Det är helt valfritt med stridsyxan, skulle jag säga. Du vet ju själv vad du behöver?
För min egen del har jag resonerat så att det ledsna måste ut förr eller senare, ingen idé att sopa det under mattan och försöka behärska mig. Ilskan har varit ett sätt för mig att få saker gjorda, för om jag inte varit arg (framförallt inledningsvis) hade jag nog bara lagt mig ner och dött, så ledsen och sviken var jag. Nu har det gått ett halvår (om några dagar) och ibland dippar jag i sorgen, ibland får jag utbrott av ilska. Men inte en gång i timmen hela dygnet runt…
Tilläggas ska väl att den relation som mitt X inlett avslutades på hans initiativ efter tre veckor. Jag slapp gratulera och annat omänskligt.
Jag vet inte om jag är så tillförlitlig just nu att jag skulle säga att vet vad jag behöver;)
Men jag är så klart arg o ledsen här på min kammare o det måste jag vara annars funkar det inte. O han kommer inte undan med att få höra sanningen från mig. Så snäll tänker jag inte vara!
Ja jösses skicken soppa en enda människa kan ställa till med!
Känns rätt bra idag… ska försöka stanna i den känslan så länge jag kan.
/Toto
Jag förstår SÅ vad du menar.
Jag är arg, lessen och bevsiken. Vissa dagar massor och andra dagar något mindre. X tycker ju att det är väldigt orättvist. Och han verkar inte förstå ens att det är möjligt att jag känner så här mera.
Jag satte från första början en tid åt mig att jag tillåter mig att vara allt dethär med arg och det tills att jag flyttar till eget. Den tanken har gett mig ro att veta att jag inte direkt behöver vara glad och tillmötesgående och den som får kommunikationen kring allt att löpa smärtfritt.
Men tänker att det behöver göra det bättre sen då vi är åtskilda. Det blir inom de närmsta dagarna och känner att jag inte är klar med mitt arg men jag är beredd att släppa på det till en viss del. För nu blir fokus mera kommunikationen kring barnen för det är det som vi har gemensamt kvar.
Nu låter det kanske som att jag valt att vara arg den här tiden, nej det har jag inte, jag har mer tillåtit mig att vara det. Inte ha dåligt samvete över den delen.
Då är det fredagkväll. X kom hem för attgå, på middag med sin nya.
Vi har bråkat, big one!
Jag tycker han är vidrig mot mig som är med henne. Igår sov jag över hos en kompis, jag sa att han då ju skulle kunna vara hemma o ha tråkigt, som han sagt att han vill ha i sin nya lägenhet. Men han sov inte hemma. Så jag sa att det ju bara skitsnack att han vill ha tråkigt.
Precis som för dig Mas, så verkar han inte förstå. Att jag har svårt att tänka mig hur jag ska kunna var vän med honom. Jag älskar honom, jag vill vara med honom, inte vara vän.
Han är så bitter på mig för att jag inte gett honom så mycket sex som han önskat. Han har sagt massor med gånger under årens lopp att han vill o behöver mer. Han tycker jag har ignorerat honom. Att han är bränd på mig.
Vi skulle packa lite saker på söndag. Det blir nog inte nu. Nu har han tagit bort mig från messenger.
Nu är jag ledsen för att jag var så arg o sa så fula saker. Jag vill ju ändå ha kvar honom i mitt liv.
Jag skickade ett sms istället. Att mina känslor går upp o ner o att det är svårt för mig.
Han har inte svarat. Han gör nog inte det ikväll.
Är jag för vek nu?
Är det bättre om han flyttar nu? Men då flyttar han ju till henne. Han sa att han kan flytta. Han ska komma hem imorron, hämtar nog sina grejor. Jag ska åka bort, han frågade vilken tid, för han ville inte träffa mig.
Jävla skit va livet är jobbigt! Jag vill inte mer nu!!!
Det är för jävligt det du går igenom. Han lever i sitt ljusröda moln nu. Han är förälskad.Du kommer inte nu att få något vettigt ur honom. Han tänker bara på sig själv. Försök att inte texta( säger jag som inte kan hålla mig) men som sagt nu just blir det bara bråk. Han landar nog förr eller senare. Håll ut. Allt ordnar sig.
Vet hur det känns…
Egentligen vill du inte bo ihop med honom heller, om ni två ändå inte längre är ett par, oavsett vad dina känslor är. Framförallt inte om han har en annan, det är asjobbigt och man går snabbt sönder! Bättre att han flyttar ut så du slipper se honom hela tiden. Och att han inte vet precis vad du gör hela tiden.
Han är nu i “bubblan” där allt är perfekt, särskilt allting med henne, och flyttar han hem till henne och det blir vardag kommer bubblan snabbt att spricka. Var så säker. Sedan har han allt sitt sorgearbete efter er relation kvar, det går inte att fly från det.
Tack mamma_mu o Caro! För att ni finns denna fredag kväll!!
Du har rätt Caro, bäst är ju att han flyttar, det är nog det som ändå ger mig lugn o ro.
Som du säger, vardagen för dom kommer snabbt då. Inte är jag väll en skit om jag önskar deras bubbla spricker?!
Jag har en vecka kvar på semestern. Imorron ska jag paddla kanot. Nästa helg ska jag på spa med en kompis. Jag försöker aktivera mig.
Sen får jag börja jobba, skönt!
Sen är det en månad kvar så är det flytt.
Sen kanske livet kan vända o bli ljusare.
Jag vet.
Det är inte roligt den situationen du/vi befinner oss i.
Dessa andra hälfter som inte riktigt tänker hela vägen. Jag blir så trött och energilösa av dem.
Jag gjorde så att jag skrev ett brev, det blev 8 sidor långt. Där fick jag sagt allt det jag ville. Prova skriv ner allt det som du vill förmedla.
Jag tog upp varför jag är så lessen/arg/besviken, vad jag vill av framtiden, vad jag är rädd för ocg avslutade brevet med att beskriva vad han betytt/betyder för mig.
Då rann det tårar för honom då han läste. Och han sa att han borde ha gjort annorlunda. Han begick ett misstag. Det ändrade inte utgången men jag fick mer av känslan att jag kan släppa taget.
Längtar också till jobbet och att denna eländiga semester tar slut. Nå, har också program men inget känns sådär lyckligt och roligt… man gör allt lite för att man måste. Men det lättar och nästa sommar är sedan vår allas!
Jag hat skrivit två mail. Ett efter att han kom hem o berättade att han legat med henne.
Jag skrev om allt vi gått igenmm med varandra. Om hans svek o löngner. Om hur har o besivken jag var.
Han svarade, skut mesigt, tre meningar, som inte gav nåt svar.
Sen skrev jag ett mail i går. Som var mer känslosamt om min kärlek tilö honom. Om sex. Om hans andra ångestproblem.
Jag bad inte om nått svar. O har inte fått nån reaktion.
Han smsade mig förut o sa att han skulle skriva ett mail till mig. O han skulle skriva direkt ur hjärtat= at jag troligast kommer att få höra hur känslokall jag varit alla år.
Ja när man ser framåt, då går tiden frukansvärt långsamt. Tittar man bakåt så går tiden snabbt.
Som du säger, nästa sommar, det går fort, den är våran!
Det låter för jäkligt! Visst, han är förälskad och kanske i viss mån förblindad. Men. Han är den han är. En av alla de saker jag har lärt mig det senaste året är att allt det elände som exet visat upp, hur han agerat och hanterat oss andra i familjen - allt det fanns där hela tiden. Det inte helt nya personlighetsdrag, men de framträder tydligare nu när han hamnat i en kris eller när han slutat anstränga sig för min skull. Som han hanterar mig nu, så har han hanterat andra relationer tidigare. Och undan för undan så har jag tagit in att detta är ju inte en man jag vill leva med. Det som vi hade är borta.
Han beter sig som skit mot mot dig! Ursäkta det inte, tänk inte att det är tillfälligt. Du är värd så mycket bättre, eller hur? Bryt så mycket du kan med honom, och håll kontakten kring praktiska frågor. Hur skulle han kunna svara ärligt om känslor? Om han hade någon insikt om relationer och känslor värda namnet så hade han inte betett sig som han gör. Ju mindre du behöver träffa honom desto bättre, skulle jag tro. Du kommer att ta dig igenom detta!
Ett lite mer konkret råd: gör en spellista som är ”safe” för dig. Radio var verkligen helt omöjligt för mig också. Nu har jag en ”starka kvinnor”-lista istället!
Uppochner.
Ett drag som jag alltid vetat om är att han har mycket lätt att skylla på alla andra, det kommenterade dottern också. “Jaja pappa skyller ju allyit pa alla andra”
Nu har jag inte diskuterat x med henne i den bemärkelsen. Jag är väldigt tydlig att detta är mellan honom o mig. Dom är hans pappa och jag vill inte vara nån som baktalar honom för dom.
Ja du har så rätt, jag är fasen värd bättre!
Jag ska gaska upp mig, vi måste lösa ekonomin tillsammans. Sen när flytten går o allt är löst, då ska jag vinka glatt, då är det min tur!
Alltså sånt här snack från X är en efterkonstruktion. Alltihop. Om han tyckte det i alla år, varför tog han inte upp det då, och försökte få till en förändring? Likadant med hans åsikter om för lite sex (eller det kanske är det som han anser känslokallt). Hur har han konstruktivt försökt få till en förändring/förståelse er emellan där? (Gnälla = ej konstruktivt. Att kanske gå till familjerådgivning eller liknande, och kanske få upp ögonen för sin egen del i “problemet” = konstruktivt).
Läs inte hans svarsmejl när det kommer. Vänta åtminstone ett tag, för du vet ju att vad han än skriver kommer göra ont, och skicka dig rakt ner i dipparnas dipp.
Igenkänning på den! Och när jag blickar tillbaka så har det funnits där hela tiden, men ingen kunde väl tro att det skulle leda till såna saker som sedan hände i vår relation. Men, nu mådde han dåligt en period och då fanns jag där att skylla på.
Det där tror jag är ett ganska vanligt drag hos personer som t ex är otrogna. Det är liksom inte deras fel någonting, och det ger också en slags maktlöshet. Missnöjdhet. Ansvarsfrihet. Offerkofta. Det bara hände. Jag kan ju inte hjälpa att jag blev kär i en annan. Oförmåga att styra sitt eget liv, eller i alla fall ta ansvar och inse att man trots allt gör val som styr/spelar roll för hur ens liv blir.
Ja tänk vad jag har sagt det till honom! Han har pratat, det har han, men nån lösning har vi inte lyckats ned tydligen. Men han har stannat.
Ja känslokall = sex.
O jag har också frågat om vilka konstruktiva lösningar han själv hade kunnat komma med. Som tex parterapi.
Mitt X har haft några jobbiga år av skiftande karaktärer.vi har pratat om dom. Men grejen med honom är att han inte kan släppa o gå vidare.
För 4 år sen hände en grej som varade i 8 mån. Han klagade på det, men gjorde inget åt situationen. O nu 4 år senare så säger han att det är en del av att han mår så dåligt. O så har han det med fler saker. Nån gång måste man ju släppa sina demoner, kan man inte det så måste man söka proffshjälp!
Sen är han vädigt svart eller vit. Det är “vi har aldrig sex”. Vi har två barn, men vi har haft sex mer än två gånger under åren.
Så diskuterar vi att vi ju visst haft sex, då blir det, " ja ja visst så, men inte tillräckligt"
O nu har det gått så långt att han bara ser aldrig.
Ja när jag tänker på detta så blir det skönt att slippa diskussionerna.
En man som ser hela relationens värde i termer av sex är omöjlig att leva med. För det går aldrig att göra dem nöjda.
För många personer verkar sex vara en kanalisering, och det verkar nästan vara så för honom, ifall han på fullaste allvar menar att en kvinna som inte har sex med honom varje gång han så vill är känslokall?
Dessa saker har inte ett dugg med varandra att göra, och har aldrig haft. Det två olika företeelser,. Men om han blandar ihop dessa är det inte otroligt att han hör till dem som blandar in en mängd känslor och beteenden med sex, och därför ser det som en skymf mot hela sin person och självvärde om han inte får så mycket han tycker att han behöver.
Men då ligger problemet hos honom och ingen annanstans
Jag måste få säga, innan jag går o lägger mig. Många andra har sagt det, jösses vilken livlina detta forum är!
För några timmar sen var jag ett vrak. Nu har jag fått lite “jävlar anamma känsla”!
Jag har läst andras historier o inser att dom som lämnar har liknande beteenden som mitt X, mer elr mindre.
Många långa förhållanden som gått i kras, pga att dom som lämnar sina partner, gör det av en anledning som den andra partnern inte förstått att det var ett problem. Att dom sen väljer att inte vilja lösa problemet, ta hjälp, utan hoppar i ny tunna.
Som jag sa till mitt X, jag tycker han offrar oss. Vi skulle precis starta " grädde på moset fasen". Men då väljer han att hoppa av tåget. O han väljer att inte strida för oss.
Men vilket fall som helst, vilket fantastiskt forum! Som vi helst skulle slippa tillhöra, men är överlyckliga att det finns,nu när det är som det är!
Kram på er!
Ja lite så har det varit. Men nu har vi ju ändå levt ihop i 30 år, så lite har det ju gått…
Men just att känna att han är nöjd om vi haft sex tre dar på raken, då skulle det ändå kunna klämmas in en 4e.
Jag har sagt att för mig är ju kärlek också beröring av icke sexuell karaktär. Att gå o lägga sig o hålla om varandra. Att laga mat o gå förbi varandra o stryka sin hand över hans rygg. Att duscha tillsammans. Känna hud.
O visst det kan han väll hålla med om, men…
Lite" hur jag än vänder mig så har jag ändan bak"
Nä jag har inte gått o lagt mig än😄
Inget mail från honom än.
Däremot så smsade jag att jag tyckte han skulle flytta!
Ojoj, stora kliv! Känns skönt! O han gör det nog också.
Kommer att bli ett annat lugn.
Tack Caro för tipset!
Nu sov gott😴
Du vet ju själv vad du behöver?
