Så sorgligt, men så är livet ibland.
Jag förstår dig och kanske förstår jag din man lite också.
Är det möjligt att ta hjälp av familjerådgivning nu i separationen också? Inte för att hålla ihop utan för att separera ”bra”.
Jag tycker inte att du har större ”skuld” i detta än han, bara för att du tar initiativet. It takes two….
Edit: läste ovan att din man och ni gick i terapi. Har du gått själv också? Annars vore det nog bra.
Han gjorde ett val som var otrogen - inte bara en utan två gånger. Han kan inte kräva att du ska klara att sätta dig över det, saker har konsekvenser så är det bara och det borde han som vuxen inse och också insett vid otrohetstillfällena.
Instämmer i @Lisa0987 s svar! Bara du vet när du inte orkar mer, när gränsen är nådd och skadan för stor. För den gränsen finns, utrymmet att kämpa i en relation ska nog inte vara oändligt. Ni har ju ändå försökt tillsammans och var och en för sig, och det är något stort, klokt och fint med det, även om ni inte nådde målet.
Det är många delar att ta itu med nu, mitt råd är att försöka ta det i några olika steg. Resan till exempel, parkera den frågan en stund. Vi hade också en resa inbokad, och till sist genomfördes den. Alla sa att det var märkligt och orimligt, men… det var inte särskilt mycket värre än andra resor vi gjort de senaste åren. Det hade gått någon månad efter beskedet och på den månaden hade jag hunnit förflytta mig mentalt till ett läge där det var mer affärsmässigt.
Boende låter ju verkligen inte lätt. Tror att din man behöver lite tid att landa i vad som ska bli hans nya liv. Det Är en stor sak att förutom skilsmässan tvingas lämna sitt hem mot sin vilja. Men det är inte DU som tvingar honom, det är hans egen ekonomiska situation som gör det. Och han kan behöva tid att se över den och ställa om mentalt till hur han faktiskt har råd att leva. Inte lätt, men det finns ju inget val.
Håll ut, försök att vänligt men bestämt stå still vid ditt beslut. Ni kommer hitta vägar framåt, båda två.
Oj oj @Annamaria2
Du ska ta mig fan inte ha några skuldkänslor !
.
Som man blir jag minst sagt förbannad när din Man vill ha ut dig från ert boende för att han blir upprörd å kränkt, vilket jävla as han är.
.
Jag håller med. Och att upprepa det, dvs inte en otrohet, när han vet vad det gör med en relation? Dvs inget lärande.
Och sedan ha mage att ge dig skulden? Jag kan förstå hans besvikelse, men du då? Tror han att två olika otroheter bara går dig förbi?
Visst kunde du gått med en gång. Men du har försökt, för er skull, men det innebär inte att man klarar det. Nu har allt kommit ikapp dig och du vill inte. Tyvärr så måste han acceptera det, utan skuldbeläggande.
Han gjorde valet att såra dig på det allra djupaste, inte bara en gång.
Japp, lämna inte huset, separata sovrum kan räcka! Det är hans känslor som talar, men de är inte lag längre. Att du stannar i huset tror jag ”hjälper” honom att ställa om, att han tvingas tänka mer på hur han vill ha sitt nya liv. Kanske själv söka sig ngt nytt. Det kanske behöver bli jobbigare innan det blir bättre.
Det var en bra idé. Det ska jag försöka med.
Ja det har jag i flera omgångar. Det har hjälpt mig tillfälligt. Jag har en ny kontakt inbokad redan imorgon. Den tiden bokade jag för flera veckor sedan i syfte att på nytt jobba med “mitt mående” men vara kvar i äktenskapet. Nu går jag dit med önskan att skilja mig.
Tack för att ni tog er tid att skriva 
Betyder mycket för mig.
Tack
Ja det är svårt att hantera alla känslor som bubblare upp hos oss båda. Det är så sorgligt att det blev så här 
Ja det är så jag har uttryckt mig. Jag har velat stanna kvar. För jag älskade honom och trivdes med vårt liv. Jag ville fortsätta känna så. Men det går inte 
Jag har haft känslor och i perioder har vi haft det bra. Men jag kan inte släppa sveket. Skadan är förstor.
Min man har kommit hem. Sov hos en kompis som skilde sig för 1 år sedan.
Min man har lugnat ner sig. Ber om ursäkt för hans reaktion går. Han kramas och säger att vi ska ta oss igenom det tillsammans. Igen börjar jag tvivla… Varför är det så svårt att lämna?
Jag har inte tagit tillbaka min önskan att skiljas. Jag har däremot tagit emot hans kramar och lyssnat på hans förslag. Jag föreslog parterapi i syfte att underlätta skilsmässan. Han vill gå på ny parterspi för att rädda äktenskapet. Jag säger att jag inte ser någon framtid med honom. Jag trivs inte. Jag vill slå mig fri. Jag tror att vi båda skulle kunna finna glädje igen på var sitt håll men att det kommer ta tid att acceptera att äktenskapet tog slut. Jag tror på en ljus framtid. Min man ser bara mörker om vi skiljer oss. Jag fattar inte varför han inte släpper taget om mig? Jag berikar inte hans liv alls just nu. Jag är ledsen, bitter och misstänksam. Ingen rolig partner. Han vet ju hur det är att träffa någon ny, bli kär och få uppmärksamhet och bekräftelse. Han borde bli glad för att jag vill skiljas. Då kan han ju få något tillbaka av sin partner. Något som jag inte ger honom nu.
Han har kanske ingen annan på gång och vill inte vara ensam.
Är han bekräftelse-junkie så har han troligen panik över att vara ensam.
Du är så klok i denna kaossituation! Insistera på parterapi med inriktning på skilsmässa och sanningen är ju att om ni hanterar varandra med respekt så mår ni båda bra om ett tag. Min exfru är en nära vän idag tre år senare🙂
Nu är jag jätteelak, men han har mer än du att förlora.
Klart du tvivlar, men vet du inte innerst inne, men du vill egentligen inte skiljas heller, men ser inte hur du kan må bra och bli lycklig i det du har. Då vet du.
Familjerådgivningen kanske kan hjälpa er att komma fram till rätt beslut.
Exakt.
Familjerådgivning /parterapi är jättebra! Är helt säker på att terapeuten kommer fråga er båda vad målet är, och då kan du uttrycka där att du vill ha samtal för att underlätta skilsmässan. Ni behöver väl inte vara överens om syftet innan? Lita till terapeuten! Om jag var du så skulle jag bara fokusera på att ni ÄR överens om samtal, och så ta det därifrån. Om du bokar så kan du ju dessutom säga att ni har olika syfte/mål med samtalen.
Samma lika för mig. 2 år för mig…
Uppdatering
Kvar i mitt äktenskap men mår dåligt. Idag har jag på nytt kastat ur mig att jag vill skiljas. Har tappat räkningen på hur många gånger jag gjort det. Min man är arg och besviken. Han sover i sin mammas lägenhet inatt som står tom hela sommaren. I april blev jag erbjuden en lägenhet med inflytt 1 september. Men jag tackade nej efter att min man på nytt övertygat mig om att fortsätta kämpa. Nu ångrar jag mig och har ingen lägenhet att flytta till. Fan vad jag hatar att må så här!
Läs detta när du tvivlar. Kan ni inte förändra er relation så är det nog dags att inse att du/ni inte mår bra ihop.
Gick ni på familjerådgivning, jag tror att det kan hjälpa.
Tack 
Ja vi gick på parterapi, valde en ny terapeut som vi båda gillade. Kände oss nöjda efter 4 tillfällen och pausade. Var senast i februarie. Har betalat ett paket i förväg så vi har 2 timmar kvar att utnyttja. Vi hade bestämt att jag skulle ta dem själv under våren. Men jag har inte kommit till skott med att boka in tider. Imorgon ska jag kontakta terapeuten och boka in ett eget samtal. Det får bli nästa steg. Igår skickade jag förfrågan till banken om personlig rådgivning kring befintliga bolån och sparanden. Min man är hemma igen och vill inte skiljas. Idag har vi lovat yngsta dottern att gå på nationaldagsfirande. Så det ska vi göra.