Härligt! 
Du fixar detta!
Du kommer fixa detta! Och som sagt, forumet är ett bra ställe att ta sin tillflykt till när dipparna kommer, att vända sig till när en bara behöver fylla på lite jävlar anamma, att läsa andras story för att långsamt begrunda… Hur bra är inte det? Och för några månader sedan visste en inte att det fanns… 
Kanske lika bra det, iofs. Mitt X har ingen aning om att forumet finns, jag har vagt refererat till att “jag gått med i en stödgrupp, där man är anonym” när han undrat över om jag har samtalsstöd nu osv. Och han har undrat, för jag tror jag mår lite för mycket jävlar anamma, mer än vad han fixar. 
2 gillningar
Ja då var den här dagen till enda. En alldeles förträfflig dag i naturen med vänner!
Har dock haft ont i magen mest hela dagen. Jag skrev ju ett sms till X att jag ville att han flyttade redan nu. Han hade ju frågat. Så idag har han varit o hämtat sina kläder.
Men det var riktigt skönt att veta att han pyst härifrån! Även om jag vet att han bor hos henne, så slipper jag ju se honom bara för att se honom åka.
Rätt intressant att han är arg på mig. Iofs så var jag rätt ful i munnen igår… sa inte snälla saker om varken honom elr henne.
Men nu är han arg på mig. Han ville inte träffa mig idag när han skulle hämta sina kläder, så han kom när jag var borta.
Vi får se om min läkprocess kan börja så smått redan nu…
Vi har ju fortfarande en del att reda ut, möbler o lösöret, räkningar. Men det mesta ska väl gå att lösa över sms tänker jag.
Mycket reflektioner idag på hur vårt liv varit med vad vi gjort av det.
Vi har ju faktiskt inte haft mycket gemensamma intressen o tro det elr ej, men vi har då gjort saker som passat honom… och det är inte mycket, så vi har då inte gjort så mycket saker mao…
Just nu är jag stark💪Det blir nog bra det här. Jag måste bara ge det tid!
Men jag tänker oxå… jag har levt med honom i 30 år, han har varit en fantastisk make på många sätt, jag vill faktiskt ha kvar honom som vän i livet nån gång. Kanske inte nu eller nästa månad, men kanske om 6 mån eller 1 år.
Jag ska inte gå o hata honom i resten av livet, jag vill faktiskt inte det. Han är far till mina barn.
Jag behöver ju inte vara så mycket vän att vi ska sjunga kombajajja tillsammans, men så pass så man kan säga hej på byn, prata om barnen, ses på kalas.
Små myrsteg så ska det nog fasen gå detta oxå!
/Toto
5 gillningar
My God!
Här vaknar jag med energi i kroppen för första gången på veckor.
Energin i lägenheten är mycket lättare!
Jag behöver inte fundera på när han kommer hem, för att sen åka igen, till henne.
Nu ska jag städa lite, har inte gjort det heller på veckor. Men nu ska jag ha lite fint omkring mig!
Tänkte dela upp lite grejor i ett skåp o hämtade flyttkartonger som han sagt han köpt på rusta. Men jag visste inte att dom sålde begangnade flyttlådor! Det stod ju redan text på dom😱 Så jag ställde tillbaka dom o skiter i den uppgiften, han får ta sin egen skit☠
Kanske ska jag åka o käka tårta hos en ny tjejkompis idag🍰. O då ska jag smygfira att jag kommit en bit på vägen!
3 gillningar
Självklart ska du inte packa hans grejor! 
Inte ens i nya fina flyttlådor!
Istället köper du några nya fina flyttlådor till dig själv och packar ner sånt du vill ha. Passa på när han inte ser. 
Och passa på att tänk efter noga vad det verkligen är du vill ha.
Fira är viktigt!
1 gillning
Du är undebar Caro! Blir alltid på gott humör när jag läser dina inlägg.
Jag har läst hela din egna tråd o blir imponerad över din beslutsamhet! Du är ett föredöme!
Nej jag fick nog bara ett litet återfall till den hustrun jag varit, att fixa detta praktiska i hemmet. Så har han jobbat o fixat med the man stuff. Vilket jag absolut inte ska negligera. Jag gillar inte att byta däck.
Men skiljsmässopacka ska han få sköta själv!
2 gillningar
Säger bara däckfirma… bokade med ett klick, det gick på ett kick och jag behövde inte tjata ett endaste dugg om att jag tyckte det var dags… 
5 gillningar
Ååååhhh va jag är stolt över mig själv!
Trots att jag igår skrev ett sms att jag skulle återkomma senare, så har jag inte skickat ett enda sms idag till vederbörande X! Och jag känner inte att jag vill heller!
Har kommit på att eftersom han flyttat till henne nu o inte får sin lägenhet förrän om 5 veckor, men inte kan flytta in där förrän jag får min en vecka senare. Så kommer han alltså att bo i kappsäck i 6 veckor. Guuuud så mysigt dom ska ha:face_with_hand_over_mouth:
Hon har dessutom en 13 åring😄
Så han som sagt till mig att han längtar efter att sitta i sin nya lägenhet o ha tråkigt, det är ett tag dit:rofl:
Jag tror han kommer att bli lite mer knäpp av det!
Ja ja, som man bäddar får man ligga, bokstavligt 
Själv sitter jag i en nystädad o trevlig lägenhet i väntan att jag får min nya!
Jag tycker jag vann den här ronden!
5 gillningar
Tycker jag med! Nu får du lite ro att samla dig och sikta på nästa steg!
2 gillningar
Nu behöver jag fråga… nu har ju han bott borta sen förra lördagen.
Han var skitsur på mig o ville inte träffa mig. (Vilket var ömsesidigt)
Jag har varit jätteduktig o inte smsat honom. Han smsade mig igår o ville komma hem o hämta nått. Jag frågade vllken tid o gick ut när han kom hit. Han sa att jag inte behövde gå ut för hans skull, men jag sa att jag inte vile träfffa honom.
Idag samma sak. Han skulle hem o hämta nått, jag går ut, fast han tyckte inte det var nödvändigt.
Känns som han kommer hem fast han inte behöver, han har ju hämtat alla kläder.
Vad betyder detta? Vill han pålga mig, eller se hur illa jag mår eller vad!?
Äh, han tänker bara på sig själv! Han inser troligen att hans utflytt skedde i affekt och nu har han fattat att du vann den ronden.
Kan det vara så att han vill kolla lite hur brända broarna är till dig…? Han kunde ju, för inte så länge sedan, tänka sig att vara väldigt nära dig trots att ni är skilda. Han hoppas kanske att det kan bli så igen om det skiter sig med den nya damen?
Smart att du håller dig borta när han kommer, låt honom undra. Behåll övertaget!
Håller med @Caro! Att han skulle ha en slags tanke, ett syfte, är troligen att göra det för komplext. Han utgår från sig själv enbart. Försöker kanske verka cool att han kan hantera att möta dig. Men jag tror att du lugnt kan utgå från att detta blev lite jobbigt för honom. Måste ha känts gott att bara dra från allt - men nu börjar vardagen komma ikapp, man får ta itu med vad man lämnat bakom sig. Jag tror inte att han vill komma tillbaka, men eftersom han skött detta så osnyggt så får han hålla på så här. Istället för att reda ut och göra klart, och sen flytta. Tycker att du ska fokusera på att han tvingas göra ngt som är jobbigt för honom varje gång han kommer tillbaka.
Ja så är det nog…så jävla sjukt beyeende. Jag tycker han kan låta mig vara nu. Han har ju fått det han ville…
Jag ska hålla mig undan🤘
Tack!
1 gillning
Ja hur mysigt dom än må ha det så lever han i kappsäck, det kan ju inte vara så himla kul! O i 6 veckor!!! Asgarv!
Nä kommer tillbaka, det tror jag inte.
Men som jag säger jag är ju rätt ambivallent i detta. Jag skulle lätt ta tillbaka honom om han ville. Kanske inte flytta ihop, vi har ju var sin lägenhet, men att vara mwd honom.
Usch va jobbigt det är. Nä bäst att göra spm ni säger, hålla mig undan.
Tack!
1 gillning
Usch usch usch. Trots en trevlig gårdag som spenderades med vänner, så var ångesten närvarande hela dagen. Den igger tungt över bröstet idag också.
Jag känner mig ensam o övergiven. Han som har skaffat sig nytt roligt liv. Här sitter jag.
Jag har gjort massor den här sommaren. Men ändå! Han åker hem till nån. Jag åker hem till ingen.
Ångest o grått idag. Ska försöka pilla med lite grejor idag. Men känns glädjelöst.
Jävla skit!
1 gillning
Igenkänning på den… Känslorna går som en bergochdalbana, och det kommer de att göra! Vissa dagar är en så stark, vet precis vad en vill och känner sina gränser, tydligt! Gärna flera sådana dagar i sträck också. Och sedan kommer dippen… När en funderar på varför just jag drabbades av denna helvetesskit, hur länge det ska göra ont, och när en ska få uppleva uppskattning och kärlek igen. Tvåsamheten är en norm som sitter stenhårt i oss! Jättesvårt att sätta sig över den och uppskatta singellivet!
Det är härligt med semester, men jobbigt också, för det blir ÄNNU tydligare att “alla andra” hör ihop med någon, och gör saker parvis. Utom jag, för jag gör saker ensam, eller med mina barn. Och kommer hem till ingenting, eller till mina barn. Så på ett sätt känner jag att det ska bli rätt skönt att börja jobba igen (om en bara finge åka till kontoret). Då får en åtminstone umgås med andra vuxna på dagtid, och omgärdas av vardagens rutiner.
Glöm inte bort att du också gör roliga saker, som att umgås med dina vänner. Utåt sett verkar nog du rätt samlad och att du driver ditt eget liv. Ditt X har det säkert inte toppenkul alla dagar, han som bor i kappsäck och har dunsat ner rakt ner i någon annans familjeliv (ej så välbetänkt).
“Alla andra” hör inte lyckligt ihop med någon, men det är bara sånt en har förmågan att se just nu.
1 gillning
Tack Caro!
Nu har jag bölat o fulgråtit. Värsta ångesten har släpp.
Imorron ska jag på spa med en kompis, så då går den dagen.
Söndag på picknick med andra vänner. Så jag försöker hålla mig sysselsatt.
Men den här hemska situationen ligger ju hela tiden o lurar bakom.
Nä jag uppskattar inte sigenlivet alls. Det är skittråkigt!
På måndag börjar jag jobba. Och jag får som tur är åka till mitt kontor. Men lite skräckblandad förtjusning.
Jag kommer ju att få frågan, va har du gjort på semestern. Dom kommer att se att jag gått ner i vikt.
Jag vill inte böla på jobbet.
Men ska bli skönt att komma in i rutinerna igen.
Mina barn är ju vuxna, flytyat hemifrån o har jobb. Så jag ju inte distrhera mig med dom heller.
Ja mot världen försöker jag se stark ut. Jag vet inte om världen orkar stötta så mycket som man behöver. Har man aldrig varit i det så är det ju svårt att förstå…
Nej du har rätt, alla andra har inte nån. Men det är ju dom man ser tyvärr.
Känns lite bättre nu, fulgråta är tydligen bra…
Tack för stödet!/Toto
1 gillning
Nej, det bästa stödet man kan få är nog här, upplevde jag. Hör förstår de flesta , och man slipper känna dåligt samvete för att man drar ned en stämning bland vänner.
Annars håller jag med det som skrevs lite längre upp, nämligen att hur löjligt han än tycker att du är så är det bäst att hålla sig borta. Nollkontakt är ett väl beprövat knep som oftast hjälper läkning, och om ett tag tror jag att du inte längre kommer känna att du riskerar vilja ingå i en relation igen ifall han kommer tillbaka.
Däremot är det inte omöjligt att han kommer att hitta ursäkter att ses för att förhoppningsvis få till en mysig stund med dig. Har blivit förvånad över hur många gånger på detta forum jag läst om männen som trots att hittat någon ny i övergången utnyttjar sina gamla fruar känslor för att få sex där också. Smidigt för dem, men förödande för exet som redan måste hantera sårande känslor.
Så sköt om dig, håll honom på avstånd och skriv av dig här 
1 gillning
Tack onemoreday!
Min ena kompis som ringde mug varje dag nör han hade hoppat i säng med henne, när jag sa att han hade flyttat o det kändes så bra. Då sa hon att hon tyckte det var så skönt att hlra. Vilket det ju var. Sen har hon inte hörts av. Vi ska ses om nån dag.
O jag klandar henne inte! Hon har sin beskärda del av livet. Men jag känner att jag inte vill tränga mig på heller. Och älta igen o igen.
Kag ska hålla mig undan, det är det bästa, det förstår jag rent förnuftmässigt.
Jösses va skönt att ni finns!!
Tack!
1 gillning
Jag var ganska öppen. Befann mig mitt i krisen så det var uppenbart att jag inte mådde helt bra. Och dottern ringde flera gånger om dagen.
Jag körde en standardmening: min make har hastigt och oväntat begärt skilsmässa. Och så tar man det därifrån, lite olika beroende på vem man har framför sig. ”Ja, verkligen jobbigt, så riktigt skönt att komma tillbaka till jobbet nu!” Eller ett fortsatt samtal. Man märker ju vad den andre är redo för. Men visst valde jag vilka som skulle få veta direkt av mig eller via omvägar. Förr eller senare vet ju alla om man är gift eller ogift.
om man kan berätta eller i alla fall benämna vad man är med om, så kan man också få förståelse och hjälp från oväntat håll. Jag har inte gråtit inför arbetskamrater (men på toa på jobbet, och vid mitt skrivbord) men fler av dem har hjälpt mig genom att vi skrattat tillsammans åt eländet. Min närmsta arbetskamrat hra avlastat en del, och dessutom så hade hennes mamma gått bort och jag fick ta över en hel del från dödsboet. En annan berättade att han inte hade det så enkelt med sin fru heller, men var orolig för hur barnen skulle klara en separation.
Att dela förtroenden är ju att visa tillit, och bygga relation. Jag tycker att det har känts fantastiskt att få ett sånt stöd. Ångrar inte att jag öppnade mig.
3 gillningar