Jag var sambo under senare delen av studietiden. Jag blev klar först och började jobba. Sedan ville jag byta jobb och flytta. Jag trodde att vi var överens, men kanske ville han egentligen aldrig flytta på sig?
Jag skaffade stor lägenhet, vi var särbo och snart skulle vi flytta ihop igen. Ingen av oss kom från vår studieort och inte heller dit jag flyttade. Det blev en massa tomma löften, som jag förmodligen ”tvingade honom till”, men jag såg nog inte det då.
Vi var strax under 30 år. Jag ville ha förändring, senare även ut i världen osv. Han ville aldrig det tror jag, rotar sig mer, kanske tryggare på ett sätt och inte så äventyrlig av sig. Jag kan se det idag och kanske var det gick fel, men då kändes det jättejobbigt när förhållandet gick i sönderfall.
Ta diskussionen nu, på djupet, ni är ju inte tonåringar direkt så egentligen vet ni vad ni vill. Antingen vill man satsa eller så vill man inte. Ni måste kunna hitta en lösning och kompromissa. Om detta är ett största problem så undrar jag hur det kommer att gå om ni VERKLIGEN får problem.
Jag önskar er lycka till och bra kommunikation.
Och tänk på att det bara går att ändra sig själv och att det inte självklart att det ska/måste bli som du vill, oavsett vad som ”lovats”.