Nej, det har jag inte gjort. Utbudet hos oss är inte så stort…
1 gillning
Funderar på att ringa till jourhavande medmänniska. Är det någon som provat det?
1 gillning
Inte provat just det men tycker absolut att det är värt ett försök. Du har inget att förlora på det
2 gillningar
raderat…
2 gillningar
Precis det du skriver känner jag så väl igen. Pratar med min yngste son, men det är ju inte deras ansvar egentligen.
Tror också att det hade varit lättare att bli änka, av samma anledningar.
1 gillning
Det är pinsamt hur svårt det ska vara att få komma intill vid vårdcentraler och träffa kurator/psykolog. Känner igen det där med föräldrar födda på 30-40 talet. Lägg inte energi för att få bekräftelse och stöd därifrån om du vet att det är lönlöst, sök dig till vänner som du vet kan lyssna och förstå dig.Man kan inte bara “rycka upp sig” när man mår dåligt, det måste få ta tid men att klara det helt själv tror jag inte är möjligt.
1 gillning
Raderat…
1 gillning
Mitt råd är att söka någon neutral att prata med.
Det gjorde jag och det var jättebra.
Du går igenom en sorg som inte får ”några blommor”
- jag tror det är värre än döden.
3 gillningar
Hej! Är du kvar på forumet? Hur har det gått för dig? Söker efter positiva vägar ut ur separationskrisen… hoppas ditt hjärta läkt och att du funnit ny kärlek! 
Jag kommer att bli nyskild inom kort. Jag är fortfarande i chock . Fick veta allt i april och det var för sent att försöka hitta tillbaka till varandra, fick ingen chans. Fanns inga känslor kvar och han hade redan hittat en ny som han gillade , en man.
Är ff bitter på det beteendet han gjort efter 20 år tillsammans. Kändes som jag inte var värd att satsa på. Tanken på män kom senare.
1 gillning