säga att han blir överöst med sms. Det suger de in som en torr trasa. Ett helt möte kan gå åt för att diskutera sms. Helt sjukt. Och ingen vill SE mina sms där jag motbevisar honom.
Jag är rädd att han kommer att köra den taktiken igen.
Att säga att man blir överöst med sms så får man genast allas sympati och jag blir den onda som terroriserar den andra. Ingen bryr sig om vad som låg bakom smsen…
Hjälp mig hur jag ska förbereda mig denna helg inför mitt möte med socialtjänsten på måndag, snälla.
Och snällt. Inga bannor orkar jag med nu. För jag är tillräckligt ledsen ändå.
Du måste nog inse att du inte ska styra samtalet och berätta hela din historia. Du ska nog inte ens ha någon plan eller strategi. Ju mer egen plan du har, desto mer skulle jag bli benägen att tro att här finns det något lurigt.
Du ska svara på ev. frågor. Detta är inte ett tillfälle för dig att få upprättelse för hela den konstiga situation ni befinner er i.
Det är deras undersökning om sanningshalten i en anmälan de fått in.
Jag har aldrig varit i en liknande situation, men jag tycker du ska svara så gott du kan på frågor osv, uttrycka din sorg för att du inte träffat din dotter.
Du ska väl vara så ärlig och uppriktig du bara kan. Du vill sätta regler för du bryr dig om din dotter. Med facit i hand antar jag att du till viss del ångrar ditt hot om att ta mobilen, men vad gör inte vi desperata föräldrar när vi är uppgivna och inte lyckas nå fram? Du hade förmodligen uttömt alternativet att prata med henne på ett vettigt sätt. Du har ju aldrig misshandlat din dotter vare sig fysiskt eller psykiskt.
Du vill bara att ni ska få tillbaks en nära och bra mamma-dotter relation. Visst var det den händelsen som du tror utlöste det hela?
Det blir fel när du vill berätta hela historien och alla detaljer, exempel:
Faktum kvarstår, du har skickat en massa sms, men ingen bryr sig om att de förmodligen var väl berättigade, det är inte i fokus när det du anklagas för är kvantiteten sms, det blir lite som en stalker som vill berättiga sig. Hänger du med?
Nu anklagas du för slag mot din dotter, då är det inte din relation till din exman som utreds, det är inte i fokus. Du lär ju svepande kunna säga att ni inte har en bra relation idag, att han inte vill kommunicera med dig, och då får du finna dig i att det är så även om du önskar att läget var ett annat. Det räcker väl, om du ens måste säga något.
Fokus är relationen till din dotter.
Ditt bästa försvar är inte att klaga på honom. Det är inte i fokus. Om jag var utredare i detta skulle jag bli irriterad om den jag undersöker hade en egen agenda för samtalet.
Och att klaga på dottern är inte heller rätt taktik tror jag, då du är åtminstone delansvarig för hennes uppfostran.
Det du kan tänka igenom är väl hur det kunde bli så här? Och vad var det egentligen som triggade detta och hur har händelseförloppet varit. Det är det som jag antar att de vill veta.
3 gillningar
Jag vet att du VILL berätta detta och det förstår jag, men detta är inte din ”show”, det är deras utredning.
De har ett fokus och det är att undersöka sanningshalten i den orosanmälan som kommit in.
Punkt.
2 gillningar
Jag önskar dig lycka till idag.
3 gillningar
Ledsen att jag missat denna…
Som @Lisa0987 säger, räkna inte med att kunna “styra samtalet”. Försök behålla ett lugn. Fokus på dig och din dotter - er relation.
Beroende på riktning i samtalet så kan absolut din skilsmässa, allt “stök” kring den etc, vara något som du kan nämna - men tappa inte fokus och låt det inte bli en “shit-storm” av “samarbetsproblem med dotterns pappa” (för mycket!!). Kanske mer ett krasst konstaterande att “skilsmässan” har påverkat olika delar av “familjerelationer”.
Jag är tämligen säker på att socialtjänsten har erfarenheter kring skilsmässor där barn, och speciellt “tonårsbarn” hamnar i kläm, eller väljer att kanske spela lite på skilsmässan och den nya relationen mellan mamma och pappa.
När jag gick en föräldrakurs i våras så var det ett antal deltagare som hade just denna “problematik” - tonåringen hade valt att bo hos X - men när det inte passade - så flyttade hen till Y. Och inte sällan så var kanske regler och rutiner olika hos X jämfört med Y… och inte sällan så fungerade inte kommunikationen mellan X och Y (efter skilsmässan…)… vilket skapade slitningar i relationen till tonåringen…
Håll huvudet kallt och lycka till!
2 gillningar
Håller helt med övriga, det sista du ska göra är att förbereda någon sorts försvarstal som handlar om hur kass pappan är och hur allt är hans fel. Det kommer bara se ut som du försöker flytta fokus från dig själv och det är de antagligen väldigt vana med och förmodligen lagda att tro att det beror på att du har dålig självinsikt eller försöker dölja något.
Låt dem leda samtalet och svara på frågor så gott du kan. Det här med era samarbetssvårigheter och problemen hos pappan låter du så att säga dem själva gräva upp, du kan smyga in och annan kommentar om det som de kan få lirka i själva om de vill, men ta inte över samtalet med långa utläggningar om det och ge inte mer information om saken än de själva ber om.
2 gillningar
Hur gick det igår på er första möte?
Jag sa att jag inte bara ville diskutera dottern, utan ville ta upp hela situationen. Hon, socialsekreteraren, ville verkligen höra hela historien från början till slut.
Hon var oerhört nyfiken och ville veta mer om båtresor utan flytväst, att barnen hamnat hos kronofogden, att styvmor gett sonen alkohol så han blir full, att barnen lämnad ensamma på nätterna, pappan inte vill dela barnens ekonomi, dotterns skärmärken mm mm Det kändes som att detta var första gången på två år som någon lyssnat på mig. Hon antecknade så att pennan glödde och sedan gav hon mig sin e-post och sa att jag gärna fick maila in allt till henne. Händelsen kring det påstådda våldet kom med såklart.
Mötet skulle vara bara 1 timme, men hon förlängde det till 2 timmar.
På måndag ska de åka på hembesök hos pappan och tala med dottern.
Jag hade förberett mig med att, för varje händelse, hade jag en tabell med tre kolumner : ”vad gjordes”, ”för och nackdel med det”, ”vad hände”. Det visade nog att jag verkligen jobbar för detta, kanske för mycket. Men jag analyserar mycket kring händelserna
5 gillningar
Vad bra att det kändes bra.
Enligt mig, som du inte behöver lyssna på 
, lite för mycket, jag får ofta den känslan vid dina inlägg, att det ”blir för mycket”.
Det innebär inte att jag går emot dig i sakfrågan, men förmodligen med olika angreppssätt. Då är det väl jätteskönt att du träffat på någon som kan ta till sig ditt sätt och dessutom vid just ett sådant här tillfälle, vid en orosanmälan. Skönt för dig.
1 gillning
Ja, förmodligen för att det hela himla tiden händer så himla mycket konstigt. Varje vecka något nytt galenskap.
3 gillningar
Hur vet du att hon ger sitt barn alkohol?
Det vet hon inte, såvida hon inte är en fluga på väggen i deras hem.
Här kan ni läsa tråden som bl a handlar om detta:
Mamma17 skriver på ett annat ställe att hon fått svar av styvmamman, där styvmamman säger att hon inte gett alkohol till Mamma17s barn och skulle heller aldrig göra. Även fast hon fått detta svar av styvmamman fortsätter hon hävda att styvmamman ger hennes barn alkohol och att hon vill anmäla detta. Hon skriver också att hon talat om för socialen (på hennes egna samtal) att att styvmamman gett barnet alkohol trots att hon fått till sig att det inte stämmer.
Styvmamman skriver att hon ger sitt 16-åriga barn alkohol.
Jag har inspelning då mina barn berättar att styvmamman ger mina barn alkohol. Självklart ljuger styvmamman.
Vad menar du? Självklart måste jag ta upp detta då mitt x nya ljuger.
1 gillning
Mina egna barn har berättat det. Jag har det inspelat.
Det är allmänt känt att att denna mamma ger son egem dotter alkohol. Så varför tvivla på detta?
Pappan har inte förnekat det, då jag tagit upp det.