Vi har haft en massa diskussioner om vad vi saknat i våra gamla relationer. Båda har varit inne på samma linje.
Men vi har också totalt olika livsstilar och syn på barnuppfostran etc. Barn finns från båda hållen, men båda har egna hus så något gemensamt hem finns nog inte i bilden.
Vi har inte kommit så långt på vägen att vi hunnit diskutera dessa saker då vi träffats öga mot öga. Han är en workoholic ut i fingerspetsarna och väldigt trött de gånger vi ses kvällstid.
Jag saknar närhet och söker ett förhållande där man uppmärksammar varandra med ömhet och omtanke. Har bara inte fått den känslan ännu och är lite rädd att han inte ännu är redo för att ta emot eller ge allt jag skulle vilja ge och ha. Bekräftelsebehovet mitt är enormt, säkert mycket pga att jag blivit lämnad och rädslan för att samma sak händer igen är stor.
Märker att jag håller igen för att inte vara för på och samtidigt känns det som om jag förminskar mina egna behov.
Samtidigt vet jag att jag är en mästare på att skapa problem i mitt huvud som inte finns på riktigt.
Mest fundersam om huruvida man är redo för ett seriöst förhållande så tätt inpå skilsmässan 